fredag 3 september 2010

Lärdomar från HQ?

Några enkla lärdomar kan vara på plats efter att ha följt HQ-cirkusen. (Jag äger själv inte HQ, bl.a. av anledningarna nedan):
  1. Äg aldrig aktier i en investmentbank. Jag har alltid ansett att en investmentbank passar bäst att vara partnerägt – dvs ägt av de anställda. Så fort man började börsnotera investmentbanker blev det otroligt tydligt vilken intressekonflikt det blir mellan anställda och ägare. De anställda sitter på kundrelationerna som är investmentbankens enda egentliga tillgång, vilket gör att de anställda kan diktera villkoren. När de anställda inte är långsiktiga ägare, utan istället sitter på optioner eller bonusavtal, blir incitamentet att ta kortsiktiga risker eftersom man får del av uppsidan men inte behöver stå för nedsidan. Ägarna får ibland ta del av mannan när risktagandet leder till vinster, men när det går illa (vilket det ofta gör för investmentbanker) ryker ägarnas pengar. HQ-exemplet visar att till och med storägare och insiders kan råka illa ut – om det beror på att anställda mörkat info eller om ägarna själva uppmuntrat risktagandet vet vi inte – men klart är att man som utomstående aktieägare i en investmentbank inte har en aning vilka risker som tas.
  2. Redovisning är inte fakta. Även om redovisning syftar till att så korrekt som möjligt spegla ett bolags finansiella ställning går det att manipulera redovisningen, både genom direkt bedrägeri, men även genom kreativa lösningar som blir allt mer förekommande ju mer komplext ett bolags transaktioner är och ju mer kortsiktigt bolagets ledning agerar.
  3. Det finns en uppenbar företeelse i styrelser att arbeta för sitt eget och ledningens bästa, snarare än för aktieägarnas bästa. Att sitta i en styrelse är ett förtroendeuppdrag där man ska representera aktieägarna och därmed både vara visionär och strateg, men även sätta sig in ordentligt i företaget, ställa svåra frågor och vara allmänt jävlig och piska på ledningen så fort man anar att det finns risk att aktieägare förlorar på olika beslut som ledningen vill genomföra. Tyvärr agerar styrelser sällan på detta viset. Både punkt 2 ovan och denna punkt visades tydligt i HQ-fallet där Lagerstam i princip sparkades ut efter att ha ifrågasatt redovisningen.
  4. Banker (och investmentbanker) verkar i en reglerad värld och existerar på Finansinspektionens nåder. Även om too big to fail nog gäller de flesta större aktörer så visar HQ-fallet att en bank kan dödas på en minut om den inte följer regler och lagar. Som utomstående aktieägare har man ingen aning om vilka riskerna är att en bank bryter mot diverse regler och om dessa kommer att uppdagas och vilka följderna blir.
Det går nog att utöka listan med ett antal punkter till, men vad ska man dra för slutsatser som investerare av detta? Alla punkter ovan är i grund och botten ett s.k. Agency Problem där aktieägare, styrelse och ledning har sina egna intressen som de verkar efter, och där effekten blir att man i praktiken motarbetar aktieägarnas intresse – att skapa långsiktiga värden i bolaget. Ledning och anställda tar stora risker och/eller dopar redovisningen för potentiella kortsiktiga vinster som i värsta fall kan sänka hela företaget. Styrelsen vill trivas och ha det bra och plocka ut sina arvoden och inte stöta sig med någon så att de blir rekommenderade för framtida styrelseuppdrag.

Det enda 100% säkra sättet att undvika agency-problemet är när VD och Styrelse är majoritetsägare i företaget och tänker långsiktigt, samt där kontrollmekanismer finns på plats för att enskilda anställda inte ska kunna ta för stora risker eller trolla med siffror. Jag tror inte denna situation existerar i någon bank idag där man som extern investerare kan köpa aktier. Tyvärr existerar situationen knappt ens utanför finansbranschen. Visst sitter ibland styrelse och VD på en hel del aktier i sina bolag, men långsiktigheten i detta ägande kan ifrågasättas om man problemfritt kan sälja aktierna över börsen när man inte längre känner för att äga aktierna av någon anledning.

Det finns dock i alla fall ett företag på Stockholmsbörsen där VD och styrelseordförande är garanterat långsiktiga ägare och själva äger majoriteten av aktierna i bolaget. Det råkar även vara stockholmsbörsens största och bästa bolag: H&M. Som jag skrivit tidigare, jämfört med H&M hamnar de flesta bolag långt efter på de flesta områden, vare sig det gäller agency problems, lönsamhet, tillväxt, avkastning på eget kapital, balansräkning, direktavkastning till aktieägare, risker i verksamheten, etc etc. Även om H&M tidvis kan verka övervärderat brukar det från tid till annan dyka upp tillfällen att köpa till ett rimligt pris av Mr Market. Jag uppmanar återigen alla som funderar på att köpa aktier i spännande bolag att fundera på agency problems och att jämföra bolaget med H&M. Bli inte förvånad om slutsatsen blir ”varför ska jag köpa den här skiten när jag kan köpa H&M?”.

2 kommentarer:

  1. Hej,

    Vilken bra blogg!!

    Tänkte fråga dig ang. aktien Labcorp.. Jag har läst lite om den och den verkar vara intressant. Tänkte bara fråga dig vad du tycker är ett bra pris för aktien?

    SvaraRadera
  2. 4020: Tack!

    Anonym: Tack för berömmet! Jag tycker att ett bolag med de egenskaperna som Labcorp har kan vara värt upp till P/E 20, dvs $110/aktie på 2010 års väntade vinst. Men för att ha margin of safety skulle jag med den information jag har i dagsläget nog inte köpa över P/E 15, dvs runt $80-85. Om jag efter att ha läst mer och fått mer insyn blir helt övertygad om bolagets förträfflighet (ungefär som med H&M) så skulle jag nog kunna köpa upp till P/E 20. Men än är jag inte såpass insatt, och då känns dagens värdering på P/E under 14 som ett bra pris.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.