Ta rygg på Weintraub

En av få, om inte den enda, svenska förvaltare som är någorlunda inriktad mot värdeinvesteringar är Filip Weintraub. Efter att i väldigt många år framgångsrikt förvaltat Skagen Global och blivit ganska rik på kuppen har han sedan ett halvår en egen fond som heter Labrusca. Det som gör Labrusca ganska unikt bland svenska fonder är att Weintraub investerat i princip alla sina egna pengar i fonden och lever därmed efter mottot "put your money where your mouth is". All retorik kring fonden baserar sig på att förvaltarna ser fondandelsägarna som långsiktiga partners, precis som t.ex. Graham gjorde på sin tid eller som Buffett alltid gjort, först inom Buffett partnership och sedan genom Berskhire Hathaway. I Labruscas fall marknadsför man sig dock mot småsparare via t.ex. Nordnet, vilket inte riktigt rimmar med retoriken.

Nu ska jag dock inte skriva så mycket mer om Weintraub eller om fonden, utan tipsa om de månadsrapporter samt lite längre halvårsrapporter fonden publicerar på sin hemsida. Genom att läsa vilka innehav fonden har samt hur förvaltarna resonerar får vi "amatör"-investerare helt gratis en massa konkreta uppslag som vi sedan själva kan analysera vidare och avgöra huruvida vi vill investera eller inte i varje enskilt bolag. Jag skulle säga att detta ger det bästa av två världar: du får själv välja vilka bolag du vill äga och du slipper betala avgifter till förvaltaren.

Det kanske känns lite som att snylta, men så länge fonden publicerar sina brev för alla att läsa är det bara att tacka och ta emot. Även om jag har mycket stort förtroende för herr Weintraubs förmåga som investerare skulle jag själv inte investera i fonden dels pga de väldigt höga avgifterna, dels pga att jag inte riktigt förstår resonemanget bakom vissa av fondens investeringar, exempelvis Eniro. Därför passar det mig utmärkt att kunna följa vilka investeringar fonden gör och sedan välja ut det jag själv fastnar för. Det var t.ex. tack vare dessa rapporter som jag fick upp ögonen för Bunge och gjorde efter en egen analys en investering i slutet av sommaren.

Detta upplägg kan förstås genomföras med andra förvaltare man beundrar som lägger ut rapporter till allmänhetens beskådan. Jag har börjat sålla bland vissa amerikanska förvaltare som profilerar sig som värdeinvesterare, men hittills inte hittat någon jag fastnat för. Jag mottager tacksamt tips om någon läsare känner till svenska eller utländska förvaltare med rätt filosofi som publicerar sina rapporter!

Ps. Ni kan hitta scannade kopior av originalbreven 1959-1969 för Buffett Partnership här.

Eniro och Fonder

Den största anledningen till att jag inte äger fonder är inte främst fondavgiften och det faktum att fonder överlag presterar sämre än index. Framförallt undviker jag fonder eftersom jag inte vill investera mina pengar i olika skräpbolag. Eniro är ett sådant bolag. Maken till dåligt bolag är svårt att hitta: totalt överbelånat, tveksam affärsmodell, svag ledning, stora förluster, etc. Idag annonserar Eniro en nyemission på 2.5 miljarder för att slippa bli överkört av sina långivare. På köpet får de även dyrare lån de kommande åren.

För det första kan man fråga sig: Vad är egentligen Eniros affärsmodell? Att driva några siter på internet och tjäna pengar på reklam och lite premium-tjänster? Visst kan man tjäna ganska bra med pengar på det, men varför kräver en sådan verksamhet så ohemult mycket kapital? Jag kan nästan garantera att unga och snabbrörliga bolag utan belåning och med minimalt kapital kan utveckla och lansera smartare och bättre tjänster än Eniro, och det enda Eniro har att komma med är storlek och pengar för marknadsföring. Ofta vinner dock den bättre tjänsten i längden: hitta.se har t.ex. högre trafikranking enligt Alexa än eniro.se, trots att vi plågats i många år av Eniro-dvärgarna på TV som sjunger om hur fantastiskt Eniro är medan hitta.se vuxit sig större främst tack vare att användare tyckt om tjänsten och spridit den vidare.

För det andra kan man fråga sig: vilka äger egentligen Eniro? Bland ägare med över 5% ägarandel återfinns Länsförsäkringar Fonder, Nordea Fonder, HQ Fonder, SEB Fonder (4.9%). Grattis alla bankkunder som månadssparar långsiktigt och betalar dessa förvaltare för att köpa in sig i så fantastiska bolag som Eniro! Hoppas ni inser att era pengar rinner ut i sjön och seriöst börjar fundera på att antingen skifta ert sparande till index-fonder för att minimera skadan av inkompetenta förvaltare, eller sätta er in i bolagsvärdering och börja förvalta era pengar själva.

Nu går det säkert att argumentera att Eniro är köpvärt när det är tillräckligt billigt. SEB kom så sent som i fredags ut med en analys och satte riktkurs på 17.5kr (idag står aktien i 6kr). Och visst kan man argumentera att även de sämsta bolag kan bli köpvärda till ett visst pris. Men att köpa över 5% av aktierna i ett överbelånat förlustbolag utan några egentliga tillgångar är inte direkt en investering med margin of safety. Det blir en ren spekulation i att antingen 1) marknaden värderar upp aktien innan konkurs eller 2) ledningen är kompetent nog att lyckas börja tjäna pengar innan antingen bankerna tar över eller nyemissioner spär ut ens ägande till intet. Jag undrar om fondförvaltarna skulle göra denna spekulation med egna pengar?