Bye bye H&M :(

Jag har aldrig varit någon riktig "turnaround"-investerare. Jag gillar generella nedgångar i marknaden totalt eller i någon enskild sektor som drar med sig även de bra bolagens värderingar nedåt, vilket brukar ge bra köplägen, men generellt har jag inte haft några större framgångar i att investera i enskilda bolag som har (förhoppningsvis) temporära problem. Det är helt enkelt för svårt att veta hur svåra problemen blir innan (eller om) det blir bättre, hur lång tid det tar, samt hur och när marknaden reagerar. De gånger jag lyckats "pricka" en botten har jag köpt för lite och sålt för tidigt. Andra gånger har jag köpt på hyfsat bra nivåer men sedan har det tagit så pass många år för bolaget att vända att CAGR blivit medioker. Och så finns ju gångerna när bolagen aldrig vänder...

H&M har blivit ett turnaround-case. Jag skrev i början av året att jag gav bolaget 2017 på sig att visa att man var på väg att vända. Men efter att ha testat H&Ms e-handel och bolaget därefter släppt en Q3 som visade att man fortsatt inte lyckats vända så tog mitt tålamod slut och jag sålde hela mitt innehav på 207kr. Det verkade inte finnas en tillstymmelse till chans att göra en snabb turnaround och komma tillbaka snabbt till sina historiska marginaler, och risken fanns att man skulle vara tvungen att sänka utdelningen (kassan är förbrukad och kassaflödet täcker inte utdelningen) och dessutom fortsätta lida av svag butiksförsäljning. Och som lök på laxen så gjorde min egen upplevelse av online-ebjudandet att jag faktiskt inte hade förtroende för bolagets online-strategi.

Idag är jag förstås glad att jag sålde men i övrigt känns det lite som när gamla kompisar från mellanstadiet blev värstingar och gick ner sig i knark och kriminalitet. Man är ledsen för deras skull för att man vuxit upp med dem och tyckte de var bra människor i grunden. Men samtidigt är man besviken och arg på dem för att de lät det hända. Kollar man gamla historiska inägg i denna blogg ser man att jag haft ett nästan osunt kärleksfullt förhållande till H&M och känt mig privilegierad att få äga detta fina bolag tillsammans med familjen Persson. Och eftersom man levt genom tillfälliga svackor tillsammans så ville jag avfärda alla problem de senaste åren som just tillfälliga, även om jag redan när jag läste att man skulle investera i SAP började oroa mig för var detta skulle sluta. Nåväl - "never marry a stock" heter det ju, och nu får familjen Persson reda ut detta utan mig som ägare eller online-kund. Alla gör vi misstag. Jag borde ha reagerat tidigare och familjen Persson borde verkligen ha reagerat tidigare - dagens pressrelease andas verkligen panik i mina ögon. Kanske blir detta botten på aktiekursen. Kanske inte. Jag tänker iallafall stå vid sidan och observera.

I samma anda sålde jag faktiskt även alla mina Kopparbergs efter bolagets Q3. Jag behöver inte ett bolag till som tappar tillväxt och skyller på väder och valutor. Kopparbergs värderas som ett tillväxtbolag, men växer man med 3% förtjänar man inte ett högt P/E. Kanske var det förhastat och orättvist och en genuint tillfällig svacka, men jag tänker inte vara med om H&M-resan en gång till.

François Rochon talar i ett riktigt bra Talks at Google om vikten av tålamod, men att samtidigt undvika "frog in the pan"-syndromet - att långsamt kokas till döds genom att rycka på axlarna åt små motgångar för att en vacker dag upptäcka att man sitter i en investering som inte alls längre är det bolag man en gång trodde att man köpte. Jag köpte en gång H&M för att affärsmodellen mer eller mindre "garanterade" minst 10% tillväxt genom konstanta butiksöppningar i denna takt - något man lyckats med under en mycket lång tid och där man fortfarande inte ens börjat öppna butiker i vissa världsdelar. Det tog ett tag för mig att acceptera att den affärsmodellen är död, och därmed är storyn kring varför jag en gång tyckte H&M var en bra investering död. Nu är det ett turnaround-case. Det är inte min grej.

God Jul!

Lynchning av H&M Online: Underkänt

Häromveckan behövde vi handla lite barnkläder (regnställ och skor) inför hösten och jag satte mig och kollade runt på iPaden medans Bolibompa gick i bakgrunden. Målet var att leta, förankra med frun och beställa innan drakdansen signalerade slutet på Bolibompa och det korta andrum man har som småbarnsfödrälder var över.

Default i ett sådant läge är att kolla Lekmer och andra siter med konstant rea, men efter ett tag kom jag på att H&M faktiskt säljer den typen av grejer också. Efter lite kollande stod sig priserna och designen helt ok mot andra märken, även om det känns märkligt att köpa H&M istället för typ Didriksons och den typen av klassiska märken. Men jag var även lite nyfiken på hur det är att handla online på H&M så jag satte igång med en beställning.

Det var allt annat än angenämt.

The H&M online experience

Det var hyfsat lätt att hitta det man ville ha via sökfunktionen, men för att hitta en storleksguide var man tvungen att googla. Jag hittade inte storleksguiden via produktsidan, genom att söka på siten eller försöka mig klicka in via massa undermenyer. Den fanns där någonstans begravd, men i tidsnöd så googlade jag helt enkelt "h&m storleksguide" och hittade den så. Underkänt för H&M, men tummen upp för Google.

Nästa upptäckt var att H&M tar en fraktavgift på 39:90 för 3-5 dagars leverans och 79:90 för next day delivery. Konkurrenter erbjuder oftast fri frakt, åtminstone om man handlar för några hundralappar. Likt många andra är jag extremt avers mot att betala frakt - man har blivit bortskämd med gratis frakt så länge så att man gör allt för att undvika det. Jag är t.ex. stammis på Apotea som har helt fantastisk logistik där man kan beställa sent på kvällen och få paketet nästa eftermiddag fraktfritt. Då tänkte jag att jag jobbar ju i stan och har minst 5 H&M-butiker på några minuters gångavstånd från kontoret. Kanske kan man se ett lagersaldo så jag kan knalla in i en butik på lunchen och köpa det jag spanat in på siten? Clas Ohlson har det iallafall. Nähej det fanns inte. Underkänt. Kanske man kan beställa och hämta i butik och därmed slippa frakt? Nähej det gick inte. Underkänt. (verkar funka med vissa varor??).

Hade detta varit vilken annan dag som helst hade jag nu gett upp och gått in på en konkurrerande site, men då upptäckte jag att det fanns en kod som gav 10% rabatt och fri frakt, och jag var fortfarande nyfiken på H&Ms onlineerbjudande. Ok, då kör vi vidare.

Vad händer om kläderna inte passar? Många konkurrenter erbjuder fri retur med fri frakt. Det gör inte H&M. Det kostar 36:90 (vad är det för ett märkligt jäkla pris egentligen??) för returfrakt. Dessutom bara lagstadgade 14 dagar mot konkurrenters upp till 100 dagar. Men H&M har ju butiker - det måste väl gå att lämna tillbaka i butik utan kostnad? Där får åtminstone H&M godkänt - det går att lämna tillbaka i butik. Detta är kanske en USP som H&M ska marknadsföra hårdare då det dels är något som renodlade e-handlare inte kan erbjuda, dels en mycket viktig del av erbjudandet när det gäller just kläder. Har själv i princip slutat handla kläder åt mig själv på nätet då det är så sjukt jobbigt att hålla på och skicka tillbaka paket.

Nåväl, jag köper ett par grejer och vidare till kassan. Jaha, man måste registrera sig och man måste betala med kort. Det tar ett antal minuter extra. Jämför med Apotea där det tar ett par sekunder från att lägga några varor i korgen, klicka på Klarna i kassan och vips så är allt klart utan att man behöver registrera något eller ta fram bankkortet. Antar att H&M räknar med att man har såpass lojala kunder att man orkar med denna process för att sedan kunna handla smidigt nästa gång. Jag var åter nära att ge upp av ren irritation här. Underkänt.

Frakten tar utlovade 3 dagar - vilket faktiskt känns som en evighet då man är van att få paketet nästa dag från Apotea. Godkänt att man håller utlovad leveranstid, underkänt att man får betala för en seg leverans. Tydligen har jag dessutom missat att fylla i mitt mobilnummer vid beställning och får därmed vänta på en avi från posten om paketet. Man kunde ju haft någon prompt som påminde mig om detta när jag lade beställningen - det hade varit en bättre upplevelse för en stressad småbarnsförälder som är trött på att fylla i formulär på iPaden och bara vill få klart allt och betala.

Summering

Läser man H&Ms rapporter så skryter de med att de har samma marginaler i e-handeln som i butik. Det märks på kundupplevelsen. Kanske har jag blivit bortskämd av att handla på Apotea och Zalando? Men jag gissar att amerikaner är ännu mer bortskämda av Amazon, och att liknande e-handelsstjärnor finns på de flesta av H&Ms online-marknader. Har H&M så pass unika och prisvärda grejer att man kan ha ett sämre erbjudande totalt sett online än konkurrenter? Priset på varan är ju bara en parameter. Och även om H&M hela tiden jobbar på att förbättra sitt erbjudande och snackar omni-channel så gör konkurrenterna och nya uppstickare detsamma. Och det finns många djupa fickor som gärna bränner pengar i många år för att växa online medan H&M vill ha lönsamhet.

Jag är ju knappast först på bollen att ifrågasätta H&Ms förmåga att skifta från butik till online, men denna erfarenhet gör mig iallafall inte jätteoptimistisk. Frågan är hur man översätter detta till en värdering av H&M? I dagsläget är frågorna alldeles för många för att ens kunna rada upp i detta inlägg. Allt från hur trenden fortsätter inom retail vs online, hur fast fashion och brands funkar i denna nya värld, hur H&Ms tillväxt och marginaler påverkas, till vilken multipel som framtidens H&M ska ha. Värdeinvesterarstofilen och kontrarianen inom mig vill se detta som ett övergående sentiment där H&M fortsätter tuffa på och Mr Market åter värderar upp bolaget när man ser att ryktena om H&Ms död var kraftigt överdrivna. Men som kund och allmänt e-handelsintresserad (och möjligen påverkad av alla negativa skriverier kring bolaget) så är jag idag inte beredd att öka mitt H&M-innehav. För något år sedan hade jag tjoat och tjimmat och köpt för fulla båtar om kursen gått under 220kr, men som jag skrev tidigare i år så behåller jag mitt innehav (ca 10% av portföljen) och avvaktar.

Brus, brus, brus

Under IT-bubblan sent 90-tal hängde man på börssnack och det var många TV-inslag om Framfab och Icon Media Lab och nyrika IT-profiler. Sedan dog nästan allas intresse i kraschen och efterföljande år. De som vågade sig tillbaka och även lyckades hålla sig ifrån bubbelvärderingar fick ändå se en än värre krasch 2008.

Under de efterföljande åren fanns det ett gäng som bloggade om sparande och värdeinvesteringar. Ett gäng som förstod att detta var ett guldläge att köpa. Det var en kul tid då det kändes som en liten community av contrarians som utbytte idéer och blev lite rikare varje år.

Sedan kom allmänheten tillbaka. Jag vet inte om vi är på peaken av aktieintresse nu, men det är verkligen helt galet vilken skillnad det blivit på bara några år. Det finns en uppsjö poddar om sparande och investeringar. Det finns åtminstone 176 stycken svenska ekonomibloggar! Twitter kryllar av folk som är intresserade av sparande och investeringar - de större svenska Twitterprofilerna som bara skriver om aktier och investeringar har uppemot 25 000 följare!

För mig personligen leder ovan till följande två reflektioner:

1. Marknaden är överhettad. 

Det har jag dock tyckt länge och jag säger inte att det kommer en krasch snart - vill inte spekulera i sådant. Men det är verkligen inte lätt att hitta investeringar som ger margin och safety. Känns bra att index gått ner en del från toppen senaste tiden, men jag kommer fortsätta känna mig obekväm tills hälften av de där 176 bloggarna lagt ner och Twitterflödet mest handlar om att aktier är något man nog ska hålla sig borta från. Att vara contrarian är kul endast när Mr Market är deprimerad. Läs Howard Mark senaste memo i ämnet.

På ett konceptuellt plan tycker jag det är bra att folk intresserar sig för sparande och aktier, men jag är skeptisk till att 95% av publiken till dessa bloggar och poddar och twittrare verkligen läser böcker och lär sig ämnet på djupet snarare än att försöka hitta nästa heta aktie och drömma om snabba pengar. 

2. Det är sjukt tråkigt att blogga i denna miljö. 

Dels finns det inte direkt några fynd att skriva om, och de få idéer jag har känner jag inte att det är värt att försöka argumentera för. Antingen försvinner man bara i bruset, eller så dyker det upp någon kort kommentar om att någon annan aktie är bättre eller att man tycker si eller så om bolaget. Antar att det har med Twitter och tidens anda att göra, men jag orkar verkligen inte med 140-teckensdebatter som inte leder någonvart. Enda anledningarna för mig att skriva ett längre inlägg om ett bolag är att dels formalisera och samla mina tankar, dels få feedback och dialog med läsarna. Då jag redan för en egen dagbok där jag skriver ner allt jag tänker och gör kring investeringar så är det enda andra syftet att få konstruktiv feedback på mina idéer. Jag känner dock att både bloggen och Twitter just nu är fel forum för det. 

Starta klubb för värdeinvesterare?

Jag önskar att vi kunde ha något MicroCapClub-liknande i Sverige där man måste ge för att ta. Lite som en bokklubb där en medlem väljer ut ett bolag som medlemmarna i klubben måste analysera på varsin kammare och sedan träffas på riktigt för att diskutera. Kanske ett bolag i månaden eller varannan månad - något som ger tillräckligt med tid att verkligen läsa in sig. Det hade varit både kul och givande. Kanske inget man kan tjäna lätta pengar på som affärsidé men som ett kul projekt för den som inte jobbar heltid och har barn och sånt som tar upp all tid och energi. Minns att jag bollade denna idé med 40procent20år för flera år sedan men han startade istället Börsdata och jag hade inte tiden eller energin. Detta är dock ingen originell idé;  en grupp med smarta människor från olika bakgrund och olika sätt att tänka har hjälpt många av dagens superinvesterare.

På återseende!