Tech+Cash=Problem?

Som jag skrivit om tidigare har jag två “tech stocks”, Google och Nokia. Google för att de tjänar enorma pengar i en bransch de dominerar och har enorm kassa och en hyfsat prissatt aktie. Nokia för att de pga problem med att konkurrera på smartphone-marknaden handlas väldigt billigt i relation till historiska vinster och även de har en enorm kassa och dessutom generösa utdelningar. Jag har sett det som att man får vinstgivande bolag med en bra potential till ett bra pris och utan risk för förluster och nyemissioner tack vare den stora kassan.

Men på sistone har jag mer och mer börjat fundera på risken med kombinationen av stor kassa och att verka i en bransch där tekniken totalförändrar branschen några gånger per decennium. Den stora kassan möjliggör för dessa stora tech-bolag att köpa småbolag med halvfärdiga lösningar på saker man kan, men inte har tid, att utveckla själv pga den ständiga hetsen att vara först. Risken för slöseri med pengar är alltså hög. Jag har tidigare skrivit om att jag inte tycker om serial aquirers, och både Google och Nokia platsar tyvärr in där. Utveckling av mjukvara är ju dessutom extremt personalintensivt och beroende av kompetent arbetskraft – något som fått Google att börja betala dyra pengar för viktiga anställda som hotar med att gå till Facebook och Twitter. Dessutom krävs ett visionärt ledarskap som konstant ska se till att bolaget satsar på rätt saker. Jag är inte helt säker på att en chef från Microsoft är rätt man för Nokia – Mikael Zackrisson på VA skriver väldigt väl om detta.

Rent investeringsfilosofiskt för egen del kan problemet sammanfattas med att det för värdeinvesteraren är svårt att analysera värdet på bolag i teknologi-branschen. Allt går så otroligt fort och de kommande årens vinster kan skilja sig enormt från de historiska vinsterna. Att svara på frågan: ”vad är bolagets långsiktiga intjäningsförmåga?” är i princip omöjligt. Eftersom svaret på denna fråga bestämmer värdet på bolaget blir det även omöjligt att svara på vad värdet på bolaget bör vara.

Jag känner alltså mer och mer att jag bör göra som Buffett och Munger och hålla mig borta från bolag och branscher som är omöjliga att analysera – även om de kan se väldigt billiga och lovande ut när man tittar på historiska siffror. Samtidigt är jag ganska teknikintresserad och tycker som användare väldigt mycket om Google och är imponerad av deras senaste påhitt instant search. Att vara aktieägare ger ju dubbel glädje när de kommer ut med en ny och uppskattad tjänst. Så tillsvidare utesluter jag inte helt nya investeringar i denna typ av bolag, men jag håller det under 10% av min portfölj och försöker hålla mig alert på risker och förändrade omständigheter, och inte låta mig lockas av visioner och känslor.