Den första miljonen

Det är något speciellt med en miljon, att vara miljonär. Även om en miljon idag inte är samma grej som en miljon på 80-talet är det fortfarande ett mål man bör sträva efter att nå så fort som möjligt genom gediget sparande när man är ung och har låga kostnader. Man kanske inte behöver vara lika hårt målinriktad som bloggaren Miljonär innan 30, men det finns helt klart ett värde av att nå en miljon i en avkastande portfölj så fort som möjligt. Når man 1mkr när man är 30 och sedan inte sparar ett öre till någonsin kommer man ändå ha en fin förmögenhet lagom till pension, eller innan pension om man inte vill jobba så länge. Med modesta antaganden om en direktavkastning på 3% och en värdetillväxt på 4% utöver det hinner portföljen bli värd 10mkr lagom till pension och ge ett kassatillskott på 27.000kr/månad i utdelningar. Dessa 27.000kr är visserligen bara värda 16.000kr i nuvärde med 1.5% inflation, men det borde duga för en pensionär med avbetald bostad. Eller så väljer man att jobba mindre vid 55 med en portfölj på 5mkr och utdelningar på 14.000kr/månad. Miljonen växer av sig självt och ger en trygghet: även med stora bolån och höga kostnader under småbarnsåren har du en trygghet och vet att dina pengar avlar av sig.

För många låter en miljon som något man aldrig kommer kunna spara ihop. Kanske stämmer detta om du är ensamstående låginkomsttagare med barn. Men har du en lön på 25.000kr och inte har barn kan du förmodligen börja spara åtminstone 5.000kr/månad utan att lida, förmodligen mer. Välj bort onödig shopping och bo billigt - det finns tid att bo flått senare i livet. Är du lite ambitiös och kommer in i yrkeslivet vid 25 års ålder och sparar 5000kr/månad och får 7% avkastning så har du din miljon vid 35 års ålder. Har du lite tur och ambition får du förmodligen bra löneökningar i början och kanske även en högre avkastning och når miljonen lite tidigare. Poängen är att börja spara så tidigt som möjligt och att vara konsekvent!

Jag själv började min karriär vid 23 års ålder med en ingångslön på 23.000kr och jag började direkt spara 5.000kr/månad. Jag höll nere mina kostnader och i takt med att jag fick löneökningar sparade jag alltid minst halva löneökningen och kunde därmed både öka spartakten och öka min "livskvalitet" genom att skaffa mig lite dyrare vanor och till slut dyrare boende. Jag nådde miljonen strax innan 30 och känslan var enorm. Det var en berg- och dalbana vad gäller avkastningen på portföljen under de där 7 åren, men utan konsekvent sparande hade det inte blivit någon miljon. Och såhär i efterhand känns de där 7 åren som en kort del av livet och jag kan inte minnas någon känsla av att jag berövade mig själv något genom att spara - tvärtom! Det var oerhört lärorikt och motiverande.

Jag hoppas detta i övrigt innehållslösa inlägg inspirerar er som idag pluggar och ska in i yrkeslivet, eller er som precis kommit igång med sparande: håll ut och var konsekventa med sparandet så ska ni se att innan ni vet ordet av är ni miljonärer!

Fler affärer: SHB, Betsson, MCD

Min skiftning från en hög koncentration i H&M till en mer diversifierad och defensiv portfölj har fortsatt. SHB B har inhandlats till en snittkurs på 270kr, motsvarande 6% av portföljen. Ägde banken en vända 2011 och som vanligt sålde jag alldeles för tidigt. Jag har generellt ogillat att köpa banker till full värdering, utan brukar vänta på de tillfällen som uppstår från tid till annan när det är turbulens och man kan köpa till rabatt. SHB är dessvärre ganska fullvärderad idag, men det är även en fantastisk bank med en otrolig kapitalisering och likviditetsbuffer. Jag ser ändå priset som rimligt med en direktavkastning på 4% (som förmodligen ökar mot 4.3% i vår) samt en uthållig vinsttillväxt på 6-7% genom att halva vinsten återinvesteras till ROE på 12-14%, så jag ser ändå en relativt trygg tvåsiffrig avkastning på sikt med en bra direktavkastning. Swedbank ser för tillfället ut som den mer attraktiva banken med ett fantastiskt ROE, direktavkastning och K/I-tal. Men jag är inte alls säker på att dessa är uthålliga siffror. Det är lätt att skära kostnader något år, men frågan är om man skjuter sig själv i foten och underinvesterar? Jag har verkligen inte svaret på den frågan, men som sagt vågar jag inte sätta pengar på att Swedbank uthålligt blivit en så pass bra bank som det ser ut just nu. Jag tror väldigt mycket på styrkan i en bra företagskultur och inte lika mycket på styrkan hos en enskild ledare eller ledningsgrupp. SHB har genom decennierna bevisat att man har en väldigt stark kultur kring att minimera risker och kostnader, och maximera kundnöjdhet och lönsamhet. Swedbank har bara några års positiv historik under nuvarande ledning.

Jag hann även öka min Betsson-position till 5% innan den fina rapporten förra veckan, snittkurs där är 188. Även McDonalds har jag ökat till 5% med en snittkurs på 95.9 (inkl courtage). Dessa positioner kommer dels från nysparande, dels från försäljningar av H&M på kurser runt 275. Nu återstår en 30% position av H&M och jag vill gärna få ner den till 25% långsiktigt givet att dagens något höga värdering håller i sig.

Ikväll kommer rapport från Apple, och precis som Fundamentalanalysbloggen påpekar så är det nog guidance som är viktigare än september-siffrorna. Utan att försöka mig på market timing så är min känsla att "sentimentet" definitivt vänt kring Apple från alla domedagsrubriker i somras till att vara lite mer optimistiska. Det är väl en kombination av positiva data kring t.ex. iPhoneförsäljning och Icahns intåg, men främst är det väl en spiral som går antingen starkt upp eller ner: kursen ökar, analytikerna höjer estimaten för att inte ligga "underwater", kursökningen ses som "bekräftelse" på att det går bra och storyn blir mer positiv i media, osv. I somras gällde det motsatta. Man ska verkligen inte underskatta flockmentaliteten, även hos "sofistikerade" investerare som sitter på de stora pengarna som mer bettar på hur "sentiment" kommer att se ut om några månader än om hur bra bolaget går. Med andra ord behövs nu inte mycket mer än ett par bra rapporter och ökande marginaler för att vi återigen kommer se en kurs på 700. Min plan är att behålla en stor andel Apple i portföljen så länge bolaget fortsätter att vara fantastiskt och ha en rimlig värdering, men jag kommer förmodligen skära ner mitt innehav en aning det kommande året om kursen letar sig uppåt 700 (förutsatt att vinsten eller utdelningen inte ökar i samma takt).

Skifte mot defensivare portfölj

Efter att ha varit yrkesverksam i snart 10 år och sparat ganska flitigt under denna tid har portföljen växt på ganska bra. Särskilt efter krisen tog den ett rejält skutt då jag kände mig bekväm med att "riskera" en stor andel av portföljen, främst i Swedbank men även andra nedtryckta bolag. Jag har alltid sett min investeringshorisont som "evig" och därför accepterat "risken" att portföljen tappar värde under något år, så länge som den långsiktiga avkastningen kompenserar för detta. Och jag har även accepterat mer "reella" risker genom att ta stora positioner i enskilda innehav.

Nu har jag dock börjat närma mig en punkt då jag inte längre ser min investeringshorisont som evig. Jag har aldrig planerat att dö rik, utan syftet med sparandet har varit att bygga upp en portfölj som gör mig och familjen ekonomiskt oberoende, det vill säga möjligheten att leva utan andra inkomster. Eller åtminstone att jag kan göra det för min andel av kostnaderna då vi har delad ekonomi :) Jag är inte där än, men jag räknar med att jag inom några år (mindre än 5) har en tillräckligt stor portfölj för att den ska kunna expandera tillräckligt helt av sig själv utan att kräva nysparande och ändå nå en storlek inom en rimlig tid för att ersätta en rimlig heltidslön med utdelningar.

Detta har påverkat mina investeringskriterier då det faktiskt kan bli så att jag helt eller delvis slutar nyspara om något år om jag väljer att minska min arbetsinkomst genom att t.ex. byta karriär, jobba mindre eller ägna mig åt något entreprenöriellt som kanske inte ger omedelbara intäkter. Inget är bestämt, men själva syftet med ekonomiskt oberoende för mig är just att ha möjligheten att göra vad man vill istället för att behöva arbeta varje dag för att få en lön. Ju tidigare man kan åstadkomma detta, om än inte helt och hållet, desto mindre risk att man fastnar i ekorrhjulet med höga fasta kostnader som kräver att man arbetar heltid in i det sista. Jag ser så många människor som är 50+ eller 60+ som kommer in till kontoret varje dag med trött blick och väntar på pensionen, men fortsätter harva på för att upprätthålla sin livsstil med sitt fina hus, sitt landställe, stugan i Åre, huset på solkusten, sina bilar, sin båt, sina egna och barnens dyra shoppingvanor och försäkringar för allt detta, etc.

Nog om detta - alla är vi olika och gör våra val, men jag lockas inte av att sitta på kontoret varje dag 30 år till, hur roligt jobbet än kan vara. Som Peter Lynch sade: "Nobody on his deathbed ever said, 'I'd wish I'd spent more time at the office." Och Lynch hade ändå förmodligen ett av världens roligaste arbeten med tanke på hans passion för investeringar.

Hur påverkar då detta min investeringsstrategi? I brist på nysparande så blir utdelningar det enda kassaflöde som man kan använda för att köpa nya aktier. Visst kan man argumentera att man kan "simulera" utdelningar genom att sälja av en viss procent av portföljen varje år, men detta argument har jag alltid sett som teoretiskt snarare än praktiskt. Om det kommer ett nytt 2008-2009 så kan jag garantera att iallafall jag inte vill sälja av några positioner för att generera cash. I sådana lägen vill man ha stabila bolag med hållbara utdelningar som man kan återinvestera i andra billiga bolag.

Fokus för alla mina nya positioner blir med andra ord en bra direktavkastning med stabila utdelningsökningar. Jag kräver fortfarande tillväxt: 7% vinsttillväxt och 4% direktavkastning duger till exempel alldeles utmärkt och ger en fin dubbelsiffrig totalavkastning och ett bra kassaflöde, men 6% direktavkastning och 2% tillväxt duger inte. Jag undviker med andra ord högutdelare utan tillväxt, men även tillväxtbolag utan utdelningar. Bolag som passar in där i mitten är för tillfället svenska banker, bra fastighetsbolag som Castellum, och vissa aristokrater som t.ex. McDonalds och Coca Cola. Jag kommer säkerligen fortfarande passa på och köpa vissa uppenbara värdecase som kanske inte har en hög direktavkastning om Mr Market erbjuder sådana, men jag kommer inte vilja koncentrera portföljen för hårt mot dessa då det kan dra ut på tiden innan värderingen normaliseras. Och jag kan inte heller ha en allt för stor andel tillväxtbolag med låg direktavkastning, men jag kommer förmodligen ta in sådana från tid till annan när man får dem för ett bra pris. Men bulken av portföljen ska inom några år bestå av defensiva, stabila utdelare med stabil tillväxt. Jag tappar förmodligen någon procents avkastning på sikt med denna strategi, men det är helt i sin ordning. För mig har investeringar aldrig varit en tävling och pengar aldrig ett mål i sig: de är endast "a means to an end".