Portföljen under Q1

Jag brukar inte skriva så mycket om mina egna affärer och innehav löpande under året, utan brukar göra en sammanfattning ibland. Vissa bloggare är helt transparenta med alla affärer de gör, vilket jag beundrar. Själv är jag nog för "rationell" för att göra detta. Man har ganska liten uppsida och ganska stor nedsida av att vara för tydlig med vad man köper och säljer. Om folk tar rygg på ens köp och det går bra kanske man visserligen blir hjälte för dagen, men sedan riskerar man att bli bov om man ångrar sig och säljer, särskilt om det börjar gå dåligt för bolaget. Då riskerar ens bloggande dessutom att påverka ens köp- och säljbeslut, vilket inte vore så bra. Har sett allt fler duktiga investerare på twitter som av denna anledning har slutat skriva om sina köp och sälj - och där har man dessutom risken att få myndigheterna efter sig om man anses manipulera kurser. Dessutom är jag väldigt dålig på att "debattera" online. Slutade med detta för en herrans massa år sedan då jag insåg att det bara suger kraft och skapar negativ energi. Det finns alltid folk som tycker olika och jag som inte har något att sälja eller något att vinna på att övertyga andra ser ingen poäng i att argumentera för varför ett bolag är under- eller övervärderat. Därmed inte sagt att jag inte uppskattar stjärnor som Magnus Andersson, Niklas Ramstedt, Hessi Mocca och andra som vill sprida kunskap och orkar ta debatterna som följer.

Nåväl, med detta sagt tänkte jag köra en Q1-genomgång av portföljen och några tankar kring den.  Efter förra årets lite ljumna avkastning har året börjar mycket bra. Portföljen har levererat +21.3% mot -1.6% för Index (OMXSPI). Nu ska man inte bli för kaxig för börsen och portföljen går upp och ner, och målet är att över en längre tid slå index med råge. Hösten 2017 laggade portföljen index rejält men det är många av innehaven som då ledde till underperformance (framför allt CTM, Cherry, GIG) som nu lett till overperformance.

Portföljen består idag av följande innehav (% av portföljen):

• Bredband2 (13%)
• Catena Media (6%)
• Cherry (14%)
• Evolution Gaming Group (6%)
• Fortnox (12%)
• G5 Entertainment (8%)
• Gaming Innovation Group (13%)
• Paradox Interactive (8%)
• Storytel (6%)
• THQ Nordic (10%)

Och så en liten skvätt Avensia som jag en gång köpte ett litet innehav i och inte har hjärta att sälja (tror absolut på bolaget och tycker aktien är undervärderad, men egentligen ligger inte innehavet inom min comfort zone).

Tänkte kommentera varje innehav individuellt men insåg efter ett tag att det blir ett otroligt långt inlägg, så det blir fortsättning följer med kommentarer på varje innehav i kommande inlägg. Man kan notera att portföljen är tungt viktad mot iGaming ("gambling") med ca 40% och Gaming ("gamla hederliga spel") med ca 26%. I övrigt är temat på alla innehav (utom möjligen Avensia) i portföljen skalbarhet och digital distribution. Alla bolag kan i princip mångdubbla omsättning och antal kunder utan att behöva växa sin personal proportionellt eller bygga fabriker eller på andra sätt behöva investera eller öka kostnader i proportion till de ökade intäkterna.

Alla innehav ovan har funnits i portföljen sedan starten av året och jag har gjort väldigt få omfördelningar. I princip alla innehav har presterat väl under Q1 med undantag för EVO och G5 (aktiekursen alltså - bolagen går hur bra som helst!) och jag kommer öka i båda innehaven under kommande tiden. Evo har varit ett ganska litet innehav i portföljen under Q1 då jag sålde av större delen vid årsskiftet kring 600kr då innehavet hade vuxit sig väldigt stort och jag tyckte att värderingen började bli lite läskig och ville omvikta portföljen mot innehav med bättre risk/reward. I samband med Q1-rapporten började jag dock öka och kommer fortsätta öka på nuvarande nivåer som jag tycker är en mycket attraktivare värdering än 600+ kr. G5 ser jag som extremt missförstått och undervärderat. För en bra genomgång av bolaget rekommenderas Dividendblowers analys av bolaget samt intervju med VD.

Det var allt för denna gång! Ska bli intressant att se hur "mina" sektorer utvecklas under Q2 - man får vara beredd på en hel del volatilitet och försöka utnyttja Mr Market så gott det går utan att förlora sin nattsömn.

Har börjat få respekt för volatilitet

I början av min "karriär" som värdeinvesterare var jag övertygad att volatilitet inte var lika med risk, och att det bara var bra om priset på ett innehav halverades så att man kunde köpa mer på "rea". Jag kände mig stärkt av att många värdeinvesterargurus hade samma synsätt. Men det är lätt att vara kaxig när portföljen är liten och en 30%-nedgång kan pareras med några månaders nysparande. Det är inte lika roligt när nedgången motsvarar ett antal års disponibel inkomst av tjänst.

För ett år sedan skrev jag om diversifieringens baksida och gav mig på att koncentrera portföljen. 20 innehav blev 10, varav fem var ungefär dubbelt så stora som resterande fem. Catena Media var ett av de större innehaven som jag ökade på när kursen gick under 90kr. Men sedan gick luften ur aktien med en placing och VD-byte och då kände jag av hur volatilitet kan bli en risk på riktigt. CTM stod vid tillfället för 20% av portföljen och kursen hade gått från över 100kr till som värst drygt 70kr på kort tid. Eftersom jag har ett heltidsjobb och småbarn har jag inte vansinnigt mycket tid att analysera bolag och började oroa mig för att jag tagit mig vatten över huvudet och missat något som marknaden kände till i bolaget. Hade jag varit mer diversifierad hade jag kanske ryckt på axlarna och väntat ut stormen, men nu var panikförsäljningen nära. Som tur var sov jag på saken och stämde av med några Twitter-vänner och lugnade ner mig.

Tyvärr skapar ju denna typ av event lite mentala ärr samt ett anchoring bias. När kursen nu når nya ATH minns man hur snabbt det gick ner mot 70kr senast det kom minsta lilla vindpust som antydde att bolaget hade problem. Jag har historiskt varit för tidig att sälja innehav som gått bra för att jag inte velat vara med om en smärtsam nedgång igen (*host, Apple, host*), och en koncentrerad portfölj gör att jag blir väldigt nervös när innehav rusar på kort tid - återigen leder hög volatilitet till risken att jag säljer vid fel tillfälle, men denna gång på uppsidan.

De investerare med stora koncentrerade portföljer som klarar av att stå emot hög volatilitet är det bara att gratulera. Jag är dessvärre inte en av dem. I grund och botten handlar det nog om ens lynne. I brist på total insyn i ett företag är jag alltid ödmjuk inför att jag kan ha fel i min tes och marknaden kan ha rätt. Det är lätt att säga att så länge man har mer än 50% rätt så blir det bra, men jag verkar inte riktigt tolerera att ha fel överhuvudtaget, vilket gör mig ganska defensiv. Genom åren har jag inte haft någon riktigt stor förlorare och förutom 2008 har portföljen aldrig backat något enskilt år. Men jag har heller aldrig haft någon fenomenal enskild årsavkastning. Pga "fegningar" och felval kring sizing landade 2017 på +9%, vilket är OK, men borde varit bättre med några riktigt bra innehav i portföljen (EVO + 86%, Fortnox +35%, CPSI +35%). Tyvärr var det ett antal innehav som inte presterade lika bra eller backade (Kopparbergs, H&M, Cherry & GIG).

Nåväl, jag har försökt komma fram till en kompromiss och gick in i 2018 med en stor andel cash och en portfölj med 11 relativt lika stora innehav. Jag återkommer till dessa, men temat kring nästan varje innehav är digitala produkter, med stort fokus på spel, både iGaming och vanlig hederlig Gaming. Paradox, THQ och G5 har åkt in i portföljen - jag är inte bättre än att jag kan ändra mig. Värderingarna är utmanande på historiska vinster, men det är något särskilt med dessa bolag med en kombo av återkommande intäkter, rum att växa snabbt och digitalt med låga investeringsbehov, starka balansräkningar, owner-operators, och mycket annat jag gillar. Vi får se om det blir en rejäl bakläxa att man gett sig in i denna typ av "glory stocks" eller om vinstökningarna kommer enligt plan. Cashen i portföljen får sitta där och ge mig lite snuttefilts-trygghet medan jag researchar nya bolag och hoppas att det kan dyka upp lite gamla hederliga breda nedgångar som ger köplägen i kvalitetsbolag.

Bye bye H&M :(

Jag har aldrig varit någon riktig "turnaround"-investerare. Jag gillar generella nedgångar i marknaden totalt eller i någon enskild sektor som drar med sig även de bra bolagens värderingar nedåt, vilket brukar ge bra köplägen, men generellt har jag inte haft några större framgångar i att investera i enskilda bolag som har (förhoppningsvis) temporära problem. Det är helt enkelt för svårt att veta hur svåra problemen blir innan (eller om) det blir bättre, hur lång tid det tar, samt hur och när marknaden reagerar. De gånger jag lyckats "pricka" en botten har jag köpt för lite och sålt för tidigt. Andra gånger har jag köpt på hyfsat bra nivåer men sedan har det tagit så pass många år för bolaget att vända att CAGR blivit medioker. Och så finns ju gångerna när bolagen aldrig vänder...

H&M har blivit ett turnaround-case. Jag skrev i början av året att jag gav bolaget 2017 på sig att visa att man var på väg att vända. Men efter att ha testat H&Ms e-handel och bolaget därefter släppt en Q3 som visade att man fortsatt inte lyckats vända så tog mitt tålamod slut och jag sålde hela mitt innehav på 207kr. Det verkade inte finnas en tillstymmelse till chans att göra en snabb turnaround och komma tillbaka snabbt till sina historiska marginaler, och risken fanns att man skulle vara tvungen att sänka utdelningen (kassan är förbrukad och kassaflödet täcker inte utdelningen) och dessutom fortsätta lida av svag butiksförsäljning. Och som lök på laxen så gjorde min egen upplevelse av online-ebjudandet att jag faktiskt inte hade förtroende för bolagets online-strategi.

Idag är jag förstås glad att jag sålde men i övrigt känns det lite som när gamla kompisar från mellanstadiet blev värstingar och gick ner sig i knark och kriminalitet. Man är ledsen för deras skull för att man vuxit upp med dem och tyckte de var bra människor i grunden. Men samtidigt är man besviken och arg på dem för att de lät det hända. Kollar man gamla historiska inägg i denna blogg ser man att jag haft ett nästan osunt kärleksfullt förhållande till H&M och känt mig privilegierad att få äga detta fina bolag tillsammans med familjen Persson. Och eftersom man levt genom tillfälliga svackor tillsammans så ville jag avfärda alla problem de senaste åren som just tillfälliga, även om jag redan när jag läste att man skulle investera i SAP började oroa mig för var detta skulle sluta. Nåväl - "never marry a stock" heter det ju, och nu får familjen Persson reda ut detta utan mig som ägare eller online-kund. Alla gör vi misstag. Jag borde ha reagerat tidigare och familjen Persson borde verkligen ha reagerat tidigare - dagens pressrelease andas verkligen panik i mina ögon. Kanske blir detta botten på aktiekursen. Kanske inte. Jag tänker iallafall stå vid sidan och observera.

I samma anda sålde jag faktiskt även alla mina Kopparbergs efter bolagets Q3. Jag behöver inte ett bolag till som tappar tillväxt och skyller på väder och valutor. Kopparbergs värderas som ett tillväxtbolag, men växer man med 3% förtjänar man inte ett högt P/E. Kanske var det förhastat och orättvist och en genuint tillfällig svacka, men jag tänker inte vara med om H&M-resan en gång till.

François Rochon talar i ett riktigt bra Talks at Google om vikten av tålamod, men att samtidigt undvika "frog in the pan"-syndromet - att långsamt kokas till döds genom att rycka på axlarna åt små motgångar för att en vacker dag upptäcka att man sitter i en investering som inte alls längre är det bolag man en gång trodde att man köpte. Jag köpte en gång H&M för att affärsmodellen mer eller mindre "garanterade" minst 10% tillväxt genom konstanta butiksöppningar i denna takt - något man lyckats med under en mycket lång tid och där man fortfarande inte ens börjat öppna butiker i vissa världsdelar. Det tog ett tag för mig att acceptera att den affärsmodellen är död, och därmed är storyn kring varför jag en gång tyckte H&M var en bra investering död. Nu är det ett turnaround-case. Det är inte min grej.

God Jul!