Tankar kring @financeamirs fem frågor inför 2017

På självaste juldagen kom @financeamir med fem frågor man skulle ställa sig själv för att bli en bättre investerare 2017. Bland övriga bloggares portföljbokslut så tänkte jag att det var lite roligare att gå denna väg istället. Portföljbokslutet får vänta!

1. Vad exakt har jag lärt mig som gör mig till en bättre investerare 2017?

Under hösten tog jag äntligen tag i mitt liv och skapade en profil på Twitter, mest för att se "what the fuss was all about". OJ säger jag bara. Twitter känns som börssnack på di.se var under IT-bubblan fast på raketbränsle. Folk som skryter om de senaste klippen och spekar på Q3or och köper på dippar. Särskilt diskussionerna/debatterna kring Fingerprint Cards ger mig starka deja vu-upplevelser till när alla pratade Switchcore och Framfab och allt vad det var. Jag säger inte att Fingerprint nödvändigtvis är en bubbla, utan bara hur diskussionerna kring aktien ser ut. Gissningsvis är majoriteten av investerarna/spekulanterna på Twitter relativt nya och har kanske bara upplevt bullmarknad hittills?

Det jag dock lärde mig var att det faktiskt fanns riktigt vettiga personer på Twitter. Två som flera bloggare omnämnt är förstås @NemCapSE och @financeamir. Man ska alltid vara försiktig med att lita på anonyma personer som lätt kan fejka och ljuga om sin egen performance. I värsta fall kan de göra detta för att haussa upp småbolag och sälja med god vinst när folk tar rygg på dem. Dock upplever jag att dessa två profiler är the real deal givet vad de skriver och sättet de skriver på. Och det jag lärt mig är att man som liten och oberoende investerare kan få en grym överavkastning som inte är möjlig för större investerare som aldrig skulle kunna ta så pass stora positioner i mindre bolag. Och det är just kombon av fokus på tillväxt, kvalitet och värde som jag gillar med dessa två investerares approach. De är som moderna versioner av Phil Fisher och gräver djupt och går in koncentrerat i ett fåtal innehav. Men där de skiljer sig är att de verkar ha en mycket kortare tidshorisont i sina investeringar där de kontinuerligt skiftar till de case med bäst risk/reward.

Jag känner mig själv inte mogen för denna typ av approach och kanske blir jag aldrig det heller. Jag är mer för "sit on your ass investing" som Charlie Munger kallar det, där det gäller att hitta bra bolag och köpa dem till ett vettigt pris så att man inte behöver besluta om när man ska sälja dem. Färre beslut=färre misstag. Men det jag tar med mig in i 2017 är att utveckla min förmåga att analysera mindre bolag som kanske inte har 50 års historik att gå på, samt att gå in mer på djupet. Jag räknar med att kunna nyspara och återinvestera utdelningar motsvarande ca 10% av nuvarande portföljvärde, och målet är att lejonparten av dessa medel skall investeras i mindre bolag.

Nu var dessa nog inte tillräckligt konkreta lärdomar, men det är ofta ens misstag som är de konkreta lärdomarna. Mer om detta nedan.

2. Har min utveckling under året varit bra/dålig pga ryggande eller "egna" idéer? 

Frågan är relevant, men samtidigt inte relevant för min del. Rent "ryggande" där man köper bara för att någon man beundrar köper ägnar jag mig inte åt, men många av mina innehav har jag inte hittat själv. Jag ser dock inget problem med detta så länge man inte är beroende av idéer från ett fåtal källor och är medveten om risken för "stickiness" av idéer - dvs att man ser allt kring ett bolag med en positiv syn om det första intrycket man fick av ett bolag var positivt, t.ex. genom en övertygande analys av en person man har förtroende för. Rent filosofiskt kan man ju fråga sig hur många originella idéer det egentligen finns? Det mesta som finns idag är ju en utveckling av något som fanns före det som i sin tur är en utveckling av tidigare utvecklingar osv.

Jag har Fundamentalanalysbloggen att tacka för Apple, Disney, Kopparbergs och LVMH. Nemcap  för Cherry och Fortnox. Samtidigt har jag inte köpt allt som dessa investerare köpt, utan ratat en del pga pris eller att jag inte förstått caset fullt ut. Mina "egna" idéer är ganska enkla och kommer i 99% av fallen från att jag screenar efter värde på utmärkta Börsdata och analyserar vidare. Denna enkla approach har gett mycket god avkastning på framförallt banker och verkstad som kunde köpas till bra priser under början av året. Dock funkar inte approachen i en generellt övervärderad marknad.

3. Har jag haft rätt/fel i mina case pga de anledningar jag trodde inför köpet eller var det något annat?

Detta är en svår fråga att svara på då det behövs en väldigt lång tidshorisont för att kunna konstatera om man haft rätt eller fel. Det är lätt att klappa sig på axeln och konstatera att man hade rätt för att man köpte banker och verkstad i början av året och sedan fick en snabb uppgång, men nedgången kunde lika gärna hållit i sig. Jag köper alltid på lång sikt och det jag vill få rätt i är min analys av bolagets intjäningsförmåga och det pris jag tycker bolaget är köpvärt till. Jag skrev ett längre inlägg om att jag hade fel om H&Ms intjäningsförmåga (åtminstone under medellång sikt men kanske inte på längre sikt) men hyfsat rätt om priset. Jag tror inte på exakta värderingar, typ "H&M är värt x kr". Men jag tror att man kan säga att H&M är billigt eller dyrt eller rätt värderat någonstans kring x kr, och ju billigare det är desto mer margin of safety har man för att ha fel i sin analys av intjäningsförmågan.

Framtiden får utvisa hur det går med årets köp. Framförallt Cherry och Fortnox köptes till multiplar som jag historiskt inte skulle vara bekväm att betala för annat än superkvalitetsbolag med rejäl tillväxt, så där måste jag få rätt i min analys av bolagets intjäningsförmåga under 2017-2018, annars går det nog illa. Capacent köptes till vad jag tyckte var ett väldigt bra pris, och där finns utrymme för lägre intjäning än vad jag antagit. Generellt måste jag jobba mer på att titta framåt på bolagens fundamenta snarare än att bara gå på värdering av historiska vinster. Jag har gått på ett antal minor för att jag attraherades av en till synes låg värdering men hade fel om framtida intjäning, och jag har även sett att mediokra bolag som köps till låga värderingar bör säljas ganska omgående när de uppnått fair value. Men mer om detta i framtida inlägg.

4. Hur mycket alfa har jag uppnått? 

Jag tycker denna fråga är nästintill omöjlig att svara på om man ignorerar volatilitet, vilket jag gör bortsett från att det ger mig möjlighet att köpa till bra priser ibland. Det är inte förrän man konstaterat en permanent förlust som man kan konstatera vilken risk man faktiskt tog. Jag tycker att jag är relativt riskavert i att jag aldrig köper bolag som gör förluster eller förhoppningsbolag av något slag. Jag undviker alltid bolag jag inte förstår (eller snarare bolag jag inte tror mig förstå) samt högt belånade bolag. Detta kombinerat med att aldrig betala för mycket, och helst få en margin of safety i priset, bör enligt mig leda till en låg risk för permanent förlust, men det är inte förrän om ett antal år som jag kan konstatera om så var fallet med befintliga innehav.

5. Även beaktande alla ovanstående punkter, vad tror du sannolikheten hade varit för en stor andel tur i min performance om jag har mindre än 15 års track record?

Årets performance i min portfölj har faktiskt varit ganska medioker: ca 9% inklusive utdelningar. Det är framförallt H&M och Betsson som dragit ner avkastningen med ca fem procentenheter totalt trots att jag haft en hel del innehav med hyfsat bra performance (20-30%). Det är därför jag egentligen inte tycker om att mäta performance per kalenderår - det blir väldigt mycket Mr Market som avgör. På lång sikt har jag faktiskt ingen exakt siffra på min performance då jag haft en uppsjö av olika typer av depåer hos olika mäklare och banker, men sedan 2009 ligger jag kring 16% per år, vilket jag är ganska nöjd med då jag ändå gjort en hel del misstag under åren. Jag har börjat gå genom min ganska detaljerade privata s.k. aktiedagbok som jag fört sedan början av 2009 för att under kommande månader komma med en del case studies här på bloggen som förhoppningsvis kan leda till lite lärdomar om vad som var tur/otur/skicklighet/dumhet.

Sedan 2005 har jag varit aktiv med sparande av en riktig heltidslön och sedan 2008 med investeringar i enskilda aktier då jag läste The Intelligent Investor, som förändrade mitt liv. Innan dess var jag övertygad om Efficient Market Hypothesis p.g.a. Handelsutbildning och jag investerade därför endast i fonder. Innan dess larvade jag runt på börssnack och investerade studiebidrag i Ericsson och andra heta bolag och lärde mig en värdefull läxa om bubblor och gruppmentalitet. Jag känner att jag fortfarande lär mig och vill utveckla mig som investerare så att jag kan hitta köpvärda bolag även i en långdragen bullmarket. Som värdeinvesterare föredrar jag rejäla bear markets då det bara är att slänga ut ett fiskenät och fånga alla fina fiskar till bra priser utan någon större ansträngning. I en generellt övervärderad marknad vill man bara dra öronen åt sig och bygga kassa. Men jag har testat att stå utanför marknaden i väntan på bättre priser och det är inte min kopp te. Det är ingen höjdare att ha avstått att köpa och sedan se bolagens vinster och priser bara öka och öka medan man sitter på sidlinjen med en kassa.

Jag får återkomma till någon form av portföljrapport så småningom!