The education of a crypto investor

Att gå från värdeinvesterare som bara investerar i bolag med lågt p/e, till att mer och mer gå över till tillväxtbolag, till att plötsligt sitta med en allt större del av portföljen i krypto. Alla gör vi vår egen resa och framtiden får visa vem som har rätt, men här är iallafall min lilla historia kring hur det hela gick till.

Från skeptisk till nyfiken

Under 2017-rusningen i krypto var jag skeptisk. Det kändes i magen som en bubbla och efterföljande krasch ”bekräftade” känslan. Jag var dock hyfsat intresserad och läste på om framförallt Bitcoin och Ethereum, och redan då fanns det en del bra material att läsa och lyssna på, bl.a. podd-serien Hash Power med Patrick O'Shaughnessy. Men mitt filter var en skeptisk värdeinvesterares: att det är omöjligt att värdera en "coin". Man kunde argumentera för att Bitcoin kunde vara värt allt mellan noll och hur mycket som helst beroende på vilka tillgångsklasser den ersätter. Och hur kan man köpa något för ett visst pris om man inte kan räkna på dess värde annat än genom rena spekulationer? Dessutom var min erfarenhet från finanssektorn och all KYC/AML att allt detta med stor sannolikhet skulle regleras till döds. 

Tiden går och plötsligt börjar Bitcoin dyka upp lite här och var igen. Bill Miller, Paul Tudor Jones och Stanley Druckenmiller köper och har vettiga argument. Institutionella investerare börjar snegla mot Bitcoin och stora banker börjar titta på att erbjuda custody services. Argumentet om att det kommer regleras bort börjar kännas allt mindre sannolikt i takt med att institutionella pengar hittar till Bitcoin. Argumentet att Bitcoin är omöjligt att värdera är fortfarande giltigt, men uppenbarligen börjar det finnas en efterfrågan utanför retail-spekulanter som talar för att värdet sannolikt är högre än noll. Och i takt med adoption ökar så ökar också sannolikheten att värdet utan problem borde kunna motsvara värdet av guld, med tanke på de egenskaper Bitcoin har utöver guld. Så jag börjar läsa på med ett annat filter (hur skulle jag tänka om jag var en makrogubbe eller allmänt rik och orolig för inflation?) och kommer ganska snabbt fram till att det vore tjänstefel att inte ha åtminstone 1% av portföljen i Bitcoin.

Från Bitcoin till Krypto...

Mitt intresse stannar kring Bitcoin under en tid. Jag läser och lyssnar på allt jag kommer över kring  just Bitcoin men avfärdar Ethereum och övriga protokoll mest pga okunskap, men även för att man lätt blir en Bitcoin-”maxi” om man bara lyssnar på Bitcoin-poddar. Dessutom är det lite svårt att greppa hela världen kring smarta kontrakt, proof of stake, defi, etc. Jag förstår att det finns coola möjligheter, men jag har svårt att koppla ihop allt och härleda hur en ökad efterfrågan på smarta kontrakt leder till ett visst värde på t.ex. eth. Men jag är ändå nyfiken och gräver vidare.

Någonstans när man går ”down the rabbit hole” i krypto så blir man till slut konverterad. Det är som att man sett framtiden och ”once you see it, you can’t unsee it”. Folk som verkligen förstår krypto och ändå är skeptiska och håller sig utanför har jag faktiskt ytterst stor respekt för - i min bok är de mystiska varelser som lyckas hålla sinnet kallt och inte dras med i framtidsvisionen kring alla möjligheter som krypto öppnar upp. Men min personliga uppfattning är att alla toppstudenter som tidigare gick till Google, Facebook och Apple nu går till krypto, som drar till sig de skarpaste hjärnorna från alla håll och kanter - utvecklare som drivs av den tekniska utmaningen, idealister som vill bygga ett nytt internet, VCs som ser nästa stora grej, finansnissar som hittar arbitrage-möjligheter, hackare som försöker hitta svagheter, och så klart en drös med clueless folk som gärna stoppar alla gratispengar i diverse coins. Det blir lätt att avfärda som en bubbla som tar slut när de nya pengarna tar slut, men tittar man lite djupare ser man helt otroliga saker som håller på att byggas av de smartaste personerna i världen, som backas av de smartaste investerarna i världen (bl.a. a16z - läs gärna deras material kring krypto).

...och vidare till Web 3

Jag har fortfarande inte alla svaren, men från att ha varit 95% skeptisk är jag nu 99.9% säker på att krypto som fenomen är här för att stanna och kommer vara grunden för det som kallas Web 3 (tips på bra poddavsnitt kring detta). Sedan vad man rent konkret ska sätta för värde på allt detta är förstås oerhört svårt och där sätter värdeinvesteraren i mig fortfarande gränser för vad som är rimligt. Men samtidigt måste man vara öppen för att värde kan bestå av något annat än kassaflöden. Vad är det värt att vara en del av ett community? Vad är det värt att äga en produktiv tillgång i ett spel? Vad är det värt att kunna få en helt annan yield via defi än man någonsin kan få inom traditionella tillgångar? Det är en ny generation människor med andra värderingar än en själv som bestämmer värdet av saker. Med risk för att banalisera så är det roligare att äga en meme coin som kan 100xa än att äga guld eller investor. Det är mer värt att köpa en nft och flexa med för tusentals följare än att köpa en Rolex man visar upp för kollegorna. Man kan avfärda det eller så kan man observera det och fundera på vad det faktiskt innebär. Är det ett stort casino eller finns det faktiskt någonting djupare där?

För att slippa en massa ”remind me of this in x months” och liknande så har jag ingen lust att berätta för folk vad eller när jag köper, varken på twitter eller privat. Krypto är aktier x 10 i volatilitet och det kommer nästan garanterat komma tillfällen då man ligger rejält under vatten mot sitt senaste köp, och jag ser redan så mycket trista tendenser på Fintwit där man gottar sig åt att någon har köpt något som sedan gått ned. Men det vore kul om jag kan väcka intresset hos några personer på Twitter som jag respekterar som idag är kryptoskeptiker. Till och med Howard Marks har gått från att totalt avfärda krypto till att säga att han inte kan tillräckligt mycket för att ha en åsikt. Om Howard kan öppna sitt sinne så kan du :)

Att investera i mjukvara

2011 skrev Marc Andreessen den numera klassiska essän ”Why software is eating the world”. Vid den tiden hade jag precis upptäckt och investerat i Apple, sålt av Nokia, och börjat intressera mig alltmer för utvecklingen kring teknologi och hur den kommer att påverka samhället. Som en fotnot ägde jag även Google ett tag 2010 men sålde av efter att de lagt ett gigantbud på Groupon. Jag kan trösta mig med att jag hade rätt om Groupon men överdrev grovt riskerna med Googles stora kassa och missade många års fin avkastning (gått upp 6x sedan dess)...

Från skepticism till acceptans...

För 10 år sedan var jag fortfarande skeptisk till ”tech”-bolag med IT-kraschen färskt i minnet kombinerat med alltmer pengar som sökte sig till sektorn och allt högre värderingar. Som värdeinvesterare hade jag kvar ett ankare kring vad en ”rimlig” värdering var från finanskrisen och tyckte då att P/E 20 på historiska vinster var helt oacceptabelt. Men världen förändras, och det är viktigt att hela tiden utmana och omvärdera sina egna åsikter. När plötsligt gamla tråkbolag handlas på P/E 20 och de techbolag man följt under ett antal år bara fortsatt att öka sin dominans och bibehållit sin höga tillväxt så kanske det inte är helt lyckat att bara stå utanför marknaden och önska att allt åter ska bli billigt. Samtidigt observerade jag hur mycket mer tid alla spenderar vid en skärm eller med ett par hörlurar. Hur YouTube blev standardunderhållning för alla kidsen. Hur man själv gick från att ”tanka ner saker” till att plötsligt sitta med abonnemang hos Netflix, HBO Nordic, Spotify, Storytel, iCloud, Börsdata + mobiler, iPads, konsol, datorer och tillhörande abonnemang för familjen. Hur syskonbarnen önskade sig Lootboxes i julklapp och umgicks med kompisarna i Fortnite och Overwatch. Listan kan fortsätta, men kontentan är att helt digitala tjänster (dvs mjukvara) började få en allt större andel av familjens budget. På företagssidan skedde samma sak där IT-budgetar både växte och skiftade från hårdvara till mjukvara. SaaS blev ett begrepp, där även företagen föredrog att betala löpande för en tjänst som ständigt är uppdaterad och online istället för att investera i inköp och sedan själva fixa med allt, även om IT-budgeten växte.

...till optimism

På TIN Fonders eminenta livestream pratar de om ”dematerialiserad tillväxt”, och det fångar på något sätt essensen i varför jag numera endast har mjukvara (digitala affärsmodeller) i min portfölj. Det finns många aspekter i detta, men här är ett par tankar:

• Konsumenter förväntar sig allt mer att de kan möta sina leverantörer digitalt. Och inte nog med det - det ska funka minst lika bra på mobilen som vid en desktop, det ska gå fort och enkelt, och gärna vara lite trevligt. Vi som vuxit upp i en värld där man var tvungen att köa på ett bankkontor eller ta en nummerlapp på systembolaget kanske accepterar att man är tvungen att logga in via en ”riktig” dator på sin internetbank för att göra vissa ärenden. Men kidsen som vuxit upp med Instagram och Swish och BankID tar för givet att allt går att göra via mobilen och att det inte ska behöva gå många sekunder att fixa ett ärende. Detta kommer fortsätta spridas till allt fler branscher, och snart kommer varenda frisör, restaurang, matbutik, klädbutik, hantverkare, mäklare, apotek, myndighet, etc att se det digitala mötet med kunderna som sin primära kanal, snarare än något man ”måste” erbjuda. Det kanske låter lite töntigt, men jag tror på allvar att default inom en snar framtid blir att man hittar, jämför och bokar/köper alla typer av varor och tjänster online. Visst kommer vi som redan har en favoritfrisör och hantverkare förmodligen fortsätta använda dessa, men för den nystartade frisören kommer de nya kunderna komma via sociala medier och kanske en större eller flera mindre plattformar för jämförelser och bokning.

• Teknologin går oerhört snabbt framåt nu. Sedan jag lämnade finansbranschen har jag spenderat majoriteten av min tid åt att lära mig programmera med allt som hör till, och det är helt otroligt hur snabbt teknikerna ”under the hood” utvecklas. Tekniker som konsumenterna kanske inte direkt ser, men kanske känner av. De flesta ser Amazon som ett e-handelsbolag, men AWS dominerar marknaden för "cloud computing" och driver infrastrukturen bakom i stort sett varenda app eller digital tjänst du sannolikt använder (förutom Googles som har sin egen plattform GCP). Och dessutom står AWS för $3bn av Amazons $3.9bn EBIT i Q1. Inte nog med det, AWS växte i Q1 sin omsättning med dryga 30% YoY till $10bn med 30% EBIT-marginal. Man sprutar ur sig nya typer av produkter som sedan mjukvarubolagen kan bygga sina verksamheter på. 

• Samtidigt utvecklas och förändras hela tiden kundbeteenden och förväntningar tillsammans med kundernas hårdvara. Man måste möta kunder på bästa möjliga sätt digitalt, oavsett om de besöker en med en flera år gammal Android-lur eller en sprillans ny iPhone (eller en iPad eller en gigantisk 4k-skärm kopplad till en laptop). Kunderna förväntar sig att kunna betala på ett visst sätt, identifiera sig på ett visst sätt, kontakta ”kundtjänst” på ett visst sätt, signa upp sig eller avsluta tjänsten på ett visst sätt. Och det förändras hela tiden samtidigt som de underliggande teknologierna hela tiden utvecklas blixtsnabbt - molntjänster, plattformar och databaser i backend, ramverk som React/Angular/Vue på front-end, nya iOS och Android-versioner som ska stödjas, deployment-processer, verktyg kring hur team samarbetar med stora kodbaser, etc etc. Det som många kanske tror handlar om att ”sätta upp en hemsida” genom att langa upp lite html och css på ett webbhotell involverar numera en teknologistack med tiotals eller hundratals olika teknologier och tjänster som ständigt kommer med nya features och behöver hanteras med uppgraderingar och dylikt. Därför kan man inte längre bara se en ”hemsida” eller en "app" som ett engångsprojekt som man uppdaterar lite då och då, utan det krävs kontinuerlig utveckling och ofta ett gäng utvecklare på heltid för att hänga med och inte bli obsolet eller riskera att tappa kunder till konkurrenter.

This time it's different...

Det ena utesluter inte det andra, men jag är övertygad om att tillväxten vi kommer se framöver kommer drivas av mjukvara, samtidigt som mjukvaran kommer att fortsätta äta en allt större del av kakan. Nu under Corona-pandemin finns ett läger som säger att ”nu är världen förändrad för alltid” och ett annat som säger att ”allt kommer gå tillbaka till det normala”. Jag tror själv att båda lägren har rätt. Å ena sidan tror jag att vi människor kommer vilja fortsätta träffas på restaurang, gå på events, resa och allt sånt som Coronan satt stopp för. Men å andra sidan så har Coronan nog öppnat ögonen hos många för vad som faktiskt är möjligt digitalt. 

Ett bra exempel är Travis Scott konsert i Fortnite där över 12 miljoner människor samlades digitalt. Jämför detta med en ”riktig” konsert -  skalbarheten är enorm för leverantören/artisten, tjänsten är fantastisk för konsumenten. Å ena sidan så köper jag argumentet att en ”riktig” konsert erbjuder en annan upplevelse som inte kan simuleras digitalt. Men många av aspekterna finns där. Förväntan inför konserten. Snacket i media och med kompisar. Känslan av gemenskap och tillhörighet. Eftersnacket. Och så är det dessutom gratis och en 12-åring kan närvara utan att en förälder behöver hänga med som förkläde. Och som sagt - det ena utesluter inte det andra. Säg att man historiskt har gått på kanske tre konserter per år, och att man framöver går på endast en ”riktig” konsert och 10st virtuella. Blir inte den totala nyttan långt större? Den ”riktiga” konserten blir något alldeles extra eftersom det är den enda man ser under ett år, samtidigt som man utan kostnad (eller kanske i framtiden till en lägre kostnad) kan hänga med vänner och se 10 konserter till. Det är detta som är dematerialiserad tillväxt och ett praktexempel på hur mjukvara håller på att äta upp världen.

Jag tänkte även skriva om riskerna med att investera i mjukvara och hur man som investerare kan tänka kring enskilda bolag. Inlägget hittills kan tolkas som att jag ser mjukvara som en självklar investering i alla lägen eftersom det är ”framtiden”, men så är förstås inte fallet. Inlägget är dock redan för långt för att jag ska kunna förvänta mig att någon faktisk läser allt, så jag nöjer mig med att sluta här och skriva om stockpicking, risker och hur jag ser på det i ett framtida inlägg.

10-årsjubileum, nostalgi och läget nu

Först vill jag passa på och önska denna blogg grattis på 10-årsdagen i efterskott (första inlägget skrevs 10 mars 2010). Då hade jag hållit på med aktier från och till i drygt 10 år, där mina första affärer gjordes under IT-bubblan i gymnasiet genom hq.se (skärmdump ovan från 1 mars 2000), som sedermera blev Avanza . Liksom för de flesta andra så rök det mesta av värdet man hade på börsen, och redan då hade jag lyckats med konststycket att köpa aktier för intäkter jag hade i en enskild firma. Intäkter som förstås skatteverket ville ha en del av, men jag tänkte att det var ett bra sätt att tjäna lite extra på min “float”. Minns än idag när skatteverkets beslut damp ner i brevlådan med en restskatt på 46000kr som jag hade lyckats förlora på börsen. Mycket pengar för en gymnasieelev men en värdefull läxa om riskerna med hävstång.

Efter IT-bubblan höll jag mig ifrån börsen i några år. Dels för att jag helt enkelt inte hade pengar att investera som student, dels pga att man på Handels fick lära sig om den effektiva marknaden och att det inte fanns någon poäng i att försöka sig på handel med enskilda aktier.

Sommaren 2008 råkade jag av en ren slump plocka upp The Intelligent Investor i en bokhandel och lusläste den de kommande dagarna. Plötsligt hade jag hittat hem. Boken kändes så tidlös och Grahams ord gick rakt in i benmärgen på mig. När sedan finanskrisen slog till med full kraft under hösten hade jag både självförtroende och ett sparkapital utanför börsen och det var bara att börja köpa. Att det sedan gick fortare än någon kunde ana att vända från total armageddon till att stockholmsbörsen stänger över +40% 2009 präglade mig också.

Jag tar upp detta som lite nostalgi, men främst som en bakgrund till vad som format mig som investerare. De flesta inlägg på denna blogg handlar om just psykologi och investeringsfilosofi, eftersom jag tror att det är avgörande för hur en individuell investerare bör agera på börsen (och om man har där att göra överhuvudtaget). Mitt psyke och den erfarenhet jag beskriver ovan gör att jag har respekt för att börsen närsomhelst kan dyka snabbt och rejält, men även en optimism kring att det vänder. Eftersom jag alltjämt fortsätter se aktier som ägarandelar i företag så ligger mitt fokus till 90% på hur företaget går snarare än hur aktiekursen går, vilket för mig till dagens läge.

De extremt goda tider vi haft på börsen de senaste åren har fått mig att tappa aptiten på att försöka hitta nya bolag då allt har känts dyrt. Jag har småsålt och småköpt och omfördelat lite på marginalen, men i det stora hela har portföljen fått vara (förutom min iGaming-rensning i fjol), samtidigt som jag byggt en hyfsat stor kassa på ca 30%. Kassan har funnits där dels som likviditet att leva på eftersom jag inte har någon månadslön sedan en tid tillbaka, men även för att kunna ha något att stoppa in vid en större nedgång. Det är inte så att jag spekulerat i att börsen ska ner, utan jag ser den missade avkastningen som priset för sinnesro och optionalitet. Går börsen fortsatt upp så är allt väl - portföljen kunde gett mer men det räcker, men kraschar den så vill jag dels slippa sälja, dels ha något att köpa för.

När nu den snabbaste kraschen i modern tid kom så var det äntligen dags att se om mitt psyke verkligen höll denna gång när portföljen faktiskt är värd lite pengar och man dessutom inte har en inkomst att luta sig mot. 2008 var situationen precis tvärtom - jag hade kassa, goda inkomster och nästan ingen portfölj. Då var det lätt att vara kaxig och glädja sig åt nedgångar, men nu då? Jag kan med glädje konstatera att jag känt senaste veckorna precis som 2008 - ungefär som jag som barn tänkte att man nog kände sig om man vann en sån där tävling som fanns på 90-talet där första pris var att man fick gå in i en butik och behålla allt som man lyckades plocka på sig under en kort tid. 

Utmaningen för min del är inte att min portfölj tappar i värde, utan att avgöra hur snabbt jag ska köpa på mig under denna krasch. När man hade ett månadssparande var det enkelt - köp för allt man kan varje månad. Men nu måste jag försöka ransonera kassan - den får inte brännas för fort, men inte heller riskera att inte användas om börsen skulle vända fort. Så jag tog tidigt ett beslut att köpa för 4% av kassan vid lunchtid om börsen var ner minst 2% för dagen vid tillfället. Det ligger ingen djupare vetenskap kring siffrorna mer än att det är viktigt att ha konkreta siffror och tidpunkter för att eliminera risken för hastiga beslut. Utöver det gör jag mitt bästa för att inte ens titta åt börsen eller nyheterna under tiden börsen är öppen. Jag tror att det i sådana här lägen är viktigt att sätta upp regler för sig själv för att inte hamna i en dålig situation. Sitter man och tittar på kurser och följer nyheter hela dagen så riskerar man att bli Mr Market istället för att tänka själv. Har man inte på förväg bestämt hur man ska agera riskerar man att ta dåliga beslut i stundens hetta - “Ska jag köpa nu eller kommer börsen fortsätta ner idag?”, “Ska jag öka extra mycket idag i aktie x eftersom den är ner 10% idag?”, "Oj, kolla aktie y är ner 15% just nu, varför det, har jag missat något?". Det blir bara en massa onödig ångest och risk för dåliga beslut med ganska liten uppsida om man mot förmodan skulle lyckas ta bättre beslut “live” istället för att följa en på förhand uppsatt strategi.

Hittills har jag köpt under 9 tillfällen/börsdagar sedan raset började, för motsvarande 36% av kassan. Det har blivit köp av Fortnox, Embracer, Paradox, Storytel och Stillfront. Givetvis har jag funderat kring alla mina innehav - om och hur de påverkas av dagens läge. Man ska vara ödmjuk inför vilka enorma konsekvenser nedstängningen av samhället i hela världen kan komma att få på ekonomin, men den båten sitter vi alla i. Jag ser dock ingen stor risk för en permanent förlust i något av mina innehav, utan tror tvärtom att de kommer klara sig markant bättre än snittbolaget på börsen då de säljer mjukvara och har en bred bas av användare.

Som vanligt har jag verkligen ingen aning om vart börsen tar vägen, och jag tycker situationen med total nedstängning av hela länder är riktigt obehaglig och kan leda till en djup och lång lågkonjunktur. Men optimisten i mig tror att vi kommer ut klokare och starkare ur detta, och det är i motgångar som man oftast lär sig mest, både som investerare och som människa.