torsdag 14 maj 2020

Att investera i mjukvara

2011 skrev Marc Andreessen den numera klassiska essän ”Why software is eating the world”. Vid den tiden hade jag precis upptäckt och investerat i Apple, sålt av Nokia, och börjat intressera mig alltmer för utvecklingen kring teknologi och hur den kommer att påverka samhället. Som en fotnot ägde jag även Google ett tag 2010 men sålde av efter att de lagt ett gigantbud på Groupon. Jag kan trösta mig med att jag hade rätt om Groupon men överdrev grovt riskerna med Googles stora kassa och missade många års fin avkastning (gått upp 6x sedan dess)...

Från skepticism till acceptans...

För 10 år sedan var jag fortfarande skeptisk till ”tech”-bolag med IT-kraschen färskt i minnet kombinerat med alltmer pengar som sökte sig till sektorn och allt högre värderingar. Som värdeinvesterare hade jag kvar ett ankare kring vad en ”rimlig” värdering var från finanskrisen och tyckte då att P/E 20 på historiska vinster var helt oacceptabelt. Men världen förändras, och det är viktigt att hela tiden utmana och omvärdera sina egna åsikter. När plötsligt gamla tråkbolag handlas på P/E 20 och de techbolag man följt under ett antal år bara fortsatt att öka sin dominans och bibehållit sin höga tillväxt så kanske det inte är helt lyckat att bara stå utanför marknaden och önska att allt åter ska bli billigt. Samtidigt observerade jag hur mycket mer tid alla spenderar vid en skärm eller med ett par hörlurar. Hur YouTube blev standardunderhållning för alla kidsen. Hur man själv gick från att ”tanka ner saker” till att plötsligt sitta med abonnemang hos Netflix, HBO Nordic, Spotify, Storytel, iCloud, Börsdata + mobiler, iPads, konsol, datorer och tillhörande abonnemang för familjen. Hur syskonbarnen önskade sig Lootboxes i julklapp och umgicks med kompisarna i Fortnite och Overwatch. Listan kan fortsätta, men kontentan är att helt digitala tjänster (dvs mjukvara) började få en allt större andel av familjens budget. På företagssidan skedde samma sak där IT-budgetar både växte och skiftade från hårdvara till mjukvara. SaaS blev ett begrepp, där även företagen föredrog att betala löpande för en tjänst som ständigt är uppdaterad och online istället för att investera i inköp och sedan själva fixa med allt, även om IT-budgeten växte.

...till optimism

På TIN Fonders eminenta livestream pratar de om ”dematerialiserad tillväxt”, och det fångar på något sätt essensen i varför jag numera endast har mjukvara (digitala affärsmodeller) i min portfölj. Det finns många aspekter i detta, men här är ett par tankar:

  • Konsumenter förväntar sig allt mer att de kan möta sina leverantörer digitalt. Och inte nog med det - det ska funka minst lika bra på mobilen som vid en desktop, det ska gå fort och enkelt, och gärna vara lite trevligt. Vi som vuxit upp i en värld där man var tvungen att köa på ett bankkontor eller ta en nummerlapp på systembolaget kanske accepterar att man är tvungen att logga in via en ”riktig” dator på sin internetbank för att göra vissa ärenden. Men kidsen som vuxit upp med Instagram och Swish och BankID tar för givet att allt går att göra via mobilen och att det inte ska behöva gå många sekunder att fixa ett ärende. Detta kommer fortsätta spridas till allt fler branscher, och snart kommer varenda frisör, restaurang, matbutik, klädbutik, hantverkare, mäklare, apotek, myndighet, etc att se det digitala mötet med kunderna som sin primära kanal, snarare än något man ”måste” erbjuda. Det kanske låter lite töntigt, men jag tror på allvar att default inom en snar framtid blir att man hittar, jämför och bokar/köper alla typer av varor och tjänster online. Visst kommer vi som redan har en favoritfrisör och hantverkare förmodligen fortsätta använda dessa, men för den nystartade frisören kommer de nya kunderna komma via sociala medier och kanske en större eller flera mindre plattformar för jämförelser och bokning.
  • Teknologin går oerhört snabbt framåt nu. Sedan jag lämnade finansbranschen har jag spenderat majoriteten av min tid åt att lära mig programmera med allt som hör till, och det är helt otroligt hur snabbt teknikerna ”under the hood” utvecklas. Tekniker som konsumenterna kanske inte direkt ser, men kanske känner av. De flesta ser Amazon som ett e-handelsbolag, men AWS dominerar marknaden för "cloud computing" och driver infrastrukturen bakom i stort sett varenda app eller digital tjänst du sannolikt använder (förutom Googles som har sin egen plattform GCP). Och dessutom står AWS för $3bn av Amazons $3.9bn EBIT i Q1. Inte nog med det, AWS växte i Q1 sin omsättning med dryga 30% YoY till $10bn med 30% EBIT-marginal. Man sprutar ur sig nya typer av produkter som sedan mjukvarubolagen kan bygga sina verksamheter på. 
  • Samtidigt utvecklas och förändras hela tiden kundbeteenden och förväntningar tillsammans med kundernas hårdvara. Man måste möta kunder på bästa möjliga sätt digitalt, oavsett om de besöker en med en flera år gammal Android-lur eller en sprillans ny iPhone (eller en iPad eller en gigantisk 4k-skärm kopplad till en laptop). Kunderna förväntar sig att kunna betala på ett visst sätt, identifiera sig på ett visst sätt, kontakta ”kundtjänst” på ett visst sätt, signa upp sig eller avsluta tjänsten på ett visst sätt. Och det förändras hela tiden samtidigt som de underliggande teknologierna hela tiden utvecklas blixtsnabbt - molntjänster, plattformar och databaser i backend, ramverk som React/Angular/Vue på front-end, nya iOS och Android-versioner som ska stödjas, deployment-processer, verktyg kring hur team samarbetar med stora kodbaser, etc etc. Det som många kanske tror handlar om att ”sätta upp en hemsida” genom att langa upp lite html och css på ett webbhotell involverar numera en teknologistack med tiotals eller hundratals olika teknologier och tjänster som ständigt kommer med nya features och behöver hanteras med uppgraderingar och dylikt. Därför kan man inte längre bara se en ”hemsida” eller en "app" som ett engångsprojekt som man uppdaterar lite då och då, utan det krävs kontinuerlig utveckling och ofta ett gäng utvecklare på heltid för att hänga med och inte bli obsolet eller riskera att tappa kunder till konkurrenter.

This time it's different...

Det ena utesluter inte det andra, men jag är övertygad om att tillväxten vi kommer se framöver kommer drivas av mjukvara, samtidigt som mjukvaran kommer att fortsätta äta en allt större del av kakan. Nu under Corona-pandemin finns ett läger som säger att ”nu är världen förändrad för alltid” och ett annat som säger att ”allt kommer gå tillbaka till det normala”. Jag tror själv att båda lägren har rätt. Å ena sidan tror jag att vi människor kommer vilja fortsätta träffas på restaurang, gå på events, resa och allt sånt som Coronan satt stopp för. Men å andra sidan så har Coronan nog öppnat ögonen hos många för vad som faktiskt är möjligt digitalt. 

Ett bra exempel är Travis Scott konsert i Fortnite där över 12 miljoner människor samlades digitalt. Jämför detta med en ”riktig” konsert -  skalbarheten är enorm för leverantören/artisten, tjänsten är fantastisk för konsumenten. Å ena sidan så köper jag argumentet att en ”riktig” konsert erbjuder en annan upplevelse som inte kan simuleras digitalt. Men många av aspekterna finns där. Förväntan inför konserten. Snacket i media och med kompisar. Känslan av gemenskap och tillhörighet. Eftersnacket. Och så är det dessutom gratis och en 12-åring kan närvara utan att en förälder behöver hänga med som förkläde. Och som sagt - det ena utesluter inte det andra. Säg att man historiskt har gått på kanske tre konserter per år, och att man framöver går på endast en ”riktig” konsert och 10st virtuella. Blir inte den totala nyttan långt större? Den ”riktiga” konserten blir något alldeles extra eftersom det är den enda man ser under ett år, samtidigt som man utan kostnad (eller kanske i framtiden till en lägre kostnad) kan hänga med vänner och se 10 konserter till. Det är detta som är dematerialiserad tillväxt och ett praktexempel på hur mjukvara håller på att äta upp världen.

Jag tänkte även skriva om riskerna med att investera i mjukvara och hur man som investerare kan tänka kring enskilda bolag. Inlägget hittills kan tolkas som att jag ser mjukvara som en självklar investering i alla lägen eftersom det är ”framtiden”, men så är förstås inte fallet. Inlägget är dock redan för långt för att jag ska kunna förvänta mig att någon faktisk läser allt, så jag nöjer mig med att sluta här och skriva om stockpicking, risker och hur jag ser på det i ett framtida inlägg.

måndag 23 mars 2020

10-årsjubileum, nostalgi och läget nu

Först vill jag passa på och önska denna blogg grattis på 10-årsdagen i efterskott (första inlägget skrevs 10 mars 2010). Då hade jag hållit på med aktier från och till i drygt 10 år, där mina första affärer gjordes under IT-bubblan i gymnasiet genom hq.se (skärmdump ovan från 1 mars 2000), som sedermera blev Avanza . Liksom för de flesta andra så rök det mesta av värdet man hade på börsen, och redan då hade jag lyckats med konststycket att köpa aktier för intäkter jag hade i en enskild firma. Intäkter som förstås skatteverket ville ha en del av, men jag tänkte att det var ett bra sätt att tjäna lite extra på min “float”. Minns än idag när skatteverkets beslut damp ner i brevlådan med en restskatt på 46000kr som jag hade lyckats förlora på börsen. Mycket pengar för en gymnasieelev men en värdefull läxa om riskerna med hävstång.

Efter IT-bubblan höll jag mig ifrån börsen i några år. Dels för att jag helt enkelt inte hade pengar att investera som student, dels pga att man på Handels fick lära sig om den effektiva marknaden och att det inte fanns någon poäng i att försöka sig på handel med enskilda aktier.

Sommaren 2008 råkade jag av en ren slump plocka upp The Intelligent Investor i en bokhandel och lusläste den de kommande dagarna. Plötsligt hade jag hittat hem. Boken kändes så tidlös och Grahams ord gick rakt in i benmärgen på mig. När sedan finanskrisen slog till med full kraft under hösten hade jag både självförtroende och ett sparkapital utanför börsen och det var bara att börja köpa. Att det sedan gick fortare än någon kunde ana att vända från total armageddon till att stockholmsbörsen stänger över +40% 2009 präglade mig också.

Jag tar upp detta som lite nostalgi, men främst som en bakgrund till vad som format mig som investerare. De flesta inlägg på denna blogg handlar om just psykologi och investeringsfilosofi, eftersom jag tror att det är avgörande för hur en individuell investerare bör agera på börsen (och om man har där att göra överhuvudtaget). Mitt psyke och den erfarenhet jag beskriver ovan gör att jag har respekt för att börsen närsomhelst kan dyka snabbt och rejält, men även en optimism kring att det vänder. Eftersom jag alltjämt fortsätter se aktier som ägarandelar i företag så ligger mitt fokus till 90% på hur företaget går snarare än hur aktiekursen går, vilket för mig till dagens läge.

De extremt goda tider vi haft på börsen de senaste åren har fått mig att tappa aptiten på att försöka hitta nya bolag då allt har känts dyrt. Jag har småsålt och småköpt och omfördelat lite på marginalen, men i det stora hela har portföljen fått vara (förutom min iGaming-rensning i fjol), samtidigt som jag byggt en hyfsat stor kassa på ca 30%. Kassan har funnits där dels som likviditet att leva på eftersom jag inte har någon månadslön sedan en tid tillbaka, men även för att kunna ha något att stoppa in vid en större nedgång. Det är inte så att jag spekulerat i att börsen ska ner, utan jag ser den missade avkastningen som priset för sinnesro och optionalitet. Går börsen fortsatt upp så är allt väl - portföljen kunde gett mer men det räcker, men kraschar den så vill jag dels slippa sälja, dels ha något att köpa för.

När nu den snabbaste kraschen i modern tid kom så var det äntligen dags att se om mitt psyke verkligen höll denna gång när portföljen faktiskt är värd lite pengar och man dessutom inte har en inkomst att luta sig mot. 2008 var situationen precis tvärtom - jag hade kassa, goda inkomster och nästan ingen portfölj. Då var det lätt att vara kaxig och glädja sig åt nedgångar, men nu då? Jag kan med glädje konstatera att jag känt senaste veckorna precis som 2008 - ungefär som jag som barn tänkte att man nog kände sig om man vann en sån där tävling som fanns på 90-talet där första pris var att man fick gå in i en butik och behålla allt som man lyckades plocka på sig under en kort tid. 

Utmaningen för min del är inte att min portfölj tappar i värde, utan att avgöra hur snabbt jag ska köpa på mig under denna krasch. När man hade ett månadssparande var det enkelt - köp för allt man kan varje månad. Men nu måste jag försöka ransonera kassan - den får inte brännas för fort, men inte heller riskera att inte användas om börsen skulle vända fort. Så jag tog tidigt ett beslut att köpa för 4% av kassan vid lunchtid om börsen var ner minst 2% för dagen vid tillfället. Det ligger ingen djupare vetenskap kring siffrorna mer än att det är viktigt att ha konkreta siffror och tidpunkter för att eliminera risken för hastiga beslut. Utöver det gör jag mitt bästa för att inte ens titta åt börsen eller nyheterna under tiden börsen är öppen. Jag tror att det i sådana här lägen är viktigt att sätta upp regler för sig själv för att inte hamna i en dålig situation. Sitter man och tittar på kurser och följer nyheter hela dagen så riskerar man att bli Mr Market istället för att tänka själv. Har man inte på förväg bestämt hur man ska agera riskerar man att ta dåliga beslut i stundens hetta - “Ska jag köpa nu eller kommer börsen fortsätta ner idag?”, “Ska jag öka extra mycket idag i aktie x eftersom den är ner 10% idag?”, "Oj, kolla aktie y är ner 15% just nu, varför det, har jag missat något?". Det blir bara en massa onödig ångest och risk för dåliga beslut med ganska liten uppsida om man mot förmodan skulle lyckas ta bättre beslut “live” istället för att följa en på förhand uppsatt strategi.

Hittills har jag köpt under 9 tillfällen/börsdagar sedan raset började, för motsvarande 36% av kassan. Det har blivit köp av Fortnox, Embracer, Paradox, Storytel och Stillfront. Givetvis har jag funderat kring alla mina innehav - om och hur de påverkas av dagens läge. Man ska vara ödmjuk inför vilka enorma konsekvenser nedstängningen av samhället i hela världen kan komma att få på ekonomin, men den båten sitter vi alla i. Jag ser dock ingen stor risk för en permanent förlust i något av mina innehav, utan tror tvärtom att de kommer klara sig markant bättre än snittbolaget på börsen då de säljer mjukvara och har en bred bas av användare.

Som vanligt har jag verkligen ingen aning om vart börsen tar vägen, och jag tycker situationen med total nedstängning av hela länder är riktigt obehaglig och kan leda till en djup och lång lågkonjunktur. Men optimisten i mig tror att vi kommer ut klokare och starkare ur detta, och det är i motgångar som man oftast lär sig mest, både som investerare och som människa.

söndag 5 januari 2020

2019: Adjö iGaming

Ibland är det svårt att fokusera på fundamental analys på bolagsnivå. Att stänga ute brus om börsens riktning, räntor, trender i olika sektorer och framförallt att inte jämföra sig med index och övriga placerare varje dag/vecka/månad/år. I mitt eget fall har jag misslyckats, men jag vet ännu inte om utgången blir lyckosam eller inte. Misslyckandet är att jag fallit för Mr Markets negativa syn på iGaming och sålt av rubbet i sektorn.

Som jag skrivit om tidigare har jag haft en förkärlek till iGaming och trott mig förstå sektorn ganska väl. Detta kombinerat med låga värderingar kontra tillväxt och kassaflöde har gjort att jag alltid haft en ganska stor del av portföljen i sektorn i olika bolag de senaste dryga 10 åren. Men jag har insett att jag är för dålig på stockpicking i sektorn. Investeringar jag trott är no-brainers har gått snett, andra har rusat många gånger mer än jag trott var möjligt.  Jag nämnde i förra inlägget att jag under första halvan av 2019 började skala av rejält i sektorn, och under andra halvan av 2019 sålde jag av det sista jag hade kvar och tog några trista förluster i GIG, CTM och LEO.

Blev inte som jag räknat med...

Jag vet inte om jag orkar gå in mer detaljerat på bolagen men generellt har jag haft helt fel om GIG där allt tagit längre tid än jag trott, Robin var inte den stjärna jag trodde (kanske hade han varit det om han fått mer tid, men det har man inte som börsnoterat bolag) och bolaget verkar inte riktigt hitta den nisch man skulle ha. CTM är egentligen samma sak: storyn är fortfarande där om potentiell megatillväxt i USA, men hur länge tar det? LEO borde kunna göra en rejäl comeback, men mitt grundproblem med iGaming är helt enkelt att det är för svårt att sia om vad nästa problem blir. Bolagen kontrollerar inte sitt eget öde i tillräckligt stor utsträckning, utan är beroende av andras beslut - om det nu är politiker med nya regleringar/böter eller stora nyckelkunder. Av samma anledning har jag alltid undvikit råvarubolag och numera även banker trots låga värderingar.

Hursomhelst är jag inte den som ältar eller gråter över spilld mjölk, utan försöker ta varje tillfälle att lära mig en läxa. Därför har jag inte ens försökt räkna ut om jag egentligen gick plus eller minus på hela mitt äventyr inom iGaming. Jag har gått rejält plus i EVO, Cherry, och en del “trading” av Betsson, och rejält minus i de tre ovan nämnda aktierna. Resultatet i sig är inte det intressanta, utan det faktum att jag aldrig hade kunnat förutspå att bolagen skulle röra sig åt så helt olika håll. I efterhand hade man kunnat dra slutsatsen att man skulle sålt snabbt när problemen började visa sig i LEO, CTM och GIG (eller kanske aldrig ens köpt GIG eftersom det aldrig varit lönsamt på riktigt). Men då hade jag kanske även sålt Cherry när de hade problem med ComeOn och var hatade av marknaden, eller EVO när marknaden trodde att marginalen hade peakat. En “större” läxa jag åter tar med mig är att jag åter konstaterar att man ska vara ödmjuk och sprida sina risker. I den andan har jag faktiskt valt att placera en del av likviden från iGaming-försäljningen i Core Ny Teknik. Jag har ett väldigt stort förtroende för Carl och Erik som förvaltare, jag tror på deras strategi och avgiften är rimlig.

Intresset falnar..

Till saken hör att jag numera spenderar ytterst lite tid på portföljen. Jag tycker helt enkelt inte det är så himla intressant att analysera bolag längre. Analysera Mera citerade Ben Graham i ett gästinlägg på Stefan Thelenius blogg där huvudpoängen tål att upprepas:
“The best way to measure your investing success is not by whether you’re beating the market but by whether you’ve put in place a financial plan and a behavioral discipline that are likely to get you where you want to go.”
- Ben Graham.

Rannsakar jag mig själv är det alltid detta som drivit mitt intresse för investeringar. Jag växte upp i en familj som hade det knapert från tid till annan och lovade mig själv att aldrig hamna i en sådan ekonomisk situation som vi befann oss i. Att jobba, spara och investera pengarna kändes som den givna vägen, och så blev det. Hungern efter kunskap kring investeringar som fanns i början har i stort mättats och ersatts av hunger efter andra kunskaper. Å andra sidan kan jag tänka mig att dagens börsläge har en del med saken att göra. Kommer det en nedgång med rejäla fyndlägen så tror jag intresset ökar i takt med avkastningsmöjligheterna.. Helt ointresserad av att tjäna en slant extra är jag inte :)

Facit för 2019

Portföljen slutade året på +29% och det är jag såklart väldigt nöjd med, oavsett hur index gått. I praktiken innebär det att min försörjning är säkrad på medellång sikt samtidigt som portföljen kan fortsätta växa. Portföljen ser ungefär ut som vid halvårsskiftet förutom försäljning av iGaming-bolagen samt av MAG och Gravity. Dessa två rök i samband med den självförtroende-rannsakan jag gjorde i samband med iGaming-exiten. Har helt enkelt för dålig koll på bolagen för att kunna sitta i dem på sikt och veta om jag ska köpa, sälja eller behålla beroende på vad som händer i bolagen. Har passat på att öka en del i Embracer på ca 65kr och 70kr. Annars inga nya affärer. Kvar i portföljen ligger:

  • Embracer 20%
  • Paradox 19%
  • Stillfront 15%
  • Fortnox 13%
  • Storytel 10%
  • Lime Technologies 6%
  • G5 Entertainment 5%
  • Core Ny Teknik 12%

Risken för ras i värderingen är förstås hög i alla innehav, men jag sover tryggt med denna portfölj. Jag har en kassa som jag klarar mig på i några år så jag kommer inte tvingas sälja om portföljen skulle krympa rejält, och jag tror bolagen kommer leverera mycket högre tillväxt än snittbolaget på börsen i många år framöver. Riskhanteringen består främst i att följa bolagens utveckling samt att skala av lite i takt med att enskilda innehav växer bortom 20% av portföljen. G5 är väl den udda fågeln som kanske borde ha rykt i samband med att jag sålde av MAG och Gravity, men jag valde faktiskt att till och med öka lite på 95kr och betta på att Vlad har koll på sitt bolag och att marknaden kommer ge G5 kärlek så småningom igen.

Under 2019 tittade jag till portföljen någon gång i veckan, gick genom rapporterna och andra större nyheter i mina bolag, och sålde av det jag inte mäktade med. Jag tror 2020 blir ungefär likadant, såvida det inte kommer större nedgångar då jag kommer hänga på köpknappen. Portföljen jag har nu ger mig ro och tid att fortsätta utveckla mitt nya intresse, som jag hintat om tidigare. Det intresset är programmering, som jag ägnat otaliga timmar åt sedan jag slutat jobba. Mer om detta i kommande inlägg. Tills dess önskar jag alla läsare som fortfarande hittar hit ett lyckosamt 2020! Var försiktiga med era surt förvärvade slantar där ute och ta hand om er själva och varandra.