Kassa eller fullinvesterad?

Jag har tidigare skrivit om mina bekymmer kring huruvida man ska hålla en kassa eller ej, dvs hålla likvida medel för att snabbt kunna köpa när tillfälle ges. Genom åren har jag legat allt mellan 0-35% likvid utan att direkt ha haft någon riktig strategi kring detta - det har bara blivit så beroende på olika faktorer. Jag tänker en hel del kring detta och har fortfarande inte kommit fram till någon lösning, men behöver för min egen skull dokumentera några tankar här på bloggen.

Kassa för att kunna gå in i större nedgångar

Rent intuitivt känns det som att man ska ha en kassa när börsen är relativt högt värderad. Sannolikheten för nedgång torde vara högre än sannolikheten för uppgång och därmed borde det löna sig att ha en viss andel kassa för att kunna köpa aktier i nedgång utan att behöva sälja befintliga innehav. Dock är det så att ATH inte automatiskt innebär att en nedgång är nära förestående. Kolla t.ex. på denna länken så ser man att ATH ofta följs av fortsatta uppgångar som en kassa inte skulle ta del av.

Själv är jag färgad av 2008 då jag hade förmånen att både ha en del likvida medel samt ett stort nettosparande som åkte in i marknaden med rasande fart och gav en väldigt god avkastning. Det skulle göra rejält ont om det kom ett nytt 2008 och man var fullinvesterad och dessutom inte hade ett stort nettosparande. Samtidigt inser jag att 2008 förmodligen var ganska unikt i sitt slag. Att konstant gå och vänta på en nedgång är en förlorande strategi i en marknad som på lång sikt torde gå upp. Som Peter Lynch sa: "Far more money has been lost by investors preparing for corrections, or trying to anticipate corrections, than has been lost in corrections themselves."

Så på denna punkt väger jag mot att det i teorin är finfint att ha en kassa redo att slussa in i marknaden vid större nedgångar, men att nedgångarna lika gärna kan komma om sex månader eller sex år. Mindre nedgångar på 10-20% kommer och går, men dessa är inte stora nog att motivera att hålla en kassa för. Är man en långsiktig investerare som köper bolag med bra fundamenta till rimliga värderingar så kommer man på sikt att få en god avkastning, som allt annat lika bara blir lägre om man försöker hålla på med market timing.

Livssituation

En annan aspekt är förstås var i livets ekonomiska cykel man befinner sig. Är man i början av sin investerarkarriär så står ens nysparande rimligtvis för en stor del av portföljens värde eftersom man inte hunnit bygga upp någon större portfölj än. Då finns det ingen poäng att ha en kassa eftersom man relativt sett ändå nettoköper mycket och dessutom har tiden på sin sida att långsiktigt få ränta på ränta. Är man istället pensionär med en stor portfölj och låga inkomster kanske det är vettigt att ha en kassa för att ha en buffert att leva på om t.ex. utdelningarna från portföljen sänks, men även för att kunna köpa vid större nedgångar för att kunna ta del av efterföljande uppgångar. Här har man ju dels inget nettosparande, dels är tiden inte ens vän. Samtidigt så är det ju inte lika katastrofalt att behöva sälja av delar av portföljen vid större nedgångar även om man skulle vara fullinvesterad och behöva likvida medel eftersom man inte behöver dö med en stor portfölj.

En tredje aspekt är den tid man har att faktiskt analysera bolag. Rimligen bör det i den bulligaste av bullmarknader fortfarande finnas bättre alternativ än cash om man bara lägger manken till och gräver bland alla tusentals aktier som finns till försäljning. Men har man begränsad tid så minskar sannolikheten att hitta nålar i en höstack i en riktig bullmarknad och då kanske det är vettigare att spara ihop likviditet i väntan på att mer uppenbara köp dyker upp.

Psykologiska aspekter

Ett intressant fenomen jag observerat hos mig själv är att själva existensen av en kassa leder till att jag accepterar mindre margin of safety och därmed på sikt förmodligen gör sämre investeringar. I början av 2016 hade jag en kassa motsvarande 30% av portföljen efter att ha varit högst passiv under 2015 pga högt värderad börs och brist på tid. Under nedgången i första halvan av 2016 kickade mitt intresse igång igen och jag kom igång med en rejäl köpräd. Efter att jag köpt de uppenbara bolagen jag haft på bevakningslistan och som kommit ner i pris till nivåer jag tyckte var ok så började jag leta nya innehav. Och när jag väl var igång var det svårt att hålla tillbaka när man hittat ett nytt bolag, även om jag kanske gärna hade sett ett lägre pris. Nu när kassan är så gott som förbrukad är jag mycket noggrannare i att kräva en rejäl margin of safety eftersom likviditet plötsligt blir en bristvara. Att antingen behöva spara ihop till ett nytt köp eller sälja av befintliga innehav gör att man måste ha en större conviction och välja just den investering man tror ger bäst avkastning, vilket jag tror kan vara en positiv aspekt av att inte ha en kassa.

Hur gör andra?

Här finns tyvärr inget ensidigt svar. Å ena sidan har vi sådana som Seth Klarman som inte tvekar att ha en gigantisk kassa om han inte hittar investeringar som uppfyller hans krav på Margin of Safety. Å andra sidan har vi sådana som Peter Lynch som alltid är fullinvesterade eftersom man inte vill stå utanför marknaden. Och mitt emellan finns alla möjliga, bl.a. hedgefonderna med diverse korta positioner och olika tillgångsslag.

Slutsatser

Efter att ha tänkt kring detta är jag nog mer som Lynch men svänger ofta åt Klarman-hållet. När börsen generellt är dyr är det ganska kört att hitta kvalitetsbolag på large cap till bra priser. När jag har mycket på jobbet och privat finns det inte många timmar över per månad till att analysera bolag och då är det lättast att bara bevaka de bolag man vill äga och spara kassa i väntan på vettiga priser. Men samtidigt vet jag att det finns bra köp därute, så när jag väl får tillräckligt med tid så börjar jag leta mig ut bland mindre bolag och kanske till och med acceptera en lägre margin of safety och högre risk i utbyte mot potentiellt högre avkastning.

Och just där blir det ironiskt nog ganska bra att inte ha en kassa så att man verkligen tvingas att göra aktiva val i brist på likviditet. Så slutsatsen jag kan dra för egen del är nog att:

1. Kombinationen Kassa + Mycket tid att analysera bolag = Risk för sämre investeringar och lägre avkastning. 
2. Kombinationen Kassa + Brist på tid = Jag kommer bara handla uppenbara fynd vid större nedgångar. 
3. Kombinationen Brist på kassa + Brist på tid = Jag kommer inte köpa något nytt men portföljen får vara ifred och växa på. 
4. Kombinationen Brist på Kassa + Mycket tid = Jag letar aktivt efter bra bolag och köper bara de bästa casen. 

Frågan är vilken kombination som är bäst? Det beror ju på min skicklighet som investerare eftersom det handlar om aktivitet vs. passivitet. Tiden får utvisa om jag fått bäst avkastning i perioder av aktivitet eller passivitet.