Senaste affärerna

Först och främst: ursäkta bristen på inlägg på sistone. Jag verkar inte vara ensam i ekonomibloggosfären att försumma min blogg. Jag skyller likt alla andra på tidsbrist, vilket är trist för nu när man äntligen börjat få lite bättre priser av Mr. Market så har man inte tid att skriva ner sina tankar.

Det har varit väldigt angenämt att vara långsiktig värdeinvesterare under hösten. Kanske är jag på något vis lite skadad, men jag måste säga att jag verkligen njuter av volatiliteten och paniken på börsen. Kanske för att det ger mig fina köplägen oftare, men det är nog något djupare än så. Det är ett bevis på att marknaden inte förändrats på 100 år. Det må ha kommit elektronisk handel, daytraders, hedgefonder, ”börsrobotar”, och alla möjliga nya kategorier av casinospelare under dessa 100 år, men marknaden består fortfarande av människor (även "börsrobotarna" styrs av människor), och människans psyke har inte förändrats under alla dessa år, trots all innovation och all ny kunskap.

Nåväl: Mina senaste affärer.  Jag fyllde på med lite Apple på 376 USD efter nedgången kring presentationen av iPhone 4s och snittkursen för mina köp är nu 366 USD. Synd att jag inte lyckades tima mina köp när Apple under några minuter dök till 355 under själva presentationen. Apple värderades vid tillfället till strax över P/E 10 exklusive cash på årets väntade vinst (Apples år slutade sista september), och tillväxten på både vinst och försäljning är fortsatt löjligt hög. Ikväll USA-tid släpper man sin kvartalsrapport och de flesta väntar sig starka siffror, vilket även fått aktien att stiga till runt 420. Jag hoppas naturligtvis på en stark rapport som ett bevis på att Apple behåller sitt momentum, men tror nästa kvartal (som inkluderar iPhone 4s-release samt julhandel) blir fenomenal. Förhoppningsvis kommer en traditionell dipp i aktien mellan rapporterna så man kan köpa lite mer, men risken är att aktien etablerar ett nytt ”golv” (ursäkta för att det låter som teknisk analys) på 400 USD med tanke på att lägre pris än så ter sig mer och mer orimligt billigt i takt med att Apples vinst och kassa växer. Apple har fantastiskt momentum både med iPhone, iPad och Mac, men jag är fortfarande ödmjuk inför riskerna i denna typ av bolag. Den överväldigande delen av Apples vinst skapades de senaste 4 åren och den kan försvinna lika fort om man tappar sin förmåga att fortsätta släppa produkter som folk vill ha och betala för. Nu tror jag inte detta kommer hända under en överskådlig framtid, men risken finns trots allt där. Risken kontrolleras genom att inte investera mer än 10% av portföljen i Apple.

Ett nytt bolag har även letat sig in i portföljen: Fenix Outdoor. Detta är ett bolag som jag följt länge och många gånger tänkt köpa men alltid valt att suga på tummen och banga ur. Jag har imponerats av bolagets stabila tillväxt, höga lönsamhet, bra balansräkning, bra ledning och ägare (familjestyrt precis som H&M), och framförallt potential att växa rejält i många år framöver. Det jag ryggat tillbaka för är att man är lite snål med utdelningar, gör lite för många förvärv samt att det är ett mid cap-bolag som det är svårt att få någon större insyn i. Dessutom har jag haft lite otur med min timing. Jag var till exempel väldigt nära ett köp år 2009 på 75kr, men precis innan hade aktien stuckit upp 25% på några dagar så jag avstod köp för att inte riskera köpa på en peak. Men aktien fortsatte upp och det blev inget köp. För några veckor sedan, dvs drygt 2 år och 100% efter mitt dåliga beslut 2009 beslutade jag mig för att utvärdera ett köp igen efter att Fenix tappat ca 30% från sin peak. Och även denna gång hann aktien klättra nästan 10% på några dagar medan jag satt och analyserade. Dock var värderingen fortfarande attraktiv med P/E 12.5 trots denna uppgång. Jag gillade dessutom VDns kommentar i årsredovisningen om att Fenix vägrar köpa bolag endast för tillväxtens skull. Priset måste vara rätt och det måste gå att integrera i verksamheten, och priserna på bolag under 2010 var ej på acceptabla nivåer för Fenix. Detta var lite av en nyckel för mig som oroar mig över vissa företags tendenser att bli serial aquirers för att uppnå tillväxt. Det känns alltid bekvämt när ett bolag har en VD som även är storägare och därmed tänker som en ägare. Dessutom har Fenix siffror imponerat den senaste tiden. Trots krisen i klädbranschen där till och med fantastiska företag som H&M tappat 20% av vinsten under första halvåret har Fenix endast tappat 2% av sin vinst, men aktien har gått ner 25%. Så jag beslutade att inte göra om 2009 års misstag och initierade en position på 156kr och jag kommer fortsätta köpa så länge värderingen är attraktiv. Likt H&M är det svårt att sätta en målkurs på Fenix eftersom detta beror på vilken tillväxt man lyckas uppnå och därmed får man justera upp målkursen med jämna mellanrum i takt med att vinsten växer, men jag tycker aktien är köpvärd upp till ca 170kr, vilket ungefär motsvarar historiskt P/E på drygt 13. Vinsttillväxten i Fenix är dock otroligt imponerande med ett snitt på drygt 30% per år de senaste 5 åren och drygt 35% per år de senaste 10 åren, vilket egentligen borde motivera en mycket högre värdering. Men jag räknar inte med att marknaden kommer värdera Fenix till väsentligt högre P/E än historiskt pga den dåliga likviditeten i aktien. Den större delen av avkastningen förväntar jag mig alltså komma från vinsttillväxt snarare än en ökning av värderingen.

Ett annat bolag jag börjat köpa är Beijer Alma. Jag får tacka en läsare som mailade mig och undrade vad jag tyckte om bolaget, och efter en snabb koll på värderingen blev det en djupare analys. Jag ägde Beijer Alma under 2009-2010 men sålde runt 150kr 2010 när jag tyckte bolaget var ganska fullvärderat. Jag skrev även en kort analys om bolaget 2010. Nu har kursen gått ner samtidigt som vinsten gått upp, delvis tack vare ett lyckat förvärv av Beijer Tech, och värderingen är ungefär på samma nivå som när jag köpte 2008 för 82kr. Jag gillar verkligen Beijer Alma och bolaget har lite Peter Lynch-kvalitet över sig. Det verkar i en tråkig bransch men har fina marginaler, kassaflöden, bra balansräkning, tillväxt, ägare, ledning och kan tack vare sin fortfarande lilla storlek fortsätta växa under många år till. Affärsmodellen binder heller inte kapital som ett verkstadsbolag, så man kan dela ut uppemot 70% av vinsten och ändå växa. Vinsten har dubblats de senaste 5-6 åren. Det som oroat mig med verkstadssektorn är hur pass uthålliga vinsterna är över en konjunkturcykel, men Beijer Alma klarade förra krisen ganska bra med ett vinsttapp på ”endast” 25%, men bibehållen utdelning utan att ta på sig skulder. Istället utnyttjade man krisen till att göra ett bra förvärv. Vinstmarginalen idag ligger ungefär på samma nivå som senaste årens snitt, så vinsten kan anses någorlunda uthållig. Till kurs 110kr och ungefär liknande owner earnings värderas bolaget till P/E 11 på årets väntade vinst (P/E 11.6 på förra årets vinst) och direktavkastningen är 6.8% om man delar ut 7.5kr i år, 6.4% om man delar ut 7kr likt förra året. Detta för ett bolag vars vinst växt 15% per år i snitt de senaste 6 åren (man städade balansräkningen efter några svåra år i början på 2000-talet). Det tycker jag är ett bra pris och jag kommer fortsätta köpa så länge kursen håller sig kring dessa nivåer. Det är svårt att sia om uppsidan – även utan en värderingsökning gör vinsttillväxten bolaget till en bra investering. Men aktien tenderar att agera lite manodepressivt och handlades i början av 2011 till 170kr, eller P/E 18. Så man kan se bolaget som ett långsiktigt bra tillväxtinnehav, men med en option att sälja till överpris om Mr. Market blir på överdrivet gott humör, och en option att köpa tillbaka när Mr. Market är kinkig.

Nu kanske läsare med gott minne undrar varför jag inte längre skriver om H&M? Det är väl fortfarande attraktivt värderat? Absolut! Och även om septembers försäljning var lite av en besvikelse så tycker jag att man visade styrka i Q3-rapporten. Men dels är jag nöjd med mitt stora H&M-innehav, dels finns det nu lika attraktiva eller mer attraktiva köplägen. Med risk för att låta som en smartypants skrev jag i mars (när H&M stod i drygt 200kr):

De som vill ha H&M i portföljen och avstår köp idag i väntan på ännu lägre värderingar riskerar att få vänta väldigt länge. Och om/när det väl händer kanske det finns en uppsjö andra investeringar som är mycket attraktivare. Själv köpte jag hellre verkstad och banker på löjligt låga P/E-tal när H&M senast värderades lägre än idag (2008/2009), och om H&Ms framtida "botten" korrelerar med en stor nedgång i cykliska aktier så är chansen stor att dessa kommer vara bättre investeringar även nästa gång det blir en större nedgång på börsen.

Detta skedde snabbare än jag trodde, även om det inte kommit en supernedgång likt 2008-2009 (än). Visst fanns det lägen att bottenfiska H&M runt 180kr, men då fanns även SHB på drygt 150kr och en uppsjö andra bra bolag till bra värderingar. I mars i år fick man betala betydligt mer för dessa bolag samtidigt som H&M var lika billigt som det är nu. De som i början av året hellre köpte verkstad på höga värderingar för att det gick så bra för verkstad och avfärdade H&M på attraktiva värderingar för att det gick så dåligt för H&M har förhoppningsvis lärt sig en läxa i värdeinvesteringar. Men de läser väl inte denna bloggen?

Investeringssparkonto

Jag har egentligen tänkt avvakta med att kommentera investeringssparkontot tills alla detaljer är spikade och klara, men känner efter regeringens uppdaterade förslag att det kan vara värt att skriva några finanstankar kring detta.

Många bloggare verkar förvirrade kring skillnaden mellan investeringssparkonto (ISK) och kapitalförsäkring (KF), och Stockman förklarar detta pedagogiskt. En sak jag dock inte ser nämnd någonstans, men som åtminstone för mig är viktigt, är att utländska aktiers utdelningar inte kommer att beskattas i en ISK, vilket de gör i en kapitalförsäkring. (Edit: Finanskvinnan uppmärksammade mig på att man visst får tillbaka skatten numera hos Nordnet och Avanza, my mistake!)

Jag har idag mina aktier i en vanlig depå. Anledningarna är flera:

• Jag vill äga bolagen och inte en försäkring hos en nätmäklare. Detta är dock mest en principfråga eftersom jag inte tycker om utvecklingen där Avanza och Nordnet är största ägare i mindre bolag och där insiders kan gömma sina innehav.
• Jag tycker i grund och botten att det är rätt och riktigt att beskatta vinster och dra av förluster istället för att betala skatt på sitt kapital oavsett hur kapitalet utvecklas. Även detta är dock mest en principfråga och den stora nackdelen med beskattning av reavinster/förluster, förutom den rent byråkratiska samhällsekonomiska kostnaden, är att skattefrågor kan driva ens investeringsbeslut.
• Jag har hela tiden väntat mig att man kommer att reformera/höja skatten på KF eftersom de använts på ett sätt politikerna inte tänkt sig från början. Och då har jag hellre en depå, där jag vet spelreglerna, än att riskera att mina investeringsbeslut påverkas av vad politikerna bestämmer om kapitalförsäkringarnas framtid.
• Utdelningar på utländska värdepapper är inte skattefria i en KF, vilket återigen leder till en extra faktor som påverkar ens investeringsbeslut som inte är driven av fundamentala värden.

Under åren jag haft min depå har jag betalat mina skatter som en god medborgare på både reavinster och utdelningar. Även efter avdrag för förluster har dessa inbetalda skatter vida överstigit den skatt jag skulle betalat i en kapitalförsäkring, vilket förstås fått mig att vid deklarationstider fundera på att byta till KF. Men principfast (och lat) som man är har jag haft kvar depån.

Jag har dock med intresse följt förslaget om investeringssparkonto (som för övrigt är ett väldigt konstigt val av namn om syftet är att öka svenskars intresse för sparande och signalera enkelhet) och måste säga att jag gillar det skarpt. Alla mina invändningar mot kapitalförsäkringar verkar ha lösts, och nackdelen med att betala en förmögenhetsskatt istället för en skatt på reavinster/utdelningar övervägs av fördelen att denna förmögenhetsskatt kommer bli riktigt låg så länge statslåneräntan inte skenar. För oss med aktier som har en bra direktavkastning som t.ex. H&M så kommer den extra avkastningen från en skattefri utdelning att täcka skatten på ISK så länge statslåneräntan understiger direktavkastningen. Sedan har man ju alltid möjligheten att placera aktier med låg/ingen direktavkastning i en vanlig depå och aktier med hög direktavkastning i en ISK för att på så vis inte offra något kassaflöde. Och skulle statslåneräntan öka kraftigt är det ju bara att sälja aktierna i ISKn (skattefritt) och köpa tillbaka dem i en vanlig depå.

Det återstår att se hur snabbt ISK börjar fungera i praktiken och hur bankernas och mäklarnas erbjudanden kommer att se ut. Förhoppningsvis blir det snabbt en konkurrensutsatt marknad tack vare spelare som Nordnet och Avanza och kostnaden för en ISK blir 0kr med samma courtage som i en vanlig depå. Om detta blir fallet och om förslaget går genom i nuvarande utformning så kommer jag med största sannolikhet att dumpa depån till förmån för ISK, åtminstone för H&M och andra aktier med en bra direktavkastning.

Eftersom jag gillar att räkna har jag räknat på ett hypotetiskt case där man 1 jan 2012 köper 1000st H&M till kurs 200kr. Man återinvesterar sedan utdelningen varje år (första året är utdelningen 9.5kr/aktie) och köper nya aktier till den rådande kursen. Jag antar att P/E är oförändrat under hela perioden samt att utdelningsökningen följer vinstökningen. I tabellerna och graferna nedan har jag sedan stoppat in siffror på vad skillnaden i avkastning blir mellan ISK och depå beroende på vad statslåneräntan och H&Ms årliga vinstökning är under perioden. Detta är förstås grovt förenklade kalkyler, men det går inte riktigt att göra någon snygg uträkning om man även ska hålla på och ändra P/E, utdelningsökning och statslåneränta åt olika håll under olika år. Så analysen bör tas med en nypa salt, men den illustrerar ändå hur förmånlig ISK är gentemot en vanlig depå för en aktie med hög direktavkastning.

Vi kan från tabellen utläsa att även om vi antar en "normal" statslåneränta kring 4% så kommer ISK överavkasta Depå även om H&Ms vinst (och aktiekurs) ligger stilla under 10 år eftersom H&M har en direktavkastning över 4%. Om vi antar en konservativ vinstökning på 5% årligen och en statslåneränta på 4.17% (det blev lite "konstiga" statslåneräntor eftersom jag räknade på skatter: 4.17% motsvarar en skatt på 1.25%) så överavkastar ISK en Depå med 2.39% årligen. Detta kanske inte låter så mycket men det innebär att du får ut 53,259kr mer i handen om dina H&M legat i en ISK istället för i en Depå när du tar ut pengarna, eftersom du i en depå hade fått skatta 30% på utdelningen innan du återinvesterar den, samt skatta på reavinsten. I en vanlig depå hade du fått ut drygt 422,000kr efter 10 år. H&Ms kurs skulle vara 326kr (ökning i takt med vinsten, dvs 5% per år), du skulle äga 1387 aktier efter att ha återinvesterat utdelningarna och ditt GAV hade varit 219kr. Du skulle kunna sälja aktierna för 452,000kr men få betala 44,000kr i reavinstskatt. I en ISK hade du ägt 1,411 aktier eftersom du kunnat återinvestera skattefria utdelningar och eftersom direktavkastningen överstigit statslåneräntan och du skulle även slippa skatten på reavinsten. Du hade alltså fått ut 460,000kr, eller 54,000kr mer än från depån (eller exakt 53,259kr som det skulle bli om jag inte avrundat i ovanstående exempel). Hoppas tabellerna och graferna är någorlunda självförklarande, och hoppas även att jag räknat rätt med GAV och liknande. Har både dubbel- och trippelkollat uträkningarna men det kan ha smugit in fel någonstans. Slutsatsen är hursomhelst att ISK är väldigt attraktivt, och i H&Ms fall måste statslåneräntan upp en bra bit över 5% för att det skulle bli mer attraktivt att välja depå framför ISK.

Inköp Handelsbanken

Efter att ha screenat marknaden under senaste dippen efter aktier som tappat orimligt mycket föll valet något överraskande på Handelsbanken. Generellt har jag varit skeptisk till banker under en tid - jag har inte riktigt förstått varför man ska betala väsentligt mer än eget kapital för ett bolag som genererar drygt 10% ROE, vilket de flesta banker ser ut att göra nuförtiden. Samtidigt har de sålts för upp till 1.5x eget kapital. Motargumentet har förstås varit att bankerna är överkapitaliserade och att när marknaden blir ”normal” så kommer man dela ut överskottkapital till ägarna och samtidigt förbättra ROE, vilket då ger en dubbel positiv effekt. Förmodligen stämmer detta, men själv har jag inte varit så säker på hur eller när bankerna skulle börja göra detta och därför inte tyckt att man kan prisa in det helt i aktiekursen. Dessutom finns det risker i banker som är svåra att räkna på. Det behövs bara att någon större bank någonstans kollapsar och vips blir det en spridning av kreditförluster, likviditetsproblem och annat i en negativ spiral som inte är så trevligt för dem som äger en bank.

Dock har den senaste tidens prisnedgång återigen gjort mig intresserad av bankerna. Först sneglade jag på SEB som såldes under eget kapital, men efter att ha tittat noggrant på bankernas balansräkningar, likviditetssituation och ROE föll valet på SHB. SHB är som bekant alltid den ”dyraste” banken, men även den med högst ROE och lägst risk. Det har skrivits många texter som SHBs förträfflighet som bank så jag ska inte börja ösa beröm här, utan nöjer mig med att konstatera att man är rejält kapitaliserad, har klarat alla tidigare kriser bäst av bankerna och den senaste utan nyemissioner, har historiskt haft en sund riskkultur där man aldrig offrar kvalitet mot kvantitet, starka ägare, likviditet så man klarar sig åtminstone ett år utan ny upplåning etc. Och nu är även värderingen acceptabel.

Räknat på kurs 165kr (min köpkurs) och med ett modest antagande om 13% ROE, utdelning av 50% av vinsten och återinvestering av utdelningen efter skatt ger SHB en årlig avkastning på drygt 10% utan en ökning av värderingen (P/E eller P/B). Detta låter ju inte som någon fantastisk avkastning, och jag hade nog hellre köpt H&M på 190kr, men jag tänkte att det är dags att börja diversifiera portföljen nu när tillfälle ges.

Jag har på senaste tid roat mig med att återbesöka delar av Graham’s The Intelligent Investor för att få lite inspiration under börsnedgången. Graham gillade ju stabila bolag med attraktiva värderingar och en bra direktavkastning, och där platsar SHB in som handen i handsken. Även om SHB är en bank med alla dess risker ser jag ändå aktien som en relativt konservativ investering med låg risk med tanke på värderingen. SHB behöver inte åstadkomma någon större tillväxt eller dela ut överskottskapital för att motivera värderingen på 165kr (P/E 8.9 räknat på senaste 12 månaders vinst, direktavkastning på 5.5% och P/B 1.15). Snarare finns det en attraktiv uppsida om banken om något år lyckas öka ROE. Idag ligger SHBs ROE kring 12-13%. Nordea siktar ju på 15% och med tanke på oligopolsituationen samt SHBs mål att alltid ha högre ROE än sina konkurrenter så skulle det inte förvåna mig om SHB kommer upp i dryga 15% så småningom, vilket dels ökar vinsten och dels motiverar en högre värdering av det egna kapitalet. Givet ett ROE på 15% och ett P/E på 10 skulle SHB vara värd 225kr, vilket ger en bra margin of safety.

Tabellen nedan visar hur SHB värderats under de senaste åren. Att tro att man återigen ska värderas till P/B 2x är nog lite överoptimistiskt eftersom man nog får räkna med att kraven på eget kapital skärpts permanent för banker. Men ROE 15% borde som sagt inte vara en orimlig avkastning i framtiden, vilket vid P/E 10 (SHBs historiska P/E-snitt) motsvarar ett P/B på 1.5. En rättvis värdering av SHB bör alltså vara någonstans kring 220kr, men som sagt vill jag ha en ordentlig margin of safety vid köp av en bank, och vid 165kr är alltså uppsidan till rättvis långsiktig värdering ca 35%, vilket får ses som en helt ok margin of safety.

Även om jag inte är en makro-spåtant så ser det ju ut att finnas en reell risk för en lågkonjunktur de kommande åren, vilket bäddar för fortsatt låga ROE för bankerna och kanske till och med nettoförluster för vissa banker, men då är det bara att köpa på sig mer om värderingen går ner. Tittar man på graferna nedan så blir man lite mörkrädd om man ogillar kursnedgångar. Skulle vi få en finanskris med kaos i bankvärderingarna likt 2008-2009 så finns det en 50% nedsida i SHBs värdering vad gäller P/E och 20% nedsida vad gäller direktavkastning. Historisk P/E var som allra lägst 4.5 och direktavkastningen 8.2%. Dessa galet låga värderingar existerade dock endast under en väldigt begränsad period. En värdeinvesterare räds dock inte den typen av nedgångar, utan jublar om det skulle hända eftersom man då får en rejäl rabatt och kan köpa mer.

Nu har SHB gått upp en del sedan mitt köp, vilket grämer mig lite eftersom jag vill köra mer. Men jag anser banken köpvärd upp till 180kr, dvs med 20% margin of safety och 5% direktavkastning.