Inköp Avensia till Miniportföljen

Mitt nya liv med lite bättre kostnadskontroll började bra. Dagen innan lönen trillade in fanns det kvar 1500kr på kontot. Hade jag varit riktigt duktig hade det funnits 3000kr men det blev lite storhandling och en middag på en lite finare restaurang i lördags. Återigen kunde jag konstatera att det visserligen är trevligt med god mat på fin salong, men ännu trevligare är att äta ett gott hemlagat mål med familj och vänner, vilket vi gjorde i söndags.

Månadens sparande gick in i ett bolag jag snappat upp i Twitter-flödet och sedan läst på om under några veckor: Avensia! Bland annat har nystartade bloggen Henriksons Aktieblogg skrivit en bra analys. Även Remium bevakar bolaget.

Avensia - The Story

Bolaget har funnits i 15 år och en av medgrundarna är idag VD med över 2m aktier (ca 6% av bolaget). Man har visat en lönsam tillväxt och vunnit ett antal större kunder. Efterfrågan på bolagets tjänster väntas öka och därmed väntas omsättningen fortsätta öka i en bra takt (20-30% p.a.) Bolaget har nyligen renodlats för att satsa helhjärtat på tjänster/produkter kring e-handel. Produkten Avensia Storefront verkar ha mottagits väl av kunderna och jag räknar med att bolaget kommer att transformeras från ett konsultbolag till en mjukvaru-/tjänsteleverantör med högre marginaler och återkommande licensintäkter. I takt med att man vinner kunder till Storefront torde det finnas en rejäl ”stickiness” i kundbasen och intäkterna (lite samma tema som Fortnox). Värderingen på P/E 25 på årets väntade vinst är visserligen inte låg, men inte heller ansträngd. Jag räknar med att värderingen kan bibehållas givet att man fortsätter visa tillväxt. Även om tillväxten avtar så tror jag marginalförbättringarna leder till en rejäl ökning av EPS inom något år, vilket ger en bra avkastning även om P/E skulle sjunka. Jag vågar inte sia om EPS-utvecklingen men om Remiums estimat för 2018 slår in tittar vi på en EPS på 0.61, vilket med bibehållen P/E ger en uppsida på 85% mot dagens kurs.

Risken är att Storefront inte slår genom som man hoppats eller tar längre tid att visa sig på sista raden. Liksom i andra smallcap får man alltid räkna med att aktien kan backa 50% på ett resultat under förväntan.  Jag har visserligen inga problem med högt beta, men hittills får bolaget endast en plats i miniportföljen eftersom Storefront ännu är i sin linda, till skillnad från t.ex. Fortnox där man nått en kritisk massa och bevisligen har en mycket attraktiv produkt. Om kommande kvartalsrapporter bekräftar min tes kommer jag att öka så att bolaget blir ett ”riktigt” innehav, förutsatt att värderingen inte skjuter i höjden.

Vad är dealen med small cap och P/E 25? Vad hände med Margin of Safety?

Som trogna läsare märker har jag börjat avvika ganska kraftigt från min tidigare defensiva investeringsstil där jag krävde en rejäl margin of safety i värderingen och endast letade investeringar bland large cap (ibland mid cap). Man kan väl säga att jag fortsätter ha denna investeringsfilosofi för lejonparten av portföljen. Den kassa jag har är även den ämnad för mer defensiva investeringar. Dock går nu det mesta nysparandet in i bolag med större uppsida, och då är det i dagens marknadsläge small cap som gäller. Den dagen Mr Market kommer med en större och bredare nedgång åker nysparandet och kassan in i större bolag igen.

Försäljning Atlas, Inköp Fortnox & Capacent

Min grundläggande investeringsfilosofi har under en ganska lång tid varit buy and hold. Så länge "the story", som Peter Lynch skulle kalla det, är intakt så säljer jag inte ett innehav. Somliga försäljningar har räddat mig tack vare att jag sålt när the story ändrats till det sämre (Nokia 2011). Men andra försäljningar där jag sålt enbart för att jag tyckt att ett innehav varit fullvärderat har jag fått ångra bittert (särskilt Google 2010 och Bilia & Fenix Outdoor 2013 gör särskilt ont i hjärtat).

Det var därför med viss ambivalens jag förra veckan konstaterade att jag inte kände mig riktigt bekväm med mitt innehav i Atlas Copco. Bolaget som sådant är det absolut inget fel på och när jag köpte på snittkurs 163kr så var det för att buy and hold så länge storyn var intakt. Men sedan dess har jag åter läst (för femtielfte gången) One up on Wall Street och konstaterade likt Lynch att man nog ska vara ganska nöjd med 40+% i avkastning på en cyclical som nått en värdering där alla tror på fortsatt goda tider. Och med nöjd menas att sälja innehavet och köpa tillbaka i en mer pessimistisk marknad eller låta likviden göra ett bättre jobb i ett innehav med bättre förväntad avkastning.

Därför såldes Atlas

I fallet Atlas var P/E historiskt hög och direktavkastningen historiskt låg. Jag inser att man får acceptera högre P/E tal i en marknad med negativa räntor, men i detta fall värderades Atlas till P/E>20 och direktavkastning 2.7%. Detta är ett cykliskt bolag som växer kanske 5% per år i snitt. Sedan har Atlas alltid haft en premie mot övrig verkstad, men historiskt har P/E legat kring 15. I bästa fall visar bolaget en fin tillväxt och marknaden fortsätter värdera bolaget högt eller till och med högre. Då tittar jag på en avkastning på kanske 10% per år fem år framåt. I ett mer pessimistiskt scenario justeras P/E ner mot 15 och tillväxten håller sig runt 5%. Då tittar jag på 30% nedsida eller värre. Hade jag inte haft något bättre att göra med pengarna hade jag eventuellt legat kvar med innehavet, men jag tycker mig se lite bättre risk-reward i andra innehav och sålde därför Atlas på 236.5kr. Jag köper tillbaka om direktavkastningen letar sig upp en bit över 3% igen.

För likviden hade jag helst köpt något liknande men med mer attraktiv värdering. Typ verkstad large cap med direktavkastning >3%. På det viset hade jag inte gått ur marknaden och därmed (åtminstone till viss del) hanterat risken att jag missar ytterligare eufori hos Mr Market. Hittade dock inget som kändes klockrent. Så jag valde att istället gå ned rejält i market cap och upp i risk ett antal snäpp. Rätt eller fel får framtiden utvisa.

Dels köpte jag Capacent för motsvarande 2.8% av portföljen. Dels ökade jag i Fortnox som uppgraderades från "Miniportföljen" till ett normalt innehav motsvarande 2.8% av portföljen.

Capacent - "The Story"

Man har som tillväxtmål att fördubbla omsättningen till 2020 med bibehållna marginaler. Finns gott om rum att växa. Stora konsultbolag med samma EBITDA-marginaler (10%) och måttlig tillväxt värderas till P/E 20. Mindre konsultbolag till åtminstone P/E 15. Capacent värderas till P/E 12 på köpkurs 54.5kr. Capacent har endast 100 anställda och kommer förmodligen se svängiga resultat och därför är det i dagsläget motiverat med lägre P/E. Man har dock gått med vinst alla år förutom 2013, då endast mindre förlust och man hade då skulder. Nu skuldfria med nettokassa på 8.5m. Extra kicker i chans att någon förvärvar bolaget med rejäl premie då bolaget har ett EV på endast 134mkr.

Verksamheten kräver inga investeringar, man kan dela ut hela vinsten. Direktavkastning ca 8%. Stort ägande bland management och incitamentprogram för anställda som leder till aktieköp på öppna marknaden. Rimlig värdering om något år när bolaget visat stabila vinster och tillväxt är det dubbla mot dagens, dvs en yield på 4-5% och P/E uppemot 20. Som jämförelse omsätter man ca 1.5mkr/anställd. De stora managementkonsulterna omsätter mer än det dubbla. Nu tror jag inte Capacent kommer spela i deras liga på ett tag, men ändå en intressant jämförelse då tjänsterna är mer åt det håller än åt IT/Teknikkonsult-hållet. Target 2020 om man når sina mål blir således EPS på 8.8 och Pris på 176kr, motsvarande en årlig avkastning på 34% mot min köpkurs på 54.5kr.

Risken är främst att tillväxtmål inte uppnås. Sannolikt kommer vi se svängiga resultat med några dåliga år. Risk att detta triggar en sell-off av aktien vilket kan ge rejäl nedsida. Dock temporärt. En mindre sannolik risk är att nyckelpersoner lämnar (osannolikt då höga chefer har stor andel aktier), uppdrag blir lidande, sämre rykte, svårt att få nya bra uppdrag och en nedåtspiral mot noll. Jag sätter dock så pass låg sannolikhet på denna risk jämfört med sannolikheten för att uppsidescenariet inträffar att jag är bekväm att köpa för rätt pris.

Fortnox

Då detta redan är ett för långt inlägg så nöjer jag mig med att kommentera att Fortnox ser ut att ha alla rätt: En rejäl moat med höga switching costs, pricing power, långt kvar till en mättad marknad och svårt att se hur man skulle kunna misslyckas med att uppnå sina tillväxtmål. Den stora risken är förstås värderingen. För något år sedan hade jag aldrig ens tänkt tanken att köpa ett bolag med så högt P/E (40 på årets väntade vinst på min köpkurs). Dock handlar det inte om P/E 100 eller något helt absurt - man behöver egentligen bara fortsätta växa i samma takt ett år till utan att aktiekursen rör sig för att växa in i sin värdering. Jag ser dock en begränsad nedsida genom ett golv i budnivån från Visma  som ju är något sorts "proof" att bolaget är värt minst så mycket för en förvärvare, och då tror jag inte att man räknat med särskilt mycket synergier. Det är dessutom talande att huvudägaren inte ville sälja till det priset. Men visst, risken finns där för en rejäl nedsida på kort sikt. För en permanent förlust måste ledningen verkligen göra bort sig och missköta bolaget grovt, för jag kan inte se att man tvingas sänka priser eller förlorar kunder eller tar på sig för stora kostnader så att sista raden slutar växa eller till och med krymper på sikt. Köpte på GAV 27kr under förra och förförra veckan och rapporten som kom idag var inte någon besvikelse direkt :). Vill passa på att tacka NemCapSe som fick mig att börja titta på bolaget. Givet kursutvecklingen i år är det bara att hoppas att man inte är en av alla fools i uttrycket "What the wise do in the beginning, fools do in the end".

Dags att se över mina kostnader!

När jag började min karriär direkt efter högskolan med en ingångslön på 23 000kr/mån tyckte jag det var hur mycket pengar som helst. Jag började direkt spara 5 000kr/mån och svor för mig själv att fortsätta mina studentvanor vad gällde kostnader (hade en budget på 10kr/måltid och låg hyra för studentbostaden).

När de årliga löneökningarna sedan kom så ökade jag kostnaderna med hälften av löneökningen och sparandet med hälften. Det gick bra och ganska snabbt blev jag miljonär främst tack vare sparande men även en del avkastning.

Sedan blev jag bekväm. Jag skulle säga att jag hamnade i det så klyschiga ekorrhjulet där det blev allt vanligare att "lyxa till det" med någon latte här och där, uteluncher varje dag och take-away och restaurangbesök flera gånger i veckan, dyra hantverksöl istället för en stor stark, kavajer från NK istället för H&M (visserligen alltid på rea men stor skillnad i pris ändå). Jag fortsatte visserligen fortfarande att spara, men knappast de 50-60% av lönen jag sparade under unga år. Portföljen gick bra och ökade stadigt och det kändes inte värt att spara på full låga.

Det har dock hela tiden gnagt i bakhuvudet att detta inte är sunt. På något sätt kändes det som att det finns en stor konspiration som får oss att fortsätta arbeta fulla 40h+ veckor och konsumera mera i takt med att ens karirär går framåt, snarare än att prioritera fritid och jobba mindre i takt med att ens lön per arbetad timme ökar. Ett klassiskt inlägg i bloggen Raptitude fångar denna "konspiration" väl. Jag har dock inte orkat ta tag i min överkonsumtion av ren bekvämlighet, men nu känner jag att det är dags.

När jag blickar tillbaka över de senaste åren och funderar på vad jag gjort med pengarna så är det inte mycket jag minns eller har behållning av. Vissa kvalitetssaker (kläder, hemelektronik, möbler) som jag verkligen använt och njutit av att använda dagligen under en lång tid var värda pengarna. Vissa resor och upplevelser var värda pengarna (men långt ifrån alla). De flesta restaurangbesök och fina öl- och vinsorter var rätt onödiga - det var ju sällskapet som var behållningen snarare än det man förtärde. Alla impulsköp av kläder och prylar var en total waste som gav glädje i max ett par timmar, följt av dåligt samvete.

Det är dock en sak jag absolut skulle gjort igen - att lägga en rejäl slant på ett bra boende. Med bra boende menar jag ett boende där man trivs (duh), med ett bra läge i innerstaden där man har promenadavstånd till kontoret, gymmet, dagis och matbutiker (för motion och den obeskrivliga glädjen att slippa trängas i lokaltrafiken) och slipper ha bil (onödig kostnad och källa till road rage), i en bra förening med låg avgift. Det har ju dessutom visat sig vara en ganska lyckosam investering :)

Hursomhelst så blir det andra bullar nu! Inspirerad av ett gäng bloggare (Miljonär innan 30, Onkel Toms Stuga, Vägen till Frihet, m.fl.) har jag satt igång och gjort upp en budget. Min fru och jag har inte delad ekonomi, utan vi pytsar in pengar till ett gemensamt konto i takt med att vi handlar mat, barnkläder, saker till bostaden, räkningar etc. Den budget jag sätter upp gäller mina kostnader för dels min andel av våra gemensamma kostnader, dels för mina egna kostnader. Jag har satt en budget på 15tkr/månad, vilket i runda slängar kommer fördelas ungefär som följer:

Löpande kostnader:

• Bostad: 3 700kr (avgift & räntor - TV/Bredband ingår)
• Dagligvaror/Livsmedel: 3 500kr
• Studielån: 650kr
• Dagis: 650kr
• Restauranger/Cafe: 500kr
• Barnkläder: 500kr
• Take-away: 500kr
• Gym: 450kr
• Hygien: 450kr
• Nöjen: 400kr (Netflix, Spotify, aktiviteter)
• Kosttillskott: 300kr (förmodligen onödigt men jag är lite OCD med träningen)
• Saker till hemmet: 250kr
• Frisör: 250kr
• Kollektivresor: 150kr
• El: 150kr
• Övrigt: 300kr (Hemförsäkring, TV-avgift mm)

Totalt Löpande kostnader: 12 700kr

Sällanköp (snittkostnad per månad):

• Resor: 1650kr
• Prylar: 150kr
• Kläder: 500kr

Totalt Sällanköp: 2 300kr

Har försökt titta på vad jag spenderat senare året och var jag kan skära ned som bas för ovan budget. Det jag främst skär ner på är kläd- och prylinköp, samt en del hämtmat och restaurang/cafébesök. Just den typen av kostnader kan skena om man inte håller koll. Jag tyckte att jag varit duktig och endast handlat kläder på rea, men när jag kollade facit har jag handlat kläder för 14 000kr senaste året! Har även impulsköpt dyra hörlurar, en ny dator, en klocka, solbrillor och annat jag inte behöver. Tror därmed inte det blir så svårt att bara avstå dumma impuls- och fåfängsköp, undvika att äta ute på slentrian och vara lite skickligare på att handla livsmedel. Har en del gratis via jobbet (mobiltel, subventionerade luncher) och har en komplett garderob arbets- och fritidskläder som jag nog skulle klara mig på ett antal år utan några större inköp.

Detta leder förstås till ett markant ökat sparande och det ger extra motivation att spendera tid med att försöka hitta bra investeringar, vilket är både gratis och väldigt lärorikt, roligt och motiverande. Som med så mycket annat i livet så är det mesta roliga faktiskt gratis.

Hur ser det ut för er läsare? Är ovan budget realistisk? Snål? Extravagant?

Miniportföljen: 100% USA

Gustavs Aktieblogg skrev nyligen ett relevant inlägg om tillväxt vs utdelning som jag skrev en kommentar på. Ett problem jag själv har är att jag från tid till annan hittar bolag som jag vill äga men som jag inte känner mig 100% komfortabel i att ha en "full" position i. En full position definierar jag i dagsläget som 2.5% av portföljen. Det motsvarar en summa som både är halvjobbig att spara ihop till och som jag vill känna mig 100% bekväm att placera.

Det kan vara bolag som Nike som jag tycker har allt ett bolag ska ha vad gäller kvalitet, men där priset alltid är för högt för mitt tycke. Eller bolag som Amtrust som av olika anledningar ser ut att vara kap värderingsmässigt, men där jag (hur mycket jag än försöker läsa in mig) har för dålig koll på både bolaget och bolagets marknad för att känna mig trygg i att investera en full position.

Till saken hör att jag haft en lite för stor kassa som mer än väl räcker som krut att användas vid nedgångar för att både fylla på befintliga innehav och köpa nya. Jag har även använt H&M lite som en likviditetsplacering vid senaste nedgången där planen är att sälja av en del när värderingen kommit tillbaka. Dessutom sparar jag ganska flitigt. Därmed har jag ungefär samma problem som många andra investerare och företag - jag har för mycket cash som inte genererar avkastning!

Lösningen blir att göra månatliga småköp i bolag jag hittar och vill äga men som antingen inte möter mina investeringskriterier eller som gör det men där jag inte känner att jag har tillräckligt bra koll på bolaget och dess marknad pga brist på info eller att det är svårgenomlyst eller allmänt svåranalyserat (typ financials & tech).

Nu ska man ju inte göra misstaget att sänka sina standarder i jakt på avkastning - det kan sluta ganska illa. Därför kommer miniportföljen att motsvara max 10% av portföljen och varje enskilt innehav motsvara max 1%. Om jag sedan vill öka över 1% i innehavet måste det uppgraderas till ett vanligt innehav och därmed klara mina investeringskriterier.

Miniportföljen har inletts med 9st innehav som totalt motsvarar ca  5% av portföljen och som alla är amerikanska bolag. Innehaven är följande och jag kommer kommentera vart och ett av dem i framtida inlägg:

• Alphabet
• AmTrust
• Berkshire Hathaway
• Brown-Forman
• Mondelez
• Nike
• Skyworks Solutions
• Starbucks
• Under Armour

De flesta av ovanstående bolag är nog ganska kända för både den stora allmänheten och för aktieintresserade. En gemensam nämnare är att alla bolag visar stark historisk tillväxt och bra marginaler. Det jag främst nu skulle vilja addera till Miniportföljen är potentiella "tenbaggers", vilka ju främst hittas bland de mindre bolagen. Eftersom jag mer är en siffermänniska än en SWOT-människa så kommer jag främst leta efter bolag som redan har en historik av vinsttillväxt och som inte behöver några särskilda "triggers" för att fortsätta växa. Dvs inga förhoppningsbolag. Utmaningen blir väl att hitta sådana bolag till en rimlig värdering. Håller ögonen öppna på bloggar och screeners och återkommer när jag hittat något intressant!