Förra inlägget genererade många bra kommentarer. Tack alla läsare!
Mina tankar och sparpengar kommer fortsätta bindas av vårt planerade husköp under de kommande månaderna så det blir nog tyvärr inte så många inspirerade inlägg i bloggen, men jag ska försöka hitta på något intressant att skriva om. Det trista är att jag inte kommer ha någon krigskassa att köpa för om det blir en större börsnedgång det kommande året. Likt Buffett vill jag inte ägna mig åt att förutspå marknaden, men likt Lundaluppen och Zed så kan jag inte undvika att tycka att värderingarna är höga, och att investeringsklockan klämtat 1.
Angående mitt kära H&M så verkar det som att rabatten jag skrivit om i ett antal inlägg de senaste månaderna är över för denna gång. Enligt H&M börjar kapaciteten att öka hos leverantörerna och vi vet att bomullspriserna gått ned en del. Lägg till att kronan inte kan förstärkas mycket mer och att det verkar som att H&M lyckats knipa en del marknadsandelar givet deras senaste försäljningssiffror så kommer många faktorer att tala för H&M den kommande tiden. Det är dock en tidslagg på ett par kvartal innan alla faktorer börjar visa sig på nedersta raden, men redan nu har Mr. Market förstått att botten har nåtts och ljusare tider väntar, och därmed värderat upp H&M.
Den korta period som det fanns en rabatt i H&M-aktien gav alltså ett gyllene tillfälle för långsiktiga investerare att bli ägare till börsens bästa bolag till en bra värdering, och som ofta är fallet med värdeinvesteringar har man redan belönats med en rejäl uppgång på kort tid eftersom Mr. Markets oro för fler kortsiktiga problem minskat. Som jag skrivit tidigare anser jag att H&M är köpvärd upp till 240kr, vilket motsvarar P/E 20 justerat för nettokassa på årets vinst. Egentligen är H&M köpvärd även till högre priser och givetvis tror jag att man på sikt kommer göra en bra affär även om man köper för 260kr, men jag har P/E 20 som ett slags moraliskt tak för vad jag själv är villig att betala för ett bolag, och dessutom brukar det från tid till annan finnas tillfällen att köpa H&M för denna värdering eller lägre. Vid dagens kurs 233kr är H&M alltså inte något brakfynd, men väl värd ett köp, speciellt i denna tid av generellt höga värderingar trots allt blekare utsikter för realekonomin. Det fina med H&M är att skuldkriser och lågkonjunkturer betyder att vinstökningen stannar av ett tag, medan det för cykliska bolag innebär förluster och risk för nyemissioner. Jag ser fram emot att läsa fler bra inlägg om H&M från min populäre bloggkollega 4020, som inlett en mer frekvent bevakning av bolaget!
Tankar kring värdeinvesteringar, privatekonomi, företagsekonomi, nationalekonomi och en del annat.
onsdag 25 maj 2011
tisdag 17 maj 2011
Husköp?
Det har inte blivit många inlägg på sistone och huvudorsaken är att mina tankar mest kretsat kring privatekonomi. Ett eventuellt husköp hägrar och det finns en hel del att sätta sig in i och fundera kring. Huspriserna i Stockholm är ju ganska långt ifrån angenäma för köparen, men samtidigt är land i Stockholm en väldigt "scarce resource" så på sikt tror jag att det blir en god investering. Jag är inte en av domedagsprofeterna som tror på en krasch. Givetvis kan det komma tillfälliga dippar eller till och med större korrigeringar precis som i aktiemarknaden, men så länge Stockholm har arbeten med höga löner och folk vill bo nära sina jobb så kommer efterfrågan att finnas där medan utbudet i princip inte kan öka. Sedan avgör ränteläget och tillåten belåningsgrad/amorteringskrav hur priserna ser ut över tiden. Så att försöka tima en dipp i fastighetsmarknaden känns nästan svårare än att tima sina köp i aktiemarknaden och risken är att man blir väntandes i många år.
Mina bryderier handlar mer om hur mycket lån jag är villig att ta. Till skillnad från de flesta andra stockholmare har jag som mål att faktiskt bli skuldfri innan jag dör, ja helst innan pensionen så att man slipper slava hela livet för att klara sina räntebetalningar. Dessutom vill jag ju helst fortsätta spara en ganska väsentlig del av min inkomst i aktier även i framtiden. Å ena sidan har jag och familjen den angenäma situationen att ha "råd" med ett hus i den storlek och det läge vi vill bo i (dvs banken kan låna ut så pass mycket pengar till oss och vi kan fortfarande ha ett bra liv efter att räntorna är betalda). Men å andra sidan vill jag gärna snåla och få mer pengar över för snabbare amorteringar och ett större sparande. Liksom många andra med intresse för sparande så har jag faktiskt som mål att någon gång bli ekonomiskt oberoende, vilket jag definierar som att kunna leva hyggligt på passiva inkomster. Och ett lån på ett antal miljoner känns inte som något som tar mig närmare det målet :) Så frågan är var den optimala balansen mellan lån och "livskvalitet" ligger?
Frågorna man ställer sig är tyvärr just kvalitativa och svåra att räkna på och relatera till ett pris. Hur mycket är 10 eller 20 minuter kortare restid varje dag värt att betala för? Vad blir effekten på ens lycka av ett visst typ av område, en viss typ av grannar eller planlösning eller trädgård eller hustyp och hur mycket är denna lycka värd? Hur mycket minskar ens lycka av den högre skuldsättningen och minskade aktieinvesteringar och en längre väg till ekonomiskt oberoende?
Alla dessa frågor är väldigt annorlunda från investeringar i aktier och jag är rädd att jag inte kommer komma fram till något rationellt svar, hur mycket jag än tänker. Om jag har några läsare som hunnit bo i hus i några år - vad har ni dragit för erfarenheter? Vad är värt att lägga pengar på och vad är värt att snåla på? Vad är en acceptabel restid till jobbet? Tips mottages tacksamt!
Mina bryderier handlar mer om hur mycket lån jag är villig att ta. Till skillnad från de flesta andra stockholmare har jag som mål att faktiskt bli skuldfri innan jag dör, ja helst innan pensionen så att man slipper slava hela livet för att klara sina räntebetalningar. Dessutom vill jag ju helst fortsätta spara en ganska väsentlig del av min inkomst i aktier även i framtiden. Å ena sidan har jag och familjen den angenäma situationen att ha "råd" med ett hus i den storlek och det läge vi vill bo i (dvs banken kan låna ut så pass mycket pengar till oss och vi kan fortfarande ha ett bra liv efter att räntorna är betalda). Men å andra sidan vill jag gärna snåla och få mer pengar över för snabbare amorteringar och ett större sparande. Liksom många andra med intresse för sparande så har jag faktiskt som mål att någon gång bli ekonomiskt oberoende, vilket jag definierar som att kunna leva hyggligt på passiva inkomster. Och ett lån på ett antal miljoner känns inte som något som tar mig närmare det målet :) Så frågan är var den optimala balansen mellan lån och "livskvalitet" ligger?
Frågorna man ställer sig är tyvärr just kvalitativa och svåra att räkna på och relatera till ett pris. Hur mycket är 10 eller 20 minuter kortare restid varje dag värt att betala för? Vad blir effekten på ens lycka av ett visst typ av område, en viss typ av grannar eller planlösning eller trädgård eller hustyp och hur mycket är denna lycka värd? Hur mycket minskar ens lycka av den högre skuldsättningen och minskade aktieinvesteringar och en längre väg till ekonomiskt oberoende?
Alla dessa frågor är väldigt annorlunda från investeringar i aktier och jag är rädd att jag inte kommer komma fram till något rationellt svar, hur mycket jag än tänker. Om jag har några läsare som hunnit bo i hus i några år - vad har ni dragit för erfarenheter? Vad är värt att lägga pengar på och vad är värt att snåla på? Vad är en acceptabel restid till jobbet? Tips mottages tacksamt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)