Jag har aldrig ansett mig själv vara någon större ”moralist” - tvärtom har jag svårt för människor som försöker påtvinga andra sina egna moraliska övertygelser. Däremot tycker jag att vi alla ska sträva efter att själva agera på ett sjyst sätt mot andra. Utan att vara religiös så tycker jag att den gyllene regeln – att behandla andra som du själv vill bli behandlad - är ett utmärkt sätt att utvärdera sina egna handlingar när man känner sig osäker på om något är rätt eller fel.
Som investerare har jag hittills inte funderat speciellt mycket över den moraliska aspekten i det hela. Många investerare är ju väldigt snabba att argumentera för nyttan de gör genom att förse bolag med kapital, som skapar arbetstillfällen och skatteintäkter. Men om man tar åt sig en del av äran för de positiva ”externa” effekterna av att äga ett bolags aktier, borde man då inte även ta på sig en del av skulden för de negativa externa effekterna?
Jag tänker framförallt i dagsläget på BP. Många värdeinvesterare har slagit till eller suktar efter aktien i väntan på att marknaden blir rationell och uppvärderar bolaget igen. Själv är jag dock tveksam till om jag själv skulle kunna äga BP rent moraliskt, även om jag ansåg att det var en kanonaffär. I helgen var jag ute i skärgården och låg på en brygga efter att ha tagit ett dopp och hörde vattnet klucka. Träden och gräset och blommorna doftade och solen sken. Just då kändes det som att naturen nog är den bästa och mest värdefulla tillgången som finns. Tankarna gick till BP-olyckan och jag funderade på hur det skulle kännas om något liknande hade hänt i vår skärgård. Till saken hör att jag är mycket skeptisk till oljan som energikälla överlag. Hela processen från prospektering till borrning till raffinering till förbränning är smutsig på alla sätt och vis – både mot miljö, lokalbefolkningar och arbetare. Jag ska inte ens gå in på oljans roll i politiken och diverse krig. Som ekonom förstår jag att oljan fortfarande behövs. Men samtidigt vet jag att det finns alternativ som är tekniskt genomförbara redan idag. Det behövs dock både piskor och morötter från politikerna för att skynda på utvecklingen bort från olja till mer hållbara alternativ.
Jag ska inte gå in på hela oljedebatten här, utan nöjer mig med att säga att jag personligen har moraliskt svårt för oljan som energikälla och BP representerar i allra högsta grad oljeindustrin. Bör detta då påverka hur jag investerar? Min hjärna säger att visst skulle jag logiskt kunna argumentera för att det varken gör till eller från om jag köper BP-aktier idag och sedan säljer dem när de återhämtat sig. Jag som liten investerare har ingen möjlighet att påverka BPs ledning och att köpa aktien över börsen tillför ju ändå inte bolaget något kapital. Men mitt hjärta säger att jag inte vill vara en del av oljeindustrin. Precis som Buffett ser jag aktieägandet som att man äger en del av ett bolag. Man gör som investerare nytta i det stora hela genom att allokera sitt kapital till de mest effektiva bolagen, även om man köper aktierna över börsen.
När jag köper en aktie bidrar jag alltså till att finansiera bolagets aktiviteter. Vill jag vara med och finansiera oljeborrning? Nej. Vill jag vara med och finansiera en armé av advokater vars uppgift det blir att försöka minimera mängden pengar som går till oljeolyckans offer? Nej. Vill jag vara med och finansiera lobbyister som finansierar politikers kampanjer för att de ska klubba igenom diverse oljevänliga (och därmed miljö- och teknikfientliga) lagar? Nej.
Jag kan personligen alltså inte stå bakom BPs aktiviteter och kan därför heller inte vara med och finansiera dessa aktiviteter genom att köpa bolagets aktier, hur billiga de än må vara. Det är värt att påpeka att detta som vanligt är min personliga åsikt, och jag har full respekt för dem som inte tycker likadant. Exemplet BP och oljebolag i allmänhet är ett exempel på sektorer jag inte skulle investera i av moraliska skäl. Cigarettindustrin är en annan. Alkohol har jag dock inga problem med. Det kan tyckas snedvridet, men det illustrerar ganska väl problemet med moral. Det är en personlig övertygelse och det enda jag kan göra är att själv följa den övertygelsen.
Mitt mål med detta inlägg är alltså inte att försöka påtvinga andra mina egna moraliska övertygelser, utan att öppna upp för lite debatt om den moraliska aspekten med investeringar. George Soros t.ex. skiljer på sin professionella roll som investerare och på sin privata roll som samhällsmedborgare. Som investerare har Soros inga moraliska problem med att utnyttja marknaden och sätta hela länder i kris. Men som privatperson finansierar han diverse initiativ som bland annat syftar till att motverka marknadsekonomins negativa effekter. Även Buffett har ju ofta haft händerna i syltburken och handlat med felvärderade derivat, trots att han kallat dessa massförstörelsevapen och propagerat för att man måste minska deras omfattning. Även där kan man alltså skönja en skillnad mellan investeraren Buffett och medborgaren Buffett.
Själv kör jag dock vidare på min egen moraliska kompass. Eftersom jag bara förvaltar mina egna pengar så har jag valmöjligheten att gå miste om potentiell avkastning för att slippa få skuldkänslor när nästa oljekatastrof inträffar.
Tankar kring värdeinvesteringar, privatekonomi, företagsekonomi, nationalekonomi och en del annat.
tisdag 29 juni 2010
torsdag 24 juni 2010
Lärdomar Nokia
Jag skrev för någon månad sedan en ”köprekommendation” på Nokia. Sedan dess har aktien fallit en del och förra veckan kom en vinstvarning. Det är lite för tidigt för min egen del att avgöra hur pass mycket (om något) Nokia tappat i långsiktig intjäningsförmåga, så jag vågar varken säga bu eller bä om detta i nuläget. Jag vill dock dels göra ett tillägg till min köprekommendation samt filosofera vidare en del om teknologibolag (tech-bolag).
Till att börja med skall nämnas att Nokia har en förmåga att uppvisa ganska volatila resultat, men framförallt har marknaden en fantastisk förmåga att överreagera på dessa resultat både uppåt och nedåt. Så sent som i januari stack aktien upp 13% på en bra rapport, och med förra veckans vinstvarning gick aktien ner 10%. Dessa hopp i marknadsvärdering borde jag inte bry mig speciellt mycket om men jag ska erkänna att de påverkat mitt investeringsbeteende just vad gäller Nokia.
En klok strategi när det gäller investeringar i allmänhet, och i börsnedgångar eller bolag med volatila aktier i synnerhet, är att systematiskt dela upp sina köp över en längre period för att inte förledas att "tima" sina köp på magkänsla. Tyvärr följde jag själv inte denna strategi vad gällde Nokia. Jag hade länge haft ögonen på bolaget och när aktien hade tappat tillräckligt mycket och stod på 9 EUR i oktober 2009 kände jag att nu är det riktigt billigt och köpte Nokia motsvarande 5% av min portfölj. Aktien steg därefter ganska kraftigt under några månader och jag gottade mig åt min egen klokhet att köpa ordentligt på en gång. Sedan sjönk aktien som en sten efter en dålig rapport i april 2010 och hamnade återigen på dryga 9 EUR. Eftersom jag under tiden fortsatt bygga upp min övriga portfölj hade Nokias andel av portföljen sjunkit så jag köpte lite mer för att återigen få upp innehavet till ca 5%. Nu när Nokia återigen sjunkit hade jag önskat att jag följt min egen strategi och delat upp köpen så att jag kunde köpt mer nu. Men tyvärr är min diversifieringsstrategi sådan att jag inte vill ha mer än 5% av min portfölj investerad i ett bolag som jag inte har stenkoll på. Nokia har jag köpt på den låga värderingen, men jag är alldeles för okunnig om mobilmarknaden och teknologi i allmänhet för att känna mig så pass säker på bolaget att jag är villig att ha mer än 5% (räknat på inköpsvärde) av min portfölj investerad i Nokia. Detta relaterar en del till ett tidigare inlägg om diversifiering.
Den huvudsakliga lärdomen är alltså att sprida ut sina inköp över tiden, även i enskilda aktier när de är volatila. Den andra lärdomen som jag inte är säker på att jag lärt mig än är att liksom Buffett undvika tech-bolag helt och hållet. Det går ju snabbt med teknologiutvecklingen och risken finns alltid att ett bolag som tappat försprånget eller satsat på fel lösningar blir helt omsprungna av mer innovativa bolag. I värsta fall kan det leda till en långsam död om bolaget inte lyckas återuppfinna sig självt.
Den allmänna uppfattningen åtminstone i våra rika världsdelar är att Nokia blivit omsprunget av Apple och andra konkurrenter som använder Googles Android medan Nokia pumpat in enorma pengar på att utveckla sitt eget operativsystem som ligger ljusår efter Apples och Googles. Där är jag helt med på noterna, och vänner som jobbar med mobilutveckling har nästan inget gott att säga om Nokias Symbian. Jag såg dock denna allmänna uppfattning som ett gyllene tillfälle att gå emot strömmen och köpa ett billigt Nokia som trots problemen med ”smart phones” skulle fortsätta tjäna stora pengar i många år till på enorma volymer av billigare mobiler som fortfarande kommer att vara en snabbväxande marknad i många år till i övriga världen – samtidigt som Nokia hade musklerna att kunna konkurrera på smartphone-marknaden antingen med egen förbättrad mjukvara eller genom att bita i det sura äpplet och gå över till t.ex. Android om Symbian skulle visa sig vara dödfött. Det verkar dock på vinstvarningen som att man fått hård konkurrens även på marknaden för billigare mobiler, vilket pressat marginalerna, trots att det verkade som att marginalerna redan var så låga att ingen skulle kunna pressa dem ytterligare. Det är möjligt att dessa konkurrenter säljer till förlust eller med för låga marginaler för att hålla långsiktigt, men åtminstone för tillfället påverkar de även Nokias vinst negativt.
Den stora frågan är vad som händer på sikt? Jag vet inte, och kanske borde jag hålla mig borta från tech-bolag. Men när man har en stor margin of safety i värderingen så är jag villig att köpa även bolag jag inte känner mig tvärsäker på. Hade jag haft mer tid att djupanalysera bolag hade jag nog satsat på en mer koncentrerad portfölj med ett fåtal bolag som jag hade stenkoll på, men så länge jag måste heltidsarbeta så får margin of safety tillsammans med diversifiering göra jobbet åt mig och tillåta enstaka missar i min bedömning av bolag, så länge jag gör korrekta bedömningar på det stora hela. Men helt klart är att bolag man inte förstår sig på helt och hållet, vilket i mitt fall inkluderar tech-bolag, kräver en större margin of safety. En högre risk kräver en högre potentiell avkastning.
Tiden får utvisa om jag hade rätt eller fel om Nokias långsiktiga intjäningsförmåga. Det som talar emot bolaget är att man uppenbarligen tappat innovationskraft i en bransch som kräver konstant innovation. Kanske har man blivit för stor och råkat ut för the institutional imperative? Men storleken talar även för bolaget, eftersom den ger enorma skalfördelar samt de resurser som behövs för innovation och produktutveckling. Jag skulle även gissa att Nokia får allt stöd de kan tänkas behöva från den finska regeringen, med tanke på hur viktigt bolaget är för den finska ekonomin. Medan man som Nokia-ägare inväntar mer tydlig information om hur framtiden ser ut, kan man trösta sig med en fin direktavkastning – kom ihåg att bolaget fortfarande tjänar pengar och är skuldfritt. Därmed finns det ingen större fara för nyemissioner eller indragna utdelningar för att göra bankerna glada om Nokias problem skulle fortsätta under en längre tid. I dagsläget skulle jag inte våga rekommendera någon när eller kär att köpa Nokia, men hade jag inte själv redan nått min gräns så skulle jag nog köpt lite mer.
Till att börja med skall nämnas att Nokia har en förmåga att uppvisa ganska volatila resultat, men framförallt har marknaden en fantastisk förmåga att överreagera på dessa resultat både uppåt och nedåt. Så sent som i januari stack aktien upp 13% på en bra rapport, och med förra veckans vinstvarning gick aktien ner 10%. Dessa hopp i marknadsvärdering borde jag inte bry mig speciellt mycket om men jag ska erkänna att de påverkat mitt investeringsbeteende just vad gäller Nokia.
En klok strategi när det gäller investeringar i allmänhet, och i börsnedgångar eller bolag med volatila aktier i synnerhet, är att systematiskt dela upp sina köp över en längre period för att inte förledas att "tima" sina köp på magkänsla. Tyvärr följde jag själv inte denna strategi vad gällde Nokia. Jag hade länge haft ögonen på bolaget och när aktien hade tappat tillräckligt mycket och stod på 9 EUR i oktober 2009 kände jag att nu är det riktigt billigt och köpte Nokia motsvarande 5% av min portfölj. Aktien steg därefter ganska kraftigt under några månader och jag gottade mig åt min egen klokhet att köpa ordentligt på en gång. Sedan sjönk aktien som en sten efter en dålig rapport i april 2010 och hamnade återigen på dryga 9 EUR. Eftersom jag under tiden fortsatt bygga upp min övriga portfölj hade Nokias andel av portföljen sjunkit så jag köpte lite mer för att återigen få upp innehavet till ca 5%. Nu när Nokia återigen sjunkit hade jag önskat att jag följt min egen strategi och delat upp köpen så att jag kunde köpt mer nu. Men tyvärr är min diversifieringsstrategi sådan att jag inte vill ha mer än 5% av min portfölj investerad i ett bolag som jag inte har stenkoll på. Nokia har jag köpt på den låga värderingen, men jag är alldeles för okunnig om mobilmarknaden och teknologi i allmänhet för att känna mig så pass säker på bolaget att jag är villig att ha mer än 5% (räknat på inköpsvärde) av min portfölj investerad i Nokia. Detta relaterar en del till ett tidigare inlägg om diversifiering.
Den huvudsakliga lärdomen är alltså att sprida ut sina inköp över tiden, även i enskilda aktier när de är volatila. Den andra lärdomen som jag inte är säker på att jag lärt mig än är att liksom Buffett undvika tech-bolag helt och hållet. Det går ju snabbt med teknologiutvecklingen och risken finns alltid att ett bolag som tappat försprånget eller satsat på fel lösningar blir helt omsprungna av mer innovativa bolag. I värsta fall kan det leda till en långsam död om bolaget inte lyckas återuppfinna sig självt.
Den allmänna uppfattningen åtminstone i våra rika världsdelar är att Nokia blivit omsprunget av Apple och andra konkurrenter som använder Googles Android medan Nokia pumpat in enorma pengar på att utveckla sitt eget operativsystem som ligger ljusår efter Apples och Googles. Där är jag helt med på noterna, och vänner som jobbar med mobilutveckling har nästan inget gott att säga om Nokias Symbian. Jag såg dock denna allmänna uppfattning som ett gyllene tillfälle att gå emot strömmen och köpa ett billigt Nokia som trots problemen med ”smart phones” skulle fortsätta tjäna stora pengar i många år till på enorma volymer av billigare mobiler som fortfarande kommer att vara en snabbväxande marknad i många år till i övriga världen – samtidigt som Nokia hade musklerna att kunna konkurrera på smartphone-marknaden antingen med egen förbättrad mjukvara eller genom att bita i det sura äpplet och gå över till t.ex. Android om Symbian skulle visa sig vara dödfött. Det verkar dock på vinstvarningen som att man fått hård konkurrens även på marknaden för billigare mobiler, vilket pressat marginalerna, trots att det verkade som att marginalerna redan var så låga att ingen skulle kunna pressa dem ytterligare. Det är möjligt att dessa konkurrenter säljer till förlust eller med för låga marginaler för att hålla långsiktigt, men åtminstone för tillfället påverkar de även Nokias vinst negativt.
Den stora frågan är vad som händer på sikt? Jag vet inte, och kanske borde jag hålla mig borta från tech-bolag. Men när man har en stor margin of safety i värderingen så är jag villig att köpa även bolag jag inte känner mig tvärsäker på. Hade jag haft mer tid att djupanalysera bolag hade jag nog satsat på en mer koncentrerad portfölj med ett fåtal bolag som jag hade stenkoll på, men så länge jag måste heltidsarbeta så får margin of safety tillsammans med diversifiering göra jobbet åt mig och tillåta enstaka missar i min bedömning av bolag, så länge jag gör korrekta bedömningar på det stora hela. Men helt klart är att bolag man inte förstår sig på helt och hållet, vilket i mitt fall inkluderar tech-bolag, kräver en större margin of safety. En högre risk kräver en högre potentiell avkastning.
Tiden får utvisa om jag hade rätt eller fel om Nokias långsiktiga intjäningsförmåga. Det som talar emot bolaget är att man uppenbarligen tappat innovationskraft i en bransch som kräver konstant innovation. Kanske har man blivit för stor och råkat ut för the institutional imperative? Men storleken talar även för bolaget, eftersom den ger enorma skalfördelar samt de resurser som behövs för innovation och produktutveckling. Jag skulle även gissa att Nokia får allt stöd de kan tänkas behöva från den finska regeringen, med tanke på hur viktigt bolaget är för den finska ekonomin. Medan man som Nokia-ägare inväntar mer tydlig information om hur framtiden ser ut, kan man trösta sig med en fin direktavkastning – kom ihåg att bolaget fortfarande tjänar pengar och är skuldfritt. Därmed finns det ingen större fara för nyemissioner eller indragna utdelningar för att göra bankerna glada om Nokias problem skulle fortsätta under en längre tid. I dagsläget skulle jag inte våga rekommendera någon när eller kär att köpa Nokia, men hade jag inte själv redan nått min gräns så skulle jag nog köpt lite mer.
tisdag 15 juni 2010
10% riskfri avkastning
Istället för att skriva om långsiktiga investeringar tänkte jag idag uppmärksamma möjligheten till lite kortsiktig och lönsam trading om någon är sugen? Idag och några dagar framåt har alla möjligheten att tjäna 10% avkastning näst-intill riksfritt genom att köpa ett värdepapper till marknadspris på börsen. Hur?
Betsson gör en specialare varje år med sina utdelningar genom att istället för att dela ut en summa per aktie skapa ett värdepapper som man tilldelar Betsson-ägarna och sedan tvångsinlöser. I år får man 9kr för pappret och pengarna betalas 7 juli. Värdepappret går från och med idag och fram till 29 juni att handla över börsen.
Vissa otåliga Betsson-ägare som fått pappret tilldelat sig är villiga att sälja för 8.95 för att slippa vänta 20 dagar på att få sina 9kr. Det verkar dock även finnas skatteregler som gör att utländska ägare kan tjäna skattemässigt på att sälja sina papper över marknaden istället för att vänta på tvångsinlösen, vilket säkert även det skapar en del säljare. Köparna kan se fram emot att tjäna 5 öre per "aktie" relativt riskfritt på 20 dagar. Detta motsvarar 0.56% avkastning på 20 dagar, eller 10% på årsbasis om man räknar med ränta-på-ränta effekten.
Nu kanske rubriken var lite missvisande. Ränta-på-ränta effekten finns ju tyvärr inte i verkligheten eftersom man inte kan göra om affären var 20e dag. Och courtage kombinerat med de små summorna gör att det gäller att ha en ganska rejäl pott att investera för att det ska vara lönt besväret. Volymerna är som väntat mycket små, men redan nu efter knappt en handelsdag har 10mkr bytt ägare och köparna kan se fram emot att tjäna 0.5mkr näst-intill riskfritt.
Så om du har några miljoner liggandes som du inte behöver de närmaste 20 dagarna så vet du hur du kan tjäna lite snabba cash och i sann trader-anda kanske köpa dig en ny bil för vinsten? Dock ligger det köpordrar på 60miljoner "aktier" på 8.95 just nu, så räkna med lite konkurrens.
fredag 11 juni 2010
Teckna inte MQ!
Jag har ögnat genom MQs prospekt och har tyvärr inte tid att skriva någon djupare analys. Men eftersom jag sett att vissa bloggare är köpsugna och tiden är knapp vill jag bara ge ett snabbt råd: teckna ej. Några enkla argument:
- Hög skuldsättning: Soliditet på 20%. Räntetäckningsgrad understiger 2 vid mer normala räntelägen.
- Dålig lönsamhet: Avkastning på eget kapital på 10% trots hög skuldsättning.
- Tokhög värdering. Med normala räntor ligger vinsten per aktie på kanske 1.5kr, vilket ger ett P/E på över 20 på introduktionspriset.
- Inte särskilt imponerande tillväxt historiskt.
Det finns alltså absolut inget som motiverar ett tecknande av MQ, och till den värderingen är det rena rama hånet. Ärligt talat skulle jag knappt köpa bolaget om det så såldes för P/E 10 eftersom siffrorna är minst sagt oimponerande. Att köpa för P/E 20 är att tro att ledningen kan göra något slags mirakel med ett börsnoterat MQ som nuvarande ägaren Capman inte lyckades göra. Tyvärr tror jag att folk kommer nappa. Folk som gillar att handla på MQ köper även aktien och Capman cashar ur samtidigt som Enskilda, Carnegie, revisorer och övriga som hjälpt till att sälja skräpet till småspararna plockar ut några miljoner var ur emissionsbeloppet.
Man kan köpa börsens bästa bolag HM billigare. HM verkar i samma bransch och slår MQ med hästlängder i alla nyckeltal, historik och framtida tillväxt hur man än vrider och vänder på det. Att teckna MQ istället för att köpa HM övergår helt mitt förstånd.
Hoppas detta inlägg räddade åtminstone någon från att göra en dålig affär.
Trevlig Helg!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)