Att mäta och jämföra resultat

En liten debatt uppstod i kommentarsfältet till förra inlägget om att man bör mäta sin framgång som investerare och om man inte slår index på ett antal år så kan man lika gärna köpa indexfonder. Jag är beredd att hålla med, men samtidigt tycker jag att det finns många aspekter att överväga.

1. Vad är en rimlig tidsperiod att mäta? 

Traditionellt mäter man kalenderår och jämför med index. Dock kan nog alla värdeinvesterare hålla med om att ett år är en för kort tid för att kunna säga bu eller bä. Många tycker kanske att fem år är mer rimligt - det är trots allt oftast tillräckligt lång tid för att en värdeinvestering ska löna sig. Ta t.ex. H&M som stod still i 3 år för att sedan på några veckor ge flera års avkastning på en gång. Så låt oss säga att vi väljer 5 års rullande avkastning som en rimlig tidsperiod.

2. Vad ska man jämföra mot? 

De flesta föreslår ett index eftersom en indexfond är ett billigt och automatiskt sätt att investera. Men just valet av index är problematiskt. Jag är inte en fondförvaltare som bvehöver övertyga kunder att investera i min fond istället för en indexfond, utan jag måste ju jämföra med vad jag skulle placera pengarna i om jag inte höll på och investerade i enskilda bolag. Själv skulle jag inte investera allt i t.ex. Avanza Zero, utan jag skulle förmodligen köpa en kombination av svenska, europeiska och amerikanska indexfonder och en penningmarknadsfond där fördelningen beror på t.ex. Schillers P/E. Men att konstruera ett sådant jämförelseindex åt sig själv känns lite krystat och jag tror inte många läsare av denna blogg skulle hålla med om min metodologi, vilket för mig till nästa punkt.

3. Alla jämför alltid allt mot något. 

Jag tog upp detta med "System 1" i ett tidigare inlägg. Våra hjärnor är skapta för att jämföra utan att vi ens själva vet om det, och detta kan skapa problem. Även om jag konstruerade ett index att jämföra min egen avkastning mot, så skulle läsarna av denna blogg jämföra mot sin egen avkastning eller mot ett visst index. Men som jag påpekat gång på gång så kan man inte jämföra avkastning utan att ta hänsyn till risk, portföljsammansättning, tidshorisont, mål med sparandet m.m. Om jag var en bonde med målet att bli självförsörjande så skulle jag mäta min framgång i hur mycket spannmål och kött och ägg mina tillgångar producerar varje år och hur stor min familj är och vad risken är för dåliga skördar m.m. Jag skulle inte mäta marknadsvärdet på min gård mot grannens som bara producerar raps. På samma sätt kan inte en investerare som har som mål att leva på utdelningar mäta sin portfölj mot någon som struntar i utdelningar. På samma vis kan inte en investerare som snart ska gå i pension och måste skydda portföljen mot nedgångar mäta sin portfölj mot någon med 40 års tidshorisont som precis börjat spara och har råd att förlora allt och börja om igen. Alla har vi olika mål med vårt sparande och trots att jag försöker förklara vad mina mål och min filosofi är, så är det ofrånkomligt att läsare skulle jämföra min avkastning med sina egna portföljer och något index.

Så vad blev det för resultat då?

Med detta sagt tänker jag ändå säga att min portfölj avkastat ungefär som OMXSPI-index 2013 och 2012, väsentligt över index 2011 där portföljen ökade i värde när index sjönk, under index 2010 där jag var positionerad väldigt defensivt medan börsen rusade, en bit över index 2009. 2008 och bakåt har jag inte mätt för att innehaven var väldigt utspridda på olika depåer och jag satt med en hel del cash. Jag skriver ungefär för att jag har flera depåer och använder Lundaluppens förenklade modell för att mäta avkastningen, som inte fångar in timingen av nysparande under året och därmed underestimerar avkastningen.

Även om jag lyckats slå index under de senaste 5 åren vill jag inte dra för stora slutsatser av det. Jag mäter min framgång genom att se om jag får rätt i mina ursprungliga teser. Jag skriver alltid ner varför jag investerar i ett bolag och hur jag tror att bolagets vinst ska växa och hur värderingen så småningom bör vara. Tar vi t.ex. H&M så fick jag fel på hur vinsten skulle utveckla sig (gick sämre än jag trodde) och även fel i vad värderingen borde vara (blev mycket högre än jag räknat med). Jag fick dock rätt i att H&M inte skulle sänka sina utdelningar och inte skulle få några problem att fortsätta leverera bra vinster och öppna nya butiker i oförändrad takt trots sämre tider. Men trots mina fel avseende H&Ms vinstutvecling och värdering avkastade aktien bättre än index. Gjorde jag då rätt eller fel som investerade? Jag hade ju egentligen fel om fundamenta och avkastningen räddades bara av Mr Markets eufori. Hade denna dröjt någon månad hade min avkastning för detta år legat betydligt sämre än index. Samtidigt kanske det visar sig att jag hade rätt om fundamenta om vi väntar något år till. Alla H&Ms nya butiker bidrar ju till ökad försäljning och det kan ju komma bättre tider och bättre marginaler och en rejäl ökning av vinsten så att snittökningen ändå till slut blir som jag från början räknade med? Man har med andra ord ännu inte riktigt facit i hand, men det gäller fortfarande att försöka dra lärdomar och bli en bättre investerare.

Som vanligt tycker jag Buffetts årliga brev till aktieägarna är ett väldigt bra exempel på hur man ska utvärdera sig själv. Visst står avkastningen där svart på vitt och Buffett uttrycker ödmjukt antingen sitt nöje eller ber om ursäkt beroende på om avkastningen slagit index eller inte. Men detta känns mest som en formalitet. Den verkliga utvärderingen kommer i diskussionen om hur bolagen går, hur kassaflödena ser ut, om priset som betalades var rimligt, hur mycket som behöver återinvesteras m.m. Buffett inte bara pratar om att behandla sina investeringar som om man var ägare till hela bolaget - han tänker så och handlar därefter. Jag låtsas inte vara Buffett, men jag anser t.ex. att min investering i Apple är extremt lyckad trots att aktien underpresterat index i år. Bolaget går ruskigt bra, man har börjat dela ut pengar och återköpa aktier sedan jag började köpa aktien och vinsten per aktie är idag mycket högre än 2011. Man har i år signat deals med DoCoMo och China Mobile och släppt nya produkter som mottagits mycket väl av kunderna. Och jag betalade ett väldigt bra pris för bolaget. Men om jag varit fondförvaltare hade jag blivit idiotförklarad som inte förutsåg hur "dåligt" Apple skulle gå 2013..

Detta blev ännu ett inlägg med lösa tankar snarare än någon slutsats om hur man ska mäta sina framgångar som investerare. Jag får helt enkelt konstatera att vi är alla olika och förmånen av att vara amatör och investera sina egna pengar och driva sin egen blogg är att man får göra precis som man vill :)

Fem lärdomar från 2013

Året närmar sig sitt slut och trots att jag inte har facit i hand än tänkte jag summera fem lärdomar jag dragit under 2013 innan jag tar jul-ledigt. Jag tycker inte att det är särskilt intressant att hålla på och summera hur portföljen gått under en godtycklig tidsperiod och klappa sig på axeln eller svära över om man slagit index eller inte. Det intressanta är att konstant lära sig och bli en bättre investerare.

1. Apples vilda resa

Utan tvekan är detta min stora lärdom från i år. Jag tycker ju om att raljera över Mr. Markets manodepressiva mentalitet, men hans syn på Apple har ingjutit en ny respekt för hans dårskap. Fruktan kanske är ett bättre ord än respekt. Under 8 månader nedvärderar Mr. Market Apple med 50% under en i övrigt haussig marknad. Detta baserat endast på något sämre marginaler och en herrans massa rykten och spekulation. I grund och botten är det samma Apple dessa månader med en ohemul förmåga att tjäna pengar och bygga på den redan ohemult stora kassan samtidigt som man fortsätter göra utdelningar och återköp. Sedan växlar Mr. Market återigen till ett positivt lynne och uppvärderar Apple 45% på 4 månader baserat på lite positiv data att folk faktiskt fortsätter köpa iPads och iPhones trots att de är så tråkiga och trots att Samsung fortsätter "krossa" Apple..

Vad är egentligen lärdomen? Man skulle kunna vara kaxig och bara konstatera att man som värdeinvesterare alltid får rätt i slutändan och att Mr. Market alltid kommer ge fina köptillfällen p.g.a. hans stollighet. Men Apples vilda resa har ändå fått mig att bli lite rädd att Mr. Market faktiskt kan utradera stora värden utan någon som helst underliggande fundamental faktor, och trots att ett bolag är "skyddat" av en enorm nettokassa, en enorm intjäningsförmåga och en låg värdering - och dessutom ett av världens bästa och största företag. Även om en sådan nedvärdering är tillfällig så visar den på att det inte finns något riktigt skydd mot att en kurs faller handlöst bara p.g.a. marknaden. Även om Apple kan anses unikt har detta ändå gett mig en beredskap att vilket företag som helst kan nedvärderas ordentligt och plötsligt av Mr. Market. Det gäller att vara beredd och inte ha en "full" exponering på sina innehav så att man dels inte tappar moralen totalt när nedvärderingen kommer, dels har en möjlighet att köpa mer. I Apple hade jag redan ett för stort innehav när raset kom och vågade därför inte fylla på med mer när kursen stod under 400, vilket var väldigt synd.

2. Portföljvärde och nysparande

I takt med Apples och H&Ms uppvärderingar har min portfölj på bara någon månad ökat i värde som motsvarar flera års nysparande. Det kan vara en aning demoraliserande och förmå en att spara lite mindre eftersom effekten av en extra sparad tusenlapp i månaden sparat blir ganska liten på kort sikt, medan man kan äta ett par goda middagar eller göra annat kul för tusenlappen varje månad. Det gäller att sätta upp en sparbudget och hålla den och se på sparandet långsiktigt: den där tusenlappen per månad är snart 100 000 som sedan ynglar av sig i all evighet.

3. The wealth effect

Detta hänger ihop med punkten ovan, men i takt med att portföljen växer känner man sig rikare och tryggare och får för sig att man kanske kan spara lite mindre och konsumera mer. Det skadar inte heller att ens bostad ökar i värde och lånen känns små tack vare låga räntor. Detta kallas för "The wealth effect" och jag måste erkänna att jag känner av den och kämpar emot för att inte hamna i en livsstils-inflation. Tyvärr har jag trillat dit några gånger i år och köpt nya teknikprylar som jag kanske kunde levt utan och istället sparat på flitigt. Jag har nu följt upp alla mina diskretionära inköp som isolerat inte känns så stora, men på totalen handlar det ändå om lite för mycket pengar som jag borde sparat istället. Uppföljningen gör att jag för nästa år kan sätta sparmål som tillåter lite rolig diskretionär konsumtion, men där det diskretionära i det hela hålls inom rimliga ramar.

4. Dollar-exponering

Valutor svänger, och med en portfölj som till nästan 50% är denominerad i USD blir det även stora svängningar där. Jag har hittills ignorerat valutor eftersom jag inte tror mig kunna spå dem på varken kort eller lång sikt, men nu när man har siffrorna svart på vitt framför sig börjar jag ändå få respekt för att dollarn faktiskt KAN försvagas på sikt och ge negativa effekter. Effekterna är dock inte solklara, bolagen man har som innehav kan ju tjäna på en försvagad dollar, men även sådana argument blir lätt teoretiska. Jag har ingen strategi klar för mig än, förutom att jag åtminstone inte ska ÖKA min dollarexponering. Dvs om jag får för mig att köpa fler amerikanska bolag får medlen komma från t.ex. försäljning av Apple-innehavet.

5. Spara kassa?

Jag resonerade kring detta för snart ett år sedan och kom då efter lite Excel-övningar fram till att jag skulle fortsätta vara "all-in" på börsen så länge jag kunde hitta bolag som matchade mina investeringskriterier. Idag finns knappt några sådana bolag, vilket får mig att återigen fundera på att spara kassa. Det är farligt att börja tumma på sina investeringskriterier och riskera att låsa in en undermålig avkastning. Samtidigt har jag sympati för Peter Lynch tankesätt att det är dyrt att stå utanför marknaden och att det alltid finns något att köpa, bara man letar tillräckligt hårt och väl. Med facit i hand är jag minst sagt glad att jag inte sparade kassa under 2013, men bara för att börsen fick för sig att rusa betyder det inte att jag gjorde rätt - det kunde lika gärna gått åt andra hållet. Detta är en klurig fråga som jag fortfarande inte hittat ett svar på. Tills jag har det så letar jag efter köptillfällen och hoppas på att de inte torkar ut helt och hållet.

Det var allt för i år, nu tar Finanstankar ledigt över jul! Jag har kommit igång lite bättre med bloggandet igen i år efter ett dåligt 2012 och hoppas skriva mer under 2014. Tack alla kära läsare för att ni orkar läsa och kommentera! God Jul och Gott Nytt År!

Historiska priser som ankare

Fundamentalanalysbloggen skrev nyligen ett väldigt bra inlägg om varför man inte ska låta tidigare priser på en aktie influera ens agerande idag. Jag har liksom många andra läst den förträffliga boken "Thinking Fast and Slow", som sätter ord och vetenskap bakom alla märkliga beteenden man som investerare upptäcker hos sig själv och andra. Just olika typer av ankare är något man ska försöka vara medveten om när man tar beslut. Man påverkas av dessa vare sig man vill det eller inte. Författaren till boken menar t.ex. att man aldrig ska ge sig in i en förhandling där motparten försöker förankra en oacceptabel siffra genom att ge ett skambud. Går du på en arbetsintervju med ett löneanspråk på 40tkr och intervjuaren säger 20tkr så är det ingen idé att fortsätta - intervjuaren har förankrat 20tkr som en utgångspunkt och 40tkr kommer att vara en helt orimlig nivå. Då ska man enligt författaren helt enkelt vägra att ens börja diskutera med den siffran på bordet. Detsamma gäller aktier. Ett all-time-high fungerar som ett ankare för investerare, både som ett negativt ankare (aktien är ned - så mycket har investerarna förlorat), och som ett positivt (detta är uppsidan).

För min egen del skapade krisen 2008-2009 tyvärr ett ankare för vad jag tyckte man borde kunna köpa bolag på för nivåer. Plötsligt kändes det oacceptabelt att betala över P/E 10 för verkstadsbolag eller P/B 1 för banker när man såg hur billigt man kunde få dem. Det gjorde att jag dels sålde av en massa fina bolag till alldeles för billiga priser efter den initiala uppgången då jag tyckte att de var övervärderade relativt mitt ankare. Men rent objektivt var de inte ens i närheten av övervärderade. Även en akties beteende i sig skapar ett ankare: Apple såg jag som t.ex. ett fynd under 500 efter att aktien under en tid stabilt legat på kurser långt över 500. H&M såg jag som billigt under 220 och dyrt över 240. Jag kunde visserligen visa med beräkningar varför så var fallet (40procent20år gjorde ett gäng sådana beräkningar), men även aktiekursens historiska rörelser hade skapat detta ankare.

Det lilla jag kan acceptera av teknisk analys är just att försöka fånga dessa ankaren hos Mr Market. För mig känns det uppenbart att det faktiskt finns vissa "stöd" och "motstånd", där det kan gå fort nedåt eller uppåt när en aktie bryter genom dessa. Det har helt enkelt med den bevisade effekten av ankare att göra, men multiplicerat med alla aktörer på hela marknaden. Däremot är jag inte särskilt övertygad om att man kan räkna på hur och när en aktie bryter dessa stöd, vilket Teknisk Analys-anhängarna verkar tro är möjligt. Dessutom är det inte en naturlag att en aktie fortsätter upp eller ner bara för att man brutit ett motstånd eller ett stöd.

Så vad kan man göra? Tyvärr är det så att våra hjärnor har ett system vi inte kontrollerar, och vi kommer att reagera på ankare vare sig vi vill eller inte. Därför gäller det enligt mig precis som alltid att tydligt sätta upp investeringskriterier med nivåer och tidpunkter där man köper respektive säljer. Målet måste vara att eliminera risken att använda sig av "System 1" snarare än "System 2", där "System 1" är vår automatiska, intuitiva del av hjärnan som formats av evolutionen. Delen som snabbt ser mönster och risker men som kan lura oss rejält vid mer komplexa problem. System 2 är vår resonerande del som behöver tid för att bearbeta data. Men hur mycket vi än tror att vi följer System 2 så påverkas vi konstant av System 1. Den där rösten som viskar "du borde köpa nu, risken är annars att kursen går upp när bolag x släpper sin kvartalsrapport." Men har vi tydliga regler om när och vid vilka nivåer vi ska köpa så kan System 1 viska så mycket det vill, vi köper på utsatt dag om priset är rätt, annars får det vara. Sedan kan man gräma sig så mycket man vill att man inte köpte i tid om kursen hinner gå upp, men det kommer fler tillfällen i samma bolag eller nya bolag. Som Buffett sade så är det klokt att se aktiemarknaden som baseball, men där du får oändligt många försök på dig att träffa bollen. Du kan låta alla dåliga kast glida förbi och vänta på den perfekta träffen. Visst kommer du missa några potentiella träffar, men du skadas inte av det - det kommer fler bollar.