Då har året börjat och jag har firat genom att sälja mina Bilia och Fenix Outdoor med trevliga vinster och investerat rubbet i Apple på nivåer kring 515-550. Återigen förbannar jag mig själv att jag inte har en kassa. Bilia ägde jag visserligen endast som en ren värdeinvestering och fick snabbt en avkastning på 15% på några månader och jag anser bolaget hyfsat fullvärderat kring 110kr (jag räknar med en normalvinst på 11.5kr och P/E 10 som är normalt för Bilia). Fenix däremot ville jag inte sälja. Fenix ser jag som ett riktigt Lynch-bolag: litet och lite tråkigt med en fin nisch med fin tillväxt, lågt värderat, låga kapitalbehov, stark ägare. Jag ville verkligen äga Fenix i årtionden snarare än år och bara njuta av tillväxten. Men den kortsiktige i mig såg en enormt kortsiktig potential i Apple medan Fenix blivit hyfsat fullvärderat och den tillväxt man kan vänta sig i aktien är EPS-tillväxten.
Hursomhelst hade jag inte behövt sälja Fenix om jag haft en rejäl kassa med tydliga regler om hur den får användas. Jag har insett att jag inte har en tillräcklig buy and hold-disciplin för att sitta kvar på befintliga innehav när det finns extraordinära köptillfällen. Jag kan inte nöja mig med att investera någon procent per år av portföljen i nyinvesteringar och sitta still på resten. Det funkade när portföljen var liten och man varje år kunde nyspara en ansenlig del av portföljen, men inte längre. Jag måste ha flexibilitet att investera en ordentlig del av portföljen när det dyker upp riktigt bra tillfällen och jag vill inte behöva sälja bra bolag för att kunna göra det.
Därför har jag börjat fnula på hur jag ska lägga upp en kassa. Mina funderingar i dagsläget är att bygga upp en kassa värd 20% av portföljen som delas upp i fem lika stora trancher. Dessa fem trancher får endast användas för olika nivåer av margin of safety (MOS). Till exempel Tranche 1 vid 10% MOS, Tranche 2 vid 15% osv till tranche 5 på kanske 40% MOS. MOS får olika nivåer beroende på om det är ett wonderful company eller en ren värdeinvestering. Det går ju t.ex. aldrig att få H&M eller P&G eller ett dylikt bolag med 40-50% MOS, medan cykliska bolag ibland (dock sällan) kan handlas med sådan rabatt. Grundtanken till detta upplägg är att jag behöver någon form av disciplinerad approach som gör att jag lägger mer krut på starkare case istället för att hatta runt med småsummor här och där. Jag vill komma närmare Buffetts 20 ticket punch card-tankesätt och bort från att köpa småposter som bara ger kanske 0.5% avkastning på portföljen även om själva investeringen ger 20%. Jag förväntar mig att omsätta första och andra tranchen ganska frekvent då det förmodligen ofta finns bolag som är undervärderade med 10-20%. Resten av trancherna sparas dock till de gyllene tillfällen då man verkligen kan få avkastning. Det gäller dock att inte lägga ribban för högt och sikta på MOS som bara kommer vid enorma börskrascher så man inte blir sittande på en alltför stor kassa som genererar noll i avkastning i tio år tills det äntligen kommer en tillräckligt stor börskrasch.
Dessa är bara initiala tankar och jag ska läsa mer och fundera mer - tyvärr har ingen av den literatur jag hittills läst behandlat detta med kassa särskilt utförligt. Peter Lynch var ju alltid fullinvesterad, men han hade ju en portfölj med hundratals namn vilket ledde till en naturlig omsättning. Buffett har alltid en rejäl kassa men det hänger ju delvis ihop med att han driver ett återförsäkringsbolag där en kassa har en nytta i sig. Andra duktiga förvaltare har ju oftast en kassa som endast ska täcka behoven för uttag ur fonderna och ge lite flexibilitet, men i övrigt har de likt Lynch en naturlig omsättning i portföljen och deras mål är oftast att slå/följa index varje år utan alltför stora rörelser snarare än att få en långsiktigt överlägsen avkastning.
Angående Apple börjar jag nästan känna mig som en kortsiktig trader som förväntar mig enorm avkastning snabbt. Men jag är ganska övertygad att Mr Market inom någon månad återigen blir optimist kring Apple och då ser vi en snabb uppgång i kursen mot forna ATH. Vi har redan sett några optimistryck de senaste veckorna där aktien stuckit upp över 5% på en dag helt utan nyheter. Ser fram emot Q4-rapporten om ett par veckor då den främsta frågan som ska besvaras är vad Q4-marginalen blir. Omsättningen kommer med stor sannolikhet öka enormt med en rad nya produkter som lanserats, men Mr Market är orolig över vad marginalen är på dessa nya produkter. Apple guidade själv väldigt lågt. Själv är jag såklart mer optimistisk än Mr Market men även om marginalerna skulle vara avsevärt sämre än Q4 2011 så ser jag det inte som en trend, snarare ett hack nedåt från ett fantastiskt kvartal. Även om allt talar för att man sedan får upp marginalerna på de nya produkterna i takt med att produktionen blir effektivare osv, så behöver man inte öka marginalerna varje kvartal för att öka vinsten - det räcker med samma marginaler på den nästintill garanterat ökande omsättningen de kommande kvartalen. Med Apple har jag verkligen stoppat "my money where my mouth is" och har nu 45% av portföljen i Apple. Apple handlas till P/E 8.8 ex cash på senaste 12 månaders vinst eller 11.8 med cash. Mr Market i detta fallet är något 100-tal fondförvaltare vars utbud och efterfrågan styr kursen. Just nu sitter de alla nervöst och väntar på när aktien sticker upp och när de vågar hoppa på. Lika nervöst undrar de om kursen kanske kommer gå ner ytterligare och vågar inte köpa innan det kommer nyheter eller innan alla andra köper. Likt de får de är kommer de alla skrika köp samtidigt när det väl kommer bra nyheter och poff så driver de upp priset rejält när efterfrågan vida överstiger utbudet. Ingen kommer vilja vara den förvaltare som missade Apples stora kursrusning 2013. Det är så skönt att Mr Market aldrig lär sig!
Visar inlägg med etikett Margin of Safety. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Margin of Safety. Visa alla inlägg
torsdag 10 januari 2013
onsdag 26 januari 2011
Exit Orc
Förra veckan slängdes slutligen Orc Software ut ur min portfölj. Jag köpte en mindre post Orc för ett drygt år sedan på 149kr, någon vecka innan de annonserade budet på Neonet. Jag hade fått upp ögonen för Orc i en Peter Lynch-inspirerad jakt på företag med en nisch (moat) där man arbetat sig in och med bra tillväxtpotential. Orc matchade dessa kriterier och hade en fin affärsmodell med återkommande intäkter och en bra tillväxt. Man hade grymma kassaflöden och en bra direktavkastning. Dessutom hade man en stor nettokassa. Värderingen var hyfsad i relation till vinsten (P/E 16, EV/E ca 14.5) och till kassaflödet. Jag såg risken som ganska låg trots att Orc var lite av ett teknologiföretag. 96% av intäkterna var trots allt återkommande från licenser och det fanns stora ”barriers to exit” bland befintliga kunder eftersom det kostar enorma resurser att byta sitt system. De kunder jag kunde hitta som lämnat Orc var de som gått i konkurs. ROE låg över 30% och man hade som sagt en stor nettokassa.
När jag skulle besluta huruvida bolaget var köpvärt kritade jag ner några risker. Givetvis fanns alltid risken att någon annan kom med ett bättre kunderbjudande och konkurrerade ut Orc. Detta såg jag dock som relativt osannolikt delvis för att man hade en bra och inarbetad produkt och barriers för kunderna att byta leverantör. Risken fanns även att kostnaderna skenade iväg utan att matchas av intäkter, vilket tycktes ha skett runt 2003-2005, något som man dock hade fått ordning på och utan att visa förlust ett enda år. Jag tyckte inte om att ledning och styrelse i princip saknade eget ägande i bolaget (man hade dock mängder med köpoptioner), vilket kunde leda till att man tog beslut som inte skapade värde för bolagets ägare. Dessutom oroade jag mig en del över risken att nyckelpersoner lämnar, vilket alltid är en svaghet i kunskapsbaserade mindre bolag och kan leda till katastrof. Men jag tyckte ändå att värderingen, affärsmodellen och kassan vägde upp dessa nackdelar – hur dåliga beslut kunde styrelsen och ledningen egentligen ta som kunde förstöra värde för aktieägarna?
Så några veckor efter mitt köp kom nyheten att Orc skulle köpa Neonet genom att emittera nya aktier. Min första reaktion var en serie svordomar ej lämpliga att återge. Min andra reaktion var att läsa mer om Neonet. Reaktionen på detta var en serie svordomar ännu mindre lämpliga att återge. Min fjärde, och felaktiga, reaktion var ”äsch det är ändå en så liten position, jag behåller och ser vartåt det barkar”.
Som jag varnat i mitt inlägg om tillväxt genom förvärv är det inte helt smärtfritt att integrera ett förvärv. I Orcs fall kan man konstatera det i kvartalsrapporterna efter förvärvet. Intäkterna har visserligen ökat, men kostnaderna har skjutit i höjden, vilket borde vara ganska väntat när man köper ett förlustbolag. I Orcs resultaträkning här till vänster har jag markerat nyckelraderna och noterat skillnaderna mellan 2009 och 2010. En sak som bilden inte till fullo visar är utspädningseffekten av nyemitterade aktier. Även om Orc hade lyckats behålla 2009 års vinst, så skulle vinsten per aktie sjunkit med 35% bara pga utspädningen. Med senaste rapporten tröttnade jag och sålde aktien på 119, en nätt förlust på drygt 20% (ca 15% om man räknar bort utdelningen 2010).
Som sagt var mitt Orc-innehav en liten position (<5% av portföljen), så ingen större skada skedd, men lärdomen är att titta extra noga när ett företag har en nettokassa och ledning/styrelse med begränsat eget ägande i bolaget. Om det finns risk för imperiebyggande tendenser med dyra/dåliga förvärv så avstår jag. Även om företaget ser superduper ut i övrigt så kan ett dåligt förvärv förstöra aktieägarnas värde över natten. Känner jag att det finns den minsta risk att företaget gör något dumt förvärv så kommer jag kräva en rejäl margin of safety i värderingen. Orc hade egentligen ingen margin of safety i värderingen när jag köpte, men i min Lynch-inspirerade dimma tyckte jag att det var ett företag som var värt att betala 15ggr vinsten för. Tji fick jag. Hade jag insett mina begränsningar vad gäller circle of competence och insisterat på margin of safety hade förlusten blivit mer begränsad, eller till och med kunnat bli en liten vinst trots det dumma förvärvet.
Orcs köp av Neonet kan visserligen fortfarande bli en framgångssaga - av Orcs resultaträkning ser vi att vinsten minskat drastiskt under enskilda år förr, för att sedan återhämta sig. Om några år kanske jag grämer mig över att jag sålde. Men som värdeinvesterare kan man inte sitta och fantisera om all fantastisk potential när verkligheten här och nu visar att företagets vinst per aktie kommer att vara en bråkdel av sitt forna jag under en överskådlig framtid. Jag undrar om ledningen och styrelsen hade gjort en sådan affär om de själva haft en väsentlig del av sin förmögenhet investerad i Orc? Hade man velat ta risken att affären inte blev som man tänkt? Hade man velat späda ut sitt ägande? Hade man accepterat ett vinsttapp på över 70% i diverse ”engångskostnader” under flera år innan de uträknade synergierna kanske slog in?
Hursomhelst blev detta en lesson learned och de frigjorda pengarna använde jag bums till att öka på mitt innehav i H&M till kurs 221. Familjen Persson lär väl knappast emittera en bunt H&M-aktier och förvärva Kapp-Ahl eller Hemtex för att uppnå synergier…
[Edit: Diversifierad uppmärksammade mig på att VD faktiskt äger aktier för ca 60mkr till dagens marknadspris och gjorde även det när köpet av Neonet gjordes. Därmed försvinner lite av min poäng. Ber om ursäkt och skyller på att jag måste ha sett fel eller använt fel källa under min ursprungliga analys, samt inte brytt mig om att dubbelkolla detta när jag skrev inlägget. Lovar att bättra mig och hoppas att Orc går riktigt bra så jag får lida lite :)]
När jag skulle besluta huruvida bolaget var köpvärt kritade jag ner några risker. Givetvis fanns alltid risken att någon annan kom med ett bättre kunderbjudande och konkurrerade ut Orc. Detta såg jag dock som relativt osannolikt delvis för att man hade en bra och inarbetad produkt och barriers för kunderna att byta leverantör. Risken fanns även att kostnaderna skenade iväg utan att matchas av intäkter, vilket tycktes ha skett runt 2003-2005, något som man dock hade fått ordning på och utan att visa förlust ett enda år. Jag tyckte inte om att ledning och styrelse i princip saknade eget ägande i bolaget (man hade dock mängder med köpoptioner), vilket kunde leda till att man tog beslut som inte skapade värde för bolagets ägare. Dessutom oroade jag mig en del över risken att nyckelpersoner lämnar, vilket alltid är en svaghet i kunskapsbaserade mindre bolag och kan leda till katastrof. Men jag tyckte ändå att värderingen, affärsmodellen och kassan vägde upp dessa nackdelar – hur dåliga beslut kunde styrelsen och ledningen egentligen ta som kunde förstöra värde för aktieägarna?
Så några veckor efter mitt köp kom nyheten att Orc skulle köpa Neonet genom att emittera nya aktier. Min första reaktion var en serie svordomar ej lämpliga att återge. Min andra reaktion var att läsa mer om Neonet. Reaktionen på detta var en serie svordomar ännu mindre lämpliga att återge. Min fjärde, och felaktiga, reaktion var ”äsch det är ändå en så liten position, jag behåller och ser vartåt det barkar”.
Som sagt var mitt Orc-innehav en liten position (<5% av portföljen), så ingen större skada skedd, men lärdomen är att titta extra noga när ett företag har en nettokassa och ledning/styrelse med begränsat eget ägande i bolaget. Om det finns risk för imperiebyggande tendenser med dyra/dåliga förvärv så avstår jag. Även om företaget ser superduper ut i övrigt så kan ett dåligt förvärv förstöra aktieägarnas värde över natten. Känner jag att det finns den minsta risk att företaget gör något dumt förvärv så kommer jag kräva en rejäl margin of safety i värderingen. Orc hade egentligen ingen margin of safety i värderingen när jag köpte, men i min Lynch-inspirerade dimma tyckte jag att det var ett företag som var värt att betala 15ggr vinsten för. Tji fick jag. Hade jag insett mina begränsningar vad gäller circle of competence och insisterat på margin of safety hade förlusten blivit mer begränsad, eller till och med kunnat bli en liten vinst trots det dumma förvärvet.
Orcs köp av Neonet kan visserligen fortfarande bli en framgångssaga - av Orcs resultaträkning ser vi att vinsten minskat drastiskt under enskilda år förr, för att sedan återhämta sig. Om några år kanske jag grämer mig över att jag sålde. Men som värdeinvesterare kan man inte sitta och fantisera om all fantastisk potential när verkligheten här och nu visar att företagets vinst per aktie kommer att vara en bråkdel av sitt forna jag under en överskådlig framtid. Jag undrar om ledningen och styrelsen hade gjort en sådan affär om de själva haft en väsentlig del av sin förmögenhet investerad i Orc? Hade man velat ta risken att affären inte blev som man tänkt? Hade man velat späda ut sitt ägande? Hade man accepterat ett vinsttapp på över 70% i diverse ”engångskostnader” under flera år innan de uträknade synergierna kanske slog in?
Hursomhelst blev detta en lesson learned och de frigjorda pengarna använde jag bums till att öka på mitt innehav i H&M till kurs 221. Familjen Persson lär väl knappast emittera en bunt H&M-aktier och förvärva Kapp-Ahl eller Hemtex för att uppnå synergier…
[Edit: Diversifierad uppmärksammade mig på att VD faktiskt äger aktier för ca 60mkr till dagens marknadspris och gjorde även det när köpet av Neonet gjordes. Därmed försvinner lite av min poäng. Ber om ursäkt och skyller på att jag måste ha sett fel eller använt fel källa under min ursprungliga analys, samt inte brytt mig om att dubbelkolla detta när jag skrev inlägget. Lovar att bättra mig och hoppas att Orc går riktigt bra så jag får lida lite :)]
torsdag 9 december 2010
Företagsvärdering Del 7: Slutsatser
Vi har kommit till den sista delen i kursen om företagsvärdering baserad på fundamental analys. Nestlé har använts som praktiskt exempel och det är i denna del dags att dra lite slutsatser från analyserna i tidigare inlägg. Bilden nedan visar uträkningarna från alla tidigare delar.
Del 1: EPS & P/E
I Del 1 konstaterade vi att Nestlé idag handlas ungefär till samma vinstmultiplar som man gjort historiskt, och att man väldigt sällan kunnat köpa aktien till någon nämnvärd rabatt vad gäller P/E. Alltså kunde vi redan här konstatera att Nestlé inte var någon värdeinvestering sett till P/E, varken i absoluta termer eller relativt dess egna historiska värdering. För att få ett bättre grepp om det hela kan vi dock räkna lite "Margin of safety"-mått som jag brukar använda mig av. I den sista tabellen i bilden ovan har jag multiplicerat snitt-P/E de senaste 10 åren (18.5) med olika EPS. P/E-potential idag visar 2010-års EPS multiplicerat med snitt-P/E och vi kan se att kurspotentialen 56 är endast 2% högre än kursen vid analystillfället. De två följande raderna räknar ut en hypotetisk EPS om fem år givet 2% respektive 5% årlig EPS-tillväxt. Om Nestlés vinst växer med 2% per år är EPS om fem år 3.3 och vid P/E 18.5 bör aktien värderas till 61.8, 12% högre än idag. Om vinsten växer med 5% per år är EPS om fem år 3.9 och vid P/E 18.5 bör aktien värderas till 71.5, dvs 30% högre än idag.
Eftersom P/E idag är ungefär som P/E historiskt så ger denna övning inte så mycket nöje - den potentiella tillväxten i aktiens pris blir helt länkad till den potentiella tillväxten i bolagets vinster och avkastningen per år från dessa prisökningar blir lika med den antagna tillväxten. Skulle vi ha analyserat ett bolag som handlas väsentligt under historiskt P/E hade detta dock varit betydligt roligare, eftersom det hade visat oss den dubbla effekten av ökad vinst och ökad värdering. Den sista raden är en liten grej jag började räkna på under finanskrisen, nämligen frågan: givet historiskt P/E, vid vilken vinstnivå är bolaget fullvärderat? Jag delar helt enkelt dagens kurs med historiskt P/E. Anledningen är att många bolag under finanskrisen värderades otroligt lågt och min tankegång var att om alla domedagsprofetior slår in och bolagens historiska vinster är ett minne blott, då borde ändå P/E-talen så småningom närma sig historiska nivåer överlag eftersom P/E hänger ihop en del med räntor (jag ska inte gå in närmare på detta just nu). Hursomhelst skulle i ett sådant mardröms-scenario bolagens vinster vara permanent lägre och även priset på bolagen skulle bli permanent lägre. Detta mått gav mig alltså den EPS där bolaget givet historiskt P/E skulle värderas till dagens pris. Om denna vinst var löjligt låg jämfört med historiska vinster så fanns det en margin of safety i värderingen även under ett mardrömsscenario. I Nestlés fall är dock en sådan övning ganska onödig, men nyckeltalet ger ändå en liten varning som säger att Nestlé knappast är undervärderat sett till P/E: resultatet kan endast minska 2% till 3.0 för att Nestlé ska vara rättvist värderat sett till historiskt P/E.
Jag använde mig mycket av ovanstående metod för att analysera t.ex. verkstadsbolag under 2008-2009. Jag tittar nu i en gammal analys jag gjorde när SKF kostade 71kr. Vid en normal vinst på 10kr/aktie och historiskt P/E på 12.1 borde SKF varit värd 123kr. Det fanns alltså en 71% uppsida bara i värderingen. Lade man sedan till bara 2% tillväxt i något år blev det 89% uppsida. SKFs resultat skulle kunnat minska permanent till 5.9kr/aktie för att aktien endast skulle vara värd 71kr givet P/E 12. Där kan man snacka om en margin of safety. Det behövs inte ett geni för att räkna ut att jag köpte SKF för fulla muggar under krisen.
Del 2: Utdelningar
I Del 2 utökade vi vår analys genom att ta med utdelningar. Vi konstaterade att Nestlé visserligen inte var någon hög-direktavkastare, men att man ändå fick en hyfsad direktavkastning som återinvesterat kunde ge ca 10% avkastning per år givet Nestlés historiska vinsttillväxt på 7%. Dagens kurs ger en direktavkastning på ca knappt 3% och en potentiellt uthållig ökning av denna med 7% per år. Tittar man på alternativa investeringar så slår 3% i dagsläget alla lågriskalternativ som statspapper eller bankkonton. Det slår även de flesta börsbolags direktavkastningar. Så är man intresserad av en hyfsad och växande direktavkastning från ett väldigt stabilt företag med låg risk och även låg volatilitet i aktiepriser så är Nestlé ett väldigt intressant alternativ. Nestlé skulle t.ex. kunna passa som en trygg grundinvestering i en diversifierad portfölj med värdeinvesteringar, tillväxtinvesteringar och blandningar av dessa. I dagsläget skulle jag många gånger hellre investera i ett företag som Nestlé än i t.ex. räntebärande papper. Dock skulle jag aldrig köpa aktier för pengar som jag vet att jag kan komma att behöva vid en viss tidpunkt, utan då får man nöja sig med bankkonto eller statspapper.
Del 3: Balansräkningen - Tillgångar, Eget Kapital, P/B & ROE
I detta inlägg resonerade vi mest kring earnings power och att företag som Nestlé inte riktigt går att värdera genom att titta på tillgångarna balansräkningen. Vi konstaterade även att den traditionella multipeln P/B inte var speciellt applicerbar i Nestlés fall, men att den åtminstone kunde användas till att se huruvida Nestlé var högre eller lägre värderat än historiskt sett till eget kapital. Som väntat var P/B idag ungefär som det historiska medelvärdet, inget att spinna vidare på alltså. Vi konstaterade även att det viktiga ROE var attraktivt för Nestlé med i snitt 19%, vilket bådade gott för fortsatt vinsttillväxt i takt med att Nestlé kan återinvestera en del av sin vinst till denna höga avkastning.
Del 4: Balansräkningen - Skulder & Enterprise Value
I Del 4 resonerade vi kring Enterprise Value och hur man som investerare även bör ta hänsyn till eventuell nettoskuld eller nettokassa när man värderar ett företag. I Nestlés fall har man en liten nettoskuld på ca 5 CHF per aktie, vilket ger EV/E på 20, alltså ingen dramatisk skillnad från P/E på drygt 18. I andra bolag kan dock skillnaden mellan P/E och EV/E vara mycket större och något man bör ta hänsyn till som investerare. Vi konstaterade även att Nestlé har en mycket hög räntetäckninggrad och därmed en väldigt låg risk för problem att klara av sina skulder vid minskade vinster eller högre räntor. I denna del förstärktes alltså våra tidigare observationer att Nestlé varken är över- eller undervärderat till dagens kurs, samt att risken i företaget är väldigt låg.
Del 5: Kassaflöden - FCF & DCF
I denna del diskuterades skillnaden mellan vinst och kassaflöden. Jag framförde dock mest kritik mot FCF som ett bra mått på kassaflöden och ännu mer kritik mot DCF som värderingsmetod. Vi gjorde dock en konservativ DCF-värdering av Nestlé med 10% diskonteringsränta som kom fram till att aktien borde vara värd 30 CHF utan någon tillväxt i kassaflödet och 65.1 med 5% evig tillväxt.
Del 6: Owner Earnings
I Del 6 resonerade vi kring vad som bör ingå i uträkningen av owner earnings (OE) och räknade ut ett gäng olika snitt-värden och nyckeltal baserade på OE. Vi kom fram till att Nestlé har ganska fina owner earnings som ligger kring 91% av den rapporterade vinsten, vilket förklaras med att företaget växer, och därmed är dagens capex högre än dagens avskrivningar, vilka baseras på gårdagens capex. Samtidigt konstaterade vi att Nestlé inte har kunnat växa organiskt med 7% om året, utan har varit tvungna att göra förvärv för stora pengar för att nå denna tillväxt.
Vi gjorde även en liten räkneövning som visade att Nestlé haft rätt i att återinvestera en del av sina owner earnings i verksamheten och i nya förvärv istället för att dela ut dem. ”Owner Earnings yield” räknade vi ganska konservativt ut till 4.8% baserat på de tre senaste årens snitt-OE. Men investerare i Nestlé har de facto fått en högre avkastning tack vare att företaget lyckats återinvestera delar av OE till en bra avkastning. Utan att ha detaljerad data räknade vi med vissa antaganden ut att Nestlé genom återinvesteringar lyckats skapa nästan tre procentenheter högre avkastning än om man delat ut alla pengar, och att detta pekade på att ledningen för Nestlé använt sina ägares pengar på ett klokt sätt.
Slutsatser och vidare analys
I det första inlägget skrev jag att denna analys endast skulle vara kvantitativ, och när vi nu ska dra slutsatser från vår analys märker vi begränsningarna med att endast fokusera på kvantitativa aspekter. Vår analys visar nämligen att Nestlé är ganska rättvist värderad idag och har varit så nästan konstant de senaste 10 åren. Hade vi upptäckt att Nestlé pga av något kortsiktigt problem var undervärderat med 50% uppsida till ”fair value” baserat på t.ex. P/E hade vi kunnat köpa utan att göra någon vidare analys av kvalitativa aspekter eftersom de flesta företag som inte tappat långsiktig intjäningsförmåga återgår till normala värderingar så småningom. Men i Nestlés fall finns tyvärr ingen sådan rea och värderingen är så pass hög att vi måste ta hänsyn till kvalitativa aspekter, eftersom värderingen kräver en viss tillväxt för att vara motiverad.
Bloggaren defensiven påminde mig igår om en formel som Ben Graham använde för att räkna ut vilken tillväxt som krävdes för ett visst P/E. Formeln är i sin helhet P/E=(8.5+2*tillväxt)*(4.4/Y), där Y är avkastningen på AAA-ratade långa företagsobligationer . Y kan fås genom t.ex. Moody's Seasoned Aaa Corporate Bond Yield som i dagsläget är 4.93. P/E för Nestlé är i dagsläget 18.3, vilket alltså kräver en tillväxt på drygt 6%: 18.3=(8.5+2*6)*(4.4/4.93). Samtidigt använder vi ju oss av den senaste och högsta vinsten Nestlé någonsin visat för att räkna detta P/E. Om vi istället använde de senaste tre årens snitt-vinst skulle P/E vara 18.8, och på de fem senaste årens snitt-vinst 19.8, vilket skulle öka tillväxtkravet något, men inte alltför mycket. Nestlé har ju traditionellt växt med 7% om året, vilket alltså skulle motivera dagens värdering rent kvantitativt. Här har vi alltså ännu en uträkning som pekar på att Nestlé är ganska rättvist värderat.
Men om vi som investerare vill vara riktigt säkra på om en sådan tillväxt är rimlig för de kommande 10 åren eller mer måste vi gå in på mer kvalitativ analys av företagets olika varumärken och marknader, tillväxtstrategi, ledningens kompetens och kontinuiteten av de strategier man har, logistik, prissättning och marginaler, etc. Ska man in på dessa områden kan man få rejäl hjälp genom att gå genom olika checklistor som man kan hitta i t.ex. klassiker som Common Stocks Uncommon Profits av Philip Fisher, eller One up on Wall Street av Peter Lynch. Jag ska dock inte gå in på dessa ämnen nu, dels eftersom det skulle ta upp ytterligare 10 långa inlägg, men framförallt eftersom jag inte anser mig vara någon expert på detta.
Så vad kan vi säga om huruvida Nestlé är köpvärt eller inte utan att göra en kvalitativ analys? Tja, vi kan ju dels helt enkelt ”lita på siffrorna” och säga att om man funnits i 150 år och är världens största livsmedelsbolag, haft en vinsttillväxt på 7% per år de senaste 10 åren, haft växande utdelningar de senaste 15 åren etc, så säger dessa siffror något om företagets kvalitet. Jag har inte lyckats hitta någon riktigt lång historik över Nestlés vinster, men gissningsvis är åren då företaget förlorat pengar väldigt få, om ens några. Man har haft lägre vinster vissa år, t.ex. vid bojkotter och krig, men överlag är det ingen större risk att Nestlé plötsligt börjar göra förluster. Kontentan är i alla fall att om historisk prestanda är en indikator på framtida prestanda så talar allt för att Nestlé kommer att fortsätta prestera imponerande resultat i många år framöver.
Om jag tittade på Nestlé som en isolerad investering skulle jag bli väldigt sugen på att köpa. Jag skulle inte förvänta mig någon supertillväxt, men väl en stabil och växande direktavkastning och ett pris på aktien som växte någorlunda stabilt i takt med vinstökningarna. Risken att förlora hela eller väsentliga delar av sitt kapital är så gott som obefintligt så länge man inte tvingades sälja sina aktier samtidigt som det var en tillfällig dipp i priset på aktierna.
Men som jag påpekat i mitt inlägg om alternativkostnad så bör man aldrig se en investering som ett isolerat beslut. Dels finns det ju andra investeringsslag som t.ex. räntebärande papper, och dels finns det ju andra företags aktier att investera i. Eftersom räntebärande papper som t.ex. företagsobligationer i dagsläget ger en ganska medioker avkastning (4.93% för 30-åriga företagsobligationer) så är i alla fall inte jag intresserad av något sådant. Vi ska inte ens tala om riskfria alternativ som bankkonto eller statsobligationer som i princip inte ger någon reell avkastning i dagsläget. Återstår alltså att jämföra med andra företags aktier.
Det är ju inte helt lätt att jämföra Nestlé med något liknande företag eftersom Nestlé är störst i sin bransch. Det finns ju t.ex. Kraft, och där vinner Nestlé på de flesta punkter. Procter & Gamble, Unilever och andra giganter som säljer ”fast moving consumer products” skulle man också kunna jämföra med. Själv använder jag dock H&M som min måttstock. H&M vinner över Nestlé i det mesta – lönsamhet, tillväxt, direktavkastning, etc, men är även lite dyrare sett till P/E. Dessutom går det ju att argumentera att risken i H&M är större, eftersom man egentligen bara säljer en produkt via en kanal (internet är fortfarande en ganska liten del av H&Ms försäljning), medan Nestlé har ett 30-tal produkter som vardera säljer för över en miljard USD årligen och produkterna säljs i var och varannan butik i hela världen. Därför blir jämförelsen inte helt lätt, utan man får återigen börja analysera kvalitativa värden och dra sina egna slutsatser. Själv är jag H&M-frälst och tror att H&M kommer att växa 10-15% om året åtminstone de kommande 10 åren samtidigt som man kan dela ut en större del av vinsten än Nestlé. H&M kommer i så fall att ge en ordentligt högre avkastning än Nestlé till sina ägare. Eftersom H&M idag värderas till ett lägre EV/E än Nestlé (18.3 vs 20) så ser jag faktiskt inga goda argument till att investera i Nestlé för min egen del, annat än för att minska risken i min portfölj och få en större diversifiering. Jag ser dock själv inga problem med att ha en superkoncentrerad portfölj i dagsläget, så jag köper inte Nestlé till dagens pris. Dock kan Nestlé bli intressant i framtiden om jag kommer vilja diversifiera portföljen i takt med att den växer sig större.
Nu återstår det endast för dig, kära läsare, att göra en egen analys av Nestlé och fundera kring din egna investeringskriterier och -alternativ. Jag tar gärna emot kommentarer kring hur ni själva tänker och om denna inläggsserie fått er att tänka annorlunda än tidigare kring något specifikt ämne!
Snipp snapp snut, så var sagan slut. Hoppas ni uppskattat denna serie och att den kommer att ge nytta till läsare som hittar hit i framtiden. Tack för att ni läst och tack för all feedback jag fått!
Här är övriga inlägg i serien:
Del 1: EPS & P/E
Del 2: Utdelningar
Del 3: Balansräkningen - Tillgångar, Eget Kapital, P/B & ROE
Del 4: Balansräkningen - Skulder & Enterprise Value
Del 5: Kassaflöden - FCF & DCF
Del 6: Owner Earnings
Del 7: Slutsatser
Akelius - Sveriges högsta sparränta
Akelius har under nära 30 års tid erbjudit allmänheten fördelaktiga sparformer. Akelius Spar AB är registrerat hos Finansinspektionen enligt Lag (2004:299) om Inlåningsverksamhet. Akelius Spar erbjuder enkla sparkonton med hög ränta vilket gör dem till ett attraktivt komplement till vanligt banksparande.
Akelius är en av Sveriges största privata hyresvärdar. De äger och förvaltar fler än 37 000 lägenheter från Haparanda i norr till Bayern i södra Tyskland. Sparkunder får förtur till Akelius lägenheter. Som sparkund förbättrar du avsevärt dina chanser till en bostad. Du går före andra lägenhetssökanden. Förturen baseras på hur mycket du sparar. Sparar du mer förbättras dina chanser.
I Del 1 konstaterade vi att Nestlé idag handlas ungefär till samma vinstmultiplar som man gjort historiskt, och att man väldigt sällan kunnat köpa aktien till någon nämnvärd rabatt vad gäller P/E. Alltså kunde vi redan här konstatera att Nestlé inte var någon värdeinvestering sett till P/E, varken i absoluta termer eller relativt dess egna historiska värdering. För att få ett bättre grepp om det hela kan vi dock räkna lite "Margin of safety"-mått som jag brukar använda mig av. I den sista tabellen i bilden ovan har jag multiplicerat snitt-P/E de senaste 10 åren (18.5) med olika EPS. P/E-potential idag visar 2010-års EPS multiplicerat med snitt-P/E och vi kan se att kurspotentialen 56 är endast 2% högre än kursen vid analystillfället. De två följande raderna räknar ut en hypotetisk EPS om fem år givet 2% respektive 5% årlig EPS-tillväxt. Om Nestlés vinst växer med 2% per år är EPS om fem år 3.3 och vid P/E 18.5 bör aktien värderas till 61.8, 12% högre än idag. Om vinsten växer med 5% per år är EPS om fem år 3.9 och vid P/E 18.5 bör aktien värderas till 71.5, dvs 30% högre än idag.
Eftersom P/E idag är ungefär som P/E historiskt så ger denna övning inte så mycket nöje - den potentiella tillväxten i aktiens pris blir helt länkad till den potentiella tillväxten i bolagets vinster och avkastningen per år från dessa prisökningar blir lika med den antagna tillväxten. Skulle vi ha analyserat ett bolag som handlas väsentligt under historiskt P/E hade detta dock varit betydligt roligare, eftersom det hade visat oss den dubbla effekten av ökad vinst och ökad värdering. Den sista raden är en liten grej jag började räkna på under finanskrisen, nämligen frågan: givet historiskt P/E, vid vilken vinstnivå är bolaget fullvärderat? Jag delar helt enkelt dagens kurs med historiskt P/E. Anledningen är att många bolag under finanskrisen värderades otroligt lågt och min tankegång var att om alla domedagsprofetior slår in och bolagens historiska vinster är ett minne blott, då borde ändå P/E-talen så småningom närma sig historiska nivåer överlag eftersom P/E hänger ihop en del med räntor (jag ska inte gå in närmare på detta just nu). Hursomhelst skulle i ett sådant mardröms-scenario bolagens vinster vara permanent lägre och även priset på bolagen skulle bli permanent lägre. Detta mått gav mig alltså den EPS där bolaget givet historiskt P/E skulle värderas till dagens pris. Om denna vinst var löjligt låg jämfört med historiska vinster så fanns det en margin of safety i värderingen även under ett mardrömsscenario. I Nestlés fall är dock en sådan övning ganska onödig, men nyckeltalet ger ändå en liten varning som säger att Nestlé knappast är undervärderat sett till P/E: resultatet kan endast minska 2% till 3.0 för att Nestlé ska vara rättvist värderat sett till historiskt P/E.
Jag använde mig mycket av ovanstående metod för att analysera t.ex. verkstadsbolag under 2008-2009. Jag tittar nu i en gammal analys jag gjorde när SKF kostade 71kr. Vid en normal vinst på 10kr/aktie och historiskt P/E på 12.1 borde SKF varit värd 123kr. Det fanns alltså en 71% uppsida bara i värderingen. Lade man sedan till bara 2% tillväxt i något år blev det 89% uppsida. SKFs resultat skulle kunnat minska permanent till 5.9kr/aktie för att aktien endast skulle vara värd 71kr givet P/E 12. Där kan man snacka om en margin of safety. Det behövs inte ett geni för att räkna ut att jag köpte SKF för fulla muggar under krisen.
Del 2: Utdelningar
I Del 2 utökade vi vår analys genom att ta med utdelningar. Vi konstaterade att Nestlé visserligen inte var någon hög-direktavkastare, men att man ändå fick en hyfsad direktavkastning som återinvesterat kunde ge ca 10% avkastning per år givet Nestlés historiska vinsttillväxt på 7%. Dagens kurs ger en direktavkastning på ca knappt 3% och en potentiellt uthållig ökning av denna med 7% per år. Tittar man på alternativa investeringar så slår 3% i dagsläget alla lågriskalternativ som statspapper eller bankkonton. Det slår även de flesta börsbolags direktavkastningar. Så är man intresserad av en hyfsad och växande direktavkastning från ett väldigt stabilt företag med låg risk och även låg volatilitet i aktiepriser så är Nestlé ett väldigt intressant alternativ. Nestlé skulle t.ex. kunna passa som en trygg grundinvestering i en diversifierad portfölj med värdeinvesteringar, tillväxtinvesteringar och blandningar av dessa. I dagsläget skulle jag många gånger hellre investera i ett företag som Nestlé än i t.ex. räntebärande papper. Dock skulle jag aldrig köpa aktier för pengar som jag vet att jag kan komma att behöva vid en viss tidpunkt, utan då får man nöja sig med bankkonto eller statspapper.
Del 3: Balansräkningen - Tillgångar, Eget Kapital, P/B & ROE
I detta inlägg resonerade vi mest kring earnings power och att företag som Nestlé inte riktigt går att värdera genom att titta på tillgångarna balansräkningen. Vi konstaterade även att den traditionella multipeln P/B inte var speciellt applicerbar i Nestlés fall, men att den åtminstone kunde användas till att se huruvida Nestlé var högre eller lägre värderat än historiskt sett till eget kapital. Som väntat var P/B idag ungefär som det historiska medelvärdet, inget att spinna vidare på alltså. Vi konstaterade även att det viktiga ROE var attraktivt för Nestlé med i snitt 19%, vilket bådade gott för fortsatt vinsttillväxt i takt med att Nestlé kan återinvestera en del av sin vinst till denna höga avkastning.
Del 4: Balansräkningen - Skulder & Enterprise Value
I Del 4 resonerade vi kring Enterprise Value och hur man som investerare även bör ta hänsyn till eventuell nettoskuld eller nettokassa när man värderar ett företag. I Nestlés fall har man en liten nettoskuld på ca 5 CHF per aktie, vilket ger EV/E på 20, alltså ingen dramatisk skillnad från P/E på drygt 18. I andra bolag kan dock skillnaden mellan P/E och EV/E vara mycket större och något man bör ta hänsyn till som investerare. Vi konstaterade även att Nestlé har en mycket hög räntetäckninggrad och därmed en väldigt låg risk för problem att klara av sina skulder vid minskade vinster eller högre räntor. I denna del förstärktes alltså våra tidigare observationer att Nestlé varken är över- eller undervärderat till dagens kurs, samt att risken i företaget är väldigt låg.
Del 5: Kassaflöden - FCF & DCF
I denna del diskuterades skillnaden mellan vinst och kassaflöden. Jag framförde dock mest kritik mot FCF som ett bra mått på kassaflöden och ännu mer kritik mot DCF som värderingsmetod. Vi gjorde dock en konservativ DCF-värdering av Nestlé med 10% diskonteringsränta som kom fram till att aktien borde vara värd 30 CHF utan någon tillväxt i kassaflödet och 65.1 med 5% evig tillväxt.
Del 6: Owner Earnings
I Del 6 resonerade vi kring vad som bör ingå i uträkningen av owner earnings (OE) och räknade ut ett gäng olika snitt-värden och nyckeltal baserade på OE. Vi kom fram till att Nestlé har ganska fina owner earnings som ligger kring 91% av den rapporterade vinsten, vilket förklaras med att företaget växer, och därmed är dagens capex högre än dagens avskrivningar, vilka baseras på gårdagens capex. Samtidigt konstaterade vi att Nestlé inte har kunnat växa organiskt med 7% om året, utan har varit tvungna att göra förvärv för stora pengar för att nå denna tillväxt.
Vi gjorde även en liten räkneövning som visade att Nestlé haft rätt i att återinvestera en del av sina owner earnings i verksamheten och i nya förvärv istället för att dela ut dem. ”Owner Earnings yield” räknade vi ganska konservativt ut till 4.8% baserat på de tre senaste årens snitt-OE. Men investerare i Nestlé har de facto fått en högre avkastning tack vare att företaget lyckats återinvestera delar av OE till en bra avkastning. Utan att ha detaljerad data räknade vi med vissa antaganden ut att Nestlé genom återinvesteringar lyckats skapa nästan tre procentenheter högre avkastning än om man delat ut alla pengar, och att detta pekade på att ledningen för Nestlé använt sina ägares pengar på ett klokt sätt.
Slutsatser och vidare analys
I det första inlägget skrev jag att denna analys endast skulle vara kvantitativ, och när vi nu ska dra slutsatser från vår analys märker vi begränsningarna med att endast fokusera på kvantitativa aspekter. Vår analys visar nämligen att Nestlé är ganska rättvist värderad idag och har varit så nästan konstant de senaste 10 åren. Hade vi upptäckt att Nestlé pga av något kortsiktigt problem var undervärderat med 50% uppsida till ”fair value” baserat på t.ex. P/E hade vi kunnat köpa utan att göra någon vidare analys av kvalitativa aspekter eftersom de flesta företag som inte tappat långsiktig intjäningsförmåga återgår till normala värderingar så småningom. Men i Nestlés fall finns tyvärr ingen sådan rea och värderingen är så pass hög att vi måste ta hänsyn till kvalitativa aspekter, eftersom värderingen kräver en viss tillväxt för att vara motiverad.
Bloggaren defensiven påminde mig igår om en formel som Ben Graham använde för att räkna ut vilken tillväxt som krävdes för ett visst P/E. Formeln är i sin helhet P/E=(8.5+2*tillväxt)*(4.4/Y), där Y är avkastningen på AAA-ratade långa företagsobligationer . Y kan fås genom t.ex. Moody's Seasoned Aaa Corporate Bond Yield som i dagsläget är 4.93. P/E för Nestlé är i dagsläget 18.3, vilket alltså kräver en tillväxt på drygt 6%: 18.3=(8.5+2*6)*(4.4/4.93). Samtidigt använder vi ju oss av den senaste och högsta vinsten Nestlé någonsin visat för att räkna detta P/E. Om vi istället använde de senaste tre årens snitt-vinst skulle P/E vara 18.8, och på de fem senaste årens snitt-vinst 19.8, vilket skulle öka tillväxtkravet något, men inte alltför mycket. Nestlé har ju traditionellt växt med 7% om året, vilket alltså skulle motivera dagens värdering rent kvantitativt. Här har vi alltså ännu en uträkning som pekar på att Nestlé är ganska rättvist värderat.
Men om vi som investerare vill vara riktigt säkra på om en sådan tillväxt är rimlig för de kommande 10 åren eller mer måste vi gå in på mer kvalitativ analys av företagets olika varumärken och marknader, tillväxtstrategi, ledningens kompetens och kontinuiteten av de strategier man har, logistik, prissättning och marginaler, etc. Ska man in på dessa områden kan man få rejäl hjälp genom att gå genom olika checklistor som man kan hitta i t.ex. klassiker som Common Stocks Uncommon Profits av Philip Fisher, eller One up on Wall Street av Peter Lynch. Jag ska dock inte gå in på dessa ämnen nu, dels eftersom det skulle ta upp ytterligare 10 långa inlägg, men framförallt eftersom jag inte anser mig vara någon expert på detta.
Så vad kan vi säga om huruvida Nestlé är köpvärt eller inte utan att göra en kvalitativ analys? Tja, vi kan ju dels helt enkelt ”lita på siffrorna” och säga att om man funnits i 150 år och är världens största livsmedelsbolag, haft en vinsttillväxt på 7% per år de senaste 10 åren, haft växande utdelningar de senaste 15 åren etc, så säger dessa siffror något om företagets kvalitet. Jag har inte lyckats hitta någon riktigt lång historik över Nestlés vinster, men gissningsvis är åren då företaget förlorat pengar väldigt få, om ens några. Man har haft lägre vinster vissa år, t.ex. vid bojkotter och krig, men överlag är det ingen större risk att Nestlé plötsligt börjar göra förluster. Kontentan är i alla fall att om historisk prestanda är en indikator på framtida prestanda så talar allt för att Nestlé kommer att fortsätta prestera imponerande resultat i många år framöver.
Om jag tittade på Nestlé som en isolerad investering skulle jag bli väldigt sugen på att köpa. Jag skulle inte förvänta mig någon supertillväxt, men väl en stabil och växande direktavkastning och ett pris på aktien som växte någorlunda stabilt i takt med vinstökningarna. Risken att förlora hela eller väsentliga delar av sitt kapital är så gott som obefintligt så länge man inte tvingades sälja sina aktier samtidigt som det var en tillfällig dipp i priset på aktierna.
Men som jag påpekat i mitt inlägg om alternativkostnad så bör man aldrig se en investering som ett isolerat beslut. Dels finns det ju andra investeringsslag som t.ex. räntebärande papper, och dels finns det ju andra företags aktier att investera i. Eftersom räntebärande papper som t.ex. företagsobligationer i dagsläget ger en ganska medioker avkastning (4.93% för 30-åriga företagsobligationer) så är i alla fall inte jag intresserad av något sådant. Vi ska inte ens tala om riskfria alternativ som bankkonto eller statsobligationer som i princip inte ger någon reell avkastning i dagsläget. Återstår alltså att jämföra med andra företags aktier.
Det är ju inte helt lätt att jämföra Nestlé med något liknande företag eftersom Nestlé är störst i sin bransch. Det finns ju t.ex. Kraft, och där vinner Nestlé på de flesta punkter. Procter & Gamble, Unilever och andra giganter som säljer ”fast moving consumer products” skulle man också kunna jämföra med. Själv använder jag dock H&M som min måttstock. H&M vinner över Nestlé i det mesta – lönsamhet, tillväxt, direktavkastning, etc, men är även lite dyrare sett till P/E. Dessutom går det ju att argumentera att risken i H&M är större, eftersom man egentligen bara säljer en produkt via en kanal (internet är fortfarande en ganska liten del av H&Ms försäljning), medan Nestlé har ett 30-tal produkter som vardera säljer för över en miljard USD årligen och produkterna säljs i var och varannan butik i hela världen. Därför blir jämförelsen inte helt lätt, utan man får återigen börja analysera kvalitativa värden och dra sina egna slutsatser. Själv är jag H&M-frälst och tror att H&M kommer att växa 10-15% om året åtminstone de kommande 10 åren samtidigt som man kan dela ut en större del av vinsten än Nestlé. H&M kommer i så fall att ge en ordentligt högre avkastning än Nestlé till sina ägare. Eftersom H&M idag värderas till ett lägre EV/E än Nestlé (18.3 vs 20) så ser jag faktiskt inga goda argument till att investera i Nestlé för min egen del, annat än för att minska risken i min portfölj och få en större diversifiering. Jag ser dock själv inga problem med att ha en superkoncentrerad portfölj i dagsläget, så jag köper inte Nestlé till dagens pris. Dock kan Nestlé bli intressant i framtiden om jag kommer vilja diversifiera portföljen i takt med att den växer sig större.
Nu återstår det endast för dig, kära läsare, att göra en egen analys av Nestlé och fundera kring din egna investeringskriterier och -alternativ. Jag tar gärna emot kommentarer kring hur ni själva tänker och om denna inläggsserie fått er att tänka annorlunda än tidigare kring något specifikt ämne!
Snipp snapp snut, så var sagan slut. Hoppas ni uppskattat denna serie och att den kommer att ge nytta till läsare som hittar hit i framtiden. Tack för att ni läst och tack för all feedback jag fått!
Här är övriga inlägg i serien:
Del 1: EPS & P/E
Del 2: Utdelningar
Del 3: Balansräkningen - Tillgångar, Eget Kapital, P/B & ROE
Del 4: Balansräkningen - Skulder & Enterprise Value
Del 5: Kassaflöden - FCF & DCF
Del 6: Owner Earnings
Del 7: Slutsatser
Annons:
Akelius - Sveriges högsta sparränta
Akelius har under nära 30 års tid erbjudit allmänheten fördelaktiga sparformer. Akelius Spar AB är registrerat hos Finansinspektionen enligt Lag (2004:299) om Inlåningsverksamhet. Akelius Spar erbjuder enkla sparkonton med hög ränta vilket gör dem till ett attraktivt komplement till vanligt banksparande.
- Välj konto med eller utan uppsägningstid. Du får högre ränta ju längre uppsägningstid du väljer.
- Räntan utbetalas i slutet på varje kalenderår. Sparandet är avgiftsfritt och du kan göra två fria uttag per år.
- Uttag utbetalas inom tre bankdagar. Du får totalt spara upp till 50 000 kr.
- Du kan utan kostnad byta till ett konto med längre uppsägningstid och högre ränta.
Akelius är en av Sveriges största privata hyresvärdar. De äger och förvaltar fler än 37 000 lägenheter från Haparanda i norr till Bayern i södra Tyskland. Sparkunder får förtur till Akelius lägenheter. Som sparkund förbättrar du avsevärt dina chanser till en bostad. Du går före andra lägenhetssökanden. Förturen baseras på hur mycket du sparar. Sparar du mer förbättras dina chanser.
torsdag 24 juni 2010
Lärdomar Nokia
Jag skrev för någon månad sedan en ”köprekommendation” på Nokia. Sedan dess har aktien fallit en del och förra veckan kom en vinstvarning. Det är lite för tidigt för min egen del att avgöra hur pass mycket (om något) Nokia tappat i långsiktig intjäningsförmåga, så jag vågar varken säga bu eller bä om detta i nuläget. Jag vill dock dels göra ett tillägg till min köprekommendation samt filosofera vidare en del om teknologibolag (tech-bolag).
Till att börja med skall nämnas att Nokia har en förmåga att uppvisa ganska volatila resultat, men framförallt har marknaden en fantastisk förmåga att överreagera på dessa resultat både uppåt och nedåt. Så sent som i januari stack aktien upp 13% på en bra rapport, och med förra veckans vinstvarning gick aktien ner 10%. Dessa hopp i marknadsvärdering borde jag inte bry mig speciellt mycket om men jag ska erkänna att de påverkat mitt investeringsbeteende just vad gäller Nokia.
En klok strategi när det gäller investeringar i allmänhet, och i börsnedgångar eller bolag med volatila aktier i synnerhet, är att systematiskt dela upp sina köp över en längre period för att inte förledas att "tima" sina köp på magkänsla. Tyvärr följde jag själv inte denna strategi vad gällde Nokia. Jag hade länge haft ögonen på bolaget och när aktien hade tappat tillräckligt mycket och stod på 9 EUR i oktober 2009 kände jag att nu är det riktigt billigt och köpte Nokia motsvarande 5% av min portfölj. Aktien steg därefter ganska kraftigt under några månader och jag gottade mig åt min egen klokhet att köpa ordentligt på en gång. Sedan sjönk aktien som en sten efter en dålig rapport i april 2010 och hamnade återigen på dryga 9 EUR. Eftersom jag under tiden fortsatt bygga upp min övriga portfölj hade Nokias andel av portföljen sjunkit så jag köpte lite mer för att återigen få upp innehavet till ca 5%. Nu när Nokia återigen sjunkit hade jag önskat att jag följt min egen strategi och delat upp köpen så att jag kunde köpt mer nu. Men tyvärr är min diversifieringsstrategi sådan att jag inte vill ha mer än 5% av min portfölj investerad i ett bolag som jag inte har stenkoll på. Nokia har jag köpt på den låga värderingen, men jag är alldeles för okunnig om mobilmarknaden och teknologi i allmänhet för att känna mig så pass säker på bolaget att jag är villig att ha mer än 5% (räknat på inköpsvärde) av min portfölj investerad i Nokia. Detta relaterar en del till ett tidigare inlägg om diversifiering.
Den huvudsakliga lärdomen är alltså att sprida ut sina inköp över tiden, även i enskilda aktier när de är volatila. Den andra lärdomen som jag inte är säker på att jag lärt mig än är att liksom Buffett undvika tech-bolag helt och hållet. Det går ju snabbt med teknologiutvecklingen och risken finns alltid att ett bolag som tappat försprånget eller satsat på fel lösningar blir helt omsprungna av mer innovativa bolag. I värsta fall kan det leda till en långsam död om bolaget inte lyckas återuppfinna sig självt.
Den allmänna uppfattningen åtminstone i våra rika världsdelar är att Nokia blivit omsprunget av Apple och andra konkurrenter som använder Googles Android medan Nokia pumpat in enorma pengar på att utveckla sitt eget operativsystem som ligger ljusår efter Apples och Googles. Där är jag helt med på noterna, och vänner som jobbar med mobilutveckling har nästan inget gott att säga om Nokias Symbian. Jag såg dock denna allmänna uppfattning som ett gyllene tillfälle att gå emot strömmen och köpa ett billigt Nokia som trots problemen med ”smart phones” skulle fortsätta tjäna stora pengar i många år till på enorma volymer av billigare mobiler som fortfarande kommer att vara en snabbväxande marknad i många år till i övriga världen – samtidigt som Nokia hade musklerna att kunna konkurrera på smartphone-marknaden antingen med egen förbättrad mjukvara eller genom att bita i det sura äpplet och gå över till t.ex. Android om Symbian skulle visa sig vara dödfött. Det verkar dock på vinstvarningen som att man fått hård konkurrens även på marknaden för billigare mobiler, vilket pressat marginalerna, trots att det verkade som att marginalerna redan var så låga att ingen skulle kunna pressa dem ytterligare. Det är möjligt att dessa konkurrenter säljer till förlust eller med för låga marginaler för att hålla långsiktigt, men åtminstone för tillfället påverkar de även Nokias vinst negativt.
Den stora frågan är vad som händer på sikt? Jag vet inte, och kanske borde jag hålla mig borta från tech-bolag. Men när man har en stor margin of safety i värderingen så är jag villig att köpa även bolag jag inte känner mig tvärsäker på. Hade jag haft mer tid att djupanalysera bolag hade jag nog satsat på en mer koncentrerad portfölj med ett fåtal bolag som jag hade stenkoll på, men så länge jag måste heltidsarbeta så får margin of safety tillsammans med diversifiering göra jobbet åt mig och tillåta enstaka missar i min bedömning av bolag, så länge jag gör korrekta bedömningar på det stora hela. Men helt klart är att bolag man inte förstår sig på helt och hållet, vilket i mitt fall inkluderar tech-bolag, kräver en större margin of safety. En högre risk kräver en högre potentiell avkastning.
Tiden får utvisa om jag hade rätt eller fel om Nokias långsiktiga intjäningsförmåga. Det som talar emot bolaget är att man uppenbarligen tappat innovationskraft i en bransch som kräver konstant innovation. Kanske har man blivit för stor och råkat ut för the institutional imperative? Men storleken talar även för bolaget, eftersom den ger enorma skalfördelar samt de resurser som behövs för innovation och produktutveckling. Jag skulle även gissa att Nokia får allt stöd de kan tänkas behöva från den finska regeringen, med tanke på hur viktigt bolaget är för den finska ekonomin. Medan man som Nokia-ägare inväntar mer tydlig information om hur framtiden ser ut, kan man trösta sig med en fin direktavkastning – kom ihåg att bolaget fortfarande tjänar pengar och är skuldfritt. Därmed finns det ingen större fara för nyemissioner eller indragna utdelningar för att göra bankerna glada om Nokias problem skulle fortsätta under en längre tid. I dagsläget skulle jag inte våga rekommendera någon när eller kär att köpa Nokia, men hade jag inte själv redan nått min gräns så skulle jag nog köpt lite mer.
Till att börja med skall nämnas att Nokia har en förmåga att uppvisa ganska volatila resultat, men framförallt har marknaden en fantastisk förmåga att överreagera på dessa resultat både uppåt och nedåt. Så sent som i januari stack aktien upp 13% på en bra rapport, och med förra veckans vinstvarning gick aktien ner 10%. Dessa hopp i marknadsvärdering borde jag inte bry mig speciellt mycket om men jag ska erkänna att de påverkat mitt investeringsbeteende just vad gäller Nokia.
En klok strategi när det gäller investeringar i allmänhet, och i börsnedgångar eller bolag med volatila aktier i synnerhet, är att systematiskt dela upp sina köp över en längre period för att inte förledas att "tima" sina köp på magkänsla. Tyvärr följde jag själv inte denna strategi vad gällde Nokia. Jag hade länge haft ögonen på bolaget och när aktien hade tappat tillräckligt mycket och stod på 9 EUR i oktober 2009 kände jag att nu är det riktigt billigt och köpte Nokia motsvarande 5% av min portfölj. Aktien steg därefter ganska kraftigt under några månader och jag gottade mig åt min egen klokhet att köpa ordentligt på en gång. Sedan sjönk aktien som en sten efter en dålig rapport i april 2010 och hamnade återigen på dryga 9 EUR. Eftersom jag under tiden fortsatt bygga upp min övriga portfölj hade Nokias andel av portföljen sjunkit så jag köpte lite mer för att återigen få upp innehavet till ca 5%. Nu när Nokia återigen sjunkit hade jag önskat att jag följt min egen strategi och delat upp köpen så att jag kunde köpt mer nu. Men tyvärr är min diversifieringsstrategi sådan att jag inte vill ha mer än 5% av min portfölj investerad i ett bolag som jag inte har stenkoll på. Nokia har jag köpt på den låga värderingen, men jag är alldeles för okunnig om mobilmarknaden och teknologi i allmänhet för att känna mig så pass säker på bolaget att jag är villig att ha mer än 5% (räknat på inköpsvärde) av min portfölj investerad i Nokia. Detta relaterar en del till ett tidigare inlägg om diversifiering.
Den huvudsakliga lärdomen är alltså att sprida ut sina inköp över tiden, även i enskilda aktier när de är volatila. Den andra lärdomen som jag inte är säker på att jag lärt mig än är att liksom Buffett undvika tech-bolag helt och hållet. Det går ju snabbt med teknologiutvecklingen och risken finns alltid att ett bolag som tappat försprånget eller satsat på fel lösningar blir helt omsprungna av mer innovativa bolag. I värsta fall kan det leda till en långsam död om bolaget inte lyckas återuppfinna sig självt.
Den allmänna uppfattningen åtminstone i våra rika världsdelar är att Nokia blivit omsprunget av Apple och andra konkurrenter som använder Googles Android medan Nokia pumpat in enorma pengar på att utveckla sitt eget operativsystem som ligger ljusår efter Apples och Googles. Där är jag helt med på noterna, och vänner som jobbar med mobilutveckling har nästan inget gott att säga om Nokias Symbian. Jag såg dock denna allmänna uppfattning som ett gyllene tillfälle att gå emot strömmen och köpa ett billigt Nokia som trots problemen med ”smart phones” skulle fortsätta tjäna stora pengar i många år till på enorma volymer av billigare mobiler som fortfarande kommer att vara en snabbväxande marknad i många år till i övriga världen – samtidigt som Nokia hade musklerna att kunna konkurrera på smartphone-marknaden antingen med egen förbättrad mjukvara eller genom att bita i det sura äpplet och gå över till t.ex. Android om Symbian skulle visa sig vara dödfött. Det verkar dock på vinstvarningen som att man fått hård konkurrens även på marknaden för billigare mobiler, vilket pressat marginalerna, trots att det verkade som att marginalerna redan var så låga att ingen skulle kunna pressa dem ytterligare. Det är möjligt att dessa konkurrenter säljer till förlust eller med för låga marginaler för att hålla långsiktigt, men åtminstone för tillfället påverkar de även Nokias vinst negativt.
Den stora frågan är vad som händer på sikt? Jag vet inte, och kanske borde jag hålla mig borta från tech-bolag. Men när man har en stor margin of safety i värderingen så är jag villig att köpa även bolag jag inte känner mig tvärsäker på. Hade jag haft mer tid att djupanalysera bolag hade jag nog satsat på en mer koncentrerad portfölj med ett fåtal bolag som jag hade stenkoll på, men så länge jag måste heltidsarbeta så får margin of safety tillsammans med diversifiering göra jobbet åt mig och tillåta enstaka missar i min bedömning av bolag, så länge jag gör korrekta bedömningar på det stora hela. Men helt klart är att bolag man inte förstår sig på helt och hållet, vilket i mitt fall inkluderar tech-bolag, kräver en större margin of safety. En högre risk kräver en högre potentiell avkastning.
Tiden får utvisa om jag hade rätt eller fel om Nokias långsiktiga intjäningsförmåga. Det som talar emot bolaget är att man uppenbarligen tappat innovationskraft i en bransch som kräver konstant innovation. Kanske har man blivit för stor och råkat ut för the institutional imperative? Men storleken talar även för bolaget, eftersom den ger enorma skalfördelar samt de resurser som behövs för innovation och produktutveckling. Jag skulle även gissa att Nokia får allt stöd de kan tänkas behöva från den finska regeringen, med tanke på hur viktigt bolaget är för den finska ekonomin. Medan man som Nokia-ägare inväntar mer tydlig information om hur framtiden ser ut, kan man trösta sig med en fin direktavkastning – kom ihåg att bolaget fortfarande tjänar pengar och är skuldfritt. Därmed finns det ingen större fara för nyemissioner eller indragna utdelningar för att göra bankerna glada om Nokias problem skulle fortsätta under en längre tid. I dagsläget skulle jag inte våga rekommendera någon när eller kär att köpa Nokia, men hade jag inte själv redan nått min gräns så skulle jag nog köpt lite mer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)