The education of a crypto investor

Att gå från värdeinvesterare som bara investerar i bolag med lågt p/e, till att mer och mer gå över till tillväxtbolag, till att plötsligt sitta med en allt större del av portföljen i krypto. Alla gör vi vår egen resa och framtiden får visa vem som har rätt, men här är iallafall min lilla historia kring hur det hela gick till.

Från skeptisk till nyfiken

Under 2017-rusningen i krypto var jag skeptisk. Det kändes i magen som en bubbla och efterföljande krasch ”bekräftade” känslan. Jag var dock hyfsat intresserad och läste på om framförallt Bitcoin och Ethereum, och redan då fanns det en del bra material att läsa och lyssna på, bl.a. podd-serien Hash Power med Patrick O'Shaughnessy. Men mitt filter var en skeptisk värdeinvesterares: att det är omöjligt att värdera en "coin". Man kunde argumentera för att Bitcoin kunde vara värt allt mellan noll och hur mycket som helst beroende på vilka tillgångsklasser den ersätter. Och hur kan man köpa något för ett visst pris om man inte kan räkna på dess värde annat än genom rena spekulationer? Dessutom var min erfarenhet från finanssektorn och all KYC/AML att allt detta med stor sannolikhet skulle regleras till döds. 

Tiden går och plötsligt börjar Bitcoin dyka upp lite här och var igen. Bill Miller, Paul Tudor Jones och Stanley Druckenmiller köper och har vettiga argument. Institutionella investerare börjar snegla mot Bitcoin och stora banker börjar titta på att erbjuda custody services. Argumentet om att det kommer regleras bort börjar kännas allt mindre sannolikt i takt med att institutionella pengar hittar till Bitcoin. Argumentet att Bitcoin är omöjligt att värdera är fortfarande giltigt, men uppenbarligen börjar det finnas en efterfrågan utanför retail-spekulanter som talar för att värdet sannolikt är högre än noll. Och i takt med adoption ökar så ökar också sannolikheten att värdet utan problem borde kunna motsvara värdet av guld, med tanke på de egenskaper Bitcoin har utöver guld. Så jag börjar läsa på med ett annat filter (hur skulle jag tänka om jag var en makrogubbe eller allmänt rik och orolig för inflation?) och kommer ganska snabbt fram till att det vore tjänstefel att inte ha åtminstone 1% av portföljen i Bitcoin.

Från Bitcoin till Krypto...

Mitt intresse stannar kring Bitcoin under en tid. Jag läser och lyssnar på allt jag kommer över kring  just Bitcoin men avfärdar Ethereum och övriga protokoll mest pga okunskap, men även för att man lätt blir en Bitcoin-”maxi” om man bara lyssnar på Bitcoin-poddar. Dessutom är det lite svårt att greppa hela världen kring smarta kontrakt, proof of stake, defi, etc. Jag förstår att det finns coola möjligheter, men jag har svårt att koppla ihop allt och härleda hur en ökad efterfrågan på smarta kontrakt leder till ett visst värde på t.ex. eth. Men jag är ändå nyfiken och gräver vidare.

Någonstans när man går ”down the rabbit hole” i krypto så blir man till slut konverterad. Det är som att man sett framtiden och ”once you see it, you can’t unsee it”. Folk som verkligen förstår krypto och ändå är skeptiska och håller sig utanför har jag faktiskt ytterst stor respekt för - i min bok är de mystiska varelser som lyckas hålla sinnet kallt och inte dras med i framtidsvisionen kring alla möjligheter som krypto öppnar upp. Men min personliga uppfattning är att alla toppstudenter som tidigare gick till Google, Facebook och Apple nu går till krypto, som drar till sig de skarpaste hjärnorna från alla håll och kanter - utvecklare som drivs av den tekniska utmaningen, idealister som vill bygga ett nytt internet, VCs som ser nästa stora grej, finansnissar som hittar arbitrage-möjligheter, hackare som försöker hitta svagheter, och så klart en drös med clueless folk som gärna stoppar alla gratispengar i diverse coins. Det blir lätt att avfärda som en bubbla som tar slut när de nya pengarna tar slut, men tittar man lite djupare ser man helt otroliga saker som håller på att byggas av de smartaste personerna i världen, som backas av de smartaste investerarna i världen (bl.a. a16z - läs gärna deras material kring krypto).

...och vidare till Web 3

Jag har fortfarande inte alla svaren, men från att ha varit 95% skeptisk är jag nu 99.9% säker på att krypto som fenomen är här för att stanna och kommer vara grunden för det som kallas Web 3 (tips på bra poddavsnitt kring detta). Sedan vad man rent konkret ska sätta för värde på allt detta är förstås oerhört svårt och där sätter värdeinvesteraren i mig fortfarande gränser för vad som är rimligt. Men samtidigt måste man vara öppen för att värde kan bestå av något annat än kassaflöden. Vad är det värt att vara en del av ett community? Vad är det värt att äga en produktiv tillgång i ett spel? Vad är det värt att kunna få en helt annan yield via defi än man någonsin kan få inom traditionella tillgångar? Det är en ny generation människor med andra värderingar än en själv som bestämmer värdet av saker. Med risk för att banalisera så är det roligare att äga en meme coin som kan 100xa än att äga guld eller investor. Det är mer värt att köpa en nft och flexa med för tusentals följare än att köpa en Rolex man visar upp för kollegorna. Man kan avfärda det eller så kan man observera det och fundera på vad det faktiskt innebär. Är det ett stort casino eller finns det faktiskt någonting djupare där?

För att slippa en massa ”remind me of this in x months” och liknande så har jag ingen lust att berätta för folk vad eller när jag köper, varken på twitter eller privat. Krypto är aktier x 10 i volatilitet och det kommer nästan garanterat komma tillfällen då man ligger rejält under vatten mot sitt senaste köp, och jag ser redan så mycket trista tendenser på Fintwit där man gottar sig åt att någon har köpt något som sedan gått ned. Men det vore kul om jag kan väcka intresset hos några personer på Twitter som jag respekterar som idag är kryptoskeptiker. Till och med Howard Marks har gått från att totalt avfärda krypto till att säga att han inte kan tillräckligt mycket för att ha en åsikt. Om Howard kan öppna sitt sinne så kan du :)

Att investera i mjukvara

2011 skrev Marc Andreessen den numera klassiska essän ”Why software is eating the world”. Vid den tiden hade jag precis upptäckt och investerat i Apple, sålt av Nokia, och börjat intressera mig alltmer för utvecklingen kring teknologi och hur den kommer att påverka samhället. Som en fotnot ägde jag även Google ett tag 2010 men sålde av efter att de lagt ett gigantbud på Groupon. Jag kan trösta mig med att jag hade rätt om Groupon men överdrev grovt riskerna med Googles stora kassa och missade många års fin avkastning (gått upp 6x sedan dess)...

Från skepticism till acceptans...

För 10 år sedan var jag fortfarande skeptisk till ”tech”-bolag med IT-kraschen färskt i minnet kombinerat med alltmer pengar som sökte sig till sektorn och allt högre värderingar. Som värdeinvesterare hade jag kvar ett ankare kring vad en ”rimlig” värdering var från finanskrisen och tyckte då att P/E 20 på historiska vinster var helt oacceptabelt. Men världen förändras, och det är viktigt att hela tiden utmana och omvärdera sina egna åsikter. När plötsligt gamla tråkbolag handlas på P/E 20 och de techbolag man följt under ett antal år bara fortsatt att öka sin dominans och bibehållit sin höga tillväxt så kanske det inte är helt lyckat att bara stå utanför marknaden och önska att allt åter ska bli billigt. Samtidigt observerade jag hur mycket mer tid alla spenderar vid en skärm eller med ett par hörlurar. Hur YouTube blev standardunderhållning för alla kidsen. Hur man själv gick från att ”tanka ner saker” till att plötsligt sitta med abonnemang hos Netflix, HBO Nordic, Spotify, Storytel, iCloud, Börsdata + mobiler, iPads, konsol, datorer och tillhörande abonnemang för familjen. Hur syskonbarnen önskade sig Lootboxes i julklapp och umgicks med kompisarna i Fortnite och Overwatch. Listan kan fortsätta, men kontentan är att helt digitala tjänster (dvs mjukvara) började få en allt större andel av familjens budget. På företagssidan skedde samma sak där IT-budgetar både växte och skiftade från hårdvara till mjukvara. SaaS blev ett begrepp, där även företagen föredrog att betala löpande för en tjänst som ständigt är uppdaterad och online istället för att investera i inköp och sedan själva fixa med allt, även om IT-budgeten växte.

...till optimism

På TIN Fonders eminenta livestream pratar de om ”dematerialiserad tillväxt”, och det fångar på något sätt essensen i varför jag numera endast har mjukvara (digitala affärsmodeller) i min portfölj. Det finns många aspekter i detta, men här är ett par tankar:

• Konsumenter förväntar sig allt mer att de kan möta sina leverantörer digitalt. Och inte nog med det - det ska funka minst lika bra på mobilen som vid en desktop, det ska gå fort och enkelt, och gärna vara lite trevligt. Vi som vuxit upp i en värld där man var tvungen att köa på ett bankkontor eller ta en nummerlapp på systembolaget kanske accepterar att man är tvungen att logga in via en ”riktig” dator på sin internetbank för att göra vissa ärenden. Men kidsen som vuxit upp med Instagram och Swish och BankID tar för givet att allt går att göra via mobilen och att det inte ska behöva gå många sekunder att fixa ett ärende. Detta kommer fortsätta spridas till allt fler branscher, och snart kommer varenda frisör, restaurang, matbutik, klädbutik, hantverkare, mäklare, apotek, myndighet, etc att se det digitala mötet med kunderna som sin primära kanal, snarare än något man ”måste” erbjuda. Det kanske låter lite töntigt, men jag tror på allvar att default inom en snar framtid blir att man hittar, jämför och bokar/köper alla typer av varor och tjänster online. Visst kommer vi som redan har en favoritfrisör och hantverkare förmodligen fortsätta använda dessa, men för den nystartade frisören kommer de nya kunderna komma via sociala medier och kanske en större eller flera mindre plattformar för jämförelser och bokning.

• Teknologin går oerhört snabbt framåt nu. Sedan jag lämnade finansbranschen har jag spenderat majoriteten av min tid åt att lära mig programmera med allt som hör till, och det är helt otroligt hur snabbt teknikerna ”under the hood” utvecklas. Tekniker som konsumenterna kanske inte direkt ser, men kanske känner av. De flesta ser Amazon som ett e-handelsbolag, men AWS dominerar marknaden för "cloud computing" och driver infrastrukturen bakom i stort sett varenda app eller digital tjänst du sannolikt använder (förutom Googles som har sin egen plattform GCP). Och dessutom står AWS för $3bn av Amazons $3.9bn EBIT i Q1. Inte nog med det, AWS växte i Q1 sin omsättning med dryga 30% YoY till $10bn med 30% EBIT-marginal. Man sprutar ur sig nya typer av produkter som sedan mjukvarubolagen kan bygga sina verksamheter på. 

• Samtidigt utvecklas och förändras hela tiden kundbeteenden och förväntningar tillsammans med kundernas hårdvara. Man måste möta kunder på bästa möjliga sätt digitalt, oavsett om de besöker en med en flera år gammal Android-lur eller en sprillans ny iPhone (eller en iPad eller en gigantisk 4k-skärm kopplad till en laptop). Kunderna förväntar sig att kunna betala på ett visst sätt, identifiera sig på ett visst sätt, kontakta ”kundtjänst” på ett visst sätt, signa upp sig eller avsluta tjänsten på ett visst sätt. Och det förändras hela tiden samtidigt som de underliggande teknologierna hela tiden utvecklas blixtsnabbt - molntjänster, plattformar och databaser i backend, ramverk som React/Angular/Vue på front-end, nya iOS och Android-versioner som ska stödjas, deployment-processer, verktyg kring hur team samarbetar med stora kodbaser, etc etc. Det som många kanske tror handlar om att ”sätta upp en hemsida” genom att langa upp lite html och css på ett webbhotell involverar numera en teknologistack med tiotals eller hundratals olika teknologier och tjänster som ständigt kommer med nya features och behöver hanteras med uppgraderingar och dylikt. Därför kan man inte längre bara se en ”hemsida” eller en "app" som ett engångsprojekt som man uppdaterar lite då och då, utan det krävs kontinuerlig utveckling och ofta ett gäng utvecklare på heltid för att hänga med och inte bli obsolet eller riskera att tappa kunder till konkurrenter.

This time it's different...

Det ena utesluter inte det andra, men jag är övertygad om att tillväxten vi kommer se framöver kommer drivas av mjukvara, samtidigt som mjukvaran kommer att fortsätta äta en allt större del av kakan. Nu under Corona-pandemin finns ett läger som säger att ”nu är världen förändrad för alltid” och ett annat som säger att ”allt kommer gå tillbaka till det normala”. Jag tror själv att båda lägren har rätt. Å ena sidan tror jag att vi människor kommer vilja fortsätta träffas på restaurang, gå på events, resa och allt sånt som Coronan satt stopp för. Men å andra sidan så har Coronan nog öppnat ögonen hos många för vad som faktiskt är möjligt digitalt. 

Ett bra exempel är Travis Scott konsert i Fortnite där över 12 miljoner människor samlades digitalt. Jämför detta med en ”riktig” konsert -  skalbarheten är enorm för leverantören/artisten, tjänsten är fantastisk för konsumenten. Å ena sidan så köper jag argumentet att en ”riktig” konsert erbjuder en annan upplevelse som inte kan simuleras digitalt. Men många av aspekterna finns där. Förväntan inför konserten. Snacket i media och med kompisar. Känslan av gemenskap och tillhörighet. Eftersnacket. Och så är det dessutom gratis och en 12-åring kan närvara utan att en förälder behöver hänga med som förkläde. Och som sagt - det ena utesluter inte det andra. Säg att man historiskt har gått på kanske tre konserter per år, och att man framöver går på endast en ”riktig” konsert och 10st virtuella. Blir inte den totala nyttan långt större? Den ”riktiga” konserten blir något alldeles extra eftersom det är den enda man ser under ett år, samtidigt som man utan kostnad (eller kanske i framtiden till en lägre kostnad) kan hänga med vänner och se 10 konserter till. Det är detta som är dematerialiserad tillväxt och ett praktexempel på hur mjukvara håller på att äta upp världen.

Jag tänkte även skriva om riskerna med att investera i mjukvara och hur man som investerare kan tänka kring enskilda bolag. Inlägget hittills kan tolkas som att jag ser mjukvara som en självklar investering i alla lägen eftersom det är ”framtiden”, men så är förstås inte fallet. Inlägget är dock redan för långt för att jag ska kunna förvänta mig att någon faktisk läser allt, så jag nöjer mig med att sluta här och skriva om stockpicking, risker och hur jag ser på det i ett framtida inlägg.

10-årsjubileum, nostalgi och läget nu

Först vill jag passa på och önska denna blogg grattis på 10-årsdagen i efterskott (första inlägget skrevs 10 mars 2010). Då hade jag hållit på med aktier från och till i drygt 10 år, där mina första affärer gjordes under IT-bubblan i gymnasiet genom hq.se (skärmdump ovan från 1 mars 2000), som sedermera blev Avanza . Liksom för de flesta andra så rök det mesta av värdet man hade på börsen, och redan då hade jag lyckats med konststycket att köpa aktier för intäkter jag hade i en enskild firma. Intäkter som förstås skatteverket ville ha en del av, men jag tänkte att det var ett bra sätt att tjäna lite extra på min “float”. Minns än idag när skatteverkets beslut damp ner i brevlådan med en restskatt på 46000kr som jag hade lyckats förlora på börsen. Mycket pengar för en gymnasieelev men en värdefull läxa om riskerna med hävstång.

Efter IT-bubblan höll jag mig ifrån börsen i några år. Dels för att jag helt enkelt inte hade pengar att investera som student, dels pga att man på Handels fick lära sig om den effektiva marknaden och att det inte fanns någon poäng i att försöka sig på handel med enskilda aktier.

Sommaren 2008 råkade jag av en ren slump plocka upp The Intelligent Investor i en bokhandel och lusläste den de kommande dagarna. Plötsligt hade jag hittat hem. Boken kändes så tidlös och Grahams ord gick rakt in i benmärgen på mig. När sedan finanskrisen slog till med full kraft under hösten hade jag både självförtroende och ett sparkapital utanför börsen och det var bara att börja köpa. Att det sedan gick fortare än någon kunde ana att vända från total armageddon till att stockholmsbörsen stänger över +40% 2009 präglade mig också.

Jag tar upp detta som lite nostalgi, men främst som en bakgrund till vad som format mig som investerare. De flesta inlägg på denna blogg handlar om just psykologi och investeringsfilosofi, eftersom jag tror att det är avgörande för hur en individuell investerare bör agera på börsen (och om man har där att göra överhuvudtaget). Mitt psyke och den erfarenhet jag beskriver ovan gör att jag har respekt för att börsen närsomhelst kan dyka snabbt och rejält, men även en optimism kring att det vänder. Eftersom jag alltjämt fortsätter se aktier som ägarandelar i företag så ligger mitt fokus till 90% på hur företaget går snarare än hur aktiekursen går, vilket för mig till dagens läge.

De extremt goda tider vi haft på börsen de senaste åren har fått mig att tappa aptiten på att försöka hitta nya bolag då allt har känts dyrt. Jag har småsålt och småköpt och omfördelat lite på marginalen, men i det stora hela har portföljen fått vara (förutom min iGaming-rensning i fjol), samtidigt som jag byggt en hyfsat stor kassa på ca 30%. Kassan har funnits där dels som likviditet att leva på eftersom jag inte har någon månadslön sedan en tid tillbaka, men även för att kunna ha något att stoppa in vid en större nedgång. Det är inte så att jag spekulerat i att börsen ska ner, utan jag ser den missade avkastningen som priset för sinnesro och optionalitet. Går börsen fortsatt upp så är allt väl - portföljen kunde gett mer men det räcker, men kraschar den så vill jag dels slippa sälja, dels ha något att köpa för.

När nu den snabbaste kraschen i modern tid kom så var det äntligen dags att se om mitt psyke verkligen höll denna gång när portföljen faktiskt är värd lite pengar och man dessutom inte har en inkomst att luta sig mot. 2008 var situationen precis tvärtom - jag hade kassa, goda inkomster och nästan ingen portfölj. Då var det lätt att vara kaxig och glädja sig åt nedgångar, men nu då? Jag kan med glädje konstatera att jag känt senaste veckorna precis som 2008 - ungefär som jag som barn tänkte att man nog kände sig om man vann en sån där tävling som fanns på 90-talet där första pris var att man fick gå in i en butik och behålla allt som man lyckades plocka på sig under en kort tid. 

Utmaningen för min del är inte att min portfölj tappar i värde, utan att avgöra hur snabbt jag ska köpa på mig under denna krasch. När man hade ett månadssparande var det enkelt - köp för allt man kan varje månad. Men nu måste jag försöka ransonera kassan - den får inte brännas för fort, men inte heller riskera att inte användas om börsen skulle vända fort. Så jag tog tidigt ett beslut att köpa för 4% av kassan vid lunchtid om börsen var ner minst 2% för dagen vid tillfället. Det ligger ingen djupare vetenskap kring siffrorna mer än att det är viktigt att ha konkreta siffror och tidpunkter för att eliminera risken för hastiga beslut. Utöver det gör jag mitt bästa för att inte ens titta åt börsen eller nyheterna under tiden börsen är öppen. Jag tror att det i sådana här lägen är viktigt att sätta upp regler för sig själv för att inte hamna i en dålig situation. Sitter man och tittar på kurser och följer nyheter hela dagen så riskerar man att bli Mr Market istället för att tänka själv. Har man inte på förväg bestämt hur man ska agera riskerar man att ta dåliga beslut i stundens hetta - “Ska jag köpa nu eller kommer börsen fortsätta ner idag?”, “Ska jag öka extra mycket idag i aktie x eftersom den är ner 10% idag?”, "Oj, kolla aktie y är ner 15% just nu, varför det, har jag missat något?". Det blir bara en massa onödig ångest och risk för dåliga beslut med ganska liten uppsida om man mot förmodan skulle lyckas ta bättre beslut “live” istället för att följa en på förhand uppsatt strategi.

Hittills har jag köpt under 9 tillfällen/börsdagar sedan raset började, för motsvarande 36% av kassan. Det har blivit köp av Fortnox, Embracer, Paradox, Storytel och Stillfront. Givetvis har jag funderat kring alla mina innehav - om och hur de påverkas av dagens läge. Man ska vara ödmjuk inför vilka enorma konsekvenser nedstängningen av samhället i hela världen kan komma att få på ekonomin, men den båten sitter vi alla i. Jag ser dock ingen stor risk för en permanent förlust i något av mina innehav, utan tror tvärtom att de kommer klara sig markant bättre än snittbolaget på börsen då de säljer mjukvara och har en bred bas av användare.

Som vanligt har jag verkligen ingen aning om vart börsen tar vägen, och jag tycker situationen med total nedstängning av hela länder är riktigt obehaglig och kan leda till en djup och lång lågkonjunktur. Men optimisten i mig tror att vi kommer ut klokare och starkare ur detta, och det är i motgångar som man oftast lär sig mest, både som investerare och som människa.

2019: Adjö iGaming

Ibland är det svårt att fokusera på fundamental analys på bolagsnivå. Att stänga ute brus om börsens riktning, räntor, trender i olika sektorer och framförallt att inte jämföra sig med index och övriga placerare varje dag/vecka/månad/år. I mitt eget fall har jag misslyckats, men jag vet ännu inte om utgången blir lyckosam eller inte. Misslyckandet är att jag fallit för Mr Markets negativa syn på iGaming och sålt av rubbet i sektorn.

Som jag skrivit om tidigare har jag haft en förkärlek till iGaming och trott mig förstå sektorn ganska väl. Detta kombinerat med låga värderingar kontra tillväxt och kassaflöde har gjort att jag alltid haft en ganska stor del av portföljen i sektorn i olika bolag de senaste dryga 10 åren. Men jag har insett att jag är för dålig på stockpicking i sektorn. Investeringar jag trott är no-brainers har gått snett, andra har rusat många gånger mer än jag trott var möjligt.  Jag nämnde i förra inlägget att jag under första halvan av 2019 började skala av rejält i sektorn, och under andra halvan av 2019 sålde jag av det sista jag hade kvar och tog några trista förluster i GIG, CTM och LEO.

Blev inte som jag räknat med...

Jag vet inte om jag orkar gå in mer detaljerat på bolagen men generellt har jag haft helt fel om GIG där allt tagit längre tid än jag trott, Robin var inte den stjärna jag trodde (kanske hade han varit det om han fått mer tid, men det har man inte som börsnoterat bolag) och bolaget verkar inte riktigt hitta den nisch man skulle ha. CTM är egentligen samma sak: storyn är fortfarande där om potentiell megatillväxt i USA, men hur länge tar det? LEO borde kunna göra en rejäl comeback, men mitt grundproblem med iGaming är helt enkelt att det är för svårt att sia om vad nästa problem blir. Bolagen kontrollerar inte sitt eget öde i tillräckligt stor utsträckning, utan är beroende av andras beslut - om det nu är politiker med nya regleringar/böter eller stora nyckelkunder. Av samma anledning har jag alltid undvikit råvarubolag och numera även banker trots låga värderingar.

Hursomhelst är jag inte den som ältar eller gråter över spilld mjölk, utan försöker ta varje tillfälle att lära mig en läxa. Därför har jag inte ens försökt räkna ut om jag egentligen gick plus eller minus på hela mitt äventyr inom iGaming. Jag har gått rejält plus i EVO, Cherry, och en del “trading” av Betsson, och rejält minus i de tre ovan nämnda aktierna. Resultatet i sig är inte det intressanta, utan det faktum att jag aldrig hade kunnat förutspå att bolagen skulle röra sig åt så helt olika håll. I efterhand hade man kunnat dra slutsatsen att man skulle sålt snabbt när problemen började visa sig i LEO, CTM och GIG (eller kanske aldrig ens köpt GIG eftersom det aldrig varit lönsamt på riktigt). Men då hade jag kanske även sålt Cherry när de hade problem med ComeOn och var hatade av marknaden, eller EVO när marknaden trodde att marginalen hade peakat. En “större” läxa jag åter tar med mig är att jag åter konstaterar att man ska vara ödmjuk och sprida sina risker. I den andan har jag faktiskt valt att placera en del av likviden från iGaming-försäljningen i Core Ny Teknik. Jag har ett väldigt stort förtroende för Carl och Erik som förvaltare, jag tror på deras strategi och avgiften är rimlig.

Intresset falnar..

Till saken hör att jag numera spenderar ytterst lite tid på portföljen. Jag tycker helt enkelt inte det är så himla intressant att analysera bolag längre. Analysera Mera citerade Ben Graham i ett gästinlägg på Stefan Thelenius blogg där huvudpoängen tål att upprepas:

“The best way to measure your investing success is not by whether you’re beating the market but by whether you’ve put in place a financial plan and a behavioral discipline that are likely to get you where you want to go.”

- Ben Graham.

Rannsakar jag mig själv är det alltid detta som drivit mitt intresse för investeringar. Jag växte upp i en familj som hade det knapert från tid till annan och lovade mig själv att aldrig hamna i en sådan ekonomisk situation som vi befann oss i. Att jobba, spara och investera pengarna kändes som den givna vägen, och så blev det. Hungern efter kunskap kring investeringar som fanns i början har i stort mättats och ersatts av hunger efter andra kunskaper. Å andra sidan kan jag tänka mig att dagens börsläge har en del med saken att göra. Kommer det en nedgång med rejäla fyndlägen så tror jag intresset ökar i takt med avkastningsmöjligheterna.. Helt ointresserad av att tjäna en slant extra är jag inte :)

Facit för 2019

Portföljen slutade året på +29% och det är jag såklart väldigt nöjd med, oavsett hur index gått. I praktiken innebär det att min försörjning är säkrad på medellång sikt samtidigt som portföljen kan fortsätta växa. Portföljen ser ungefär ut som vid halvårsskiftet förutom försäljning av iGaming-bolagen samt av MAG och Gravity. Dessa två rök i samband med den självförtroende-rannsakan jag gjorde i samband med iGaming-exiten. Har helt enkelt för dålig koll på bolagen för att kunna sitta i dem på sikt och veta om jag ska köpa, sälja eller behålla beroende på vad som händer i bolagen. Har passat på att öka en del i Embracer på ca 65kr och 70kr. Annars inga nya affärer. Kvar i portföljen ligger:

• Embracer 20%
• Paradox 19%
• Stillfront 15%
• Fortnox 13%
• Storytel 10%
• Lime Technologies 6%
• G5 Entertainment 5%
• Core Ny Teknik 12%

Risken för ras i värderingen är förstås hög i alla innehav, men jag sover tryggt med denna portfölj. Jag har en kassa som jag klarar mig på i några år så jag kommer inte tvingas sälja om portföljen skulle krympa rejält, och jag tror bolagen kommer leverera mycket högre tillväxt än snittbolaget på börsen i många år framöver. Riskhanteringen består främst i att följa bolagens utveckling samt att skala av lite i takt med att enskilda innehav växer bortom 20% av portföljen. G5 är väl den udda fågeln som kanske borde ha rykt i samband med att jag sålde av MAG och Gravity, men jag valde faktiskt att till och med öka lite på 95kr och betta på att Vlad har koll på sitt bolag och att marknaden kommer ge G5 kärlek så småningom igen.

Under 2019 tittade jag till portföljen någon gång i veckan, gick genom rapporterna och andra större nyheter i mina bolag, och sålde av det jag inte mäktade med. Jag tror 2020 blir ungefär likadant, såvida det inte kommer större nedgångar då jag kommer hänga på köpknappen. Portföljen jag har nu ger mig ro och tid att fortsätta utveckla mitt nya intresse, som jag hintat om tidigare. Det intresset är programmering, som jag ägnat otaliga timmar åt sedan jag slutat jobba. Mer om detta i kommande inlägg. Tills dess önskar jag alla läsare som fortfarande hittar hit ett lyckosamt 2020! Var försiktiga med era surt förvärvade slantar där ute och ta hand om er själva och varandra.

Första året utan jobb

Nu är det ca 1 år sedan jag slutade få en inkomst och började leva på portföljen. Tänkte att det kan vara läge att göra en uppföljning så att ni som har detta som mål får ytterligare ett perspektiv.

Ett par saker som styrt mig och mina val: 1) Jag gillar att sätta mål som känns meningsfulla och sedan jobba mot målen. 2 ) Jag tycker inte om att göra meningslösa sysslor. I arbetslivet kände jag mig oftast  tvungen att sätta mina egna mål för att verkligen motiveras då arbetsgivarens mål inte kändes relevanta för mig personligen, och en alltför stor del av min tid gick åt till (vad jag kände) var meningslösa sysslor som mest hade med intern byråkrati att göra snarare än att bidra till att skapa intäkter åt arbetsgivaren och hjälpa kunder att lösa sina problem. Att leva på sina egna investeringar kändes därför som ett givet val när möjligheten väl fanns.

Det svåra med att sluta jobba

Att sluta arbeta skapar dock direkt problem för en målstyrd person. Man har inga mål genom arbetet, och det finns ingen lön att spara om man har ett ”sparmål”. Avkastningsmål är inte samma sak då man inte kan styra över avkastningen på kort sikt, utan riskerar snarare att förstöra den om man stirrar på portföljgrafer varje dag. Och att sitta och läsa på om bolag dagarna i ända kändes inte meningsfullt - jag behöver göra något som är mer konkret kopplat till ett mål än att jag kanske får högre avkastning om jag spenderar mer tid på analys. För mig tog det inte lång tid att bestämma mig för att jag fortsätter jobba med portföljen som jag alltid gjort, och tänker inte spendera mer tid på den. Men vad ska man då göra av all tid?

Tid är verkligen en lustig sak. Dels upplevelsen av tidens passage, dels hur man kan styra resultat, beteende, till och med humör beroende på hur man allokerar sin tid. Minns när min far gick i pension och det blev en heldagsaktivitet att handla mat eller tvätta bilen. Så blir det lätt när man har för mycket tid. Även om man har många intressen som man skulle kunna hålla på med så upplever jag att man får väldigt lite gjort om man inte har en extern deadline som trycker på. Det ligger ganska mycket i uttryck som ”If you want something done, ask a busy person”, och Parkinsons lag. Har man inte en massa saker som måste göras under en viss tid så blir det plötsligt världens grej att få nånting gjort. Min upplevelse är att åtminstone jag blir väldigt seg och nere av att ha för lite att göra och försöka skapa godtyckliga scheman med aktiviteter. Hur lite eller hur mycket jag än fyller dagarna med så känns det inte ”äkta” om jag inte har ett konkret och meningsfullt mål att jobba mot, där det helst ska finnas en ”äkta” deadline. Dagarna fylls annars lätt av lämningar och hämtningar på förskola, handla och laga mat, städa, fixa disk, träna, etc. Men målet med mitt sparande var inte att bli en "stay at home dad".

Sociala aspekter

En annan sak är den sociala biten och vikten av att tillhöra en grupp. Jag är en relativt introvert person som alltid trivts i mitt eget sällskap, så den smygande känslan av isolering kom som en överraskning. Visserligen har jag en stark vänskapskrets, men utan ett kontor med kollegor att gå till varje dag så blir man ganska isolerad, oavsett hur ofta man försöker boka in luncher eller afterworks. Det är något särskilt med att faktiskt jobba med andra mot ett gemensamt mål, snarare än att bara umgås. Jag tror detta med att behöva tillhöra en flock är något djupt mänskligt, och jag gissar att många ”FIRE”-människor är så aktiva med bloggande, poddande och Twitter just för att tillhöra det sammanhanget och få sitt sociala behov mättat den vägen.

I den sociala kategorin skulle jag därför även inkludera behovet av att bidra med något meningsfullt till en grupp. Om det så är ett litet team, ett helt företag, eller bara sin familj, så tror jag alla behöver känna sig behövda och att deras liv betyder något för någon annan. Vissa kan få detta behov uppfyllt enklare än andra. För vissa räcker det att känna att man ger sina barn bästa möjliga förutsättningar i livet, medan andra måste ”make a dent in the universe”. Jag är ingen Steve Jobs, men jag behöver göra något vettigt, och i den andan har jag snöat in mig i ett nytt intresse som jag spenderat merparten av min tid på. Ett intresse som ger galen intellektuell stimulans och där möjligheterna känns oändliga. Jag lovar att återkomma till det när tiden är mogen :)

Portföljen då!?

Ok, nog med filosofiska avvikelser. Hur går portföljen? Jodå, den presterar ok. Eller mer än ok, men i detta galna börsklimat så blir det väl bara ok. 22% stod det på Avanza vid halvårsskiftet och jag har generellt varit hyfsat inaktiv under året efter att ha köpt upp mestadelen av kassan hösten 2018 under nedgången. Generellt har jag blivit alltmer allergisk mot iGaming. Denna bransch som jag en gång älskade med dess förmåga att tjäna hur mycket pengar som helst på ett mänskligt beteende som funnits sedan urminnes tider, och med en till synes oändligt lång tillväxtbana, fortsätter brottas med en väldig oförutsägbarhet vad gäller framförallt regleringar, men även lönsamhet beroende på hur kunder och konkurrenter beter sig och hur externa faktorer som sportevenemang går. Andelen iGaming i portföljen har stadigt minskat både genom allmänna nedgångar och försäljningar, och ligger nu på ca 15% av portföljen. Sitter kvar med Leo, CTM och GiG som jag tycker alla har rejäl uppsida, men fortsätter vindarna att blåsa som de gör så kan det bli rejäl nedsida istället, därav allokeringen. Stora innehav är THQ, Paradox, Fortnox och Stillfront, som alla är innehav jag gärna behåller i många år, även om jag sålt av en del Fortnox och Stillfront efter snabba uppgångar. Utöver dessa har jag mindre poster tre mobilspelsbolag, som är en bransch jag är kluven till. Bolagen jag äger (G5, MAG och Gravity) har alla visat att de kan detta med mobilspel och är väldigt lönsamma (med undantag för MAG då kanske beroende på hur man ser på caset). Alla har visat att det finns en fantastisk intjäningsmöjlighet i denna bransch, men att nya titlar har lite av en ”hit or miss”-karaktär där sannolikheten för miss är är väldigt mycket större än hit. Det är väl därför värderingen är som den är för dessa bolag, där marknaden verkar se sannolikheten för ”miss” som närmare 100%. Jag ser en rejäl uppsida, men även en rejäl risk. G5 gav helt galen avkastning Q1 förra året och med facit i hand undrar man ju hur man tänkte när man inte sålde av allt kring 500-600kr (till mitt försvar sålde jag av en del, men har även köpt tillbaka på nedvägen). Egentligen vill jag inte ägna mig åt ”trading”, men jag ser snabba 100%-ökningar i dessa bolag om man bara visar på potentialen för nya hits till marknaden. Jag har även mindre poster i Storytel och Lime, som jag ser som långsiktiga innehav som sitter i en bra position i en stor och varaktig digitaliseringstrend. Även här hög risk, men möjlighet till multibaggers på sikt.

Så allt som allt 12 bolag i portföljen där de minsta står för ca 5% var och de största för 15-20% var. Jag ser 5% som minsta vettiga storlek och går aldrig in i ett nytt innehav med mindre än så. Över 20% är jag inte riktigt bekväm med, särskilt inte med tillväxtbolag med hög värdering där smällen blir riktigt obehaglig om tillväxten avtar, därav har jag skalat av t.ex. Fortnox och Stillfront i takt med att de slagit i taket. Som jag ser det är det ett enkelt val att offra avkastning för att hålla risken på en rimlig nivå, även om man såklart på kort sikt kan svära en del åt sina tidigare försäljningar när Fortnox tar nya ATH var och varannan dag.

Det var allt för denna gång. Vill passa på att rikta ett stort tack till alla er som gör Finanstwitter till en fantastisk plats (ni vet vilka ni är). Jag själv kommer nog aldrig lära mig uttrycka något vettigt på 280 tecken, så jag är främst en konsument av Twitter i nuläget iallafall.. Glad sommar kära läsare!

Att leva på portföljen

Jag har sedan några månader tillbaka förverkligat "drömmen" att leva på portföljen och tänkte här summera mina första erfarenheter för er som en dag vill ta samma steg i livet.

Det första jag brottats med är hur mycket tid jag ska lägga på investerandet. Det har uppenbarligen gått bra för mig hittills när jag skött portföljen vid sidan av ett heltidsjobb och andra måsten. Skulle estimera att jag snittat ca 10tim/vecka under de senaste 10 åren på investeringsrelaterade aktiviteter (läsa böcker i ämnet, läsa på om bolag, blogga etc etc). Vissa perioder mer, vissa mindre. Kommer min avkastning bli bättre eller sämre om jag dubblar eller tripplar den tiden? Min erfarenhet hittills är att ju mer tid jag lägger på portföljen, desto mer handlar jag, och det kan bli både bra och dåligt. Jag lutar dock mer åt dåligt. Jag tror att man får bäst resultat när det är helt uppenbart att man ska köpa eller sälja något - inte när man måste övertyga sig själv genom att läsa och resonera 40 timmar. Om något inte skriker köp är det bättre att låta det vara tills det börjar skrika köp, eller strunta i det helt och hållet. FOMO leder bara till medioker avkastning. Det är när något skriker köp som man får kavla upp ärmarna och börja läsa på för att verkligen förstå bolaget och varför marknaden inte håller med om att det är ett solklart köp. Just nu lägger jag mest tid på att bara följa mina egna bolag och vara redo att öka eller minska om det skulle bli läge. Jag borde lägga mer tid på att jaga nya case men det mesta som dyker upp på radarn avfärdar jag ganska fort. Ett exempel är Hexatronic som jag tycker ser otroligt billigt ut om man tittar på estimaten för 2020. Men två saker har fått mig att avstå än så länge: Dels har jag alldeles för svårt att bedöma om estimaten för 2020 är rimliga då jag inte kan branschen och tycker det är svårt att läsa sig till kunskap; dels är jag främst ute efter bolag med uppenbar skalbarhet - helst genom att man säljer en digital produkt.

Vilket för mig osökt till portföljen som idag består till 100% av bolag med digitala produkter. 40% iGaming (CTM, Cherry, EVO, GiG, LEO), 40% Gaming (G5E, Paradox, Stillfront, THQ) och 20% övrigt (Fortnox, Storytel). Följer man marknaden så kan man bara genom att titta på namnen förstå att portföljen inte mått så bra senaste månaderna. Framförallt iGaming har varit en väldigt impopulär sektor den senaste tiden där CTM och GiG sticker ut som extra impopulära. Notera att jag skriver impopulär, för i min mening är det bara Mr Markets åsikt om bolagen som dragit ner portföljen, inte bolagens prestation. GiG går dock lite segare än vad jag hoppats på, men framförallt är de dåliga på att kommunicera sina mål och allt de håller på med till marknaden. Tur att det finns sådana som orakel_o på twitter, för att inte tala om showmannen himself Hessi.

Nåväl, timingen på nedgången i portföljen är inte optimal - i samma veva som man slutar plocka ut lön så sjunker även portföljen med en fjärdedel på kort tid.. Det är då ens psykologi sätts på prov, och jag måste säga att jag själv är överraskad över mitt stoiska lugn. Vet inte om det är en försvarsmekanism som så småningom kommer yttra sig i att jag sitter i ett hörn och skakar av fruktan och ångest, men just nu känns det mer som "been there, done that" - jag har varit med om rejäla nedgångar både i enskilda innehav och för hela portföljen förut, och så länge man har rätt om bolaget så kommer marknaden ge en rätt med tiden - och ibland går det fortare än man tror. Givetvis har man inte alltid rätt i alla sina innehav, men just generella sektornedgångar eller upprepningar av "tema fruktan" har jag lärt mig att rycka på axlarna åt. Åren med Apple och alla "nu är det kört, ingen kommer köpa nya iPhonen"-nedgångar var ganska lärorika och härdande. Känner precis samma cykel av fruktan och hopp i CTM.

Med den profil jag har på portföljen så får man vara beredd på rejäl volatilitet och försöka utnyttja den istället för att frukta den. Jag försöker undvika "trading", men har börjat lära mig att skala av lite under snabba uppgångar, köpa tillbaka under nedgångar (förutsatt att caset är intakt) och det börjar komma som en naturlig del av portföljallokeringen (eller "money management"). I vissa fall har jag haft en väldigt tur (sålde hela mitt innehav i Bredband2 på 1.45-1.51kr), ibland har jag varit för ivrig (sålde av lite Fornox efter våldsam uppgång på 63kr respektive 70kr, ökade lite för snabbt i LEO under 80kr). Men på det stora hela verkar ändå denna "trading" varit värdeskapande dels genom att få mig att bli lite lugnare (mår inte bra av att ett innehav som rusat 50-100% på kort tid blir en stor del av portföljen), dels skapa kassaflöden för att öka i innehav som ser attraktivare ut. Utmaningen är bara att inte hamna i en situation där man klipper sina blommor och vattnar sitt ogräs.

Nu är det inte så att det går någon nöd på portföljen - i skrivande stund är den upp 21% i år, men i somras låg den på dryga +60%, så det är ändå en nedgång på ca 25% på någon månad. Förra veckan ökade jag ganska brett i de flesta innehav i portföljen, men jag har fortfarande ca 15% kassa samt belåningsmöjlighet om det blir rejäla fortsatta nedgångar. Utöver detta har jag en kassa motsvarande ungefär två års levnadsomkostnader för att inte tvingas sälja något om jag inte känner att priset är rätt.

Vet inte om jag har så mycket mer att skriva just nu - detta var iallafall mina initiala erfarenheter, och den slutsats man nog kan dra är att det är nödvändigt att ha varit med om både rejäla upp- och nedgångar tidigare för att mentalt klara av att leva på en portfölj som inte bygger på utdelningar.

En liten side-note: Jag har stängt av kommentarer eftersom jag är så otroligt dålig på att följa upp och svara här på bloggen (Blogger är en mardröm på mobilen), och de flesta skriver ändå på Twitter, så jag har som ambition att svara där istället.

Att ändra sig

Min "hallelujah moment" kom 2008 när jag läste The Intelligent Investor av Graham. Innan dess hade jag först gjort som de flesta andra under IT-bubblan - köpt aktier i heta bolag utan att titta på värderingen, följt av desillusion efter kraschen och sedan tron på "den effektiva marknaden" efter en Handelsutbildning, följt av att endast köpa fonder (hedgefonder dessutom). Men 2008 såg jag ljuset och timingen var perfekt. Överallt fanns det undervärderade bolag. Man kunde kasta pil på valfritt verkstadsbolag och betala under P/E 10. Bara att köpa och skratta åt Mr Market när det vände upp igen. Jag färgades ganska hårt av denna framgångsrika strategi och fortsatte på den inslagna vägen de kommande åren. Jag ver mer en "defensive investor" än en "enterprising investor" och satt och väntade på större nedgångar för att åter kunna köpa billigt. Men de stora nedgångarna kom aldrig, bara några mindre hickups ibland. Strategin att köpa undervärderade Large Cap-bolag som jag ansåg vara av god kvalitet vid allmänna nedgångar funkade generellt bra, men de uppenbara fynden blev svårare och svårare att hitta. Resultatet blev en ganska stor nettokassa i takt med att börsen fortsatte uppåt och fynden inte fanns att finna.

Så vad gör man som värdeinvesterare som tycker Graham var en av de vettigaste människor som någonsin hamnat på Wall Street? Sitter med en stor kassa i väntan på fynd likt Seth Klarman, eller försöker hitta wonderful companies at a fair price likt Buffett? Jag valde det senare och lyckades väl hyfsat väl, men fick inte riktigt den där utväxlingen man får av multipelexpansion kombinerat med vinsttillväxt. Får man inte en multipelexpansion blir det inte så mycket mer avkastning än vinsttillväxt + utdelning, och de kvalitetsbolag bland Large Cap jag attraherades av växte inte mycket mer än 10%.

Tack vare Twitter (eller snarare tack vare många fantastiska personer där), började jag titta mer på mindre bolag utan någon analytikerbevakning att tala om. Bolag med lite högre risk, men även högre potentiell reward. Ett sådant bolag var Catena Media, där mitt första intryck var: "om Google så mycket som nyser åt deras håll så dör hela affärsmodellen = för hög risk", till att ändå fundera mer kring uppsidan vs risken och värderingen. Risken jag såg initialt finns fortfarande där, men denna risk har inte tillräckligt hög sannolikhet för att bara avfärda bolaget, utan den måste ställas i relation till den potentiella avkastningen. Dessutom är ju varje innehav en del av en portfölj och det finns en säljknapp. En risk betyder inte nödvändigtvis att hela innehavet plötsligt blir värt noll - har man bra koll och tycker att sannolikheten för risken ökar eller att risk/reward blir sämre så kan man sälja med förhoppningsvis en begränsad förlust på innehavet och en ännu mer begränsad förlust för portföljen.

Catena Media och Cherry blev de två första aktierna jag köpte inom mitt "nya" investeringsuniversum i slutet av 2016. Sedan tillkom snabbt fler innehav av liknande karaktär. Men jag var fortfarande skeptisk till vissa typer av företag. Så sent som i november 2016 skrev jag ett inlägg om varför jag inte tyckte om spelutvecklare som investering, och såhär i efterhand ser jag att inlägget baserades på okunskap som i sin tur baserades på förutfattade meningar. Jag tänkte att dessa bolag levde och dog med varje titel de släppte och hade inte alls koll på hur affärsmodellerna för t.ex. Paradox eller THQ eller G5 funkade. Återigen tack vare Twitter började jag läsa på mer och blev frälst av hur fantastiska affärsmodeller bolagen hade och hur man kunde se lyckade titlar som optioner på tillväxt snarare än risk när man hade en portfölj med spel som ger en basintjäning. Jag började också se parallellerna mellan G5s affärsmodell och hur operatörer inom iGaming använder datadriven marknadsföring och hur man ska se på UAC och marknadsföringskostnader som investeringar (om man vet vad man gör) snarare än overhead-kostnader och justera resultaten för detta. I grunden är detta ganska enkla saker men jag tror 99.9% av investerarna där ute antingen inte förstår eller inte vill tro på denna modell, och därför kunde man köpa bolag med enorm tillväxt och underliggande lönsamhet till lägre multiplar än trötta gamla large cap-bolag med tillväxt i linje med BNP-utvecklingen.

Många värdeinvesterare kör fortfarande på med mer traditionella värdeinvesteringar, och jag har full respekt för dem. Jag förstår till fullo att man kan tycka att det aldrig kan vara en värdeinvestering att köpa ett bolag på P/E 50 på historisk rapporterad vinst. Det är vanskligt att säga att "this time it's different", men jag tror faktiskt att just digitala produkter och affärsmodeller tillhör en helt annan verklighet än "traditionella" bolag som måste investera i anläggningstillgångar och skapa fysiska varor, eller tjänsteföretag som måste anställa människor i samma takt som omsättningen växer. Google, Facebook, eller för den delen Microsoft på sin tid är exempel på hur otroligt fort man kan skala upp en digital produkt. Jag minns när jag första gången hörde talas om Google istället för Altavista. Det var inte så länge sedan. Idag är bolaget ett av världens största. Facebook är ännu yngre.

Jag menar inte att jag tänker hitta nästa Google, utan bara ger exempel på hur fort digitala affärsmodeller kan skala. Det blir plötsligt inte fysiskt omöjligt att dubbla omsättningen och mer än dubbla vinsten om och om igen och gå från en market cap på 1mdr till 10mdr på några år. THQ noterades hösten 2016 till en värdering på 1.4mdr. Bolaget omsatte då ca 230mkr på årsbasis med ett rörelseresultat på ca 60mkr. Idag värderas THQ till nästan 15mdr och väntas i år omsätta närmare 4mdr med ett rörelseresultat på över 600mkr. Man har på 1.5 år ökat värdet på bolaget med 10x och då har värderingsmultipeln knappt ökat. En "intelligent fanatic" i form av Lars Wingefors kombinerat med en fantastisk affärsmodell möjliggör sådana otroliga resultat på så kort tid. Jag har inte varit med på hela resan, men länge nog för att vara otroligt glad att jag omprövade min åsikt om gamingbolag.

Portföljen under Q1

Jag brukar inte skriva så mycket om mina egna affärer och innehav löpande under året, utan brukar göra en sammanfattning ibland. Vissa bloggare är helt transparenta med alla affärer de gör, vilket jag beundrar. Själv är jag nog för "rationell" för att göra detta. Man har ganska liten uppsida och ganska stor nedsida av att vara för tydlig med vad man köper och säljer. Om folk tar rygg på ens köp och det går bra kanske man visserligen blir hjälte för dagen, men sedan riskerar man att bli bov om man ångrar sig och säljer, särskilt om det börjar gå dåligt för bolaget. Då riskerar ens bloggande dessutom att påverka ens köp- och säljbeslut, vilket inte vore så bra. Har sett allt fler duktiga investerare på twitter som av denna anledning har slutat skriva om sina köp och sälj - och där har man dessutom risken att få myndigheterna efter sig om man anses manipulera kurser. Dessutom är jag väldigt dålig på att "debattera" online. Slutade med detta för en herrans massa år sedan då jag insåg att det bara suger kraft och skapar negativ energi. Det finns alltid folk som tycker olika och jag som inte har något att sälja eller något att vinna på att övertyga andra ser ingen poäng i att argumentera för varför ett bolag är under- eller övervärderat. Därmed inte sagt att jag inte uppskattar stjärnor som Magnus Andersson, Niklas Ramstedt, Hessi Mocca och andra som vill sprida kunskap och orkar ta debatterna som följer.

Nåväl, med detta sagt tänkte jag köra en Q1-genomgång av portföljen och några tankar kring den.  Efter förra årets lite ljumna avkastning har året börjar mycket bra. Portföljen har levererat +21.3% mot -1.6% för Index (OMXSPI). Nu ska man inte bli för kaxig för börsen och portföljen går upp och ner, och målet är att över en längre tid slå index med råge. Hösten 2017 laggade portföljen index rejält men det är många av innehaven som då ledde till underperformance (framför allt CTM, Cherry, GIG) som nu lett till overperformance.

Portföljen består idag av följande innehav (% av portföljen):

• Bredband2 (13%)
• Catena Media (6%)
• Cherry (14%)
• Evolution Gaming Group (6%)
• Fortnox (12%)
• G5 Entertainment (8%)
• Gaming Innovation Group (13%)
• Paradox Interactive (8%)
• Storytel (6%)
• THQ Nordic (10%)

Och så en liten skvätt Avensia som jag en gång köpte ett litet innehav i och inte har hjärta att sälja (tror absolut på bolaget och tycker aktien är undervärderad, men egentligen ligger inte innehavet inom min comfort zone).

Tänkte kommentera varje innehav individuellt men insåg efter ett tag att det blir ett otroligt långt inlägg, så det blir fortsättning följer med kommentarer på varje innehav i kommande inlägg. Man kan notera att portföljen är tungt viktad mot iGaming ("gambling") med ca 40% och Gaming ("gamla hederliga spel") med ca 26%. I övrigt är temat på alla innehav (utom möjligen Avensia) i portföljen skalbarhet och digital distribution. Alla bolag kan i princip mångdubbla omsättning och antal kunder utan att behöva växa sin personal proportionellt eller bygga fabriker eller på andra sätt behöva investera eller öka kostnader i proportion till de ökade intäkterna.

Alla innehav ovan har funnits i portföljen sedan starten av året och jag har gjort väldigt få omfördelningar. I princip alla innehav har presterat väl under Q1 med undantag för EVO och G5 (aktiekursen alltså - bolagen går hur bra som helst!) och jag kommer öka i båda innehaven under kommande tiden. Evo har varit ett ganska litet innehav i portföljen under Q1 då jag sålde av större delen vid årsskiftet kring 600kr då innehavet hade vuxit sig väldigt stort och jag tyckte att värderingen började bli lite läskig och ville omvikta portföljen mot innehav med bättre risk/reward. I samband med Q1-rapporten började jag dock öka och kommer fortsätta öka på nuvarande nivåer som jag tycker är en mycket attraktivare värdering än 600+ kr. G5 ser jag som extremt missförstått och undervärderat. För en bra genomgång av bolaget rekommenderas Dividendblowers analys av bolaget samt intervju med VD.

Det var allt för denna gång! Ska bli intressant att se hur "mina" sektorer utvecklas under Q2 - man får vara beredd på en hel del volatilitet och försöka utnyttja Mr Market så gott det går utan att förlora sin nattsömn.

Har börjat få respekt för volatilitet

I början av min "karriär" som värdeinvesterare var jag övertygad att volatilitet inte var lika med risk, och att det bara var bra om priset på ett innehav halverades så att man kunde köpa mer på "rea". Jag kände mig stärkt av att många värdeinvesterargurus hade samma synsätt. Men det är lätt att vara kaxig när portföljen är liten och en 30%-nedgång kan pareras med några månaders nysparande. Det är inte lika roligt när nedgången motsvarar ett antal års disponibel inkomst av tjänst.

För ett år sedan skrev jag om diversifieringens baksida och gav mig på att koncentrera portföljen. 20 innehav blev 10, varav fem var ungefär dubbelt så stora som resterande fem. Catena Media var ett av de större innehaven som jag ökade på när kursen gick under 90kr. Men sedan gick luften ur aktien med en placing och VD-byte och då kände jag av hur volatilitet kan bli en risk på riktigt. CTM stod vid tillfället för 20% av portföljen och kursen hade gått från över 100kr till som värst drygt 70kr på kort tid. Eftersom jag har ett heltidsjobb och småbarn har jag inte vansinnigt mycket tid att analysera bolag och började oroa mig för att jag tagit mig vatten över huvudet och missat något som marknaden kände till i bolaget. Hade jag varit mer diversifierad hade jag kanske ryckt på axlarna och väntat ut stormen, men nu var panikförsäljningen nära. Som tur var sov jag på saken och stämde av med några Twitter-vänner och lugnade ner mig.

Tyvärr skapar ju denna typ av event lite mentala ärr samt ett anchoring bias. När kursen nu når nya ATH minns man hur snabbt det gick ner mot 70kr senast det kom minsta lilla vindpust som antydde att bolaget hade problem. Jag har historiskt varit för tidig att sälja innehav som gått bra för att jag inte velat vara med om en smärtsam nedgång igen (*host, Apple, host*), och en koncentrerad portfölj gör att jag blir väldigt nervös när innehav rusar på kort tid - återigen leder hög volatilitet till risken att jag säljer vid fel tillfälle, men denna gång på uppsidan.

De investerare med stora koncentrerade portföljer som klarar av att stå emot hög volatilitet är det bara att gratulera. Jag är dessvärre inte en av dem. I grund och botten handlar det nog om ens lynne. I brist på total insyn i ett företag är jag alltid ödmjuk inför att jag kan ha fel i min tes och marknaden kan ha rätt. Det är lätt att säga att så länge man har mer än 50% rätt så blir det bra, men jag verkar inte riktigt tolerera att ha fel överhuvudtaget, vilket gör mig ganska defensiv. Genom åren har jag inte haft någon riktigt stor förlorare och förutom 2008 har portföljen aldrig backat något enskilt år. Men jag har heller aldrig haft någon fenomenal enskild årsavkastning. Pga "fegningar" och felval kring sizing landade 2017 på +9%, vilket är OK, men borde varit bättre med några riktigt bra innehav i portföljen (EVO + 86%, Fortnox +35%, CPSI +35%). Tyvärr var det ett antal innehav som inte presterade lika bra eller backade (Kopparbergs, H&M, Cherry & GIG).

Nåväl, jag har försökt komma fram till en kompromiss och gick in i 2018 med en stor andel cash och en portfölj med 11 relativt lika stora innehav. Jag återkommer till dessa, men temat kring nästan varje innehav är digitala produkter, med stort fokus på spel, både iGaming och vanlig hederlig Gaming. Paradox, THQ och G5 har åkt in i portföljen - jag är inte bättre än att jag kan ändra mig. Värderingarna är utmanande på historiska vinster, men det är något särskilt med dessa bolag med en kombo av återkommande intäkter, rum att växa snabbt och digitalt med låga investeringsbehov, starka balansräkningar, owner-operators, och mycket annat jag gillar. Vi får se om det blir en rejäl bakläxa att man gett sig in i denna typ av "glory stocks" eller om vinstökningarna kommer enligt plan. Cashen i portföljen får sitta där och ge mig lite snuttefilts-trygghet medan jag researchar nya bolag och hoppas att det kan dyka upp lite gamla hederliga breda nedgångar som ger köplägen i kvalitetsbolag.

Bye bye H&M :(

Jag har aldrig varit någon riktig "turnaround"-investerare. Jag gillar generella nedgångar i marknaden totalt eller i någon enskild sektor som drar med sig även de bra bolagens värderingar nedåt, vilket brukar ge bra köplägen, men generellt har jag inte haft några större framgångar i att investera i enskilda bolag som har (förhoppningsvis) temporära problem. Det är helt enkelt för svårt att veta hur svåra problemen blir innan (eller om) det blir bättre, hur lång tid det tar, samt hur och när marknaden reagerar. De gånger jag lyckats "pricka" en botten har jag köpt för lite och sålt för tidigt. Andra gånger har jag köpt på hyfsat bra nivåer men sedan har det tagit så pass många år för bolaget att vända att CAGR blivit medioker. Och så finns ju gångerna när bolagen aldrig vänder...

H&M har blivit ett turnaround-case. Jag skrev i början av året att jag gav bolaget 2017 på sig att visa att man var på väg att vända. Men efter att ha testat H&Ms e-handel och bolaget därefter släppt en Q3 som visade att man fortsatt inte lyckats vända så tog mitt tålamod slut och jag sålde hela mitt innehav på 207kr. Det verkade inte finnas en tillstymmelse till chans att göra en snabb turnaround och komma tillbaka snabbt till sina historiska marginaler, och risken fanns att man skulle vara tvungen att sänka utdelningen (kassan är förbrukad och kassaflödet täcker inte utdelningen) och dessutom fortsätta lida av svag butiksförsäljning. Och som lök på laxen så gjorde min egen upplevelse av online-ebjudandet att jag faktiskt inte hade förtroende för bolagets online-strategi.

Idag är jag förstås glad att jag sålde men i övrigt känns det lite som när gamla kompisar från mellanstadiet blev värstingar och gick ner sig i knark och kriminalitet. Man är ledsen för deras skull för att man vuxit upp med dem och tyckte de var bra människor i grunden. Men samtidigt är man besviken och arg på dem för att de lät det hända. Kollar man gamla historiska inägg i denna blogg ser man att jag haft ett nästan osunt kärleksfullt förhållande till H&M och känt mig privilegierad att få äga detta fina bolag tillsammans med familjen Persson. Och eftersom man levt genom tillfälliga svackor tillsammans så ville jag avfärda alla problem de senaste åren som just tillfälliga, även om jag redan när jag läste att man skulle investera i SAP började oroa mig för var detta skulle sluta. Nåväl - "never marry a stock" heter det ju, och nu får familjen Persson reda ut detta utan mig som ägare eller online-kund. Alla gör vi misstag. Jag borde ha reagerat tidigare och familjen Persson borde verkligen ha reagerat tidigare - dagens pressrelease andas verkligen panik i mina ögon. Kanske blir detta botten på aktiekursen. Kanske inte. Jag tänker iallafall stå vid sidan och observera.

I samma anda sålde jag faktiskt även alla mina Kopparbergs efter bolagets Q3. Jag behöver inte ett bolag till som tappar tillväxt och skyller på väder och valutor. Kopparbergs värderas som ett tillväxtbolag, men växer man med 3% förtjänar man inte ett högt P/E. Kanske var det förhastat och orättvist och en genuint tillfällig svacka, men jag tänker inte vara med om H&M-resan en gång till.

François Rochon talar i ett riktigt bra Talks at Google om vikten av tålamod, men att samtidigt undvika "frog in the pan"-syndromet - att långsamt kokas till döds genom att rycka på axlarna åt små motgångar för att en vacker dag upptäcka att man sitter i en investering som inte alls längre är det bolag man en gång trodde att man köpte. Jag köpte en gång H&M för att affärsmodellen mer eller mindre "garanterade" minst 10% tillväxt genom konstanta butiksöppningar i denna takt - något man lyckats med under en mycket lång tid och där man fortfarande inte ens börjat öppna butiker i vissa världsdelar. Det tog ett tag för mig att acceptera att den affärsmodellen är död, och därmed är storyn kring varför jag en gång tyckte H&M var en bra investering död. Nu är det ett turnaround-case. Det är inte min grej.

God Jul!

Lynchning av H&M Online: Underkänt

Häromveckan behövde vi handla lite barnkläder (regnställ och skor) inför hösten och jag satte mig och kollade runt på iPaden medans Bolibompa gick i bakgrunden. Målet var att leta, förankra med frun och beställa innan drakdansen signalerade slutet på Bolibompa och det korta andrum man har som småbarnsfödrälder var över.

Default i ett sådant läge är att kolla Lekmer och andra siter med konstant rea, men efter ett tag kom jag på att H&M faktiskt säljer den typen av grejer också. Efter lite kollande stod sig priserna och designen helt ok mot andra märken, även om det känns märkligt att köpa H&M istället för typ Didriksons och den typen av klassiska märken. Men jag var även lite nyfiken på hur det är att handla online på H&M så jag satte igång med en beställning.

Det var allt annat än angenämt.

The H&M online experience

Det var hyfsat lätt att hitta det man ville ha via sökfunktionen, men för att hitta en storleksguide var man tvungen att googla. Jag hittade inte storleksguiden via produktsidan, genom att söka på siten eller försöka mig klicka in via massa undermenyer. Den fanns där någonstans begravd, men i tidsnöd så googlade jag helt enkelt "h&m storleksguide" och hittade den så. Underkänt för H&M, men tummen upp för Google.

Nästa upptäckt var att H&M tar en fraktavgift på 39:90 för 3-5 dagars leverans och 79:90 för next day delivery. Konkurrenter erbjuder oftast fri frakt, åtminstone om man handlar för några hundralappar. Likt många andra är jag extremt avers mot att betala frakt - man har blivit bortskämd med gratis frakt så länge så att man gör allt för att undvika det. Jag är t.ex. stammis på Apotea som har helt fantastisk logistik där man kan beställa sent på kvällen och få paketet nästa eftermiddag fraktfritt. Då tänkte jag att jag jobbar ju i stan och har minst 5 H&M-butiker på några minuters gångavstånd från kontoret. Kanske kan man se ett lagersaldo så jag kan knalla in i en butik på lunchen och köpa det jag spanat in på siten? Clas Ohlson har det iallafall. Nähej det fanns inte. Underkänt. Kanske man kan beställa och hämta i butik och därmed slippa frakt? Nähej det gick inte. Underkänt. (verkar funka med vissa varor??).

Hade detta varit vilken annan dag som helst hade jag nu gett upp och gått in på en konkurrerande site, men då upptäckte jag att det fanns en kod som gav 10% rabatt och fri frakt, och jag var fortfarande nyfiken på H&Ms onlineerbjudande. Ok, då kör vi vidare.

Vad händer om kläderna inte passar? Många konkurrenter erbjuder fri retur med fri frakt. Det gör inte H&M. Det kostar 36:90 (vad är det för ett märkligt jäkla pris egentligen??) för returfrakt. Dessutom bara lagstadgade 14 dagar mot konkurrenters upp till 100 dagar. Men H&M har ju butiker - det måste väl gå att lämna tillbaka i butik utan kostnad? Där får åtminstone H&M godkänt - det går att lämna tillbaka i butik. Detta är kanske en USP som H&M ska marknadsföra hårdare då det dels är något som renodlade e-handlare inte kan erbjuda, dels en mycket viktig del av erbjudandet när det gäller just kläder. Har själv i princip slutat handla kläder åt mig själv på nätet då det är så sjukt jobbigt att hålla på och skicka tillbaka paket.

Nåväl, jag köper ett par grejer och vidare till kassan. Jaha, man måste registrera sig och man måste betala med kort. Det tar ett antal minuter extra. Jämför med Apotea där det tar ett par sekunder från att lägga några varor i korgen, klicka på Klarna i kassan och vips så är allt klart utan att man behöver registrera något eller ta fram bankkortet. Antar att H&M räknar med att man har såpass lojala kunder att man orkar med denna process för att sedan kunna handla smidigt nästa gång. Jag var åter nära att ge upp av ren irritation här. Underkänt.

Frakten tar utlovade 3 dagar - vilket faktiskt känns som en evighet då man är van att få paketet nästa dag från Apotea. Godkänt att man håller utlovad leveranstid, underkänt att man får betala för en seg leverans. Tydligen har jag dessutom missat att fylla i mitt mobilnummer vid beställning och får därmed vänta på en avi från posten om paketet. Man kunde ju haft någon prompt som påminde mig om detta när jag lade beställningen - det hade varit en bättre upplevelse för en stressad småbarnsförälder som är trött på att fylla i formulär på iPaden och bara vill få klart allt och betala.

Summering

Läser man H&Ms rapporter så skryter de med att de har samma marginaler i e-handeln som i butik. Det märks på kundupplevelsen. Kanske har jag blivit bortskämd av att handla på Apotea och Zalando? Men jag gissar att amerikaner är ännu mer bortskämda av Amazon, och att liknande e-handelsstjärnor finns på de flesta av H&Ms online-marknader. Har H&M så pass unika och prisvärda grejer att man kan ha ett sämre erbjudande totalt sett online än konkurrenter? Priset på varan är ju bara en parameter. Och även om H&M hela tiden jobbar på att förbättra sitt erbjudande och snackar omni-channel så gör konkurrenterna och nya uppstickare detsamma. Och det finns många djupa fickor som gärna bränner pengar i många år för att växa online medan H&M vill ha lönsamhet.

Jag är ju knappast först på bollen att ifrågasätta H&Ms förmåga att skifta från butik till online, men denna erfarenhet gör mig iallafall inte jätteoptimistisk. Frågan är hur man översätter detta till en värdering av H&M? I dagsläget är frågorna alldeles för många för att ens kunna rada upp i detta inlägg. Allt från hur trenden fortsätter inom retail vs online, hur fast fashion och brands funkar i denna nya värld, hur H&Ms tillväxt och marginaler påverkas, till vilken multipel som framtidens H&M ska ha. Värdeinvesterarstofilen och kontrarianen inom mig vill se detta som ett övergående sentiment där H&M fortsätter tuffa på och Mr Market åter värderar upp bolaget när man ser att ryktena om H&Ms död var kraftigt överdrivna. Men som kund och allmänt e-handelsintresserad (och möjligen påverkad av alla negativa skriverier kring bolaget) så är jag idag inte beredd att öka mitt H&M-innehav. För något år sedan hade jag tjoat och tjimmat och köpt för fulla båtar om kursen gått under 220kr, men som jag skrev tidigare i år så behåller jag mitt innehav (ca 10% av portföljen) och avvaktar.

Brus, brus, brus

Under IT-bubblan sent 90-tal hängde man på börssnack och det var många TV-inslag om Framfab och Icon Media Lab och nyrika IT-profiler. Sedan dog nästan allas intresse i kraschen och efterföljande år. De som vågade sig tillbaka och även lyckades hålla sig ifrån bubbelvärderingar fick ändå se en än värre krasch 2008.

Under de efterföljande åren fanns det ett gäng som bloggade om sparande och värdeinvesteringar. Ett gäng som förstod att detta var ett guldläge att köpa. Det var en kul tid då det kändes som en liten community av contrarians som utbytte idéer och blev lite rikare varje år.

Sedan kom allmänheten tillbaka. Jag vet inte om vi är på peaken av aktieintresse nu, men det är verkligen helt galet vilken skillnad det blivit på bara några år. Det finns en uppsjö poddar om sparande och investeringar. Det finns åtminstone 176 stycken svenska ekonomibloggar! Twitter kryllar av folk som är intresserade av sparande och investeringar - de större svenska Twitterprofilerna som bara skriver om aktier och investeringar har uppemot 25 000 följare!

För mig personligen leder ovan till följande två reflektioner:

1. Marknaden är överhettad. 

Det har jag dock tyckt länge och jag säger inte att det kommer en krasch snart - vill inte spekulera i sådant. Men det är verkligen inte lätt att hitta investeringar som ger margin och safety. Känns bra att index gått ner en del från toppen senaste tiden, men jag kommer fortsätta känna mig obekväm tills hälften av de där 176 bloggarna lagt ner och Twitterflödet mest handlar om att aktier är något man nog ska hålla sig borta från. Att vara contrarian är kul endast när Mr Market är deprimerad. Läs Howard Mark senaste memo i ämnet.

På ett konceptuellt plan tycker jag det är bra att folk intresserar sig för sparande och aktier, men jag är skeptisk till att 95% av publiken till dessa bloggar och poddar och twittrare verkligen läser böcker och lär sig ämnet på djupet snarare än att försöka hitta nästa heta aktie och drömma om snabba pengar. 

2. Det är sjukt tråkigt att blogga i denna miljö. 

Dels finns det inte direkt några fynd att skriva om, och de få idéer jag har känner jag inte att det är värt att försöka argumentera för. Antingen försvinner man bara i bruset, eller så dyker det upp någon kort kommentar om att någon annan aktie är bättre eller att man tycker si eller så om bolaget. Antar att det har med Twitter och tidens anda att göra, men jag orkar verkligen inte med 140-teckensdebatter som inte leder någonvart. Enda anledningarna för mig att skriva ett längre inlägg om ett bolag är att dels formalisera och samla mina tankar, dels få feedback och dialog med läsarna. Då jag redan för en egen dagbok där jag skriver ner allt jag tänker och gör kring investeringar så är det enda andra syftet att få konstruktiv feedback på mina idéer. Jag känner dock att både bloggen och Twitter just nu är fel forum för det. 

Starta klubb för värdeinvesterare?

Jag önskar att vi kunde ha något MicroCapClub-liknande i Sverige där man måste ge för att ta. Lite som en bokklubb där en medlem väljer ut ett bolag som medlemmarna i klubben måste analysera på varsin kammare och sedan träffas på riktigt för att diskutera. Kanske ett bolag i månaden eller varannan månad - något som ger tillräckligt med tid att verkligen läsa in sig. Det hade varit både kul och givande. Kanske inget man kan tjäna lätta pengar på som affärsidé men som ett kul projekt för den som inte jobbar heltid och har barn och sånt som tar upp all tid och energi. Minns att jag bollade denna idé med 40procent20år för flera år sedan men han startade istället Börsdata och jag hade inte tiden eller energin. Detta är dock ingen originell idé;  en grupp med smarta människor från olika bakgrund och olika sätt att tänka har hjälpt många av dagens superinvesterare.

På återseende!

Portföljslakten 2017

Sent omsider tänkte jag skriva kort om vad som hänt med portföljen under första halvan av 2017. Som jag skrev tidigare så kom jag fram till att jag ville "avdiversifiera" min portfölj. Detta hängde även ihop med att jag kände mig alltmer obekväm med värderingarna på flertalet av mina innehav i large cap-bolag med måttlig tillväxt.

Försäljningar under H1 2017

Nedan försäljningar har gjorts under första halvan av 2017 (majoriteten under Q1). Säljkurs samt utveckling sedan sälj:

• Alfa Laval: 155kr (+19%)
• SKF: 168kr (-2%)
• Disney: 109.5usd (-2%)
• Castellum: 123kr (+2%)
• SHB: 129kr (-6%)
• LVMH: 187eur (+17%)
• McDonalds: 121usd (+28%)
• Nibe: 71kr (+10%)
• Mekonomen: 177kr (-7%)
• Beijer Alma: 231kr (-2%)
• Swedol: 28kr (-3%)
• Apple: 138usd (+9%)
• Novo Nordisk: 278dkk (-4%)

Vinsterna på försäljningarna varierade mellan 20%-150% med varierande innehavstid, men generellt så var innehavstiden längre på de högre vinsterna och vice versa, så CAGR låg knappast långt över 20%. Vet inte om det är så mycket poäng med att kommentera om timingen eller priset var "rätt" för respektive försäljning, utan jag körde enligt principen att är uppsidan mindre än 25% på medellång sikt så säljer jag. Jag är generellt mindre och mindre intresserad av att äga bolag med modest försäljningstillväxt och utan större möjlighet att öka marginalerna om man inte får bolagen till riktigt bra priser. Betalar man P/E 20 för ett bolag med 5-10% tillväxt och en yield på 3% så kan man i bästa fall vänta sig en avkastning på 8-13% (tillväxt + avkastning) om Mr Market är på fortsatt gott humör, men i ett läge med alternativa källor till avkastning (läs högre räntor) så kanske Mr Market tycker att P/E 10-15 är rätt pris. 25-50% nedsida och max 13% uppsida är ingen höjdare i min bok iallafall. Därmed inte sagt att Mr Market inte plötsligt kan får för sig att P/E 25 är rätt pris istället för P/E 20, men det spelet vill inte jag delta i.

Apple förtjänar en egen kommentar tycker jag, då jag har ägt och skrivit om bolaget sedan 2011. Apple är fortsatt mitt absoluta favoritbolag rent kvalitativt då jag tycker att de är helt fantastiska i sitt absoluta fokus på att göra de bästa produkterna kombinerat med en operational excellence som är svår att greppa. Dock har jag lite svårt att se hur bolaget ska växa mer än 10% per år framgent, kombinerat med en oro hur man hanterar tjänster och content som man verkligen inte är särskilt duktig på jämfört med Google, Netflix och Amazon (skrev en del om detta för en tid sedan). Dessutom tycker jag att sentimentet är så himla positivt med en supercykel med iPhone 8 som ska ta bolaget till nya höjder, vilket riskerar att leda till en repris av 2012 när Apple hypades upp för att sedan falla närmare 50% utan några egentliga fundamentala anledningar. Så jag sålde kanske för tidigt, men det har varit skönt att stå utanför och fortsätta följa bolaget med intresse. Blir det en repris på 2012 går jag nog in igen.

Min "miniportfölj" såldes också med modest vinst (4% med en innehavstid på ca 6 mån). Jag hade gärna cherry-pickat att ha kvar några innehav i miniportföljen men sålde allt då det skulle varit ologiskt att öka koncentrationen på min portfölj samtidigt som man behöll några småinnehav. Precis enligt teorin ledde diversifieringen i miniportföljen till en medioker avkastning - jag hade några stora vinnare och några stora förlorare och i snitt blev det "meh"...

Inköp under H1 2017

Likviderna från försäljningarna har använts till att köpa/öka i nedan bolag. Köpkurs i snitt samt utveckling sedan köpet i H1:

• Betsson: 77kr (+1%)
• Catena Media: 91kr (-1%)
• Cherry: 59kr (-6%)
• CPSI: 22.2usd (+41%)
• Evolution Gaming: 275kr (+81%)
• Fortnox: 35kr (-2%)
• GIG: 5.12nok (-11%)
• Kopparbergs: 195kr (+18%)

Av dessa så blev Evolution och CPSI slam dunks hittills. Inte bara för att kurserna rusat, utan för att bolagen släppt riktigt fina rapporter. Även Kopparbergs verkade precis ha bottnat när jag ökade positionen efter en "dålig" rapport. Resterande köp står och stampar lite med undantag för GIG som tappat en del, men det är en sjukt volatil aktie - det är inga negativa fundamenta som ligger bakom. Betsson vet jag inte riktigt hur jag ska tänka. Jag ökade i tron att en bra rapport skulle få lite fart på aktien. Sedan dess har bolaget släppt två bra rapporter men inget händer med kursen. Jag står och stampar om jag ska ha fortsatt tålamod eller ej. Generellt lönar det sig med tålamod när det gäller undervärderade bolag och i min bok är bolaget undervärderat. Dessutom har ledningen köpt rejält med aktier på nuvarande kurser. Men samtidigt är jag väldigt överviktad i gambling-sektorn och det känns inte bra, samtidigt som Betsson har sämst framtidsutsikter av mina innehav i sektorn. Vi får se vad jag gör.. Jag uppmuntrar kommentarer och Twitter-inlägg i detta ämne!

Baserat på ovan skulle man ju kunna tro att portföljen gått bra under första halvan av 2017, men riktigt så kul ska vi inte ha. Pga sänkena H&M och Betsson så hamnar avkastningen på ca 10% inklusive utdelningar per 2017-06-30. Inte direkt dåligt men inte heller bättre än index. Nu är jag som vanligt väldigt emot att hålla på och mäta avkastning under perioder kortare än 3-5 år, men vill ändå vara transparent här på bloggen om nu någon känner att det ökar trovärdigheten för vad jag skriver och tycker.

För att hålla inlägget någorlunda läsbart så slutar jag här och får återkomma till portföljen i framtida inlägg. Trevlig fortsatt sommar kära läsare!

Uppföljning - Lyckades jag hålla nere kostnaderna?

För dryga halvåret sedan bestämde jag mig för att börja hålla bättre koll på mina kostnader. Tänkte att dettta är ett bra tillfälle att följa upp på budgeten och kommentera lite. Här nedan ligger budget mot utfall (snittat över senaste månaderna). Siffrorna är månadssiffror.

Kategori	Budget	Utfall
Bostad	3,700kr	3,576kr
Dagligvaror/Livsmedel	3,500kr	3,289kr
Take-away	500kr	834kr
Restauranger/Cafe	500kr	1,117kr
Resor	1,650kr	4,044kr
Prylar	150kr	700kr
Kläder	500kr	200kr
Studielån	650kr	650kr
Dagis	650kr	650kr
Barnkläder	500kr	456kr
Gym	450kr	450kr
Hygien	450kr	300kr
Nöjen	400kr	488kr
Kosttillskott	300kr	100kr
Saker till hemmet	250kr	200kr
Frisör	250kr	200kr
Kollektivresor	150kr	150kr
El	150kr	208kr
Övrigt	300kr	1,189kr
Totalt	15,000kr	18,800kr

Vissa poster är enkla att budgetera då det är fasta kostnader, så dem behöver vi inte kommentera vidare. De största påverkbara budgetposterna är dagligvaror, restauranger/café, take-away samt resor, prylar och kläder.

Dagligvaror & take-away

Jag (eller snarare familjen) ligger strax under budget vad gäller dagligvaror. Dock bör man väga in take-away i detta eftersom vi ofta väljer hämtmat istället för att laga själva, vilket sänker notan för dagligvaror men ökar den för take-away. Totalt ligger dagligvaror och take-away på utfallet 4100kr jämfört med budgeterade 4000kr. Notera att detta är min andel av totalen, dvs familjens nota ligger på 8200kr/månad. Jag är hyfsat nöjd med detta. Vi äter gott, nyttigt, mycket ekologiskt, och lättlagat men försöker alltid få värde för pengarna och slå till vid extrapriser och äta efter säsong. Skulle vi toksnåla skulle vi säkert kunna halvera denna kostnad men då få spendera mer tid i köket, vilket inte är prio nu. Sedan erkänner jag att det är en del fusk i denna siffra. Både jag och frun käkar lunch ute varje dag för rikskort som arbetsgivaren sponsrar som inte är med i ovan budget (typ 1700kr/månad per skalle) och dagis står för barnlunch 5 dagar per vecka :)

Restauranger/café

Detta är en kategori som brukade bränna hål i plånboken när man var ung, men småbarnslivet gör att man kommer ut max någon gång i månaden. Var sak har sin tid, men detta är en kategori jag gärna spenderar på om det innebär att man kan umgås med nära och kära och njuta av livet och god mat och dryck tillsammans. Därför har jag i princip aldrig tackat nej till ett sådant tillfälle av pengaskäl och jag noterar att min budget på 500kr/månad inte var realistisk. Stockholm är dyrt och då större delen av min umgängeskrets är mitt uppe i karriären så blir det oftast inte på den lokala kinakrogen eller ölhaken kring Fridhemsplan man träffas, utan det ska drickas hantverksöl för 90kr och ätas mellanrätter för 200kr styck (där minst 4st krävs för mättad). Nåväl, jag noterar att varje gång jag är ute på restaurang i Stockholm så är det knökfullt nästan överallt. Det är här Stockholmarna tycks spendera sina pengar när boräntorna är betalda.

Prylar & Kläder

Kläder har jag lyckats hålla mig från att handla mer än lite nödvändiga saker. Har garderoben full med kvalitetskläder och skor som håller måttet fortfarande. Prylar däremot är svårt att motstå. Jag är en hörlursmissbrukare och har tagit det strategiska beslutet att "investera" i trådlösa hörlurar. Givetvis behövs ett par in-ear och ett par over-ear. Total kostnad 4300kr :( Mina älskade gamla B&W P5 som fortfarande är fantastiskt vackra och låter perfekt ligger numera oanvända tillsammans med mina RHA MA750i och B&O H2 och samlar damm och påminner mig om att hörlurar inte har något andrahandsvärde.

Resor

Även här missbedömde jag grovt kostnaden för resor. Dels gör vi många flygresor inom Sverige per år för att hälsa på släkt. En sådan resa landar på minst 4000kr för familjen även om man är ute i god tid. Utöver detta har vi redan bokat och delvis betalat två utlandsresor som sker i sommar, varav den ena är svindyr (USA). Över året hamnar nog snittet därför lite lägre, men jag kan konstatera att här går det åt pengar. Även här kan man naturligtvis spara rejält genom att välja billigare destinationer och tider på året och enklare boenden, eller helt enkelt resa mindre, men även här känner jag starkt att man bara lever en gång och så länge man njuter av resorna så finns ingen anledning att snåla eller avstå bara för att spara pengar, samtidigt som man förstås får se till att man får värde för pengarna.

Övrigt

Övrigt är en catch-all-kategori där jag initialt tänkte att typ hemförsäkring och TV-avgift skulle hamna. Nu lade jag istället hemförsäkringen på boende och utfallet i Övrigt består till största del av presenter, något jag inte ens hade tänkt på när jag budgeterade. Men julklappar och födelsedagspresenter samt småpresenter när man är bortbjuden kostar faktiskt en del. Närmare bestämt ca 1000kr/månaden.

Slutsatser och reflektioner

Under oktober-december efter att jag skrivit inlägget jag länkade till ovan och lagt en budget var jag riktigt taggad och började ifrågasätta all konsumtion och jagade extrapriser och snålade en del. Det var roligt att ha ett mål och att följa upp. Men snabbt märkte jag att jag inte trivdes med att ha dåligt samvete så fort man köpte en Ben & Jerry eller gick ut och åt med vänner. Så ganska snabbt beslutade jag att inte snåla på denna typ av saker, och om det nu kostar en tusing extra i månaden så får det väl göra det. Jag tycker inte heller om att vara familjens polis som försöker få folk att inte slänga mat eller köpa onödigt dyra livsmedel, men någon måste ju hålla lite ordning och reda. 

Jag känner att jag nu hittat en balans i konsumtionen där jag inte känner mig det minsta berövad samtidigt som jag känner mig lite ekonomisk och ansvarstagande genom att inte bara konsumera slentrianmässigt. Någonstans kring 20 000kr/månad verkar vara en rimligt nivå att sikta på i framtiden för att ha lite säkerhetsmarginal. Detta påverkar i sin tur hur stor portföljen behöver vara för att slippa jobba. Jag tjänar ganska bra och har en hyfsat stor portfölj så redan idag skulle jag kunna klara mig fint genom att jobba typ 1-2 dagar i veckan och fortfarande ha en växande portfölj. Samtidigt drivs jag av att fortsätta spara rejält, men nysparandet börjar ha allt mindre effekt på portföljen jämfört med avkastningen. Jag trivs hyfsat bra med jobbet men känner att tiden börjar bli mogen för att göra annat än att jobba för en lön. Men det är svårt att bara säga tack och hej och tacka nej till en massa pengar varje månad. Vi får se. Portföljen har iallafall gått ganska fint i år, vilket jag får återkomma till i framtida inlägg.

H&M: 2017 gäller det, annars smäller det

En av de mer originella idéerna jag fick med mig från boken "The Dhando Investor" av Mohnish Pabrai var hur Pabrai tänker kring försäljning av aktier. Han har egentligen två huvudregler:

1. Sälj aldrig en aktie som gått ner sedan köp innan det gått 2-3 år om du inte är väldigt säker på att intrinsic value faktiskt minskat och att priset du erbjuds för aktierna är högre än detta värde.
2. Om priset gått ned sedan köp och ej visar tecken på att börja närma sig intrinsic value efter 2-3 år: sälj!

Det ligger ingen exakt vetenskap bakom detta, utan är ett resultat av Pabrais mångåriga erfarenhet som säger att om du verkligen har rätt i din tes om ett bolags intrinsic value, och där marknaden uppenbarligen inte håller med när du köper för ett lägre pris, så tar det typiskt sett högst 2-3 år för intrinsic value att bli tydligt för marknaden och en omprissättning sker. Det kan vara en turnaround du väntar dig som marknaden inte diskonterat än, eller något särskilt event som behövs för att synliggöra det underliggande värdet. Om detta inte hänt inom 2-3 år är det Pabrais erfarenhet att du antingen hade fel i din tes och marknaden hade rätt, eller så hade du fel i timingen. Och som bekant så gäller "Being too early is indistinguishable from being wrong". Pabrai menar att även om du har rätt om intrinsic value men det tar 5-10 år för priset att anpassa sig så har du missat en herrans massa år av missad avkastning. Om man som Pabrai söker en ganska aggressiv avkastning på 15-20% om året så vill man inte sitta med 0% avkastning i 5-10 år - det blir en väldigt hög alternativkostnad.

Är det dags att ge upp hoppet om H&M?

H&M är utan tvekan är portföljens långsiktiga surdeg nummer ett. Det är dessutom ett bolag där en efter en av tidigare långsiktiga ägare nu börjar ge upp hoppet. Magnus på Fundamentalanalysbloggen var relativt sett tidigt ute och nu börjar även Petrusko tappa tålamodet. Även Stockman har vaknat till liv med ett insiktsfullt inlägg om bolaget.

Jag själv tycker detta är otroligt lärorikt eftersom man får söka djupt inuti sig själv och vrida och vända på alla mentala modeller för att försöka komma fram till hur man ska agera. En röst skriker "nu har jag fått nog, dags att sälja". En annan resonerar "du har väntat så länge, du kan inte sälja nu när turnaround ligger precis runt hörnet". Jag har ju skrivit tidigare om min felanalys av H&M och hade jag följt Pabrais regel så hade jag sålt för länge sedan och fått våldsamt mycket bättre avkastning på kapitalet. Men nu är det som det är och jag ska inte låta tidigare beslut styra hur jag agerar idag. Det är bara att kavla upp ärmarna och värdera bolaget efter dagens omständigheter och avgöra om priset är högre eller lägre än värdet.

Till saken hör att jag fortfarande (kanske mot bättre vetande) faktiskt har ett förtroende för KJP och H&M. Jag tror att de har en sjukdomsinsikt och en plan. Jag tror att de kommer att komma ur detta starkare. Men jag har börjat inse att den långsiktighet som KJP talar om i nästan varje VD-ord kanske är bra för varumärket H&M och möjligen även bra på riktigt lång sikt (över generationer) för bolaget, men det har ju knappast varit någon höjdare under de senaste 8 åren, vilket får anses vara ganska långsiktigt för en vanlig investerare i publika bolag. I princip oförändrad EPS under 8 år är inget bra facit. På 8 år mer än dubblar man sitt kapital med "bara" 10% avkastning, och denna alternativkostnad är högst påtaglig i den marknad vi haft de senaste 8 åren.

Vad är H&M värt?

Åter till kärnfrågan - vad göra, vad är bolagets värde? Jag estimerar/hoppas att H&M vänder skutan under 2017 och börjar se resultat av den strategi KJP lade fram i bokslutet för 2016. Tittar vi fram ett par år på 2019 (dvs bokslutet november 2019) så räknar jag med följande:

• Omsättning: 255mdr (10% CAGR 2017-2019)
• Bruttomarginal: 57%
• Bruttovinst: 145mdr
• SG&A: 42%
• EBIT-marginal: 15%
• EBIT: 38mdr
• EPS: 18kr

Vad H&M bör värderas till kan man ju verkligen fråga sig, men om man tar ett riktigt brett intervall på P/E 15-25 så får vi ett intrinsic value på 270-450kr 2019, dvs en uppsida på 17-95% eller en CAGR på 8-40% exkl utdelning förutsatt att detta värde visar sig i priset på 2 års sikt.

Vad måste H&M åstadkomma för att nå detta?

1. Man måste öka försäljningen med 10% i svenska kronor per år 2017-2019, vilket hittills i år visat sig svårt, men låt oss inte säga game over redan i februari 2017. 
2. Man måste ha en bruttomarginal på 57%. Endast 2016 har man legat under detta (55.2%). Annars har man haft en bruttomarginal mellan 57-63% under de senaste 10 åren.
3. SG&A måste ner till 42%. Under 2016 låg man på 42.8% vilket var historiskt högt. Under de senaste 10 åren har man legat mellan 37-42%. Trenden har ju varit tydligt ökande pga minskad försäljning i jämförbara butiker (eller investeringar i kunderbjudandet som bolaget gärna uttrycker det) kombinerat med tunga investeringar i IT. KJPs senaste VD-ord var dock rätt tydligt att nu är det slut med detta och SG&A ska ner.

Hur agera?

Om bolaget lyckas med ovanstående och skattesatsen och antalet aktier är oförändrat så hamnar vi på EPS 18kr 2019 - det är ganska enkel matematik. Det är inga antaganden om någon fantastisk turnaround-resa, utan bara att bolaget ska leverera i den undre änden av sitt eget mål och i linje med senaste årens marginaler. Därför ser jag ingen anledning att idag sälja H&M på 230kr, trots att en röst inom mig säger att nu har mitt tålamod tagit slut. Dock ska jag inte upprepa samma misstag igen - om det inte är tydligt att min tes är på väg att förverkligas senast vid bokslutet 2017 så får det anses att jag har fel och att intrinsic value är lägre än jag estimerat och då kommer jag att trycka på säljknappen.