onsdag 30 november 2011
Gott nytt H&M-år!
Idag är sista dagen på ett ganska tufft år för oss H&M-ägare (H&Ms räkenskapsår slutar 30 november). Det har framförallt krävts tålamod, och tålamod är som bekant en av de viktigare egenskaper en värdeinvesterare bör ha så att man kan sitta still och inte lockas att sälja sina aktier för billigt när allting verkar gå emot en. Jag får villigt erkänna att jag ofta är lite för optimistisk och lite för otålig när det gäller mina innehav. Jag kände till H&Ms problem redan för ett år sedan men trodde inte att det skulle vara riktigt så illa som det blev, med en vinst som ser ut att sjunka uppemot 15% i år jämfört med 2010. Där hade kanske pessimistiske Mr. Market mer rätt än jag, även om jag inte riktigt tror att han kunde förutspå den varma hösten, eurokrisen och annat smått och gott som drabbat hela retail-branschen. Men långsiktigt tror jag att jag får rätt i att 2011 var ett bra år att köpa H&M. Aktien var historiskt billig och bolaget har stärkt sina positioner under året, och det går faktiskt ingen nöd på oss aktieägare. Det blir nog en fin utdelning även i år utan att H&M behöver offra sin kassa. H&M tjänar fortfarande bra med pengar trots att allt gått emot dem med växelkurser, råvarupriser, leverantörskapacitet, minskad efterfrågan hos konsumenter, etc. De flesta bolag som drabbas av denna typ av problem på alla fronter gör förluster och tvingas till antingen ökad belåning eller nyemissioner som späder ut framtida vinster. Att H&Ms vinst sjunker med "endast" 10-15% visar på bolagets styrka. Och vi som köpt H&M i intervallet 180-240kr det senaste året har ändå klarat oss bättre än index, vilket ju ger lite plåster på såren och gör det lättare att behålla sitt tålamod.
Blickar vi framåt så bör 2012 bli ett bättre år för H&M. De flesta konkurrenter lär ha minskat sina inköp inför 2012 med tanke på den låga efterfrågan och höga lagernivåer. Detta kommer ha flera positiva effekter för H&M. Dels kommer det minska prisnedsättningar generellt i klädbranschen eftersom man inte behöver sälja av lager i samma utsträckning som idag, vilket leder till att H&Ms kunderbjudande blir tydligare. H&M har ju lyckats ta marknadsandelar 2011 med sina normala priser och ganska modesta rea-aktiviteter, trots att konkurrenterna haft reor non-stop. Om det blir färre reor 2012 blir alltså H&Ms prisnivå relativt sett ännu attraktivare än 2011. Eftersom detta är en global företeelse bör minskade inköp även leda till ökad kapacitet hos leverantörerna. Lägre bomullspriser och transportkostnader har redan börjat skönjas som ett resultat av lågkonjunkturen och ökad produktion av bomull pga tidigare höga bomullspriser. Allt detta bör leda till bättre marginaler för H&M. Valutor vill jag inte spekulera i, men eftersom valutor är ett nollsummespel så kan en negativ utveckling inte pågå i all evighet.
Givetvis kan även 2012 bli ett trist år för H&M om konjunkturen blir riktigt dålig, reorna fortsätter och ovanstående utveckling dröjer. Då är det bara att behålla sitt tålamod. Man ska aldrig glömma det långsiktiga caset för H&M: En affärsmodell för lönsam tillväxt som fungerat i decennier och kommer fortsätta fungera i många år framöver. Detta med en fantastisk ägare/ledning, en rejäl nettokassa och bra utdelningar. Till dagens kurs 214 kronor är H&M fortfarande ett bra köp med en direktavkastning på 4.5%, även om jag personligen har ögonen på annat just nu pga mitt redan stora H&M-innehav och attraktiva värderingar på andra bolag.
Skål för H&M!
tisdag 18 oktober 2011
Senaste affärerna
Först och främst: ursäkta bristen på inlägg på sistone. Jag verkar inte vara ensam i ekonomibloggosfären att försumma min blogg. Jag skyller likt alla andra på tidsbrist, vilket är trist för nu när man äntligen börjat få lite bättre priser av Mr. Market så har man inte tid att skriva ner sina tankar.
Det har varit väldigt angenämt att vara långsiktig värdeinvesterare under hösten. Kanske är jag på något vis lite skadad, men jag måste säga att jag verkligen njuter av volatiliteten och paniken på börsen. Kanske för att det ger mig fina köplägen oftare, men det är nog något djupare än så. Det är ett bevis på att marknaden inte förändrats på 100 år. Det må ha kommit elektronisk handel, daytraders, hedgefonder, ”börsrobotar”, och alla möjliga nya kategorier av casinospelare under dessa 100 år, men marknaden består fortfarande av människor (även "börsrobotarna" styrs av människor), och människans psyke har inte förändrats under alla dessa år, trots all innovation och all ny kunskap.
Nåväl: Mina senaste affärer. Jag fyllde på med lite Apple på 376 USD efter nedgången kring presentationen av iPhone 4s och snittkursen för mina köp är nu 366 USD. Synd att jag inte lyckades tima mina köp när Apple under några minuter dök till 355 under själva presentationen. Apple värderades vid tillfället till strax över P/E 10 exklusive cash på årets väntade vinst (Apples år slutade sista september), och tillväxten på både vinst och försäljning är fortsatt löjligt hög. Ikväll USA-tid släpper man sin kvartalsrapport och de flesta väntar sig starka siffror, vilket även fått aktien att stiga till runt 420. Jag hoppas naturligtvis på en stark rapport som ett bevis på att Apple behåller sitt momentum, men tror nästa kvartal (som inkluderar iPhone 4s-release samt julhandel) blir fenomenal. Förhoppningsvis kommer en traditionell dipp i aktien mellan rapporterna så man kan köpa lite mer, men risken är att aktien etablerar ett nytt ”golv” (ursäkta för att det låter som teknisk analys) på 400 USD med tanke på att lägre pris än så ter sig mer och mer orimligt billigt i takt med att Apples vinst och kassa växer. Apple har fantastiskt momentum både med iPhone, iPad och Mac, men jag är fortfarande ödmjuk inför riskerna i denna typ av bolag. Den överväldigande delen av Apples vinst skapades de senaste 4 åren och den kan försvinna lika fort om man tappar sin förmåga att fortsätta släppa produkter som folk vill ha och betala för. Nu tror jag inte detta kommer hända under en överskådlig framtid, men risken finns trots allt där. Risken kontrolleras genom att inte investera mer än 10% av portföljen i Apple.
Ett nytt bolag har även letat sig in i portföljen: Fenix Outdoor. Detta är ett bolag som jag följt länge och många gånger tänkt köpa men alltid valt att suga på tummen och banga ur. Jag har imponerats av bolagets stabila tillväxt, höga lönsamhet, bra balansräkning, bra ledning och ägare (familjestyrt precis som H&M), och framförallt potential att växa rejält i många år framöver. Det jag ryggat tillbaka för är att man är lite snål med utdelningar, gör lite för många förvärv samt att det är ett mid cap-bolag som det är svårt att få någon större insyn i. Dessutom har jag haft lite otur med min timing. Jag var till exempel väldigt nära ett köp år 2009 på 75kr, men precis innan hade aktien stuckit upp 25% på några dagar så jag avstod köp för att inte riskera köpa på en peak. Men aktien fortsatte upp och det blev inget köp. För några veckor sedan, dvs drygt 2 år och 100% efter mitt dåliga beslut 2009 beslutade jag mig för att utvärdera ett köp igen efter att Fenix tappat ca 30% från sin peak. Och även denna gång hann aktien klättra nästan 10% på några dagar medan jag satt och analyserade. Dock var värderingen fortfarande attraktiv med P/E 12.5 trots denna uppgång. Jag gillade dessutom VDns kommentar i årsredovisningen om att Fenix vägrar köpa bolag endast för tillväxtens skull. Priset måste vara rätt och det måste gå att integrera i verksamheten, och priserna på bolag under 2010 var ej på acceptabla nivåer för Fenix. Detta var lite av en nyckel för mig som oroar mig över vissa företags tendenser att bli serial aquirers för att uppnå tillväxt. Det känns alltid bekvämt när ett bolag har en VD som även är storägare och därmed tänker som en ägare. Dessutom har Fenix siffror imponerat den senaste tiden. Trots krisen i klädbranschen där till och med fantastiska företag som H&M tappat 20% av vinsten under första halvåret har Fenix endast tappat 2% av sin vinst, men aktien har gått ner 25%. Så jag beslutade att inte göra om 2009 års misstag och initierade en position på 156kr och jag kommer fortsätta köpa så länge värderingen är attraktiv. Likt H&M är det svårt att sätta en målkurs på Fenix eftersom detta beror på vilken tillväxt man lyckas uppnå och därmed får man justera upp målkursen med jämna mellanrum i takt med att vinsten växer, men jag tycker aktien är köpvärd upp till ca 170kr, vilket ungefär motsvarar historiskt P/E på drygt 13. Vinsttillväxten i Fenix är dock otroligt imponerande med ett snitt på drygt 30% per år de senaste 5 åren och drygt 35% per år de senaste 10 åren, vilket egentligen borde motivera en mycket högre värdering. Men jag räknar inte med att marknaden kommer värdera Fenix till väsentligt högre P/E än historiskt pga den dåliga likviditeten i aktien. Den större delen av avkastningen förväntar jag mig alltså komma från vinsttillväxt snarare än en ökning av värderingen.
Ett annat bolag jag börjat köpa är Beijer Alma. Jag får tacka en läsare som mailade mig och undrade vad jag tyckte om bolaget, och efter en snabb koll på värderingen blev det en djupare analys. Jag ägde Beijer Alma under 2009-2010 men sålde runt 150kr 2010 när jag tyckte bolaget var ganska fullvärderat. Jag skrev även en kort analys om bolaget 2010. Nu har kursen gått ner samtidigt som vinsten gått upp, delvis tack vare ett lyckat förvärv av Beijer Tech, och värderingen är ungefär på samma nivå som när jag köpte 2008 för 82kr. Jag gillar verkligen Beijer Alma och bolaget har lite Peter Lynch-kvalitet över sig. Det verkar i en tråkig bransch men har fina marginaler, kassaflöden, bra balansräkning, tillväxt, ägare, ledning och kan tack vare sin fortfarande lilla storlek fortsätta växa under många år till. Affärsmodellen binder heller inte kapital som ett verkstadsbolag, så man kan dela ut uppemot 70% av vinsten och ändå växa. Vinsten har dubblats de senaste 5-6 åren. Det som oroat mig med verkstadssektorn är hur pass uthålliga vinsterna är över en konjunkturcykel, men Beijer Alma klarade förra krisen ganska bra med ett vinsttapp på ”endast” 25%, men bibehållen utdelning utan att ta på sig skulder. Istället utnyttjade man krisen till att göra ett bra förvärv. Vinstmarginalen idag ligger ungefär på samma nivå som senaste årens snitt, så vinsten kan anses någorlunda uthållig. Till kurs 110kr och ungefär liknande owner earnings värderas bolaget till P/E 11 på årets väntade vinst (P/E 11.6 på förra årets vinst) och direktavkastningen är 6.8% om man delar ut 7.5kr i år, 6.4% om man delar ut 7kr likt förra året. Detta för ett bolag vars vinst växt 15% per år i snitt de senaste 6 åren (man städade balansräkningen efter några svåra år i början på 2000-talet). Det tycker jag är ett bra pris och jag kommer fortsätta köpa så länge kursen håller sig kring dessa nivåer. Det är svårt att sia om uppsidan – även utan en värderingsökning gör vinsttillväxten bolaget till en bra investering. Men aktien tenderar att agera lite manodepressivt och handlades i början av 2011 till 170kr, eller P/E 18. Så man kan se bolaget som ett långsiktigt bra tillväxtinnehav, men med en option att sälja till överpris om Mr. Market blir på överdrivet gott humör, och en option att köpa tillbaka när Mr. Market är kinkig.
Nu kanske läsare med gott minne undrar varför jag inte längre skriver om H&M? Det är väl fortfarande attraktivt värderat? Absolut! Och även om septembers försäljning var lite av en besvikelse så tycker jag att man visade styrka i Q3-rapporten. Men dels är jag nöjd med mitt stora H&M-innehav, dels finns det nu lika attraktiva eller mer attraktiva köplägen. Med risk för att låta som en smartypants skrev jag i mars (när H&M stod i drygt 200kr):
Det har varit väldigt angenämt att vara långsiktig värdeinvesterare under hösten. Kanske är jag på något vis lite skadad, men jag måste säga att jag verkligen njuter av volatiliteten och paniken på börsen. Kanske för att det ger mig fina köplägen oftare, men det är nog något djupare än så. Det är ett bevis på att marknaden inte förändrats på 100 år. Det må ha kommit elektronisk handel, daytraders, hedgefonder, ”börsrobotar”, och alla möjliga nya kategorier av casinospelare under dessa 100 år, men marknaden består fortfarande av människor (även "börsrobotarna" styrs av människor), och människans psyke har inte förändrats under alla dessa år, trots all innovation och all ny kunskap.
Nåväl: Mina senaste affärer. Jag fyllde på med lite Apple på 376 USD efter nedgången kring presentationen av iPhone 4s och snittkursen för mina köp är nu 366 USD. Synd att jag inte lyckades tima mina köp när Apple under några minuter dök till 355 under själva presentationen. Apple värderades vid tillfället till strax över P/E 10 exklusive cash på årets väntade vinst (Apples år slutade sista september), och tillväxten på både vinst och försäljning är fortsatt löjligt hög. Ikväll USA-tid släpper man sin kvartalsrapport och de flesta väntar sig starka siffror, vilket även fått aktien att stiga till runt 420. Jag hoppas naturligtvis på en stark rapport som ett bevis på att Apple behåller sitt momentum, men tror nästa kvartal (som inkluderar iPhone 4s-release samt julhandel) blir fenomenal. Förhoppningsvis kommer en traditionell dipp i aktien mellan rapporterna så man kan köpa lite mer, men risken är att aktien etablerar ett nytt ”golv” (ursäkta för att det låter som teknisk analys) på 400 USD med tanke på att lägre pris än så ter sig mer och mer orimligt billigt i takt med att Apples vinst och kassa växer. Apple har fantastiskt momentum både med iPhone, iPad och Mac, men jag är fortfarande ödmjuk inför riskerna i denna typ av bolag. Den överväldigande delen av Apples vinst skapades de senaste 4 åren och den kan försvinna lika fort om man tappar sin förmåga att fortsätta släppa produkter som folk vill ha och betala för. Nu tror jag inte detta kommer hända under en överskådlig framtid, men risken finns trots allt där. Risken kontrolleras genom att inte investera mer än 10% av portföljen i Apple.
Ett nytt bolag har även letat sig in i portföljen: Fenix Outdoor. Detta är ett bolag som jag följt länge och många gånger tänkt köpa men alltid valt att suga på tummen och banga ur. Jag har imponerats av bolagets stabila tillväxt, höga lönsamhet, bra balansräkning, bra ledning och ägare (familjestyrt precis som H&M), och framförallt potential att växa rejält i många år framöver. Det jag ryggat tillbaka för är att man är lite snål med utdelningar, gör lite för många förvärv samt att det är ett mid cap-bolag som det är svårt att få någon större insyn i. Dessutom har jag haft lite otur med min timing. Jag var till exempel väldigt nära ett köp år 2009 på 75kr, men precis innan hade aktien stuckit upp 25% på några dagar så jag avstod köp för att inte riskera köpa på en peak. Men aktien fortsatte upp och det blev inget köp. För några veckor sedan, dvs drygt 2 år och 100% efter mitt dåliga beslut 2009 beslutade jag mig för att utvärdera ett köp igen efter att Fenix tappat ca 30% från sin peak. Och även denna gång hann aktien klättra nästan 10% på några dagar medan jag satt och analyserade. Dock var värderingen fortfarande attraktiv med P/E 12.5 trots denna uppgång. Jag gillade dessutom VDns kommentar i årsredovisningen om att Fenix vägrar köpa bolag endast för tillväxtens skull. Priset måste vara rätt och det måste gå att integrera i verksamheten, och priserna på bolag under 2010 var ej på acceptabla nivåer för Fenix. Detta var lite av en nyckel för mig som oroar mig över vissa företags tendenser att bli serial aquirers för att uppnå tillväxt. Det känns alltid bekvämt när ett bolag har en VD som även är storägare och därmed tänker som en ägare. Dessutom har Fenix siffror imponerat den senaste tiden. Trots krisen i klädbranschen där till och med fantastiska företag som H&M tappat 20% av vinsten under första halvåret har Fenix endast tappat 2% av sin vinst, men aktien har gått ner 25%. Så jag beslutade att inte göra om 2009 års misstag och initierade en position på 156kr och jag kommer fortsätta köpa så länge värderingen är attraktiv. Likt H&M är det svårt att sätta en målkurs på Fenix eftersom detta beror på vilken tillväxt man lyckas uppnå och därmed får man justera upp målkursen med jämna mellanrum i takt med att vinsten växer, men jag tycker aktien är köpvärd upp till ca 170kr, vilket ungefär motsvarar historiskt P/E på drygt 13. Vinsttillväxten i Fenix är dock otroligt imponerande med ett snitt på drygt 30% per år de senaste 5 åren och drygt 35% per år de senaste 10 åren, vilket egentligen borde motivera en mycket högre värdering. Men jag räknar inte med att marknaden kommer värdera Fenix till väsentligt högre P/E än historiskt pga den dåliga likviditeten i aktien. Den större delen av avkastningen förväntar jag mig alltså komma från vinsttillväxt snarare än en ökning av värderingen.
Ett annat bolag jag börjat köpa är Beijer Alma. Jag får tacka en läsare som mailade mig och undrade vad jag tyckte om bolaget, och efter en snabb koll på värderingen blev det en djupare analys. Jag ägde Beijer Alma under 2009-2010 men sålde runt 150kr 2010 när jag tyckte bolaget var ganska fullvärderat. Jag skrev även en kort analys om bolaget 2010. Nu har kursen gått ner samtidigt som vinsten gått upp, delvis tack vare ett lyckat förvärv av Beijer Tech, och värderingen är ungefär på samma nivå som när jag köpte 2008 för 82kr. Jag gillar verkligen Beijer Alma och bolaget har lite Peter Lynch-kvalitet över sig. Det verkar i en tråkig bransch men har fina marginaler, kassaflöden, bra balansräkning, tillväxt, ägare, ledning och kan tack vare sin fortfarande lilla storlek fortsätta växa under många år till. Affärsmodellen binder heller inte kapital som ett verkstadsbolag, så man kan dela ut uppemot 70% av vinsten och ändå växa. Vinsten har dubblats de senaste 5-6 åren. Det som oroat mig med verkstadssektorn är hur pass uthålliga vinsterna är över en konjunkturcykel, men Beijer Alma klarade förra krisen ganska bra med ett vinsttapp på ”endast” 25%, men bibehållen utdelning utan att ta på sig skulder. Istället utnyttjade man krisen till att göra ett bra förvärv. Vinstmarginalen idag ligger ungefär på samma nivå som senaste årens snitt, så vinsten kan anses någorlunda uthållig. Till kurs 110kr och ungefär liknande owner earnings värderas bolaget till P/E 11 på årets väntade vinst (P/E 11.6 på förra årets vinst) och direktavkastningen är 6.8% om man delar ut 7.5kr i år, 6.4% om man delar ut 7kr likt förra året. Detta för ett bolag vars vinst växt 15% per år i snitt de senaste 6 åren (man städade balansräkningen efter några svåra år i början på 2000-talet). Det tycker jag är ett bra pris och jag kommer fortsätta köpa så länge kursen håller sig kring dessa nivåer. Det är svårt att sia om uppsidan – även utan en värderingsökning gör vinsttillväxten bolaget till en bra investering. Men aktien tenderar att agera lite manodepressivt och handlades i början av 2011 till 170kr, eller P/E 18. Så man kan se bolaget som ett långsiktigt bra tillväxtinnehav, men med en option att sälja till överpris om Mr. Market blir på överdrivet gott humör, och en option att köpa tillbaka när Mr. Market är kinkig.
Nu kanske läsare med gott minne undrar varför jag inte längre skriver om H&M? Det är väl fortfarande attraktivt värderat? Absolut! Och även om septembers försäljning var lite av en besvikelse så tycker jag att man visade styrka i Q3-rapporten. Men dels är jag nöjd med mitt stora H&M-innehav, dels finns det nu lika attraktiva eller mer attraktiva köplägen. Med risk för att låta som en smartypants skrev jag i mars (när H&M stod i drygt 200kr):
De som vill ha H&M i portföljen och avstår köp idag i väntan på ännu lägre värderingar riskerar att få vänta väldigt länge. Och om/när det väl händer kanske det finns en uppsjö andra investeringar som är mycket attraktivare. Själv köpte jag hellre verkstad och banker på löjligt låga P/E-tal när H&M senast värderades lägre än idag (2008/2009), och om H&Ms framtida "botten" korrelerar med en stor nedgång i cykliska aktier så är chansen stor att dessa kommer vara bättre investeringar även nästa gång det blir en större nedgång på börsen.Detta skedde snabbare än jag trodde, även om det inte kommit en supernedgång likt 2008-2009 (än). Visst fanns det lägen att bottenfiska H&M runt 180kr, men då fanns även SHB på drygt 150kr och en uppsjö andra bra bolag till bra värderingar. I mars i år fick man betala betydligt mer för dessa bolag samtidigt som H&M var lika billigt som det är nu. De som i början av året hellre köpte verkstad på höga värderingar för att det gick så bra för verkstad och avfärdade H&M på attraktiva värderingar för att det gick så dåligt för H&M har förhoppningsvis lärt sig en läxa i värdeinvesteringar. Men de läser väl inte denna bloggen?
torsdag 15 september 2011
Investeringssparkonto
Jag har egentligen tänkt avvakta med att kommentera investeringssparkontot tills alla detaljer är spikade och klara, men känner efter regeringens uppdaterade förslag att det kan vara värt att skriva några finanstankar kring detta.
Många bloggare verkar förvirrade kring skillnaden mellan investeringssparkonto (ISK) och kapitalförsäkring (KF), och Stockman förklarar detta pedagogiskt. En sak jag dock inte ser nämnd någonstans, men som åtminstone för mig är viktigt, är att utländska aktiers utdelningar inte kommer att beskattas i en ISK, vilket de gör i en kapitalförsäkring. (Edit: Finanskvinnan uppmärksammade mig på att man visst får tillbaka skatten numera hos Nordnet och Avanza, my mistake!)
Jag har idag mina aktier i en vanlig depå. Anledningarna är flera:
Jag har dock med intresse följt förslaget om investeringssparkonto (som för övrigt är ett väldigt konstigt val av namn om syftet är att öka svenskars intresse för sparande och signalera enkelhet) och måste säga att jag gillar det skarpt. Alla mina invändningar mot kapitalförsäkringar verkar ha lösts, och nackdelen med att betala en förmögenhetsskatt istället för en skatt på reavinster/utdelningar övervägs av fördelen att denna förmögenhetsskatt kommer bli riktigt låg så länge statslåneräntan inte skenar. För oss med aktier som har en bra direktavkastning som t.ex. H&M så kommer den extra avkastningen från en skattefri utdelning att täcka skatten på ISK så länge statslåneräntan understiger direktavkastningen. Sedan har man ju alltid möjligheten att placera aktier med låg/ingen direktavkastning i en vanlig depå och aktier med hög direktavkastning i en ISK för att på så vis inte offra något kassaflöde. Och skulle statslåneräntan öka kraftigt är det ju bara att sälja aktierna i ISKn (skattefritt) och köpa tillbaka dem i en vanlig depå.
Det återstår att se hur snabbt ISK börjar fungera i praktiken och hur bankernas och mäklarnas erbjudanden kommer att se ut. Förhoppningsvis blir det snabbt en konkurrensutsatt marknad tack vare spelare som Nordnet och Avanza och kostnaden för en ISK blir 0kr med samma courtage som i en vanlig depå. Om detta blir fallet och om förslaget går genom i nuvarande utformning så kommer jag med största sannolikhet att dumpa depån till förmån för ISK, åtminstone för H&M och andra aktier med en bra direktavkastning.
Eftersom jag gillar att räkna har jag räknat på ett hypotetiskt case där man 1 jan 2012 köper 1000st H&M till kurs 200kr. Man återinvesterar sedan utdelningen varje år (första året är utdelningen 9.5kr/aktie) och köper nya aktier till den rådande kursen. Jag antar att P/E är oförändrat under hela perioden samt att utdelningsökningen följer vinstökningen. I tabellerna och graferna nedan har jag sedan stoppat in siffror på vad skillnaden i avkastning blir mellan ISK och depå beroende på vad statslåneräntan och H&Ms årliga vinstökning är under perioden. Detta är förstås grovt förenklade kalkyler, men det går inte riktigt att göra någon snygg uträkning om man även ska hålla på och ändra P/E, utdelningsökning och statslåneränta åt olika håll under olika år. Så analysen bör tas med en nypa salt, men den illustrerar ändå hur förmånlig ISK är gentemot en vanlig depå för en aktie med hög direktavkastning.
Vi kan från tabellen utläsa att även om vi antar en "normal" statslåneränta kring 4% så kommer ISK överavkasta Depå även om H&Ms vinst (och aktiekurs) ligger stilla under 10 år eftersom H&M har en direktavkastning över 4%. Om vi antar en konservativ vinstökning på 5% årligen och en statslåneränta på 4.17% (det blev lite "konstiga" statslåneräntor eftersom jag räknade på skatter: 4.17% motsvarar en skatt på 1.25%) så överavkastar ISK en Depå med 2.39% årligen. Detta kanske inte låter så mycket men det innebär att du får ut 53,259kr mer i handen om dina H&M legat i en ISK istället för i en Depå när du tar ut pengarna, eftersom du i en depå hade fått skatta 30% på utdelningen innan du återinvesterar den, samt skatta på reavinsten. I en vanlig depå hade du fått ut drygt 422,000kr efter 10 år. H&Ms kurs skulle vara 326kr (ökning i takt med vinsten, dvs 5% per år), du skulle äga 1387 aktier efter att ha återinvesterat utdelningarna och ditt GAV hade varit 219kr. Du skulle kunna sälja aktierna för 452,000kr men få betala 44,000kr i reavinstskatt. I en ISK hade du ägt 1,411 aktier eftersom du kunnat återinvestera skattefria utdelningar och eftersom direktavkastningen överstigit statslåneräntan och du skulle även slippa skatten på reavinsten. Du hade alltså fått ut 460,000kr, eller 54,000kr mer än från depån (eller exakt 53,259kr som det skulle bli om jag inte avrundat i ovanstående exempel). Hoppas tabellerna och graferna är någorlunda självförklarande, och hoppas även att jag räknat rätt med GAV och liknande. Har både dubbel- och trippelkollat uträkningarna men det kan ha smugit in fel någonstans. Slutsatsen är hursomhelst att ISK är väldigt attraktivt, och i H&Ms fall måste statslåneräntan upp en bra bit över 5% för att det skulle bli mer attraktivt att välja depå framför ISK.
Många bloggare verkar förvirrade kring skillnaden mellan investeringssparkonto (ISK) och kapitalförsäkring (KF), och Stockman förklarar detta pedagogiskt. En sak jag dock inte ser nämnd någonstans, men som åtminstone för mig är viktigt, är att utländska aktiers utdelningar inte kommer att beskattas i en ISK, vilket de gör i en kapitalförsäkring. (Edit: Finanskvinnan uppmärksammade mig på att man visst får tillbaka skatten numera hos Nordnet och Avanza, my mistake!)
Jag har idag mina aktier i en vanlig depå. Anledningarna är flera:
- Jag vill äga bolagen och inte en försäkring hos en nätmäklare. Detta är dock mest en principfråga eftersom jag inte tycker om utvecklingen där Avanza och Nordnet är största ägare i mindre bolag och där insiders kan gömma sina innehav.
- Jag tycker i grund och botten att det är rätt och riktigt att beskatta vinster och dra av förluster istället för att betala skatt på sitt kapital oavsett hur kapitalet utvecklas. Även detta är dock mest en principfråga och den stora nackdelen med beskattning av reavinster/förluster, förutom den rent byråkratiska samhällsekonomiska kostnaden, är att skattefrågor kan driva ens investeringsbeslut.
- Jag har hela tiden väntat mig att man kommer att reformera/höja skatten på KF eftersom de använts på ett sätt politikerna inte tänkt sig från början. Och då har jag hellre en depå, där jag vet spelreglerna, än att riskera att mina investeringsbeslut påverkas av vad politikerna bestämmer om kapitalförsäkringarnas framtid.
- Utdelningar på utländska värdepapper är inte skattefria i en KF, vilket återigen leder till en extra faktor som påverkar ens investeringsbeslut som inte är driven av fundamentala värden.
Jag har dock med intresse följt förslaget om investeringssparkonto (som för övrigt är ett väldigt konstigt val av namn om syftet är att öka svenskars intresse för sparande och signalera enkelhet) och måste säga att jag gillar det skarpt. Alla mina invändningar mot kapitalförsäkringar verkar ha lösts, och nackdelen med att betala en förmögenhetsskatt istället för en skatt på reavinster/utdelningar övervägs av fördelen att denna förmögenhetsskatt kommer bli riktigt låg så länge statslåneräntan inte skenar. För oss med aktier som har en bra direktavkastning som t.ex. H&M så kommer den extra avkastningen från en skattefri utdelning att täcka skatten på ISK så länge statslåneräntan understiger direktavkastningen. Sedan har man ju alltid möjligheten att placera aktier med låg/ingen direktavkastning i en vanlig depå och aktier med hög direktavkastning i en ISK för att på så vis inte offra något kassaflöde. Och skulle statslåneräntan öka kraftigt är det ju bara att sälja aktierna i ISKn (skattefritt) och köpa tillbaka dem i en vanlig depå.
Det återstår att se hur snabbt ISK börjar fungera i praktiken och hur bankernas och mäklarnas erbjudanden kommer att se ut. Förhoppningsvis blir det snabbt en konkurrensutsatt marknad tack vare spelare som Nordnet och Avanza och kostnaden för en ISK blir 0kr med samma courtage som i en vanlig depå. Om detta blir fallet och om förslaget går genom i nuvarande utformning så kommer jag med största sannolikhet att dumpa depån till förmån för ISK, åtminstone för H&M och andra aktier med en bra direktavkastning.
Eftersom jag gillar att räkna har jag räknat på ett hypotetiskt case där man 1 jan 2012 köper 1000st H&M till kurs 200kr. Man återinvesterar sedan utdelningen varje år (första året är utdelningen 9.5kr/aktie) och köper nya aktier till den rådande kursen. Jag antar att P/E är oförändrat under hela perioden samt att utdelningsökningen följer vinstökningen. I tabellerna och graferna nedan har jag sedan stoppat in siffror på vad skillnaden i avkastning blir mellan ISK och depå beroende på vad statslåneräntan och H&Ms årliga vinstökning är under perioden. Detta är förstås grovt förenklade kalkyler, men det går inte riktigt att göra någon snygg uträkning om man även ska hålla på och ändra P/E, utdelningsökning och statslåneränta åt olika håll under olika år. Så analysen bör tas med en nypa salt, men den illustrerar ändå hur förmånlig ISK är gentemot en vanlig depå för en aktie med hög direktavkastning.
Vi kan från tabellen utläsa att även om vi antar en "normal" statslåneränta kring 4% så kommer ISK överavkasta Depå även om H&Ms vinst (och aktiekurs) ligger stilla under 10 år eftersom H&M har en direktavkastning över 4%. Om vi antar en konservativ vinstökning på 5% årligen och en statslåneränta på 4.17% (det blev lite "konstiga" statslåneräntor eftersom jag räknade på skatter: 4.17% motsvarar en skatt på 1.25%) så överavkastar ISK en Depå med 2.39% årligen. Detta kanske inte låter så mycket men det innebär att du får ut 53,259kr mer i handen om dina H&M legat i en ISK istället för i en Depå när du tar ut pengarna, eftersom du i en depå hade fått skatta 30% på utdelningen innan du återinvesterar den, samt skatta på reavinsten. I en vanlig depå hade du fått ut drygt 422,000kr efter 10 år. H&Ms kurs skulle vara 326kr (ökning i takt med vinsten, dvs 5% per år), du skulle äga 1387 aktier efter att ha återinvesterat utdelningarna och ditt GAV hade varit 219kr. Du skulle kunna sälja aktierna för 452,000kr men få betala 44,000kr i reavinstskatt. I en ISK hade du ägt 1,411 aktier eftersom du kunnat återinvestera skattefria utdelningar och eftersom direktavkastningen överstigit statslåneräntan och du skulle även slippa skatten på reavinsten. Du hade alltså fått ut 460,000kr, eller 54,000kr mer än från depån (eller exakt 53,259kr som det skulle bli om jag inte avrundat i ovanstående exempel). Hoppas tabellerna och graferna är någorlunda självförklarande, och hoppas även att jag räknat rätt med GAV och liknande. Har både dubbel- och trippelkollat uträkningarna men det kan ha smugit in fel någonstans. Slutsatsen är hursomhelst att ISK är väldigt attraktivt, och i H&Ms fall måste statslåneräntan upp en bra bit över 5% för att det skulle bli mer attraktivt att välja depå framför ISK.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)