När de årliga löneökningarna sedan kom så ökade jag kostnaderna med hälften av löneökningen och sparandet med hälften. Det gick bra och ganska snabbt blev jag miljonär främst tack vare sparande men även en del avkastning.
Sedan blev jag bekväm. Jag skulle säga att jag hamnade i det så klyschiga ekorrhjulet där det blev allt vanligare att "lyxa till det" med någon latte här och där, uteluncher varje dag och take-away och restaurangbesök flera gånger i veckan, dyra hantverksöl istället för en stor stark, kavajer från NK istället för H&M (visserligen alltid på rea men stor skillnad i pris ändå). Jag fortsatte visserligen fortfarande att spara, men knappast de 50-60% av lönen jag sparade under unga år. Portföljen gick bra och ökade stadigt och det kändes inte värt att spara på full låga.
Det har dock hela tiden gnagt i bakhuvudet att detta inte är sunt. På något sätt kändes det som att det finns en stor konspiration som får oss att fortsätta arbeta fulla 40h+ veckor och konsumera mera i takt med att ens karirär går framåt, snarare än att prioritera fritid och jobba mindre i takt med att ens lön per arbetad timme ökar. Ett klassiskt inlägg i bloggen Raptitude fångar denna "konspiration" väl. Jag har dock inte orkat ta tag i min överkonsumtion av ren bekvämlighet, men nu känner jag att det är dags.
När jag blickar tillbaka över de senaste åren och funderar på vad jag gjort med pengarna så är det inte mycket jag minns eller har behållning av. Vissa kvalitetssaker (kläder, hemelektronik, möbler) som jag verkligen använt och njutit av att använda dagligen under en lång tid var värda pengarna. Vissa resor och upplevelser var värda pengarna (men långt ifrån alla). De flesta restaurangbesök och fina öl- och vinsorter var rätt onödiga - det var ju sällskapet som var behållningen snarare än det man förtärde. Alla impulsköp av kläder och prylar var en total waste som gav glädje i max ett par timmar, följt av dåligt samvete.
Det är dock en sak jag absolut skulle gjort igen - att lägga en rejäl slant på ett bra boende. Med bra boende menar jag ett boende där man trivs (duh), med ett bra läge i innerstaden där man har promenadavstånd till kontoret, gymmet, dagis och matbutiker (för motion och den obeskrivliga glädjen att slippa trängas i lokaltrafiken) och slipper ha bil (onödig kostnad och källa till road rage), i en bra förening med låg avgift. Det har ju dessutom visat sig vara en ganska lyckosam investering :)
Hursomhelst så blir det andra bullar nu! Inspirerad av ett gäng bloggare (Miljonär innan 30, Onkel Toms Stuga, Vägen till Frihet, m.fl.) har jag satt igång och gjort upp en budget. Min fru och jag har inte delad ekonomi, utan vi pytsar in pengar till ett gemensamt konto i takt med att vi handlar mat, barnkläder, saker till bostaden, räkningar etc. Den budget jag sätter upp gäller mina kostnader för dels min andel av våra gemensamma kostnader, dels för mina egna kostnader. Jag har satt en budget på 15tkr/månad, vilket i runda slängar kommer fördelas ungefär som följer:
Löpande kostnader:
- Bostad: 3 700kr (avgift & räntor - TV/Bredband ingår)
- Dagligvaror/Livsmedel: 3 500kr
- Studielån: 650kr
- Dagis: 650kr
- Restauranger/Cafe: 500kr
- Barnkläder: 500kr
- Take-away: 500kr
- Gym: 450kr
- Hygien: 450kr
- Nöjen: 400kr (Netflix, Spotify, aktiviteter)
- Kosttillskott: 300kr (förmodligen onödigt men jag är lite OCD med träningen)
- Saker till hemmet: 250kr
- Frisör: 250kr
- Kollektivresor: 150kr
- El: 150kr
- Övrigt: 300kr (Hemförsäkring, TV-avgift mm)
Totalt Löpande kostnader: 12 700kr
Sällanköp (snittkostnad per månad):
- Resor: 1650kr
- Prylar: 150kr
- Kläder: 500kr
Totalt Sällanköp: 2 300kr
Har försökt titta på vad jag spenderat senare året och var jag kan skära ned som bas för ovan budget. Det jag främst skär ner på är kläd- och prylinköp, samt en del hämtmat och restaurang/cafébesök. Just den typen av kostnader kan skena om man inte håller koll. Jag tyckte att jag varit duktig och endast handlat kläder på rea, men när jag kollade facit har jag handlat kläder för 14 000kr senaste året! Har även impulsköpt dyra hörlurar, en ny dator, en klocka, solbrillor och annat jag inte behöver. Tror därmed inte det blir så svårt att bara avstå dumma impuls- och fåfängsköp, undvika att äta ute på slentrian och vara lite skickligare på att handla livsmedel. Har en del gratis via jobbet (mobiltel, subventionerade luncher) och har en komplett garderob arbets- och fritidskläder som jag nog skulle klara mig på ett antal år utan några större inköp.
Detta leder förstås till ett markant ökat sparande och det ger extra motivation att spendera tid med att försöka hitta bra investeringar, vilket är både gratis och väldigt lärorikt, roligt och motiverande. Som med så mycket annat i livet så är det mesta roliga faktiskt gratis.
Hur ser det ut för er läsare? Är ovan budget realistisk? Snål? Extravagant?
