Boktips och potentiell "100 Bagger"

​Under senaste tiden har jag läst boken "100 Baggers: Stocks That Return 100-to-1 and How To Find Them". Peter Lynch talade om Tenbaggers, dvs aktier som gick upp 10x (1,000%) och som därmed drog upp totalavkastningen i portföljen rejält. Boken 100 Baggers fokuserar på 365 aktier som gått upp 100x (10,000%) eller mer mellan 1962 och 2014. Detta låter som något som är förknippat med förhoppningsbolag och hög risk, men så är faktiskt inte fallet. På listan finns många av dagens storbolag som funnits länge som t.ex. P&G, Disney, Coca Cola, Dow Chemical, men även nyare bolag som Novo Nordisk, Starbucks, Nike, Harley Davidson och givetvis de stora IT-bjässarna. Boken tar avstamp i en obskyr bok som ursprungligen gavs ut för drygt 40 år sedan "100 to 1 in the Stock Market" och går ut på att försöka hitta de gemensamma nämnare som finns i 100 Baggers. Man kan uttrycka det såhär: Det finns vissa faktorer som i princip måste finnas på plats för att få en 100 Bagger. Faktorerna garanterar inte en 100 Bagger men utan dem kommer man aldrig att få en 100 Bagger.

Faktorer som krävs för en 100 Bagger

• Tillväxt! Utan tillväxt i EPS kommer man aldrig kunna få 100x, hur billigt man än köper. I de allra flesta fall krävs en tillväxt i topline också på minst 10%. Det finns undantag som lyckats förbättra marginaler samt använda kassaflöden till återköp på bra nivåer, dessa är dock få.
• Lång holding period. De allra flesta 100 Baggers tog runt 30 år att bli det (motsvarande knappt 17% årlig avkastning). I vissa unika fall gick det så fort som 10 år eller ännu kortare, men 20-30 år får man räkna med om man inte lyckas pricka typ Amazon i ett tidigt skede. Denna faktor är otroligt viktig och författaren spenderar mycket tid kring detta då det är här de allra flesta kommer misslyckas. De flesta säljer av alldeles för tidigt, och vem skulle inte vara lockad att sälja efter 10x eller 20x? Dessutom präglas dessa 20-30 års perioder av volatilitet där det ofta funnits rejäla nedgångar. Jag tror att de flesta, inklusive jag själv, skulle sälja i ett scenario där man fått 10x, sedan kommer en nedgång på 40%, och sedan återhämtar sig aktien igen, av rädsla för ytterligare en nedgång. Rådet författaren ger är en s.k. "coffee can approach" efter ett case där man testade vilken avkastning man hade fått om man köpt en bunt aktier i kvalitetsbolag och lagt dem i en kaffeburk och låtit dem stå orörda i några decennier. Några aktier gick förstås riktigt illa, men några blev 100 Baggers och burken som helhet slog index. Att hålla fingrarna borta är ett måste för att ränta på ränta-effekten ska få göra sitt jobb i en enskild aktie, och för att inte sälja bra bolag pga psykologiska skäl.
• Ofta behövs en double whammy genom de s.k. "twin engines" - EPS-ökning och uppvärdering. En "klassiker" är 3x uppvärdering på 30x EPS-ökning. Typ P/E 10 till P/E 30, men det finns även extrema case där P/E gått från 3 till 30 och EPS "bara" ökat 10x. Det finns dock många exempel där man fått 100x om man köpt snabbväxare till "fair" värderingar men i de flesta fall är det en kombo av tillväxt och uppvärdering som gett 100x.
• Ej large cap. Ingen 100 Bagger var en large cap innan de blev 100 Baggers och det är i princip omöjligt att att bolag som värderas till tiotals miljarder kan bli 100x större. Dock behöver man inte bara leta bland micro cap. Medianbolaget bland listan på 100 Baggers hade en försäljning på USD 170m och en market cap på USD 500m vid inception, vilket inte är jättelitet. Medianbolaget var alltså inte några startups. En annan intressant aspekt är att värderingen av medianbolaget vid inception var ganska hög på 3x sales.

Bonusar - good to have

Utöver ovanstående "måsten" finns några andra faktorer att hålla utkik efter:

• Leta efter stabil och hög ROE (helst över 20%) och track record av att man kan återinvestera vinsterna till denna ROE. Det är denna typ av compounding som ger enorm effekt på lång sikt. Berkshire Hathaway är förstås guldstandarden som compoundat runt 20% i 50 år.
• Owner-operators (dvs där VD/Styrelseordförande äger stor del av bolaget) är guld värt då deras intressen är aligned med dina och de kommer knappast göra något för att riskera hela bolaget.
• Titta bortom redovisningen. Ett exempel är Amazon med lövtunna marginaler och skyhögt P/E. Men drar man bort R&D har de en marginal på 10% snarare än 1%. R&D tas som en expense men är egentligen en investering i tillväxt.

Det är givetvis bäst med hög tillväxt och lågt P/E för att få double whammy men det funkar även med hög tillväxt och ok P/E. Peter Lynch ger i sin bok som exempel att ett bolag med 20% tillväxt och P/E 20 är ett bättre köp än 10% tillväxt och P/E 10. Även om P/E krymper till 10 på 20%-växaren blir det en bättre investering på 10 års sikt (dock ej på 5 års sikt). Eftersom vi talar om att titta framåt under en lång period är det väldigt viktigt att förstå businessen och förstå vad som driver tillväxten då det gäller att den håller i sig under en längre tid för att ge en 100 Bagger och även motivera ett högre pris.

Slutsatser

Jag rekommenderar starkt boken som ett komplement till de mer klassiska "måste läsa"-böckerna. Boken ger inga jättestora "aha-upplevelser" men den ger lite nya sätt att se på saker och en hel del små visdomsord här och var då författaren gillar att citera kloka och duktiga investerare. Det jag tar med mig från boken är en ännu starkare övertygelse att buy and hold verkligen betyder buy and hold om man hittar ett riktigt bra bolag, samt att komma ihåg att gräva djupare bortom P/E och förstå hur affärsmodellen genererar kassaflöden och till vilken avkastning dessa kan återinvesteras till på lång sikt. Det är lätt att titta på ett bolags historiska tillväxt, men med tanke på att det ofta krävs en väldigt lång holding period för att få en rejäl ränta-på-ränta effekt så måste ett bolag kunna generera tillväxt i decennier framåt, vilket i de flesta fall innebär att de måste kunna återinvestera sina vinster till en bra avkastning. Detta menar författaren bara går om man har en moat. Jag tycker dock moat är ett lite överanvänt uttryck och jag tror att de flesta har väldigt svårt att verkligen identifiera en tvättäkta moat. Jag kommer nog behandla ämnet i ett framtida inlägg men nöjer mig här med att säga att det viktiga är att förstå affärsmodellen.

Själv kommer jag inte byta investeringskriterier eller enbart börja jaga 100 Baggers efter att ha läst boken, men jag kommer alltid ställa mig frågan om en investering har potential att bli en 100 Bagger. Om inte det så kanske en Tenbagger? Om så är fallet så finns inget annat alternativ än buy and hold. En annan lärdom jag tar med mig är att dessa aktier gick att hitta i alla marknader. Även i den mest övervärderade marknad finns det bolag som kan ge riktigt bra avkastning på sikt, även om de blir svårare att hitta.

Potentiell 100 Bagger: General Finance Corp

Ett bolag författaren nämner kort i boken är General Finance Corp (GFN). Jag har gjort en analys på bolaget och stämt av den med författaren och kommer återkomma till den nästa vecka eftersom det blir ett för långt inlägg annars. Under tiden kanske de som har tid och intresse vill ha en liten utmaning? GFN ser inte bra ut om man bara screenar nyckeltal och aktien har tappat mycket pga oljepriset (en av de större kundsegmenten är oljebolag). Men hur ser det ut om man tittar bortom redovisningen? Frågorna är:

1. Vilken rate kan GFN långsiktigt compounda på som bolag, dvs oavsett aktiens värdering?
2. Vad kan man vänta sig för avkastning på sikt som investerare i aktien givet dagens pris?

En ledtråd: Titta på kassaflöden!
Skriv gärna era slutsatser här nedanför så återkommer jag med min analys nästa vecka.

F.I.A.S.C.O

Jag är ett stort fan av böcker som beskriver investmentbanker och finansbranschen inifrån. Det finns många töntiga böcker skrivna av lycksökare, men ibland snubblar man över ett guldkorn. Boken ”Fiasco: The Inside Story of a Wall Street Trader” snubblade jag över efter att Buffetts vapendragare Charlie Munger nämnt boken i ett tal som något alla bör läsa, och att boken ”will turn your stomach”. Fiasco är skriven av en professor som i mitten av 90-talet var en ung derivatförsäljare på Morgan Stanley. Boken blandar detaljerad och väldigt intressant information om hur man strukturerade upp olika derivat med mer lättsamma anekdoter om livet på tradinggolvet på en ledande investmentbank.

Författaren medger att derivat visserligen kom till av legitima skäl, men att det hela eskalerade till ett monster, där den främsta anledningen till de flesta derivataffärer var att förvaltare skulle kunna kringgå sina investeringsregler. Dessa förvaltare kunde sitta på pengar som var ämnade att skapa långsiktig avkastning med låg risk, som pensionsfonder, stiftelser eller treasury i delstater och företag. Förvaltarna hade ”jobbiga” regler att följa som att bara investera i AAA-ratade värdepapper och annat tråkigt. Vips så sydde Morgan Stanley ihop ett derivat som lät investeraren ta risk på alla möjliga exotiska saker som den thailändska bahten eller mexikanska räntor. Tack vare lite trolleri genom att blanda statspapper med exotiska risker fick man en AAA-rating på derivatet, som sedan kunde köpas av investeraren till en enorm och dold avgift. Och tack vare att man inte behövde redovisa sina derivatpositioner kunde förvaltarna ta enorma risker utan att investerarna vars pengar riskerades hade en aning. Ofta saknade förvaltaren själv kunskap om vad han egentligen investerade i, och kunde bli uppriktigt förvånad eller rasande när han insåg vilka risker han "lurats" att ta. Derivatförsäljarna var extra stolta när de lyckats "rip his face off", dvs pracka på någon osofistikerad stackare en risk som Morgan Stanley själva ville bli av med.

Redan på 90-talet ledde derivataffärerna till katastrofer för etablerade företag och investerare som egentligen inte skulle ta några risker. Procter & Gamble som ägnar sig at att sälja konsumentvaror förlorade ca $150 miljoner på derivat som var ämnade att säkra räntekostnader. Orange County förlorade uppemot $2 miljarder på derivat (och stämde en mängd banker och fick en del tillbaka genom förlikning). Efter det har det kommit en mängd mindre och större kriser som startade med derivat som katalysatorn. Vår senaste finanskris som började 2007 med derivat kopplade till bostadslån är den värsta hittills, men har man läst FIASCO inser man att krisen knappast blir den sista. Författaren Frank Partnoy är idag juridikprofessor som specialiserat sig på reglering av finansmarknader. På sin hemsida fortsätter han att skriva om farorna med derivat och kommentera aktuella händelser.

Själv tycker jag att alla som har pengar investerade i fonder och hos pensionsförvaltare bör läsa denna bok, även om man inte är intresserad av derivat i sig. Boken beskriver på ett intimt sätt hur finansmarknaden fungerar och varför man som privatperson med sparkapital kan räkna med att man kommer att bli skinnad i flera led när ens surt förvärvade sparpengar rullar genom systemet. Ett råd som en av författarens kolleger ger i boken sammanfattar attityden inom investment banking väl: ”Vet du var skillnaden är mellan köpsidan och säljsidan? Köpsidan säger f*ck you och lägger på luren, säljsidan lägger på luren och säger sedan f*ck you”.