Skifte mot defensivare portfölj

Efter att ha varit yrkesverksam i snart 10 år och sparat ganska flitigt under denna tid har portföljen växt på ganska bra. Särskilt efter krisen tog den ett rejält skutt då jag kände mig bekväm med att "riskera" en stor andel av portföljen, främst i Swedbank men även andra nedtryckta bolag. Jag har alltid sett min investeringshorisont som "evig" och därför accepterat "risken" att portföljen tappar värde under något år, så länge som den långsiktiga avkastningen kompenserar för detta. Och jag har även accepterat mer "reella" risker genom att ta stora positioner i enskilda innehav.

Nu har jag dock börjat närma mig en punkt då jag inte längre ser min investeringshorisont som evig. Jag har aldrig planerat att dö rik, utan syftet med sparandet har varit att bygga upp en portfölj som gör mig och familjen ekonomiskt oberoende, det vill säga möjligheten att leva utan andra inkomster. Eller åtminstone att jag kan göra det för min andel av kostnaderna då vi har delad ekonomi :) Jag är inte där än, men jag räknar med att jag inom några år (mindre än 5) har en tillräckligt stor portfölj för att den ska kunna expandera tillräckligt helt av sig själv utan att kräva nysparande och ändå nå en storlek inom en rimlig tid för att ersätta en rimlig heltidslön med utdelningar.

Detta har påverkat mina investeringskriterier då det faktiskt kan bli så att jag helt eller delvis slutar nyspara om något år om jag väljer att minska min arbetsinkomst genom att t.ex. byta karriär, jobba mindre eller ägna mig åt något entreprenöriellt som kanske inte ger omedelbara intäkter. Inget är bestämt, men själva syftet med ekonomiskt oberoende för mig är just att ha möjligheten att göra vad man vill istället för att behöva arbeta varje dag för att få en lön. Ju tidigare man kan åstadkomma detta, om än inte helt och hållet, desto mindre risk att man fastnar i ekorrhjulet med höga fasta kostnader som kräver att man arbetar heltid in i det sista. Jag ser så många människor som är 50+ eller 60+ som kommer in till kontoret varje dag med trött blick och väntar på pensionen, men fortsätter harva på för att upprätthålla sin livsstil med sitt fina hus, sitt landställe, stugan i Åre, huset på solkusten, sina bilar, sin båt, sina egna och barnens dyra shoppingvanor och försäkringar för allt detta, etc.

Nog om detta - alla är vi olika och gör våra val, men jag lockas inte av att sitta på kontoret varje dag 30 år till, hur roligt jobbet än kan vara. Som Peter Lynch sade: "Nobody on his deathbed ever said, 'I'd wish I'd spent more time at the office." Och Lynch hade ändå förmodligen ett av världens roligaste arbeten med tanke på hans passion för investeringar.

Hur påverkar då detta min investeringsstrategi? I brist på nysparande så blir utdelningar det enda kassaflöde som man kan använda för att köpa nya aktier. Visst kan man argumentera att man kan "simulera" utdelningar genom att sälja av en viss procent av portföljen varje år, men detta argument har jag alltid sett som teoretiskt snarare än praktiskt. Om det kommer ett nytt 2008-2009 så kan jag garantera att iallafall jag inte vill sälja av några positioner för att generera cash. I sådana lägen vill man ha stabila bolag med hållbara utdelningar som man kan återinvestera i andra billiga bolag.

Fokus för alla mina nya positioner blir med andra ord en bra direktavkastning med stabila utdelningsökningar. Jag kräver fortfarande tillväxt: 7% vinsttillväxt och 4% direktavkastning duger till exempel alldeles utmärkt och ger en fin dubbelsiffrig totalavkastning och ett bra kassaflöde, men 6% direktavkastning och 2% tillväxt duger inte. Jag undviker med andra ord högutdelare utan tillväxt, men även tillväxtbolag utan utdelningar. Bolag som passar in där i mitten är för tillfället svenska banker, bra fastighetsbolag som Castellum, och vissa aristokrater som t.ex. McDonalds och Coca Cola. Jag kommer säkerligen fortfarande passa på och köpa vissa uppenbara värdecase som kanske inte har en hög direktavkastning om Mr Market erbjuder sådana, men jag kommer inte vilja koncentrera portföljen för hårt mot dessa då det kan dra ut på tiden innan värderingen normaliseras. Och jag kan inte heller ha en allt för stor andel tillväxtbolag med låg direktavkastning, men jag kommer förmodligen ta in sådana från tid till annan när man får dem för ett bra pris. Men bulken av portföljen ska inom några år bestå av defensiva, stabila utdelare med stabil tillväxt. Jag tappar förmodligen någon procents avkastning på sikt med denna strategi, men det är helt i sin ordning. För mig har investeringar aldrig varit en tävling och pengar aldrig ett mål i sig: de är endast "a means to an end".