Idag tänkte jag ge ett enkelt räkneexempel på hur en utlåningsaffär påverkar avkastningen på eget kapital hos en bank. Exemplet är förenklat men jag hoppas ändå att den ger en bra förståelse för hur banker prissätter sina lån och varför t.ex. ett bolån kostar som det gör.
Låt säga att din storbank lånat ut 1mkr till dig som ett bolån. Du förhandlar och prutar och får en ränta som du binder på 3 månader på 2.16%. För detta betalar banken i sin tur 1.56% via sin internbank till dem som köpt de bostadsobligationer som banken sålt, inklusive kostnad för att swappa om räntan så att den matchar ditt lån (upplåningskostnaden kommer från SEB:s hemsida).
Banken behåller alltså 0.6% i marginal och får för denna 1mkr utlåning ett räntenetto på 6000kr per år. Men det intressanta för banken är vilken avkastning man får på det egna kapitalet, dvs ROE. Räntenettot måste betala för alla bankens kostnader som personal, lokaler, IT- system etc, och även för de kostnader man har för att ha en likviditetsbuffert om det inte ingår i upplåningskostnaden. Ett typiskt K/I-tal (kostnader/intäkter) för en storbank är runt 0.5. Dvs det återstår 50% av räntenettot efter att alla kostnader som krävs för att generera detta räntenetto har betalats. 3000kr hamnar på sista raden och sedan blir det 22% skatt, dvs aktieägarna behåller 2340kr.
Men hur mycket kapital måste aktieägarna pytsa in i banken för att kunna låna ut 1mkr i bolån? Det är här alla regelverk kommer in och som hela tiden ändrar spelreglerna för banken. Idag gäller Basel II med lite extra regler från FI som säger att banken ska riskvikta sina bolån med 15%. Dvs av 1mkr blir den riskvägda tillgången 150 000kr. Av detta måste banken avsätta 13.5% i kapital, som består av 7% kärnprimärkapital (den "renaste" formen av kapital som ingen någonsin kan kräva tillbaka av banken), 3.5% primär- och supplementärkapital (typ eviga lån) och sedan ytterligare 3% för att banken är en storbank och därför ska avsätta dessa 3% för att täcka systemrisken. Så banken måste avsätta 20 250kr kapital för att låna ut denna miljon. Om vi för enkelhetens skull antar att detta kapital motsvarar aktieägarnas kapital (det är en liten skillnad, se bild med exempel från Swedbanks riskrapport nedan) så betyder det att ROE för det där bolånet blir 2340/20250=11.6%. Inte särskilt bra med tanke på att bankerna har högre mål än så. Swedbank har t.ex. ett mål på 15%.
De är lätt att som kund irritera sig på att bankerna kräver att man blir helkund och sparar i bankens produkter för att man ska få ett bra pris på sitt bolån, men jag hoppas ovanstående exempel visar på varför så är fallet. Man tycker att man betalar en massa ränta, men ser kanske inte hela kedjan - att den stora delen av räntan man betalar behåller inte banken, och av den del banken behåller i räntenetto går hälften till att täcka bankens kostnader för den service man får som kund (och förstås höga löner och bonusar för vissa men det är en annan historia). Och sist men inte minst så gör kapitaltäckningsreglerna att de kronor som blir kvar fördelas på mer kapital än tidigare med allt hårdare regelverk. Av dina 21 600kr som du betalade banken i ränta på ditt miljonlån hamnade alltså bara 2 340kr i aktieägarnas fickor, och för detta privilegium fick de sätta in 20 250kr i kapital i banken.
Nu vill jag inte försvara bankerna på något vis utan vill bara visa hur kalkylen ser ut från bankens synpunkt. Bankerna tar i snitt ut väldigt mycket högre marginaler än 0.6% på bolånen (faktiskt det dubbla!) och många kunder prutar inte ens på bolånen. Dessutom ogillar jag starkt att bankerna försöker smyga in diverse dolda avgifter genom att ge "goda råd" till sina kunder att spara i bankernas dyra fonder. Norman & FI har reagerat på detta och kräver att bankerna ska redovisa för sina kunder vilka extra kostnader det innebär att bli helkund. Jag tror dock detta enbart får effekten att kunden får ett ytterligare standardpapper bland alla andra med en massa siffror, och snittkunden kommer lita på sin rådgivare och blint skriva sin namnteckning på sista raden där man intygar att man tagit del av infon.
Som någon sorts slutsats kan man säga att så länge bankernas ägare kräver ROE på 15% och kapitaltäckningsreglerna ser ut som de gör så är den enda variabeln som i slutändan kan leverera denna avkastning den nettomarginal banken har på sin utlåning. Visst kan man skära kostnader i viss mån och få ut diverse provisionsintäkter här och var, men räntenettot är avgörande och bland storbankerna står bolånen för den största delen av balansräkningen. Företagen har dessutom mer och mer letat sig ut på kapitalmarknaderna genom att ge ut egna obligationer. Ökade kapitalkrav ska leda till stabilare banker, färre kriser och besparingar för skattebetalarna då bankerna inte behöver räddas från tid till annan. I teorin borde det även ge lägre upplåningskostnader för bankerna och därmed lägre utlåningsräntor till kunderna. Dessutom har Anders Borg påtalat att aktieägarna har orimligt höga krav på ROE - att den ökade mängden kapital och högre riskvikter ger lägre risk för totalhaveri och därmed borde ägarna nöja sig med lägre avkastning. Det låter som en vinst för alla. Visserligen har upplåningskostnaderna för t.ex. Swedbank gått ned, men marginalerna har ökat i takt med hårdare kapitaltäckningsregler, och det finns en absolut botten för hur låga upplåningskostnaderna kan bli.
Pär Magnusson skrev en bra krönika i Affärsvärlden som ifrågasätter nyttan av alla regleringar:
Kommer verkligen strängare och mer detaljerade regler för hur banker får bedriva sin verksamhet att leda till att kortsiktighet, svag riskförståelse, finansiellt flockbeteende med mera försvinner ur katalogen över mänskliga brister hos folk i finansbranschen? Eller kommer ett stramare regelverk innebära att dessa negativa karaktärsdrag smiter ut genom kryphål och får utlopp i nya skepnader, samtidigt som vi slappnar av och förnöjt konstaterar att den här gången har vi reglerat bort dåligt beteende?
Jag kan inte annat än att instämma.
