F.I.A.S.C.O

Jag är ett stort fan av böcker som beskriver investmentbanker och finansbranschen inifrån. Det finns många töntiga böcker skrivna av lycksökare, men ibland snubblar man över ett guldkorn. Boken ”Fiasco: The Inside Story of a Wall Street Trader” snubblade jag över efter att Buffetts vapendragare Charlie Munger nämnt boken i ett tal som något alla bör läsa, och att boken ”will turn your stomach”. Fiasco är skriven av en professor som i mitten av 90-talet var en ung derivatförsäljare på Morgan Stanley. Boken blandar detaljerad och väldigt intressant information om hur man strukturerade upp olika derivat med mer lättsamma anekdoter om livet på tradinggolvet på en ledande investmentbank.

Författaren medger att derivat visserligen kom till av legitima skäl, men att det hela eskalerade till ett monster, där den främsta anledningen till de flesta derivataffärer var att förvaltare skulle kunna kringgå sina investeringsregler. Dessa förvaltare kunde sitta på pengar som var ämnade att skapa långsiktig avkastning med låg risk, som pensionsfonder, stiftelser eller treasury i delstater och företag. Förvaltarna hade ”jobbiga” regler att följa som att bara investera i AAA-ratade värdepapper och annat tråkigt. Vips så sydde Morgan Stanley ihop ett derivat som lät investeraren ta risk på alla möjliga exotiska saker som den thailändska bahten eller mexikanska räntor. Tack vare lite trolleri genom att blanda statspapper med exotiska risker fick man en AAA-rating på derivatet, som sedan kunde köpas av investeraren till en enorm och dold avgift. Och tack vare att man inte behövde redovisa sina derivatpositioner kunde förvaltarna ta enorma risker utan att investerarna vars pengar riskerades hade en aning. Ofta saknade förvaltaren själv kunskap om vad han egentligen investerade i, och kunde bli uppriktigt förvånad eller rasande när han insåg vilka risker han "lurats" att ta. Derivatförsäljarna var extra stolta när de lyckats "rip his face off", dvs pracka på någon osofistikerad stackare en risk som Morgan Stanley själva ville bli av med.

Redan på 90-talet ledde derivataffärerna till katastrofer för etablerade företag och investerare som egentligen inte skulle ta några risker. Procter & Gamble som ägnar sig at att sälja konsumentvaror förlorade ca $150 miljoner på derivat som var ämnade att säkra räntekostnader. Orange County förlorade uppemot $2 miljarder på derivat (och stämde en mängd banker och fick en del tillbaka genom förlikning). Efter det har det kommit en mängd mindre och större kriser som startade med derivat som katalysatorn. Vår senaste finanskris som började 2007 med derivat kopplade till bostadslån är den värsta hittills, men har man läst FIASCO inser man att krisen knappast blir den sista. Författaren Frank Partnoy är idag juridikprofessor som specialiserat sig på reglering av finansmarknader. På sin hemsida fortsätter han att skriva om farorna med derivat och kommentera aktuella händelser.

Själv tycker jag att alla som har pengar investerade i fonder och hos pensionsförvaltare bör läsa denna bok, även om man inte är intresserad av derivat i sig. Boken beskriver på ett intimt sätt hur finansmarknaden fungerar och varför man som privatperson med sparkapital kan räkna med att man kommer att bli skinnad i flera led när ens surt förvärvade sparpengar rullar genom systemet. Ett råd som en av författarens kolleger ger i boken sammanfattar attityden inom investment banking väl: ”Vet du var skillnaden är mellan köpsidan och säljsidan? Köpsidan säger f*ck you och lägger på luren, säljsidan lägger på luren och säger sedan f*ck you”.