Fem lärdomar från 2013

Året närmar sig sitt slut och trots att jag inte har facit i hand än tänkte jag summera fem lärdomar jag dragit under 2013 innan jag tar jul-ledigt. Jag tycker inte att det är särskilt intressant att hålla på och summera hur portföljen gått under en godtycklig tidsperiod och klappa sig på axeln eller svära över om man slagit index eller inte. Det intressanta är att konstant lära sig och bli en bättre investerare.

1. Apples vilda resa

Utan tvekan är detta min stora lärdom från i år. Jag tycker ju om att raljera över Mr. Markets manodepressiva mentalitet, men hans syn på Apple har ingjutit en ny respekt för hans dårskap. Fruktan kanske är ett bättre ord än respekt. Under 8 månader nedvärderar Mr. Market Apple med 50% under en i övrigt haussig marknad. Detta baserat endast på något sämre marginaler och en herrans massa rykten och spekulation. I grund och botten är det samma Apple dessa månader med en ohemul förmåga att tjäna pengar och bygga på den redan ohemult stora kassan samtidigt som man fortsätter göra utdelningar och återköp. Sedan växlar Mr. Market återigen till ett positivt lynne och uppvärderar Apple 45% på 4 månader baserat på lite positiv data att folk faktiskt fortsätter köpa iPads och iPhones trots att de är så tråkiga och trots att Samsung fortsätter "krossa" Apple..

Vad är egentligen lärdomen? Man skulle kunna vara kaxig och bara konstatera att man som värdeinvesterare alltid får rätt i slutändan och att Mr. Market alltid kommer ge fina köptillfällen p.g.a. hans stollighet. Men Apples vilda resa har ändå fått mig att bli lite rädd att Mr. Market faktiskt kan utradera stora värden utan någon som helst underliggande fundamental faktor, och trots att ett bolag är "skyddat" av en enorm nettokassa, en enorm intjäningsförmåga och en låg värdering - och dessutom ett av världens bästa och största företag. Även om en sådan nedvärdering är tillfällig så visar den på att det inte finns något riktigt skydd mot att en kurs faller handlöst bara p.g.a. marknaden. Även om Apple kan anses unikt har detta ändå gett mig en beredskap att vilket företag som helst kan nedvärderas ordentligt och plötsligt av Mr. Market. Det gäller att vara beredd och inte ha en "full" exponering på sina innehav så att man dels inte tappar moralen totalt när nedvärderingen kommer, dels har en möjlighet att köpa mer. I Apple hade jag redan ett för stort innehav när raset kom och vågade därför inte fylla på med mer när kursen stod under 400, vilket var väldigt synd.

2. Portföljvärde och nysparande

I takt med Apples och H&Ms uppvärderingar har min portfölj på bara någon månad ökat i värde som motsvarar flera års nysparande. Det kan vara en aning demoraliserande och förmå en att spara lite mindre eftersom effekten av en extra sparad tusenlapp i månaden sparat blir ganska liten på kort sikt, medan man kan äta ett par goda middagar eller göra annat kul för tusenlappen varje månad. Det gäller att sätta upp en sparbudget och hålla den och se på sparandet långsiktigt: den där tusenlappen per månad är snart 100 000 som sedan ynglar av sig i all evighet.

3. The wealth effect

Detta hänger ihop med punkten ovan, men i takt med att portföljen växer känner man sig rikare och tryggare och får för sig att man kanske kan spara lite mindre och konsumera mer. Det skadar inte heller att ens bostad ökar i värde och lånen känns små tack vare låga räntor. Detta kallas för "The wealth effect" och jag måste erkänna att jag känner av den och kämpar emot för att inte hamna i en livsstils-inflation. Tyvärr har jag trillat dit några gånger i år och köpt nya teknikprylar som jag kanske kunde levt utan och istället sparat på flitigt. Jag har nu följt upp alla mina diskretionära inköp som isolerat inte känns så stora, men på totalen handlar det ändå om lite för mycket pengar som jag borde sparat istället. Uppföljningen gör att jag för nästa år kan sätta sparmål som tillåter lite rolig diskretionär konsumtion, men där det diskretionära i det hela hålls inom rimliga ramar.

4. Dollar-exponering

Valutor svänger, och med en portfölj som till nästan 50% är denominerad i USD blir det även stora svängningar där. Jag har hittills ignorerat valutor eftersom jag inte tror mig kunna spå dem på varken kort eller lång sikt, men nu när man har siffrorna svart på vitt framför sig börjar jag ändå få respekt för att dollarn faktiskt KAN försvagas på sikt och ge negativa effekter. Effekterna är dock inte solklara, bolagen man har som innehav kan ju tjäna på en försvagad dollar, men även sådana argument blir lätt teoretiska. Jag har ingen strategi klar för mig än, förutom att jag åtminstone inte ska ÖKA min dollarexponering. Dvs om jag får för mig att köpa fler amerikanska bolag får medlen komma från t.ex. försäljning av Apple-innehavet.

5. Spara kassa?

Jag resonerade kring detta för snart ett år sedan och kom då efter lite Excel-övningar fram till att jag skulle fortsätta vara "all-in" på börsen så länge jag kunde hitta bolag som matchade mina investeringskriterier. Idag finns knappt några sådana bolag, vilket får mig att återigen fundera på att spara kassa. Det är farligt att börja tumma på sina investeringskriterier och riskera att låsa in en undermålig avkastning. Samtidigt har jag sympati för Peter Lynch tankesätt att det är dyrt att stå utanför marknaden och att det alltid finns något att köpa, bara man letar tillräckligt hårt och väl. Med facit i hand är jag minst sagt glad att jag inte sparade kassa under 2013, men bara för att börsen fick för sig att rusa betyder det inte att jag gjorde rätt - det kunde lika gärna gått åt andra hållet. Detta är en klurig fråga som jag fortfarande inte hittat ett svar på. Tills jag har det så letar jag efter köptillfällen och hoppas på att de inte torkar ut helt och hållet.

Det var allt för i år, nu tar Finanstankar ledigt över jul! Jag har kommit igång lite bättre med bloggandet igen i år efter ett dåligt 2012 och hoppas skriva mer under 2014. Tack alla kära läsare för att ni orkar läsa och kommentera! God Jul och Gott Nytt År!

Historiska priser som ankare

Fundamentalanalysbloggen skrev nyligen ett väldigt bra inlägg om varför man inte ska låta tidigare priser på en aktie influera ens agerande idag. Jag har liksom många andra läst den förträffliga boken "Thinking Fast and Slow", som sätter ord och vetenskap bakom alla märkliga beteenden man som investerare upptäcker hos sig själv och andra. Just olika typer av ankare är något man ska försöka vara medveten om när man tar beslut. Man påverkas av dessa vare sig man vill det eller inte. Författaren till boken menar t.ex. att man aldrig ska ge sig in i en förhandling där motparten försöker förankra en oacceptabel siffra genom att ge ett skambud. Går du på en arbetsintervju med ett löneanspråk på 40tkr och intervjuaren säger 20tkr så är det ingen idé att fortsätta - intervjuaren har förankrat 20tkr som en utgångspunkt och 40tkr kommer att vara en helt orimlig nivå. Då ska man enligt författaren helt enkelt vägra att ens börja diskutera med den siffran på bordet. Detsamma gäller aktier. Ett all-time-high fungerar som ett ankare för investerare, både som ett negativt ankare (aktien är ned - så mycket har investerarna förlorat), och som ett positivt (detta är uppsidan).

För min egen del skapade krisen 2008-2009 tyvärr ett ankare för vad jag tyckte man borde kunna köpa bolag på för nivåer. Plötsligt kändes det oacceptabelt att betala över P/E 10 för verkstadsbolag eller P/B 1 för banker när man såg hur billigt man kunde få dem. Det gjorde att jag dels sålde av en massa fina bolag till alldeles för billiga priser efter den initiala uppgången då jag tyckte att de var övervärderade relativt mitt ankare. Men rent objektivt var de inte ens i närheten av övervärderade. Även en akties beteende i sig skapar ett ankare: Apple såg jag som t.ex. ett fynd under 500 efter att aktien under en tid stabilt legat på kurser långt över 500. H&M såg jag som billigt under 220 och dyrt över 240. Jag kunde visserligen visa med beräkningar varför så var fallet (40procent20år gjorde ett gäng sådana beräkningar), men även aktiekursens historiska rörelser hade skapat detta ankare.

Det lilla jag kan acceptera av teknisk analys är just att försöka fånga dessa ankaren hos Mr Market. För mig känns det uppenbart att det faktiskt finns vissa "stöd" och "motstånd", där det kan gå fort nedåt eller uppåt när en aktie bryter genom dessa. Det har helt enkelt med den bevisade effekten av ankare att göra, men multiplicerat med alla aktörer på hela marknaden. Däremot är jag inte särskilt övertygad om att man kan räkna på hur och när en aktie bryter dessa stöd, vilket Teknisk Analys-anhängarna verkar tro är möjligt. Dessutom är det inte en naturlag att en aktie fortsätter upp eller ner bara för att man brutit ett motstånd eller ett stöd.

Så vad kan man göra? Tyvärr är det så att våra hjärnor har ett system vi inte kontrollerar, och vi kommer att reagera på ankare vare sig vi vill eller inte. Därför gäller det enligt mig precis som alltid att tydligt sätta upp investeringskriterier med nivåer och tidpunkter där man köper respektive säljer. Målet måste vara att eliminera risken att använda sig av "System 1" snarare än "System 2", där "System 1" är vår automatiska, intuitiva del av hjärnan som formats av evolutionen. Delen som snabbt ser mönster och risker men som kan lura oss rejält vid mer komplexa problem. System 2 är vår resonerande del som behöver tid för att bearbeta data. Men hur mycket vi än tror att vi följer System 2 så påverkas vi konstant av System 1. Den där rösten som viskar "du borde köpa nu, risken är annars att kursen går upp när bolag x släpper sin kvartalsrapport." Men har vi tydliga regler om när och vid vilka nivåer vi ska köpa så kan System 1 viska så mycket det vill, vi köper på utsatt dag om priset är rätt, annars får det vara. Sedan kan man gräma sig så mycket man vill att man inte köpte i tid om kursen hinner gå upp, men det kommer fler tillfällen i samma bolag eller nya bolag. Som Buffett sade så är det klokt att se aktiemarknaden som baseball, men där du får oändligt många försök på dig att träffa bollen. Du kan låta alla dåliga kast glida förbi och vänta på den perfekta träffen. Visst kommer du missa några potentiella träffar, men du skadas inte av det - det kommer fler bollar.

Den första miljonen

Det är något speciellt med en miljon, att vara miljonär. Även om en miljon idag inte är samma grej som en miljon på 80-talet är det fortfarande ett mål man bör sträva efter att nå så fort som möjligt genom gediget sparande när man är ung och har låga kostnader. Man kanske inte behöver vara lika hårt målinriktad som bloggaren Miljonär innan 30, men det finns helt klart ett värde av att nå en miljon i en avkastande portfölj så fort som möjligt. Når man 1mkr när man är 30 och sedan inte sparar ett öre till någonsin kommer man ändå ha en fin förmögenhet lagom till pension, eller innan pension om man inte vill jobba så länge. Med modesta antaganden om en direktavkastning på 3% och en värdetillväxt på 4% utöver det hinner portföljen bli värd 10mkr lagom till pension och ge ett kassatillskott på 27.000kr/månad i utdelningar. Dessa 27.000kr är visserligen bara värda 16.000kr i nuvärde med 1.5% inflation, men det borde duga för en pensionär med avbetald bostad. Eller så väljer man att jobba mindre vid 55 med en portfölj på 5mkr och utdelningar på 14.000kr/månad. Miljonen växer av sig självt och ger en trygghet: även med stora bolån och höga kostnader under småbarnsåren har du en trygghet och vet att dina pengar avlar av sig.

För många låter en miljon som något man aldrig kommer kunna spara ihop. Kanske stämmer detta om du är ensamstående låginkomsttagare med barn. Men har du en lön på 25.000kr och inte har barn kan du förmodligen börja spara åtminstone 5.000kr/månad utan att lida, förmodligen mer. Välj bort onödig shopping och bo billigt - det finns tid att bo flått senare i livet. Är du lite ambitiös och kommer in i yrkeslivet vid 25 års ålder och sparar 5000kr/månad och får 7% avkastning så har du din miljon vid 35 års ålder. Har du lite tur och ambition får du förmodligen bra löneökningar i början och kanske även en högre avkastning och når miljonen lite tidigare. Poängen är att börja spara så tidigt som möjligt och att vara konsekvent!

Jag själv började min karriär vid 23 års ålder med en ingångslön på 23.000kr och jag började direkt spara 5.000kr/månad. Jag höll nere mina kostnader och i takt med att jag fick löneökningar sparade jag alltid minst halva löneökningen och kunde därmed både öka spartakten och öka min "livskvalitet" genom att skaffa mig lite dyrare vanor och till slut dyrare boende. Jag nådde miljonen strax innan 30 och känslan var enorm. Det var en berg- och dalbana vad gäller avkastningen på portföljen under de där 7 åren, men utan konsekvent sparande hade det inte blivit någon miljon. Och såhär i efterhand känns de där 7 åren som en kort del av livet och jag kan inte minnas någon känsla av att jag berövade mig själv något genom att spara - tvärtom! Det var oerhört lärorikt och motiverande.

Jag hoppas detta i övrigt innehållslösa inlägg inspirerar er som idag pluggar och ska in i yrkeslivet, eller er som precis kommit igång med sparande: håll ut och var konsekventa med sparandet så ska ni se att innan ni vet ordet av är ni miljonärer!