Undermedveten Teknisk Analys

Många investerare som sorterar sig själva under kategorin värdeinvesterare fnyser åt olika former av teknisk analys (TA) och anser att det har mer med spekulation och gambling att göra än med investeringar. Där håller jag helt med, även om jag inte kan svära på att TA aldrig har och aldrig kommer att fungera för någon – det finns säkert några modeller som kan fungera under någon period för vissa personer.

Men trots att värdeinvesterare ratar TA så tycker jag mig märka ett visst TA-aktigt beteende bland många värdeinvesterare. Detta beteende yttrar sig i diverse åsikter huruvida börsen som helhet är över- eller undervärderad samt i vissa fall även aktioner baserade på dessa åsikter. Vissa kanske t.ex. sparar mer på bankkonto och bygger likviditet när de tycker att börsen är ”övervärderad” istället för att köpa aktier. På pappret låter detta som en klok strategi – ingen vill ju köpa på toppen – men i verkligheten kan det bli för mycket känslor och beslut baserade på psykologi och spekulation snarare än logik och fakta.

Som värdeinvesterare jobbar man oftast bottom-up: man tittar på enskilda bolag och bedömer det enskilda bolagets kvaliteter och jämför detta med priset på bolagets aktier. Vissa värdeinvesterare funderar även kring olika makroekonomiska faktorer som konjunktur och valutor och hur detta kommer att påverka bolagets siffror på kort och lång sikt. Men de flesta värdeinvesterare utgår från bottom-up och funderar först på bolaget och sedan på makroekonomin.

Trots detta är det många privatpersoner som i grund och botten är värdeinvesterare, men som mer eller mindre godtyckligt bestämmer sig för att bygga likviditet när de anser att börsen som helhet är övervärderad. Själv har jag lite svårt att förstå detta. Om ett bra bolag säljs till en bra värdering bör man väl köpa detta bolag, oavsett om börsen som helhet är historiskt ”dyr”? Att avstå en sådan investering bara för att man bestämt sig för att börsen är för högt värderad och att man därför bör bygga likviditet är ju i princip likvärdigt med att spekulera i kursrörelser? När man bygger likviditet i allmänt syfte, dvs inte i syfte att genomföra en på förhand planerad investering, så säger man: ”jag tror att det kommer att finnas bättre investeringar inom en så pass snar framtid att det lönar sig att vänta istället för att investera nu”. Vad är detta om inte spekulation i kursrörelser?

Som värdeinvesterare tycker jag att värderingen av börsen som helhet är helt ointressant vad gäller mina egna investeringar. Jag bygger endast likviditet om jag hittat ett bolag som jag vill köpa, eller om jag inte kan hitta ett enda bolag som matchar mina investeringskriterier vad gäller kvalitet och pris. Visst kan man genom detta få en ganska god insikt om huruvida börsen som helhet är över- eller undervärderad, men denna insikt bör inte styra ens investeringsbeteende eftersom det oundvikligen leder till spekulation.

Mitt råd till dig läsare som har möjlighet att nettoinvestera de kommande åren är att verkligen fundera kring din egen psykologiska läggning – klarar du att investera i ett bolag du tror på till ett acceptabelt pris trots att du anser att börsen som helhet är övervärderad och att världen är på väg in i en ny kris? Om inte, så sätt dig och skriv ner dina tankar och fundera ut en konkret strategi för hur du ska agera i olika scenarion. Fundera även noga kring dina egna investeringskriterier. Det finns hardcore-värdeinvesterare som anser att allt är på tok för högt värderat idag och vägrar köpa något. Istället bygger de upp en kassa i väntan på att ett tillfälle att köpa infinner sig. Detta är en helt korrekt strategi för dem om det nu är så att de har definierat sina investeringskriterier och det verkligen inte finns några bolag som möter dessa kriterier. Andra värdeinvesterare kanske har mindre rigida krav på margin of safety i sina investeringskriterier och kan hitta ett antal bolag att investera i idag. Även det är en korrekt strategi för dem. Det viktiga är att ta genomtänkta beslut baserade på fakta och logik och därmed undvika godtyckliga beslut som baserar sig på stundens rädslor eller girighet. Det är även helt ok, kanske till och med klokt, att ha en "krigskassa" i likviditet som man kan använda om det skulle komma ett tillfälle att köpa ett bra bolag billigt, men nyttan av denna kassa måste vägas mot dess kostnad (missad avkastning), och det gäller att sätta upp regler för när man ska och inte ska använda krigskassan för att undvika irrationellt beteende.

Idag anser många att börsen börjar bli lite ”dyr”. Som värdeinvesterare känner jag av detta genom att det blir svårare och svårare att hitta bra bolag till bra priser. Men därmed inte sagt att jag börjar spara cash till negativ realränta i väntan på att det kommer en allmän nedgång eller att något bra bolag plötsligt får en acceptabel värdering. Så länge det finns bolag som möter mina investeringskriterier så fortsätter jag att köpa bolag. Visst vore det trevligt om värderingarna var som i mars 2009, men bara för det sätter jag mig inte med armarna i kors och väntar på att dessa värderingar kommer igen. Nu låter kanske detta inlägg som att man alltid ska köpa aktier och inget annat. Naturligtvis är det inte så. Om jag kunde få 10% ränta på statsobligationer med en rimlig löptid så skulle jag nog äga en hel del statsobligationer istället för aktier idag. Och om det inte fanns ett enda bolag som mötte mina investeringskriterier så skulle jag inte köpa några aktier, oavsett hur låga räntorna var eller om alla talade om superkonjunktur och oändlig börsuppgång.

Min egen regel är således ganska enkel: så länge det finns bolag som är tillräckligt attraktiva vad gäller kvalitet och pris så köper jag. Till kvalitet hör givetvis att bolaget inte ska få överlevnadsproblem om det blir en långdragen lågkonjunktur eller höga räntor och inflation. Det går alltid att måla upp ett mardrömsscenario där till och med det mest välkapitaliserade och välskötta bolaget med en fantastisk affärsmodell går under, men om man tänker i de banorna kanske man inte bör ägna sig åt att investera i enskilda bolag. Själv har jag ingen "krigskassa" eftersom min ekonomi är så pass god att jag kan spara undan ganska mycket varje månad för investeringar. Min investeringsportfölj (dvs pengar jag inte behöver privatekonomiskt under en lång framtid) består till 100% av aktier, varav 60% H&M, och jag sover väldigt gott om nätterna.