Teleoperatörer

Teleoperatörer som t.ex. Teliasonera har fans bland defensiva investerare eftersom de ofta dels ger en hög direktavkastning tack vare fina kassaflöden, dels handlas till ok multiplar, dels har en hyfsat stabil business oberoende av konjunktur. Men personligen har jag svårt att förstå hur affärsmodellen kan hålla in i framtiden. Telia upprörde många för några dagar sedan när man helt kallt meddelade att man skulle spärra tjänster som t.ex. Skype när tekniken tillät, och att användare som ville ha sådana tjänster skulle få betala extra för dem. Detta är symptomatiskt för telekomsektorns svar på de utmaningar som är på ingång. Utmaningen är förstås att inom en inte allt för avlägsen framtid kommer 100% av telekombolagens kunder ha smartphones.

Datatrafik kan användas till precis allt från röst, text, bild etc. Dessutom blir kvaliteten mycket bättre och tjänsterna rikare än att bara prata eller skicka sms. Det kommer alltså att bli allt svårare för telekombolagen att motivera varför en kund ska betala per minut eller per sms för att åstadkomma något som man kan göra genom datatrafik med bättre kvalitet. Operatörerna reagerar dock på ett typiskt sätt när man känner sig hotad av ny teknologi: man försöker stoppa den och försvara sin nuvarande affärsmodell.

Operatörerna är livrädda att bara bli ”dumb pipes”, dvs tillhandahållare av homogen infrastruktur där priset är det enda man kan konkurrera med. Men det är svårt att se hur de skulle kunna undvika denna situation. Problemet är att ingen med t.ex. en iPhone vill ha några extratjänster från operatörerna. iPhonen har alla tjänster och appar man kan tänkas behöva. Det enda man som kund vill ha från sin operatör är bandbredd, och man vill att den fungerar och man vill betala så lite som möjligt. Operatörernas reaktion är att försöka få in egen mjukvara i smartphones som är förinstallerad om man köper den via en viss operatör. Detta är särskilt vanligt i USA. Det är samma strategi som PC-tillverkare använder för att göra en annars väldigt homogen kombination av hårdvara/mjukvara (intel/windows) till något ”unikt” för t.ex. HP eller Dell. Problemet är att användare inte vill ha sådana ”craplets” och att mervärdet för kunden är negativt. Operatörerna försöker även hitta samarbeten med t.ex. app-utvecklare för att ta betalt för appar och tjänster inom apparna via sin mobilräkning och på så vis få hugga lite emellan. En av Ericssons stora idéer för framtiden är att utveckla helhetslösningar för operatörerna så att de inte bara blir ”dumb pipes” utan även kan skapa mervärde för sina kunder genom smarta tjänster.

Problemet med allt detta är att kunderna inte kommer vilja ha några tjänster som teleoperatörerna erbjuder dem. Varför tror jag detta? Tja, vem tror ni själva kommer komma med de mest attraktiva tjänsterna  som kunder vill betala för – 100% kundorienterade företag som Apple, Facebook och miljontals App-utveklare, eller operatörer som de senaste decennierna mest ägnat sig åt att driva nät och lura på kunder komplicerade abonnemang som maximerar ARPU? Alliansen Ericsson/operatörerna är dömd att misslyckas eftersom de börjar i helt fel ända: de ser alla intäkter som går till telefon- och mjukvarutillverkarna istället för dem själva och säger ”jag vill ha en större del av denna kaka”, och försöker använda sin roll som nätägare för att klämma ur en del av alla pengar som flödar genom näten. Men de kommer att misslyckas, åtminstone i Sverige. Ingen kommer vilja betala operatörerna för extratjänster och konkurrensen kommer få aggressiva och dataorienterade spelare som Tre att erbjuda bandbredd till lägst priser utan att försöka utpressa kunderna till att betala extra för tjänster de inte vill ha. Om marknadsekonomin fungerar kommer Telia aldrig att på sikt kunna ta extra betalt av använder som t.ex. vill använda Skype, och Telia kommer aldrig komma med en egen tjänst som är bättre som de kan ta betalt för.

Det är bara en tidsfråga innan Skype och liknande tjänster är integrerade i telefonerna: Apple har redan börjat denna trend genom iMessage. Operatörerna kommer vara maktlösa och ofrånkomligen bli ”dumb pipes”. Det återstår att se hur mycket konkurrensen kommer pressa ner ARPU ytterligare eller om operatörerna ändå kommer att uppnå ok marginaler och avkastning på eget kapital. Men investeringarna i LTE kommer att vara tunga och det kommer bli svårt att ta bra betalt av kunderna för att få en avkastning på dessa investeringar. Jag vågar inte förutspå hur lång tid denna transformering tar och hur mycket det kommer påverka operatörernas vinster, men jag hoppas att detta inlägg visar på osäkerheten kring hållbarheten i operatörernas affärsmodell. Investerare som ser operatörer som en defensiv investering bör fundera både en och två gånger på hur länge historisk performance kommer gälla även i framtiden för dessa bolag. Den mobila revolutionen går snabbt: på bara 16 månader har smartphone-penetrationen i USA gått från 29% till 50%. Caveat emptor och Glad Påsk!