Företagsvärdering Del 5: Kassaflöden - FCF & DCF

I vår kurs om företagsvärdering och aktieanalys har vi hunnit gå genom resultaträkningen, utdelningar och balansräkningen, både tillgångar och eget kapital samt skulder. Turen har nu kommit till kassaflödet.

Vad är vinsten egentligen?
Vinster och balansräkningar i all ära, men redovisningsregler kan ställa till det en hel del. Vi såg redan tidigare att balansräkningen undervärderas grovt i företag som växt organiskt och har earnings power. Men även den rapporterade vinsten kan i många fall vara helt främmande från verkligheten. Tydligast är detta i fastighetsbolag där vinsten måste ta hänsyn till ganska godtyckliga förändringar av fastigheternas värden (s.k. mark to market). Även banker drabbas av redovisningsregler som är till för att skapa en rättvisande bild, men som istället skapar en näst intill ogenomtränglig myriad av redovisningstekniska poster pga konstanta omvärderingar av alla kontrakt man sitter på. I bästa fall handlar det bara om att det är svårt för en investerare att förstå exakt vad vinsten egentligen är, men i värsta fall använder ledningen redovisningsreglerna till sin fördel för att skapa det resultat de själva vill att investeraren ska se. Även företag som vårt analysobjekt Nestlé "drabbas" av en massa redovisningsregler som kan göra det svårt att hänga med i redovisningen trots att man har en hyfsad kunskap om redovisning och lusläser alla noter. Generellt kan man säga att ju mer komplexa finansieringslösningar och ju fler derivat ett företag använder sig av, desto värre blir redovisningen.

Vinst ≠ Kassaflöde
Även om ett företag har en ganska simpel redovisning och vinsten faktiskt överensstämmer med verkligheten så är det för en investerare intressantare hur mycket pengar företaget kan generera åt sina ägare. Säg att vi har två företag med identiska vinster på 100kr/aktie. Det ena bolaget (A) har stora kapitalbehov och måste varje år återinvestera 80kr per aktie för att hålla sin produktionsutrustning modern och kunna konkurrera med andra företag. Det andra bolaget (B) har väldigt små kapitalbehov och behöver endast investera 20kr per aktie varje år. Med andra ord skapar bolag A 20kr per år i kassaflöde som man antingen kan återinvestera för expansion eller dela ut till ägarna, medan bolag B varje år skapar 80kr i sådant kassaflöde. Om vi bara tittade på vinsten per aktie skulle de två företagen se identiska ut och det skulle vara hugget som stucket vilket bolag vi investerade i. Om båda företagen värderades till P/E 10 skulle man få betala 1000kr per aktie. Men investeraren som köpte företag A skulle maximalt kunna få ut 20kr per aktie varje år utan att förstöra sitt företags konkurrenskraft, medan investeraren som köpte B skulle kunna få ut 80kr per år. Om företagen delade ut allt kassaflöde man inte behövde skulle A alltså ge en avkastning på maximalt 2% per år om investeraren behöll företaget hela sitt liv medan B skulle ge upp till 8% per år. Ganska stor skillnad!

Fritt kassaflöde (FCF)
Dessa kassaflöden som inte krävs för att hålla igång verksamheten kallas för fritt kassaflöde, förkortat FCF. Definitionen av FCF kan hittas på Investopedia. Företagen är dock så generösa att de brukar räkna ut FCF så investerarna slipper göra det själva. Dock ska man passa sig eftersom företagen kanske känner för att exkludera en del negativa kassaflöden som de tycker är ”engångskostnader” eller tillhör ”discontinued operations” eller så. Nu  kanske det låter som att FCF löser investerarens alla problem och visar hur mycket kassaflöden bolaget egentligen genererar. Tyvärr är det inte så enkelt.

FCF är behäftat med en mängd problem, exempelvis genom att FCF inte skiljer på investeringar som görs för att hålla företaget flytande och investeringar som görs för att få företagets vinster att växa. Med andra ord kan ett lågt FCF i själva verket vara ett tecken på att ett företag hittat en god användning för sitt kapital och investerar i tillväxt. Att stirra blint på FCF kan därför ge ännu värre slutsatser än att stirra blint på företagets vinst. Det finns även andra problem med FCF som jag inte har plats att gå in på här, utan jag rekommenderar intresserade att läsa vidare. Det finns en hel del artiklar i ämnet på Investopedia, och Omid på Labrusca har skrivit en bra artikel om problemen med FCF i fondens halvårsrapport.

DCF
Jag erkänner villigt att jag ägnar FCF ungefär en sekund när jag analyserar ett företag. Istället använder jag mig av en kombination av en lång historik av EPS, utdelningar och owner earnings för att få en förståelse för hur mycket reda pengar ett bolag kan generera åt sina ägare. Owner earnings ska vi dock vänta med tills nästa del av denna serie, och istället fokusera på (eller snarare kritisera) DCF. DCF är nuvärdet av alla framtida kassaflöden från en investering, diskonterade med en lämplig diskonteringsränta. I vissa fall fungerar DCF utmärkt, t.ex. vid en projektfinansiering där man har ett specifikt projekt med en specifik livslängd, förutsägbara kassaflöden och en förutbestämd diskonteringsränta som investeraren sätter beroende på vilka alternativ just den investeraren har för sitt kapital. Men för ett företag som finns för ”evigt”, med oregelbundna kassaflöden och tillväxt blir DCF en ren sifferexercis. Vi såg redan i avsnittet om utdelningar hur starkt nuvärdet av alla framtida utdelningar varierade beroende på hur man ändrade sina antaganden om tillväxt och diskonteringsränta.

I skolan lär man sig att göra en DCF genom att först skapa en period på kanske 7 år där man själv estimerar FCF för varje år baserat på någon tillväxt. Efter detta antas företagets FCF växa med en konstant och ganska låg faktor på någon procent. Sedan diskonterar man först alla FCF för de första sju åren där man explicit estimerat dem. Efter det tar man nuvärdet av alla framtida kassaflöden in i evigheten givet den konstanta tillväxten, där samma modell används som i avsnittet om utdelningar, Gordon Growth Model. Problemet här är naturligtvis att dels bestämma när ett företag slutar växa som det gör idag för att komma in i någon slags konstant låg tillväxt, dels vad denna tillväxt är. Finns det ens sådana företag? Visst, inga träd kan växa till himlen, men i vår dynamiska värld kan ett företag växa starkt under en lång tid genom att ta marknadsandelar, skapa nya marknader för nya produkter och tjänster, knoppa av delar som blir stora och kan leva vidare på egen hand, etc. Givetvis finns det inga företag som kan växa 100% om året i 100 år, men det verkar ju befängt att t.ex. säga att Nestlé kan fortsätta växa med sina historiska 7% per år i sju år till, men sedan kommer de bara växa med 3% per år i all evighet.

Diskonteringsränta och WACC
Det andra stora felet med DCF är diskonteringsräntan. Det traditionella systemet är att använda sig av WACC. Det första problemet med WACC är att ju mer skulder företaget har, desto lägre blir diskonteringsräntan och desto högre värde får företaget. Det andra problemet är att kostnaden för eget kapital brukar räknas ut genom CAPM. Felet med CAPM är att ju högre beta företagets aktie har, desto högre blir kostnaden för eget kapital och desto lägre blir värdet av företaget i DCF-modellen. Så ett företag helt utan skulder vars aktie precis sjunkit med 50% kommer att ha ett högre WACC och därmed ett lägre DCF än ett identiskt företag med massor av skulder och vars aktie inte sjunkit och därmed är 100% dyrare, eftersom aktien har lägre beta. I DCF ska man dock justera för nettoskuld eller nettokassa för att få ut DCF-värdet för aktierna, så i slutändan kanske företaget utan skuld får ett högre värde för sina aktier, men oavsett detta så är hela principen med WACC och CAPM för att räkna ut en diskonteringsränta helt uppåt väggarna. Två personer som jag vet håller med mig är Warren Buffett och hans vapendragare Charlie Munger, som jag citerar:

Well, Berkshire’s whole record has been achieved without paying one ounce of attention to the efficient market theory in its hard form. And not one ounce of attention to the descendants of that idea, which came out of academic economics and went into corporate finance and morphed into such obscenities as the capital asset pricing model, which we also paid no attention to.

DCF för Nestlé

Med detta sagt kan vi väl ändå göra en ”quick and dirty” DCF på Nestlé för skojs skull. Tittar vi i Nestlés årsredovisning på kassaflödet som jag klippt ut ovan får vi ett FCF på 12,535 MCHF (miljoner CHF). Nestlé har brutit upp sina kassaflöden i en massa komponenter, men kort och gott är FCF=operativa kassaflöden minus investeringar. Nestlé själva anger på sin hemsida sitt FCF till 12,369 eftersom de som väntat räknar lite annorlunda men det är nära nog. En uppmärksam investerare ser dock att FCF skiljer sig kraftigt åt mellan åren, särskilt 2008-2009. Detta speglar ett problem med FCF - det varierar väldigt mycket från år till år beroende på hur rörelsekapital, capex, eventuella goodwillavskrivningar etc rört sig mellan åren. För att få någon sorts rättvis bas-FCF ska man helst ta en utjämnad FCF över några år, men eftersom detta är en snabbis så kör vi med 12,535. Vi antar kort och gott en diskonteringsränta på 10% och antar att Nestlé kommer att växa med samma faktor i all evighet, vilket kan verka löjligt, men det är ännu löjligare att låtsas estimera tillväxten under de kommande x åren och sedan plötsligt byta till en lägre tillväxt. Men istället för att ange en tillväxt så låter vi modellen räkna ut DCF-värdet på Nestlé givet lite olika tillväxt-scenarion. Resultaten syns i bilden nedan. Med 0% tillväxt blir nuvärdet på hela Nestlé (12,535/0.1)=125,350 MCHF. Vi tar bort nettoskulden på 18,085 som vi räknade ut i förra delen och får därmed 107,265 MCHF eller 30 CHF per aktie med 3,572 miljoner aktier. Med 2% tillväxt får vi [12,535/(0.1-0.02)-18,085]/3,572=38.8 CHF per aktie. Med 5% tillväxt får vi ett nuvärde på 65.1 CHF per aktie. Dagens pris är 55 CHF per aktie, vilket innebär att om Nestlé lyckas få sin FCF att växa med 5% årligen i all evighet så borde aktien vara värd 65.1 med 10% diskonteringsränta, vilket ger en 18% uppsida.

Slutsatser
Vad säger detta? Tja, tyvärr inte så mycket. Som sagt, om vi börjar ändra diskonteringsräntan eller tillväxten bara en eller två procentenheter så kommer DCF-värdet på Nestlé att ändras dramatiskt. Dessutom är 2009 års FCF som vi använder som bas mycket högre än 2008 års FCF. Alla dessa begränsningar gör att DCF-värdet blir extremt godtyckligt. Men eftersom uträkningen kan göras väldigt avancerad så kan man luras att tro att vi kommit fram till ett exakt värde av aktien. Men som Keynes påpekade: "It is better to be roughly right than precisely wrong" Det enda värdet jag ser av DCF är att snabbt kunna få en indikation på om en aktie är helt undervärderad. Om DCF med en konservativ diskonteringsränta och tillväxt, t.ex. 10% respektive 0%, ger ett värde som är betydligt högre än vad aktien prissätts till idag så kan det vara en indikation på att aktien är undervärderad. Men som sagt är det bara en indikation eftersom FCF från första början är behäftat med så många problem.

Faktum är att DCF idag mest används av corporate finance-avdelningar för att försöka bevisa att ett dyrt förvärv är värt sitt höga pris. Men inom aktieanalysen är konceptet ganska dött idag och används mycket sällan för att fastställa en ”riktkurs”. Jag spår dock att DCF får en comeback nästa gång börsen är grovt övervärderad och analytikerna får kämpa med att få upp sina riktkurser så att de kan ge köprekommendationer. Då blir DCF ett fint verktyg där man kan trolla fram vilken riktkurs som helst på ett trovärdigt sätt.

Tyvärr blev det inte så mycket mer spännande än såhär denna gång. Att få mig att göra en seriös DCF-analys är som att be en hedgefondförvaltare försvara sina höga avgifter. Jag kan göra det, men det kommer inte att kännas särskilt trovärdigt… Jag ska dock nämna att FCF kan användas för annat än DCF. Man kan t.ex. titta på nyckeltal som FCF yield. Själv använder jag dock i alla dessa fall hellre FCFs smartare kusin som försöker eliminera problemen med FCF och som jag kommer att behandla i nästa del: Owner Earnings!

Här är övriga inlägg i serien:
Del 1: EPS & P/E
Del 2: Utdelningar
Del 3: Balansräkningen - Tillgångar, Eget Kapital, P/B & ROE
Del 4: Balansräkningen - Skulder & Enterprise Value
Del 5: Kassaflöden - FCF & DCF
Del 6: Owner Earnings
Del 7: Slutsatser

Annons:

Akelius - Sveriges högsta sparränta 

Akelius har under nära 30 års tid erbjudit allmänheten fördelaktiga sparformer. Akelius Spar AB är registrerat hos Finansinspektionen enligt Lag (2004:299) om Inlåningsverksamhet. Akelius Spar erbjuder enkla sparkonton med hög ränta vilket gör dem till ett attraktivt komplement till vanligt banksparande.

• Välj konto med eller utan uppsägningstid. Du får högre ränta ju längre uppsägningstid du väljer.
• Räntan utbetalas i slutet på varje kalenderår. Sparandet är avgiftsfritt och du kan göra två fria uttag per år.
• Uttag utbetalas inom tre bankdagar. Du får totalt spara upp till 50 000 kr.
• Du kan utan kostnad byta till ett konto med längre uppsägningstid och högre ränta. 

Akelius är en av Sveriges största privata hyresvärdar. De äger och förvaltar fler än 37 000 lägenheter från Haparanda i norr till Bayern i södra Tyskland. Sparkunder får förtur till Akelius lägenheter. Som sparkund förbättrar du avsevärt dina chanser till en bostad. Du går före andra lägenhetssökanden. Förturen baseras på hur mycket du sparar. Sparar du mer förbättras dina chanser.

H&M och låglöneländer

Signaturen Johannes kom med en intressant kommentar som jag har funderat en del kring:

Spontant så tänker jag att en förutsättning för företag som H&M är ju att de har en billig produktion i så kallade u-länder. Om dessa länder utvecklas och kan öppna ikea- och H&M-butiker i varje kvartershörna så innebär det ju tyvärr även att de inte längre jobbar för minimala löner och därmed har vi nått ett tak i vår tillväxt på u-länder bekostnad. Detta skulle isåfall i detta avseendet innebära att det inte är önskvärt att u-länderna blir industrialiserade då produktions- och personalkostnaderna i aktuella länder skulle öka kraftigt och effektivt bromsa tillväxten hos företag som H&M. Någon som har andra tankar kring detta?

Först och främst beror det hela på om man tror att H&Ms kläder måste vara billiga i absoluta tal eller endast relativt sett för att försäljningen och vinsten ska kunna växa som idag. H&Ms affärsidé är ju mode och kvalitet till bästa pris. Även om kostnaderna för att tillverka kläderna går upp i takt med att "u-länder" utvecklas så kommer H&M fortfarande att ha bästa pris i relation till övriga märken med liknande kvalitet och profil. Första frågan är alltså, kommer folk handla mindre tröjor om de kostar 299kr istället för 199kr, men där 299kr fortfarande är bästa pris?

Den andra frågan är om kläder kommer att bli relativt dyrare än andra varor i framtiden. Det blir ganska många saker som blir dyrare om alla låglöneländer ska öka sin levnadsstandard, vilket genom inflationen får genomslag på löneökningar även i rikare länder. Med andra ord kanske den där tröjan för 299kr fortfarande är det bästa du kan spendera dina pengar på om andra alternativ också har blivit dyrare?

Gällande köpkraften i utvecklingsländerna så är det som Johannes skriver svårt att se hur H&M skulle kunna sälja kläder åt samma människor som producerar kläderna om man hade butiker i vartenda hörn i världen. Men samtidigt ska man komma ihåg att löneökningar inte kommer som ett skänk från ovan där alla i ett låglöneland plötsligt har högre lön och levnadsstandard. Utan en ökad produktivitet leder löneökningar bara till inflation och depreciering av valutan, vilket summa summarum inte gör någon skillnad på varken köpkraften i det producerande landet eller på inköpspriset i det konsumerande landet. Sedan ska man inte heller bortse från skillnader inom länder. H&M i Kina är t.ex. ganska dyrt i relation till lokala märken, men likväl finns det massvis med köpare och en växande medelklass, trots att kläderna produceras i samma land.

Dock önskar vi väl oss alla en framtid där alla har en bra levnadsstandard? I denna önskvärda framtid då textilarbetare världen över har märkbart högre löner än idag kommer förmodligen produktiviteten att ha förbättrats, vilket gör att löneökningarna inte får fullt genomslag på priset på kläderna, och vilket även gör att textilarbetarna får en högre köpkraft. Det är inte alls osannolikt att samma textilarbetare även shoppar på H&M i en sådan framtid. I Sverige har ju trots allt kockar råd att äta på restauranger och en Volvo-montör har råd att köra en svenskproducerad bil.

Detta inlägg blev kanske lite väl filosofiskt i sin natur. I praktiken tror jag dock inte att mindre fattigdom i världen är en fara för H&M - tvärtom. Men cynisk som jag kan vara tror jag tyvärr att världen om 20 år fortfarande har låglöneländer, så de som inte håller med om mitt resonemang ovan och som tror att H&M är beroende av en världsordning med rika och fattiga länder behöver nog inte oroa sig allt för mycket över denna fråga.

Hur mycket kan H&M växa?

H&M meddelade idag att man planerar att öppna sin första butik i Singapore hösten 2011 och att man därmed tar steget in i Sydostasien. Jag började naturligtvis direkt att räkna på hur mycket man kan tjäna i Singapore, men kom tyvärr inte fram till några jättesiffror. Singapore är visserligen en viktig finanshub och ett välmående land, men med sina 5 miljoner invånare kommer landet inte att göra någon större effekt på H&Ms resultat. Singapore är ju lite unikt i och med att det är världens tredje mest folktäta land och fyra vad gäller köpkraftsjusterad BNP per kapita, så att räkna på antal H&M butiker och försäljning per butik känns lite svårt. Men låt oss anta att H&M i Singapore i framtiden kommer omsätta lika mycket som H&M i Norge (båda länderna har 5m invånare): 5,500 msek inkl moms. Detta innebär en försäljningstillväxt på 4.6% mot 2009 års siffror och allt annat lika en vinsttillväxt på lika mycket, vilket per aktie blir ca 0.45kr. Inte så mycket att hänga i julgranen alltså.

Men tittar man på den stora bilden har hela Sydostasien över 400m invånare om man räknar bort diktaturerna. Och man får inte glömma bort att H&M fortfarande bara har några enstaka butiker i enorma marknader som Ryssland, Japan och Kina. I Sydamerika har man inga butiker och i Östeuropa har man bara börjat kommit igång. Samtidigt finns det gott om utrymme att växa på många marknader som man redan funnits i ett tag. Fundamentalanalysbloggen resonerade lite kring detta tidigare i år. Nedanstående graf från årsredovisningen 2009 visar att det finns en hel del potential kvar även i H&Ms existerande marknader.

Frågan är: hur mycket kan H&M egentligen växa? Tittar man på potentialen genom att ta en mogen marknad som Sverige eller Norge där man omsätter uppemot 1000kr/invånare och anta att H&M någon gång i framtiden täcker halva världens befolkning och omsätter 500kr/invånare, får vi en omsättning på 1,500 miljarder kr och en vinst på 210 miljarder kr givet dagens marginaler. Vinsten per aktie skulle bli 126kr och givet bara ett P/E på endast 10 skulle aktien ändå värderas till 1,260kr. Detta är dessutom nuvärden eftersom vi räknar dels med dagens penningvärde, dels med en icke-ökande befolkning.

Tar vi H&Ms nuvarande expansionstakt på 10-15% nya butiker om året och antar bibehållna marginaler har vi om 20år en vinst per aktie på 200kr med 15% tillväxt, där tillväxten enbart kommer från nya butiker. Om man ”bara” växer med 10% om året får vi om 20 år en vinst per aktie på 82kr. Givet en värdering på P/E 10-15 är H&M aktien alltså värd 2,000-3,000kr om 20 år med 15% tillväxt, eller 820-1,200kr givet 10% tillväxt. Ovanstående är dessutom i dagens penningvärden eftersom man bara räknar med nya butiker med nuvarande försäljning per butik. Lägger vi till eventuell reell försäljningsökning per butik samt inflation får vi väldigt mycket högre siffror. Hur man än räknar verkar H&M alltså som ett riktigt bra val för en riktigt långsiktig investerare, oavsett om den kostar 230kr eller 250kr idag. Även om tillväxten avtar och P/E går ner till 10 får vi en fantastisk avkastning på vår investering på lång sikt. Och då har jag inte ens räknat med alla utdelningar man får under tiden..

Men är ett H&M som kostar 820-3000kr/aktie realistiskt? Är det realistiskt med 13,000-32,000 H&M-butiker om 20 år, vilket 10-15% årlig tillväxt skulle ge? Om man räknade med hela världens befolkning, men utan befolkningsökning skulle detta innebära 219,000-538,000 världsinvånare per H&M-butik om 20 år givet 10-15% tillväxt per år. I Skandinavien har H&M ungefär 60,000 invånare per butik, medan större länder där H&M funnits ett tag som Tyskland och Storbritannien har 250,000-350,000 invånare per butik. På så vis känns det inte helt orealistiskt att H&M skulle kunna nå till och med 15% ökning av nya butiker under de kommande 20 åren. Givetvis förutsätter detta dock att levnadsstandarden ökar för en stor del av världens befolkning. Men även om man bara nådde hälften av världens invånare om 20 år skulle butikstätheten fortfarande vara ganska realistiska 110,000-270,000 invånare per butik,

820-3000kr per aktie skulle ge hela H&M ett marknadsvärde på 1,360-4,960 miljarder kr. Idag har Exxon det högsta marknadsvärdet av världens alla bolag med 2,100 miljarder kr. Eftersom vi talar i nuvärden skulle H&M alltså vara världens potentiellt största företag år 2030 om de kunde expandera med 10-15% per år. Är detta realistiskt för ett svenskt företag som säljer billiga kläder? Tja, vad vet jag? Skulle någon trott för något år sedan att Apple skulle vara världens näst största företag år 2010? Wal-Mart som grundades 15 år efter H&M säljer också billiga saker och har 8,500 butiker i 15 länder och är ett av världens största företag. Dessutom är det möjligt att delar av H&M knoppas av till nya bolag och istället för ett gigantiskt H&M har vi flera mindre bolag som inriktar sig på olika kundgrupper, varumärken, försäljningskanaler eller varuslag. Även om det idag skulle kännas idiotiskt att bryta upp det enormt starka varumärket H&M så kanske världen ser annorlunda ut om 20 år. Återigen, vad vet jag?

Det är alltid vanskligt att försöka spå 20 år framåt i tiden. Ärligt talat har vi ingen aning hur världen ser ut om 20 år med tanke på hur fort utvecklingen går. Men på något sätt visar ovanstående lek med siffror att även om H&M har en ganska modest expansion så kommer det att bli en kanoninvestering på lång sikt så länge man antar att konceptet med snygga och bra kläder till bästa pris håller på de flesta marknader i världen. Man ska alltid vara försiktig med exponentiell tillväxt - som Boulding påpekade: ”Anyone who believes exponential growth can go on forever in a finite world is either a madman or an economist”. H&M har redan vuxit exponentiellt under en lång tid (se grafen nedan från H&Ms årsredovisning 2009)och kommer aldrig att bli 100ggr större än det är idag (även om man aldrig ska säga aldrig). Men än är världen inte mättad på H&M, och när den väl är det kommer H&M fortsätta tjäna pengar och transformeras från en tillväxtaktie till en slags inflationsskyddad superhögavkastande placering.

Så vad är ett rimligt pris på H&M-aktien? Själv har jag svårt att betala mer än P/E 20 för något bolag. I H&Ms fall har jag aldrig behövt betala mer eftersom det alltid funnits andra bolag som haft mer attraktiv värdering när H&M varit så pass dyrt. Men i det fall att det inte skulle finnas andra intressanta placeringar i sikte skulle jag förmodligen kunna betala mer än P/E 20, eller i H&Ms fall EV/E 20. Dock aldrig P/E 30 eller 40 som det värderades till under IT-bubblan. Värderingar långt över P/E 20 kräver att ett bolag har en väldigt stark tillväxt för att först växa in i värderingen för att komma ner till en rimlig värdering, och efter det fortsätta växa för att motivera denna värdering. 20 år är som sagt en lång tid och mycket kan hända som gör att H&M inte kommer att växa med 10-15% per år under denna period. Därför kan man inte med margin of safety betala mycket mer än 20 gånger vinsten. Dock ska man inte glömma H&Ms fantastiska utdelningsförmåga, och en direktavkastning på över 4% är attraktivt även med väldigt låg tillväxt, vilket i sig ger en margin of safety om H&Ms förutspådda tillväxt skulle utebli.

Vad säger ni som tycker H&M är för dyrt? Är ovanstående siffror helt uppåt väggarna? Om ni köper mitt resonemang, vågar ni vänta på att H&M blir ”billigt” innan ni trycker på köpknappen?

Ps. Detta inlägg verkar få Google att tro att jag skriver om annat än investeringar. Ber om ursäkt för eventuell "lättklädd" reklam... Ds.